Lite mera soffa
Det går som i ett, kan man väl påstå. De senaste dagarna – förutom i går då det var mulet, vi blev utlåsta och jag insåg att det inte alls är att jag ser lite trött ut utan det är helt enkelt så att jag inte alls är 22 år längre (det var lite av en chock) – så har solen strålat från en klarblå himmel. Och jag har varit ute. Jag har sprungit, jag har ridit, vi har grillat korv och pinnbröd ute, wokat griskött över elden och arbetat på staketet. Så det går lite i ett.
Men på kvällen, då Joy har somnat och man tvingat sig upp för man själv också somnat då man ska lägga henne, så har vi pysslat med vår soffa. Det blev varken drivved, hässjevirke eller någon balk från ladugården. Vi rev ner vackra grå bräder som vi haft som i gamla höförvaringen till fåren och byggde soffan av dem. Sedan tog jag en ullfilt som jag tänk ha till kökssoffan. Men eftersom kökssoffan är mindre klar än denna soffa så fick den helt enkelt prioriteras bort. Det är små ullfiltar (ekologiska) som är till barn. Barnfiltarna har så härliga mönster och färger och fantasi. Så jag har sytt ihop flera filtar till en stor. Så klädde jag soffan med den. Andra delen av soffan blir ett lappverk av trasmattor. Jag gruvar mig lite för den delen. Jag måste sy det för hand nämligen. Men det närmar sig. För varje dag, efter ridturer och sol och mat ute, blir det lite mera soffa.
Dagens tips
Om du och din fina vän ska till Skellefteå en söndag. Om ni ska hämta en cykel som din vän kikat på halva vintern och äntligen köpt. Om ni kör en passat som måste ombesiktigas. Glöm då inte, att det finns ett fel till förutom de fem som står på besiktningsprotokollet. Glöm inte, att bilen låser sig själv ibland. Så medan ni spänner fast cykeln på cykelstället – sätt inte in bilnycklarna i bilen under tiden. Man kan bli utelåst då, det kan man.
Ja, ni förstår
Jag följer medvetet inte med särskilt väl i nyhetsvärlden. Det är en självbevarelsedrift. Det är inte för att jag inte bryr mig om vad som händer i världen.
Det är för att jag gör det.
Ni förstår, då man liksom är hudlös och livets alla virvlar strömmar genom en – då måste man försöka värja sig. Skulle jag alltid läsa alla nyheter, se alla nyheter och höra alla nyheter så hade jag burit med mig alla dessa berättelser och den bördan hade blivit tung efter ett tag. Och vad hjälper det, att jag ligger vaken på kvällen och oroar mig för Ryssland. Inte särskilt mycket alls, det förstår ju alla.
Jag tänker så, att jag kan göra en skillnad här i världen. Här var jag är. Det kan vi alla göra. Och om vi alla skulle använda oss av vårt ljus, där vi är – ja, då skulle världen vara mycket ljusare på alla de ställen.
Och jag förstår, att jag inte kan hjälpa alla människor som befinner sig i svårigheter. Men jag kan ge ett leende då jag får ögonkontakt med en främling på stan, jag kan ge en peng till kvinnan som sitter på trottoaren utanför CK med en pappersmugg i handen och jag kan berätta till Joy, att vi alla är lika mycket värda.
Men så läste jag läste en nyhetsartikel idag. Eller, jag läste två. Jag gör det ibland.
Och ni förstår, jag blir så arg.
Den ena handlade om en kvinna, som örfilat en man efter att han tagit ett grepp om hennes rumpa. Hon dömdes till böter för misshandel. Misshandel delas in i tre skalor – ringa, normalgrad och grov. Detta, bedömde rätten, var normalgrad och inte ringa. OM det nu hade inträffat något rumpgrepp överhuvudtaget var detta inte förmildrande omständigheter då slaget med handflatan, och dess följder, var så allvarliga. Mannen hade blivit kränkt och fått ont, förstår ni.
Den andra artikeln var om en pappa. Fyra vittnen ser att han sliter sin son hårt i håret i fem sekunder. Två av dem vittnar att de också sett pappan slå barnet. De rusar fram för att avvärja ytterligare våld. Pappan döms för misshandel. Ringa sådan, eftersom misshandeln bara ”medfört övergående smärta hos sonen”. Han döms till böter. Men dessa behöver han inte betala. Han har ju suttit häktad, förstår ni, det räcker.
