Galabyxor

Jag vill ha ett par hängselbyxor då jag ska på gala. Ett par grå i ull som slutar ovanför anklarna och så ska jag ha ett par högklackade svarta skor. Lite boots-aktiga eller stövletter. Storasyster är lite ängslig över hur jag ska kunna gå i dem. Stina har ju i sin sång om mig skrivit strofen ”hon går i klackar fast hon knäar som en älgkalv som just lärt sig stå”. Så oron är nog inte helt obefogad. Men, som sagt, det är ju två månader dit. Jag kan öva mig. Men tillbaka till byxorna.

Jag vill ha hängselbyxor. I ull. Jag var lite ängslig över om ulltyg blir för tjockt. Jag vill ha den lite grova känslan, men inte för grovt. Det ska vara elegant också. Jag har googlat runt på ekologiska tyger men det är inte så lätt att hitta. Så idag hittade jag ett par byxor i ull på loppis. Alldeles för stora, men det är bra för då finns utrymme att omforma dem som jag vill. Och det var 70 % ull och sedan polyester. Att det inte var helt naturmaterial kompenseras av att det var loppis. Återbruk ger mig en känsla av tillfredsställelse som landar i magen. Sedan måste jag bara hitta tyg att sy hängsel-delen. Och så vill jag sy för hand sömmar i färgad tråd – turkost kanske – runt fickor och så… Vi får se. Det är bara i början av detta projekt. Men det går över förväntan än så länge. Dagens tips; Om du ska sy om ett par gamla herrbyxor i ull till trendiga dressbyxor för en gala – involvera en make. En make är förvånansvärt duktig på att sy. Han vet att man inte alls ska klippa bort linningen och sy en ny utan att man helt enkelt kan sprätta lös den gamla och använda den igen. Det underlättar, kan man säga.

byxor

Matklänning

Joy är ett hjälpsamt barn. Bland annat tycker hon om att hjälpa en mamma att laga mat. Då vill hon ha på sig sin matklänning. Sist ville hon ha en matmössa också. Det finns ingen matmössa hemma hos oss så en mamma knöt en kökshandduk runt huvudet. Det var ett barn mycket nöjd med.

matklänning

Den kommer att flyga

Jag har glömt att berätta om min senaste tatuering. Det är Håkon och jag som har tagit fram den. Jag har förklarat och visualiserat och Håkon har använt min arm som skissblock och så har han tatuerat. Han är en talang.

Jag fick förfrågan att skriva en krönika för LKAB Framtid – en tidning LKAB ger ut en gång i kvartalet. Jag fick fria tyglar och tänkte att jag skulle skriva om min hemort. Jag skrev inte om det. Det blev om min tatuering istället. Här får ni läsa den;

Den kommer att flyga

Det är inte helt enkelt att veta vad man vill här i livet. Jag tänker att det handlar om att lyssna på magkänslan. Den viskar snarare än ropar och om man stannar upp och tar sig tid att lyssna, då finns den där. Tålmodigt och varsamt vill den visa vägen till det som finns i hjärtat.

På min högra arm finns en enkel blomma med snirklande blad virvlandes längs underarmen. Den symboliserar vägarna till mina drömmar.
Fyra ord står skrivna med min slarviga handstil. Morfar kisade, ”kill it” läste han och såg frågande på mig. ”Nej morfar” svarade jag, ”det står tillit”.
Tillit, lust, vilja och mod.
Det är mina vägvisare i livet. Och livet, tänker jag – det handlar om magkänsla, hjärta och drömmar.

Jag anser att drömmar är till för att flyga. Och de behöver fyra steg som sats innan de lyfter.
    Tillit är första steget. Tillit till att livet vill mig väl. Kanske låter det fånigt. Min goda vän Linda fnyser ibland åt mig när jag kommer dragandes med det där. ”Måste du vara så jävla positiv” fick jag visst höra en gång. Men jag tänker verkligen så, att livet vill mig väl. Även de värsta stunderna i livet är ibland de största gåvorna. Då jag fick missfall kändes det som att benen inte längre skulle bära mig. Ibland under åren då vi längtade efter ett barn men inget barn kom kunde jag vara vettskrämd. Men nu, med en treåring virvlandes omkring på en gård som är långt ifrån färdig, så tänker jag att det fanns ett syfte med att det skulle ta sin tid innan detta virrvarr av glädje skulle komma. Nu har vi förvisso ingen dusch ännu utan världens vackraste badrum är fortfarande i tjänst med badkar under stjärnorna. Men huset är varmt och vi har inte behövt byta blöjor samtidigt som vi rivit upp golven och katten trodde hela köket var en enda stor kattlåda.
Så är det tillit till min egen förmåga. Jag kommer ihåg då jag var liten och modstulet frågade mamma om hon trodde att jag någonsin skulle bo i ett litet rött hus med vita knutar. ”Om du vill det, så kommer du att göra det” svarade hon. Och pappa. I hans ögon klarar jag vad som helst. Ingen ryggsäck har någonsin varit för tung, ingen fisketur för lång och inget jobb för svårt. Hans tillit till mig har bosatt sig i mitt hjärta och blivit till min egen. Så pappa, även om du inte är speciellt förtjust i tatueringar (läs: avskyr dem) så är du en stor del av min.
    Lust – det är kreativiteten, inspirationen och energin som föder alla idéer och drömmar. Lusten dansar och hoppar och är ansvarig för att tvätten ligger lite för länge och att cykeln står ute om vintern.
    Vilja är det som tar lusten i handen och går framåt. Kanske med en något sammanbiten och målmedveten min och med bestämda steg även då det är motvind. För det är inte enkelt att flyga med drömmarna. Det är till exempel inte alltid supermysigt att ha badrummet utomhus. På vintern bland annat.
Och så mod. Det är modet som gör att jag blundar och hoppar.
Så står jag där. Med kameran i ena handen och ett gäng hönor runt fötterna. Jag arbetar som frilansare, äter gårdsägg och tänker att livet nog faktiskt vill mig rätt väl.

