Lyssna på detta!

Åh, ni måste lyssna på detta sommarprat!(klicka här) Gunhild Stordalen. Vilken otrolig kvinna! Ta dig tiden, lyssna – välj varianten med musik  – och ta till dig orden. Den kraft hon besitter gick rakt in i mig. Hennes person, hennes tankar och inte minst hennes budskap.

Vi håller på att äta oss in i döden. Jag tänker att jag är medveten, påläst och insatt. Men jag fick en väckarklocka. Det finns så mycket vi måste göra. Som vi kan göra! Det behöver inte vara så komplicerat. Inte egentligen. Det är som med potatisen. Precis som med potatisen. Hur ser vi på mat? Vad vill vi ha för mat? Är du värd att du tar hand om dig själv?

Välj kvalitet framför kvantitet. Och lyssna.

En lösdrift tar form

Carporten har faktiskt sett sorglig ut. Lite bortglömd kan man kanske säga. Men nu börjar den komma till liv. Det ska bli nya lösdriften. Här ska hästarna och kommande ko kunna gå in och söka svalka varma sommardagar och skydd regniga höstkvällar.

Jag har reglat upp där vi tidigare körde in bilen och slagit panel. Långväggen var reglad redan men saknade panel. Nu är det bara gaveltoppen kvar. Bussen är perfekt höjd som byggställning så då jag slog spikläkten stod jag på busstaket. Den bilen kan man ha till allt.

Ett litet tips som jag märkt med mina hästar. Om ni ska bygga en lösdrift så ha två öppningar – alltid en väg ut om den ena skulle få för sig att helt plötsligt bli på dåligt humör. Och ha öppningarna åt samma håll. Hästarna sover nämligen växelvis, en håller alltid vakt. Och med öppningarna åt samma håll kan även vaktstyrkan stå under tak med huvudet ut. Med öppningar åt olika håll blir det lätt att den som håller vakt står utanför. I alla fall mina hästar…

Jag tror att detta bygga ska få bli järnvitriol. Stallet ska bli det och jag tror det kan harmoniera bra. Nu är förvisso två väggar faluröda men det tror jag bara kan bli en fin kombination. Vi får se längre fram.

lösdrift

Lite ändringar i köket

Maken är på skyttetävling hela veckan. Så jag och Joy arbetar på med projekten. Mellan att vi tar någon tur med hundarna till havet och badar. Det är magnifika dagar. Strålande sol och härliga temperaturer. Joy har varit några timmar på dagis två dagar och då börjar jag varje arbetsdag med en löptur med hundarna i skogen. Igår sprang vi över myrar och vattnet var så varmt att det var ljuvligt då vi till slut vadade över ett dike och vattnet svalkade.

På gården jobbar vi nu med gjutning för stallet. Min plan var att det skulle vara gjutet i helgen. Men midsommar kom och med den ett gäng gäster. Och då kan det bli så att man sitter länge vid elden och runt bordet ute och pratar och skrattar. Om byggmax vill tydligen inte heller vara öppet då jag vill handla cement så då stod jag där under midsommar och kunde inte alls gjuta. Så då satte jag igång med ett alternativt projekt. Andan föll på, så att säga. Någon förebild kom jag i stundens hetta inte på att ta men jag hade som tur var en gammal bild som jag hittade.

Jag har egentligen aldrig varit helt förtjust i våra vita lådor i köket. Jag tycker mycket om att de är i trä och gjorda på ett snickeri i Umeå och som vi köpte billigt via blocket. Men inte att de är vita och inte att de liksom ”gick ihop” i skarven. Jag tycker det är så vackert med synlig stomme. Så jag sågade bort den profilerade kanten längst ut och gjorde en stomme emellan. Målade svart, lackade, väntade (åh, så tråkigt det är med torktider) och målade turkost. Joy hade glömt färgburken ute sist hon målade så det hade regnat in i den så det var något utspädd färg. Men jag tyckte det blev fint med det. Ljusare på något vis vilket blev bra med svart botten. Så tog jag bort de vita bräderna ovanför diskbänken och satte kakel (också blocketfynd). Och om jag får säga det själv, så är jag oförskämt nöjd med resultatet.

Och dessutom, det höll jag på glömma, så har vår diskmaskin fått en front! Det är stora nyheter efter några år med en lucka som smäller igen snabbare än en råttfälla. Vi tog ned skåpet vi hade på pergolan då vi målade huset och så tyckte vi att det var så fint med ren timmervägg ute så vi satte aldrig upp skåpet igen. Men luckorna till det skåpet är så otroligt vackra – de har min otroliga make gjort – så vi tog in dem och testade. Som om de var gjorda för det så var de på millimetern rätt mått för att bli front till diskmaskinen. Så då blev de det. Nu är det bara sista skåpet som ska få lucka. Där var vi nu har en samling av plastkassar och diverse saker man kanske, möjligen någon gång kan behöva. Det blir ett senare projekt. Nu ska vi bara njuta av att det kommit mer färg i köket.