Ja. Så det svenska rättsväsendet tycker alltså att en man som tar ett grepp om en kvinnas rumpa och får en örfil till svar är den som är kränkt. Om en pappa däremot sliter sitt barn i håret, så är det en ”övergående smärta”. Och vem bryr sig, om de sår som barnen bär inom sig då de som ska skydda är de som skadar.
Och jag blir arg. Man behöver inte vara raketforskare för att räkna ut vilka som sitter på makten i det svenska rättsväsendet.
Och jag tänker aldrig förstå.
En soffa på G
Förut älskade jag IKEA. Jag kunde gå där i timmar – en gång var jag där i sex timmar – och verkligen njuta. Och jag tycker fortfarande att de anställda på detta företag är fantastiskt duktiga. Det är som om någon släppt en kreativitetsbomb och så kommer de på de mest fantastiska lösningar, former och färger. Men jag tycker inte om IKEA mer. Det är lite som att förlora en kärlek. Men mer och mer tappar jag lusten helt enkelt för dessa stora företag som ofta har produktionen utomlands med mer eller mindre tvivelaktiga arbetsvillkor för de som arbetar där. IKEA är väl inte det mest etiska företaget om vi säger så. Men i alla fall. Tillbaka till historien. Förut älskade jag IKEA. Då jag och Rune gick där och såg dessa schäslonger blev jag förälskad. Och sedan hittade vi precis två sådana på blocket.
Men vardagsrummet är litet, och hur fina de än är så var det väl inte de mest praktiska möblerna. Och så värst lättmöblerade var de väl inte heller. Det kunde bli lite trångt i soffan då vi hade gäster. Det kan man nog säga. Men nu är som sagt den nya soffan på G. Rune har börjat bygga om underredet på den ena schäslongen. Gamla ryggstödet har tagits bort och där ska vi bygga armstöd. Vi provade med hässjevirke men det såg alldeles för klent ut. Vi vill inte ha en pinnsoffa. Så vi tog på oss skorna och gick till ladugården. En av balkarna där var väldigt fin. Grov och vackert nött.Vi får såga till en ersättningsbalk och så helt enkelt ta ned den och använda den till soffa. Så där, helt enkelt. Tredje kudden är på plats nu och jag har lagt upp mina tyger hur jag vill ha de andra kuddarna. Det är tur att jag och symaskinen är kompisar. För det är väldigt mycket att sy, då man ska tillverka sin egen soffa.
Trött = sova och en bluffande telefon
Planen för kvällen var att sy kudde nr 3. Jag påbörjade den igår men då det är en som vi gjort av schäslongmadrassen innebar det något extraarbete. Men jag är trött i kväll. Skönt trött efter en dag ute i vårsolen. Och även då jag är skönt trött snarare än hemskt trött ska jag vara klok i kväll. Och låta symaskinen vila och så ska jag göra detsamma. Vi har varit in till Skellefteå på eftermiddagen och att vara till stan har den effekten på mig att jag blir extra trött. Men inte skönt trött utan nu-känner-jag-mig-matt-trött. Vi skulle till polisen och lämna in Runes papper om att byta vapenlicensen från Norge till Sverige. Det gick väldigt snabbt. De hade stängt. Sedan skulle vi lämna in min skittelefon som så klart valde att bluffa och fungerade då vi var i affären men som nu då vi kommit hem visade sitt rätta jag och lade av. ”Men du har ju aldrig uppdaterat den” sade expediten till mig förebrående. Vadå uppdatera? tänkte jag, det är ju för guds skull en telefon. ”Din facebook-app är inte uppdaterad” blev jag vidare informerad. ”Nej, men nu har jag inte Facebook” informerade jag tillbaka. Jag gav förslaget att de kunde få tillbaka min telefon och så kunde jag ta en annan. ”En sådan där med knappar, utan uppdateringar och som man kan ringa med”. Det tyckte jag var en väldigt bra idé. Det tyckte inte expediten. Så blev jag hemskickad med en bluffande telefon. Jag tror faktiskt jag ska vägra att köpa en ny telefon. Hur ska de annars lära sig, dessa skit-telefon-tillverkare. Om någon har en gammal mobil liggande – med knappar, liten skärm, ingen kamera, inga appar, inga uppdateringar och som det går att ringa med – då köper jag den!
I morgon ska jag lägga upp bilder på hur soffan ser ut hittills. Nu börjar formen komma fram då Rune byggt om ramen på schäslongen. Det är väldigt spännande att se soffan växa fram, hur den liksom materialiseras och rinner ut från idésektionen inne i huvudet och faktiskt finns på riktigt. Nu kanske ni mina kära läsare inte alls tycker att det är lika spännande att se en halvfärdig soffa. Men det tänker jag inbilla mig att ni visst är.