Så då mörkret kryper på och kylan sveper närmare. Stanna upp en stund, strunta i tvätten och lita på din förmåga. Den finns där. Låt viljan ta lusten i handen och samla modet. Du kommer att vara rädd. Det får man.
Men jag lovar.
Släpp drömmen fri så kommer den att flyga.

anna

 

Tänka sig.

Tänka sig. Det är lite lustigt detta livet ibland. Jag ligger i sängen med datorn i famnen och arbetar med bilder. Jag ska skicka in ett gäng till tryckeriet så jag kan skapa mig en portfolio. Det känns nästan lite fånigt, som att jag gör mig till. Men tänka sig. Nu är det dags. Ett uppdrag har blivit två, till tre, till flera. Och då ska man ha en portfolio tänker jag. Det är inte samma sak att visa bilder på datorn och det finns så många fler än dem jag har hemma.

Ibland känns det overkligt. Då nyper jag mig lite i armen och så hoppar jag runt. Ibland är man så glad att man vill hoppa och då tänker jag att man ska göra det. Ibland är man så matt så man vill lägga sig ned – då ska man göra det också – så då hoppstunderna kommer ska man ta vara på dem.

Sista dagarna har jag hoppat mycket. Facing Gällivare Magasin är nominerad till Svenska Publishing-Priset! Det är så fantastiskt roligt. Jag har kollat upp våra konkurrenter. Ett gäng byråer som gjort magasin för bland annat Thule och IKEA. Lite David mot Goliat. I november ska vi till Stockholm på gala och prisutdelning. Då får vi veta vem som vinner. Jag tänker jag ska sy mina egna kläder. Jag vet precis vad jag vill ha på mig, men jag tror det är svårt att hitta det i en affär. Mormor – bli inte orolig nu. Jag är förvisso hopplös på att sy, det där med millimeterprecision och tålamod är ju inte min starkaste sida. Men jag har ju faktiskt två månader på mig.

n_liten_sv-genomskinl

Lite bilder från jobb…

Jag har arbetat med en ICA-butik uppe i Gällivare. Syftet var kortfattat att utveckla kundkommunikationen och göra butiken mer personlig och nära. Nära kunderna, kommunen, personalen och naturen.

Miljötänk har varit en röd tråd genom hela mitt arbete och förutom rena förbrukningsvaror som skruv och färg så är allt material återbruk.

Till PANT och ÅTERVINNING; Här valde jag att göra en taklampa som  istället för kristaller pryds av pantflaskor. Skyltarna är handmålade, brända i kanterna och är gjorda av spillmaterial från sängtillverkning.

panta pantalampa nära

 

Till KUNDOMRÅDET/FIKADELEN vid kassorna har jag handlat möbler på second hand om målat upp dem i tre kulörer – naturlig svart, en grå/turkos och en skiffergrå. Jag gjorde stora lådor som jag lät aspgrenar i olika färger stå i och agera som ”skärmväggar”. Lådorna och väggen är virke från en gammal terass. Det fantastiska med gammalt virke är att det är så mycket  vackrare än nytt virke någonsin kan bli, och det är alltid en sådan känsla av tillfredsställelse då man kan skapa någonting nytt av någonting kasserat. Lamporna är egen design och tillverkning. Plåten är återvunnen och sälgen kommer från röjning av egen skog hemma på gården. Den tredje lampan är av mattrasor.

 

fikadel innan

fikadel efter

lampa lampa2

 

Vid SJÄLVSCANNINGEN valde jag att ta en bild som fototapet. Järnvägen tänker jag är hela samhällets aorta, det är med den som gruvdriften kom igång på allvar. Jag gjorde också nya skyltar till betalningsstationerna.

 

betala själv innan betala själv efter

 

Sedan gjorde jag en till fototapet, ett gäng skyltar och bilder och fixade kundtoaletten lite trevligare. Men ni fick en liten inblick i vad jag pysslat med på jobbet :)

Jag behöver väl inte säga att jag hade vansinnigt roligt…

Höst

Kanske finns det inget mer symboliskt för hösten än en finnspets som ligger ute i skogen och naturens alla färger liksom dansar genom hundens päls. Jag och Joy ska åka till Malmberget på tisdag och då ska Moa och fågelbössan följa med. Det har blivit mindre jakt för den hunden än jag önskat, men småbarnsåren har en tendens att ha den effekten. Att man hinner med färre saker än man hade önskat ibland vill säga. Men nu är Joy så stor att hon kan vara med mormor medan jag jagar och så kan hon få följa med mig och morfar i skogen då mormor jobbar. Jag kan tänka mig att alla tjädrar skulle vara tacksamma för det sistnämnda.

moa höst