_MG_6705

kök fronterkök kakelkök låda

Inte svårare än så

Det blev faktiskt upphåll i regnet. Då passade jag på att gå ut och sätta potatis. Regnet kom tillbaka men luften var varm och regnet milt så det gjorde egentligen ingenting. Joy och Oskar hjälpte mig. De är fantastiska dessa ungar. De har hjälpt att kratta och jämna till  de stora högarna av gödsel och sedan har jag gjort gropar och de har satt varenda potatis och skopat jord över.

Kanske kan det verka simpelt. Och jag tänker att det är det. Det är inte komplicerat att sätta potatis. Men värdefullt för barnen att få vara med. Att arbeta med kroppen för att göra landet iordning, att själva sätta potatisen, så småningom se blasten växa och vara med och ta upp potatisen. Maten finns inte automatiskt i affären. Det är människor som arbetat med att ta fram varenda råvara vi köper. Och jag tänker att barnen behöver förstå det. Förstå att det ligger arbete bakom mat. Och det är dubbelbottnat. Det finns flera saker jag önskar ge till Joy där hon ivrigt gräver ner potatisar. Dels insikten att ha respekt för maten. Det är inget man bara slänger. Dels tillfredsställelsen av att ha odlat själv. Att ha varit delaktig. Att veta att hon kan. Det är en annan känsla att äta den potatis du odlat själv.

Och kanske låter det simpelt. Och naivt att man kan lära sig så mycket av att sätta potatis. Men jag tänker att ofta är det enkelt. Det behöver inte vara mer komplicerat än så. Att bli lite svettig, få lite skit under naglarna, bli blöt av regnet och varm då man kommer in. Att vara med, att förstå att då man vårdar och tar hand om, så ger vår jord oss så mycket tillbaka. Det är inte svårare än så. Och till på köpet så har man det väldigt mysigt tillsammans där i regnet bland all jord, hästgödsel och spretande potaisgroddar.

sätta potatis

Lite trist…

…det tycker jag faktiskt att det är. Regn flera dagar. Det finns så mycket jag vill göra ute. Men jag ska bara psyka upp mig efter senaste turen ut och sedan ska jag sätta potatis. Jag ska upp och jobba imorgon och vara borta några dagar nu innan midsommar och potatisen ska i jorden innan jag far. Det har jag bestämt. Så då blir det att sätta potatis i ösregn. Men lite trist, det tycker jag faktiskt att det är.

regn

En kökslampa

Det regnar. Ösregnar. Så plantorna jag köpte igår väntar i bussen. Det gör gjutningen till stallet också. Inte i bussen då, men väntar. Så då pysslar jag med projekt inne. En kökslampa närmare bestämt.

kökslampa

kökslampa2

kökslampa3

Dagens tips – hel och ren

Om din kamerautrustning har blivit stulen och du ska till tingsrätten och sitta i ett videorum och via länk delta i en rättegång så finns det några saker att tänka på.

Om du vill se hel och ren ut och tvättar håret på morgonen. Stå gärna ute på gården och njut av morgonsolen. Men om nu luften råka vara lite småkylig så ha i åtanke att du faktiskt tvättar håret med ägg. Tar du för varmt vatten så blir duschen förvisso väldigt skön i den friska luften men då du står framför spegeln och sätter upp håret i en bunt uppe på huvudet så finns det en risk att du har koagulerat ägg mellan hårstråna. Det är inte så lätt att få ut koagulerat ägg från hår.

Om du vill vara hel och ren. Tvätta kläderna du ska ha kvällen innan och inte samma morgon. Om du råkar göra det senare så var tacksam att du har en stor buss så du kan hänga upp kläderna på tork i den utan att en gatuhund kommer åt dem.

Om du tänker att du ska ha med hundarna för att de inte ska behöva vara ensamma hemma men det är väldigt soligt ute så kolla upp var det finns parkeringshus. Annars kan det hända att du måste parkera en kilometer undan och promenera till tingsrätten. Men om du är ute i okaraktäristiskt god tid så kan du ta av dig tröjan (som torkat i bussen) för att inte svetta ner den och gå i linne till rätten och njuta av solen.

Sätt inte ner den nytvättade tröjan i väskan. Det kan vara så, att det ligger en överbliven avokado där från grillkvällen på dagis. Och det kan hända att den avokadon legat där i två dagar och inte är det minsta hel längre.

Försök inte gnugga bort eventuella avokadofläckar från din vita tröja. De blir mycket större då.

Sitt i tingsrätten i linne. Du behöver inte vara orolig att du är den enda som inte har strikt klädsel. Den tilltalade har t-shirt.

Någon måtta får det vara

Våra ängsblommor tittar fram. Jag kan gå med på att gräva en stor grop till ett träd eller en buske. Till och med att ha så stora avstånd mellan perennerna som lappen på krukan säger (även om det tar emot). Men att pilla fram frön och sätta dem med några centimeters mellanrum 1 centimeter ner i jorden, det gör jag bara inte. Det finns helt enkelt inte det tålamodet i denna kropp. Eller i en treårings för den delen. Jag och Joy spridde ut fröna efter bästa förmåga, slängde lite jord över och vattnade. Och de växer :) Lite tätt bitvis möjligen.  Jag ska återkomma med fler bilder längre fram.

lite tätt

Om du har en torr gräsmatta

Tänk om jag skulle bli bättre på att ta förebilder. Då skulle ni lättare dana er en bild över förändringen. Här har i alla fall stora förändringar skett.