Dags för kvällsfix med djuren och sedan- ahhh – sängen.
Vilken tur vi har
Idag gjorde jag en plättsmet på morgonen innan jag och hundarna och Joy tog en springrunda. Då vi kom tillbaka svettiga men lyckliga i solen – ok, jag var den enda i sällskapet som var svettig – hade maken gjort eld och burit fram utemöblerna till pergolan och så tog vi vårens första frukost ute. Joy var mycket intresserad av stekningen. Vilket innebar att provsmaka flitigt, övervaka alla moment samt halka lite lätt på isen och ramla ner i smetskålen. Det var tur att jag gjort mycket smet för en halvliter rann ut på backen. Det tyckte Bosse också var en väldig tur.
Vårtecken med kärlek
När man går till hästhagen och ska hämta en häst för att fara ut på ridtur i den gnistrande vårsolen, och solstrålarna har smält fram ett hjärta – ja, då känns livet faktiskt ganska härligt.
Middagstips väldig enkelt och väldigt gott
Idag blev det lax till middag. Väldigt enkelt och snabbt. Och väldigt gott. Detta skulle du prova laga en dag!
Vi var 7 personer, inklusive två små människor. Till denna middag hade jag införskaffat 1,5 kg laxfilé som jag lade på en ugnsplåt. Salt, svartpeppar och pressad citron på. In i ungen 20 minuter innan vi skulle äta, och så tog jag ut den just innan den egentligen var färdig och fortfarande lite röd och inte rosa på tjockaste delen (efter en kvart ungefär, men då hade vi inte heller den största filén man kan hitta). Fisken eftersteks av den egna värmen så låt den vila 5 minuter under folie innan servering. Den blir väldigt saftig på detta vis.
Till fisken gjorde jag en sallad. Den är i princip densamma som receptet jag lade ut tidigare på potatissallad (klicka här) men utan potatis och med avokado, krussallad och pinjenötter också. Nötterna rostade jag i torr stekpanna en minut på hög värme under omrörning till de blev lite lagom gyllenbruna. Pinjenötter är mycket goda. Jag och Linda har tänkt att vi borde odla oss ett pinjenötterträd, men jag tror det kan bli något, något svårt.
Servera med citron och nybakat bröd. Njut :) Jag skulle gärna lagt ut receptet på brödet jag bakade men klockan i verkligheten är något mer än klockan i min egen lilla värld och jag vill sy en kudde innan sista svängen med djuren. Det får helt enkelt bli brödrecept en annan dag.
Så ser en hund ut…
… då ett barn ätit fil till kvällsfika.
Min fina, duktiga trotjänare som till och med jag kan sy på
Kuddkrig
Nu är kudde nr 2 på plats i soffan. Den har jag sytt av en vävd rana jag hittat på röda korset. Maken spatserar omkring med måttbandet och så funderar vi på hur stommen ska ta form. Det som krånglar till det hela lite är den dryga decimeter nysnö som bäddat in landskapet – drivveden på stranden inkluderat – i ett skyddande vitt hölje. Kanske bygger vi soffan av hässjevirke istället… I kväll har vi gått lös på madrassen som var på den ena schäslongen och modifierat den till ryggstödskuddar.
Tidigare idag var jag med Linda och mamma till stan. Tanken var att Joy skulle med men hon valde att somna istället. Röda korset var så klart på agendan och jag hittade en fantastiskt fin rana som ska bli kudde nr 3.
Projekt Soffa
Vi har länge haft två schäslonger från IKEA, vilka vi köpte på blocket, som soffa i vardagsrummet. Eftersom huset är litet och köket stort så blev det inte så mycket plats kvar för vardagsrummet. Två schäslonger är väldigt mysiga att ligga och titta film i. Men inte alls så mysiga att sitta i om man är några stycken. Så, en hörnsoffa vill vi ha. Men eftersom vi tänker att miljonerna på banken få vila ett tag till så vill vi inte köpa någon soffa. Dessutom finns det inte en sådan soffa som vi vill ha. En som passar i vårt vardagsrum. En som har stommen av drivved, och som har ena delen så djup att vi alla tre kan ligga och mysa (läs: två vuxna vill mysa men ett barn hoppar på dem). En som är en virvlande blandning av färger och som man blir glad av att se. Nej. någon sådan soffa finns inte.
