Månad: november 2014

Publicerat

Där världsproblem kan lösas

Jag trivs väldigt bra här vi bor. Det är ju som sagt vår plats på jorden. Men då jag kommer norrut och skidspåren ligger gnistrande vita, då önskar jag att snön skulle vilja komma här också. Jag var en kväll uppe på Dundret och åkte skidor på världscupbanan. Bosse var med och Mia, min chef. Även om vi båda åkte på fjolårets valla (läs; inget fäste) och Bosse sprang rakt framför Mia i en stupande brant nedförsbacke och hon hade inget annat val än att styra rakt ut i djupsnön, så var det fantastiskt härligt. Att åka skidor måste nog vara något av det allra bästa jag kan göra för att träna. Jag är ute i skogen, med tystnaden runt mig som bomull och det enda som hörs är ljudet av mina andetag och den knarrande snön under mina skidor (och ett glädjeskall från Bosse emellanåt). Det gnistrar och sprakar runt mig, hundarna får springa, absolut hela kroppen tränas och jag blir trött i hela mig. Luften som jag drar in i djupa andetag är frisk och klar och kontrasten mellan mina blossande kinder och den kalla luften gör mig klartänkt som kristall. Det är många världsproblem som kan lösas ute i ett skidspår.

skidspår

Publicerat

Bosse by night

Jag har varit och arbetat denna vecka. Det blir som så, att jag skriver mindre på min kära blogg då jag har påbörjat detta projekt med att skriva på magasinet. Men viljan finns där, om än inte alltid tiden. Det kommer att bli bättre längre fram tänker jag.

Bosse har varit med mig upp norrut. Vi tog kameran en kväll, min kära hund och jag, och så begav vi oss till skogen och så testade vi lite med långa exponeringstider och blixt.

bosse mörk bakgrund

 

Publicerat

Modell

Idag har Markus varit här. Han har också snöat in på detta med fotografering. Idag ville han ha min hjälp för att lära sig ljussättning för att fotografera muskler. Man tackar som frågar, tänkte jag, och svarade ja då han frågade om jag ville vara modell.

ryggen

 

Publicerat

Hopp på asfalt

Vi var på konsum igår.
Medan vi parkerade bilen såg jag en man sitta utanför affären, med en pappersmugg framför sig. Han satt på en liten filt på asfalten och vaggade sakta fram och tillbaka i ett försök att hålla värmen. En bit från honom stod några flickor från årskurs 6 och sålde bröd till förmån för deras klassresa. Då jag kliver ur bilen så ser jag en man gå mot ingången av affären. Han var uppskattningsvis kring 60 år och såg ut så som många män i den åldern boendes på landsbygden gör – lite dålig passform på jeansen, tröjan lite hängande över byxlinningen och håret skulle egentligen varit klippt för ett tag sedan. Jag såg att han tittade på tiggaren – som i sin tur tittade ned i marken – medan han gick fram. Jag spände mig, med alla mina fördomar blossande upp som en ilsken flamma.
Detta var en av dem som röstat fram Sveriges tredje största parti!
Då sverigedemokraten närmar sig lyfter tiggaren huvudet och deras blickar möts, och alla mina fördomar vänds på ända. Den äldre mannen håller kvar ögonkontakten, nickar och hälsar och så går han in i affären.

Mitt hjärta blev så varmt. Kanske har man inte kontanter på sig, kanske kan man inte ge pengar. Men att välja att se, ta ögonkontakt och hälsa – då ger man något så viktigt i alla fall.

Då jag handlat färdigt och tittade ut genom dörrarna så ser jag ett av de brödsäljande barnen gå till den tiggande mannen med ett av de bröd de sålde. Det var så fint.
Den äldre generationen och den yngre som både tog ett ställningstagande och valde att se det så många väljer att blunda för.
Sedan svängde maken bilen förbi de två flickorna som sålde bröd och sade att det var fint gjort av dem och så gav han dem en slant till sin klassresa. Då blev jag också varm i hjärtat. Det kändes inte som en droppe i havet att ge en slant till personen som tigger. Det kändes som att vara en del av ett samhälle som tillsammans hjälper dem som behöver hjälp.

Där på asfalten utanför en liten konsumbutik på Västerbottens kustland så infann sig en känsla av hopp.

 

Publicerat

En mössa i kylskåpet

Vi har hittat trattkantareller i egen skog! Vi var ute och gick med Joy på ryggen och med hundar och häst som sällskap. Med minusgrader och en allmänt kantarellfattig höst så förväntade jag mig ingen svampplockning då vi for ut så det blev mössan som fick bli svampkorg. Den fungerade väldigt bra så nu ligger de där i kylskåpet, svamparna i min mössa. _MG_6291

Publicerat

Meningsskiljaktigheter

Jag har varit och arbetat förra veckan, med en dunderfökylning. Det gick inte superbra i början av veckan men det blev bättre efter hand. Det är ett fantastiskt roligt arbete jag har. Även om man vill bryta ihop ibland då man sitter och ska redigera bilder och jag och datorn inte riktigt håller med varandra om bästa tillvägagångssätt.

Jag och bilen hade också ett smärre meningsutbyte på väg hem på fredag eftermiddag. Jag tyckte att det skulle vara en väldigt fin idé att faktiskt ta sig hela vägen till Burvik, medan bilen tyckte att fem mil var alldeles nog. Jag var inte helt imponerad. Trött efter en intensiv arbetsvecka och med förkylning på det, och lite stressad över ett barn i baksätet som upprörd deklarerade ”MAMMA; ÅK TILLBAKA MORMOR!” konstant i fem mil svor jag åt bilen. Till dess försvar ska dock tilläggas att haveriet valdes just vid korsningen dit man svänger in till Lindas föräldrahem. Så jag kunde manövrera bilen till henne (som dessutom var uppe på besök hemma) den korta kilometer från E10an medan bilen ivrigt försökte styra ned i diket.  Så kom mamma och pappa och hämtade oss och det blev en natt till i Malmberget (till ett barns stora lycka) och sedan kom maken och hämtade hela ekipaget med släp. Så egentligen gick allt väldigt bra. Det var bara en bil som gick sönder och ingen människa. Nu är dessutom bilen lagad. Det kan vara en fördel då maken ska ta sig till sitt eget jobb.

Publicerat

Sova ut

Jag ligger i en stor säng på hotellet på Piteå Havsbad. Vi är här med runes jobb. Hotell, middag, bad och musikshow – och jag tänkte att jag nog hellre ska vara hemma med djuren och joy. Men ibland ska man bara göra lite avkopplande saker som att fara på hotell och då runes arbetsgivare lagt ned arbetet med att ordna en mysig kväll, då åker man. Och det kan vara skönt att sova ut. Trodde jag. Jag har vaknat klockan sex i vanlig ordning. Jag har legat tyst för att inte väcka en make. Men efter sju tycker jag att det inte alls är skönt att sova ut längre. Var är alla hoppandes, skrattande, skällande, gnäggande, jamande, kacklande hungriga varelser som blir så lycklig då jag vaknar? Jag försöker lite diskret hosta, tända lampan,ta en dusch – men en make hoppar ingenting utan sover ostört vidare. Vilken tid är rimlig för att väcka honom tro? :)

Publicerat

Lugn i stormen

Jag hade en plan denna vecka. Jag har ju varit och jobbat en vecka, och ska upp igen på söndag. Och då tänkte jag att jag behöver en plan. Som följde; Jag skulle motionera hästarna varje dag. Redigera bilder och skriva texter. Baka med Joy och träna med Linda. Sedan skulle hundar motioneras också förstås. Och sedan så var det bastun. Hela bakväggen skulle jag slå panel på, och måla. Det gick sådär. Egentligen är Livet ganska bra på att tala om för oss, då det är dags att bromsa lite. Jag är dock lite trög ibland för det förstod jag inte att budskapet var då hela hinken med färg ramlade omkull.

_MG_5911

Publicerat

Att somna på mysigaste tänkbara sätt

Vi har varit och kört med Fröja och vagnen i skogen. Allt gnistrar ute och det kom ett fjäderlätt snötäcke medan vi var ute, samtidigt som solen strålade genom snöfallet. Det var vackert i skogen, kan vi sammanfatta det hela med. Vi tog skogsvägen till havet, och sedan grusvägen hem. Det måste vara det mysigaste sättet man kan somna på – liggandes på fårskinn med ullfilten dragen upp till näsan lyssnandes till hästens rytmiska steg mot vägen.

joy sover i hästvagn