Min bästa affär är Röda Korsets Kupan. Jag älskar att hitta gamla saker och känna idéerna hoppa runt. Varje gång jag är där hittar jag någon vacker, handväv linduk. Kraftigt och stabilt i tyget och med de vackraste färgerna. Och ibland hittar jag en trasmatta som jag faller för. Och så samlar jag. De ska nämligen bli klädningen till soffan. Vi kommer att återanvända kuddar och madrasser från schäslongerna (den ena ska bli ryggstöd) och så har vi köpt en resårmadrass som kommer bli den djupa delen.
Idag har jag börjat sy. Vilket i vanlig ordning gjorde att jag fick ett nervös sammanbrott. Symaskinen tog inte upp undertråden. Jag har en gammal fin Husqvarna, en grön emaljerad, och den går som en klocka. Rune köpte den till mig på Blocket då min gamla maskin var en dålig en som alltid gav mig härdsmälta. Antingen ska man ha en helt ny riktigt bra maskin, eller så ska man ha en riktigt gammal. Förr tillverkade man kvalitet. Men idag gick det dåligt. Problemet var att jag hade fel nål. Det var tur att den gick av så jag fick pallra mig till Konsum och köpa nya annars hade jag brutit ihop totalt. Dessutom hittade jag en manual på internet vilket underlättade det hela ytterligare. Så efter att Joy somnade har jag sytt och sytt och sytt. Jag sydde upp en hel trådrulle. Det har jag aldrig lyckats med förut. Innan det har skett har alltid antingen jag eller symaskinen skurit ihop. Men, de riktigt gamla maskinerna är helt fantastiska att sy med. Vilken känsla. Så länge man har rätt nål vill säga.
Jag har klippt remsor av lindukarna och sicksackat ihop dem omlott. Jag valde en extra stark tråd, en röd sådan. Så nu är arbetet med Projekt Soffa officiellt påbörjat. Det är ju bra det, vi som har så få projekt igång :)
Uthavet och början på en soffa
Idag har jag inte varit ut på något träningspass. Eller. Jag har inte varit ut på något traditionellt träningspass. Jag och Joy tog hundarna och for till havet. Utsidan av havet om man säger så. Nu efter isens framfart ligger det drivved längst efter stranden. Det var synd, att jag glömde kameran. Solen sken från klarblå himmel och vinden slet i vattnet som slog mot de kvarvarande isflaken i standkanten. Stranden i uthavet, som Rune säger, är stenbeklädd. Små stenar ligger som en ås, med karga tallar vinglades mot himlen och ju längre mot vattnet man vandrar ju större blir stenarna. Jag plockade med mig en hög med virke. Det är där delen med träningspass kommer in. Man ska tillbaka också från stranden. Med ett barn och en lydig och en olydig hund. Och en hög med virke. Joy hjälpte så gott hon kunde och höll ett stadigt grepp om tre kottar.
Nu ligger det drivved på pergolagolvet. Jag tror bestämt att det ska bli en soffa.
Börja med träningen efter en förkylning
Jag har som bekant haft min envisa förkylning. Förra veckan startade jag så med min träning igen. Försiktigt. Det är viktigt för mig att träna. Dels för att jag mår bra om jag är i hyfsad form. Jag tycker om att kunna använda min kropp då jag behöver den och känna att jag orkar med det jag vill. Men också för mitt huvuds skull. För mig är träning ett sätt att rensa huvudet. Och det behövs. Det ryms förvånansvärt mycket där uppe. Och så fungerar jag så, att jag får energi av att tömma energi. Om jag blir trött rent fysiskt, så får jag en väldig mental energi. Så det är skönt att kunna träna igen. Idag sprang jag med Joy i vagnen och så hundarna så klart och kunde utöka rundan mot den jag tog i helgen.
Om du vill komma igång med träning efter att du varit sjuk och känner dig ivrig, tänk på några saker.
Kroppen är lite segare än huvudet i nu-kickar-vi-igång-igen-fasen. Tänk snarare yoga än brottningsstyrka. Ta det lugnt första passet, låt kroppen starta i lugn takt. Och lyssna på kroppen.
Om du ska ut och springa. Spring mycket kortare än du normalt gör. Har du mer krafter kvar än du kanske önskar – se det som något positivt.
Öka successivt belastning och intensitet. Lyssna på kroppen, och då den svarar kan du trycka på och få upp pulsen lite.
Baka en kladdkaka på kvällen och njut.
Om du ska kicka igång träningen efter en förkylning och inte alls känner dig ivrig.
Tjata på en kompis (en kompis brukar vara lite lättare att övertala än en make om man har en sådan) att träna med dig. Det är ofta så mycket roligare om man är två.
Kommer du ut 10 minuter så är det väldigt bra. Var inte för hård med dig själv.
Baka en kladdkaka på kvällen och njut.
Dagens tips
Om du har ett litet barn, och barnet är väldigt duktig att gå på pottan då barnet är vaken och inomhus men du sätter en blöja på barnet då barnet ska sova lunch. Om ni ska utomhus direkt barnet vaknat och du ska kontrollera om du ska byta blöja först. Titta i blöjan. Känn inte efter med handen. Man är väldigt överbärande med sitt eget barns bajs, men det är ändå inte trevligt att sätta ned handen i det.
Då var man anmäld till Vasaloppet 2015
Jag var nervös, då jag satte mig vid datorn igår morse tio minuter i nio. Klockan nio skulle nämligen nästa års platser till Vasaloppet släppas. Det var något av ett antiklimax då Vasaloppets hemsida helt enkelt valde att ge upp, då vi alla ivriga och smått vansinniga skidåkare desperat klickade och klickade för att frivilligt betala för att åka 90 km på skidor. Förra året gick alla dryga 15 000 biljetter på 10 minuter, så det gällde att vara snabb. Jag och min vän Markus hade telefonkontakt. Vi satt förvirrade och frustrerade framför varsin dataskärm då den röda texten kom upp – anmälan stängd. Vi trodde vi hade missat chansen. Men det hade vi inte. Det vara bara arrangörerna som missat det enorma intresset. Då anmälningen öppnade igen klockan tio så satt jag med hjärtat i halsgropen och med skakiga händer och fyllde i personnummer och namn och stavade fel och rättade till. Då vi båda två tjöt i luren att vi lyckats boka en plats samtidigt kändes det nästan fånigt att vi varit nervösa. ”Klockan är ju bara en minut över” sa Markus. ”Det här var väl ingen konst”.
Det var tur att vi inte visste att vi klarade det med 30 sekunders marginal. Alla biljetter till Vasaloppet gick nämligen på 90 sekunder! Det är ju egentligen helt vansinnigt. Så just nu känns det som att åka nio mil inte är någon konst alls. Det svåraste hindret är avklarat, och det var att lyckas bli anmäld. Vi får väl se om det känns så då jag har åkt fyra mil och inte ens har kommit halvvägs.
Bilder på ett staket
Det har kommit snö idag. Det kändes som lagen om alltings jävlighet. Som jag längtat efter snö i månader. Och nu gör jag inte det. Nu krattar jag och målar staket och har börjat skissa på växthus i mitt huvud. Då snöar det. Så klart. Så då jag tittade ut genom fönstret i morse var det med en suck. Men då jag for ut och sprang med Joy i vagnen och solen sken och allt var väldigt vitt och ljust, då kändes det lite bättre. Men jag vill gärna kunna ta fram krattan snart igen.
Jag tog några bilder på staketet som det ser ut i dags dato.
Staket på gång
Förra sommaren påbörjade vi arbetet med staket runt gården. Det är bra med staket då man har ett tama djur och vilda barn. Idag har vi satt upp en sektion till. I mars lägg märke! Rune har sågat virket på sågen. Det är en otrolig känsla att spatsera ut, runda husknuten och såga det man behöver. Det är själva staketspjälorna han sågat. Stolparna och mellanliggarna är av gammalt hässjevirke. Det är ju inte det snabbaste sättet att bygga staket genom att göra det med stolpar som är allt annat än raka. Jag förstår inte hur den mannen lyckas, men allt har rör i blir väldigt lodrätt och vågrätt. Vi hade en bild i huvudet hur vi ville ha staketet. Levande och kreativt. Och, så fantastiskt fint det blir! Blandningen av de grå stolparna och det faluröda är klockrent. Jag ska ta fler bilder i morgon. Jag tog bara närbilder av arbetet idag. Vi har varit till Lina, Magnus & Tuvali och ätit lunch vid havet mitt på dagen och sedan blev det en långtur i skogen med Fröja. Och sedan blev det mörkt och jeansen fick färgfläckar.
Men i morgon, då kommer det bilder. Jag ska inte glömma!
Jag måste erkänna…
…det har gått sådär med min plan att byta om då jag ska måla. Jag har färg på mina jeans och mina ullvantar. Men staketet är väldigt fint :)