Gräsmattan har på vissa delar varit gul och torr och efter vintern var större fläckar än tidigare kommit. Den har inte alls varit fin. Nu är jag inte speciellt förtjust i gräsmatta. Jag hade gärna haft mager mark med höliknande gräs, ni vet sådana smala röd/gula strån som vajar i vinden och där blåklockorna trivs. Så som det kan vara längst vägkanten. Men så har inte vi. På ena delen av grugången är gräset otroligt frodigt. GRÖNT och tjockt. På andra sidan dött och trist. Så jag grävde bort det. Det torra. Det fick bli en liten kulle. Så hämtade vi sten  med traktorn. Förutom att vårvattnet inte riktigt lämnat marken och Rune körde fast en aning så gick det väldigt bra. Vi har många stora stenar efter att vi grävde vattnet till huset. Äppelträdet har vi flyttat längre in på gården. Jag hade planterat det alldeles invid grusgången. Jag måste verkligen lära mig att plantera efter hur stort det jag planterar ska bli. Jag utgår från hur det ser ut dagen jag gräver och sedan blir jag förvånad då blommorna inte växer för att det är för trångt. Eller äppelträdet blir så stort så man inte kommer förbi med bilen. Riktigt dit har vi dock inte kommit än. Jag måste tydligen också lära mig att gräva nog stor grop så trädet verkligen kan växa. Nu har jag gjort det. Jag har grävt med grävmaskin.

På kullen har jag och Joy planterat frön. Ängsblommor. Mer sten ska på och så ska jag plantera marktäckare. En ölandstok fick flytta dit som hade turen att befinna sig mitt i nya infarten. Nu har den också fått en rejäl grop. Vinbärsbuskarna fick också flytta. De hade inte riktigt lika tur för de trivdes väldigt bra där de var. Men förutom att några blad ser lite ledsna ut så verkar de ha klarat flytten bra. En krusbärsbuske och skott från mammas och pappas ros som alla bott i konsumkassar på baksidan hela hösten och vintern har en enorm överlevnadsinstinkt och mår väldigt gott i sina nya hemtrakter.

kulle

 

Arbetet fortsätter

Det har varit en hektisk vecka. Förra fredagen började arbetet med att byta panel på Lindas hus. Vi jobbade med det på helgen. Sedan målade vi hela vårt hus, satte in ventilation på vindan och började lägga tak på lilla snickeriet. Vi är inte klara med det helt. Det blev storm, vi blev utan ström dryga dygnet och det kändes inte riktigt som att man ville klättra upp på taket då vinden slet och drog. Senaste dagarna har jag arbetat med texter. Men nu lyser solen. Vinden är mildare, både till styrka och temperatur. Hängrännor har kommit på plats och jag har köpt plasttunnor att samla upp vattnet och jag tänker svetsa hölje av gammal plåt att ha runt dem.

Arbetet fortsätter så att säga :)

målat hus tak på

Vi kan!

Tänk de krafter som finns. Den ständiga energin som omger oss. Alltid. Den virvlande vinden som kan få ett träd att gå av på mitten. Och det är bara en lätt pust av den förmåga som finns. Vår jord är helt fantastisk. Den ger oss så mycket. Om vi skulle använda alla de tillgångar som finns på rätt sätt skulle ingen miljökatastrof trampa närmare och ingen fattigdom behöva finnas. Och fattigdom, svält och desperata levnadsförhållanden är grogrunden för krig. Dags att ta vara på vår planet. Vi kan det!

kraft

Grästak

Så mycket jobb men så värt det. Rune tvekade en aning då jag föreslog att vi skulle lägga gräs på kvällen. Men då sade jag att vi kan se det som träning istället och att han inte behöver komma och springa med mig. Då blev det fart. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. ”Nei, jeg blei vel gla for det” säger han. Jaha.

grästak

Ny infart och många projekt

Lösdriften och storhage upp i skogen ska komma på baksidan av huset. Där ställer vi nu ofta bilarna. Så istället ska de få stå framför huset, vi ska bygga en  carport utanför staketet. Så i dagarna har vi lagt rör i diket och börjat på ny infart från vägen och så har vi breddat ”stigen” ner från huset mot nuvarande hage. Vi har flyttat vinbärsbuskarna som stod längst ner och nu har vi en blivande infart framifrån huset. Mycket mer välkomnande än att gästerna behöver ställa bilen bakom huset. Nya stora grindar ska på plats.

Idag har Rune och Joy  hämtat plåt till taken som ska läggas, jag jobbade lite vid datorn med bilder och så tog jag en springtur med hundarna. Medan resterande delen av familjen var och hämtade plåt planade jag ut marken där stallet ska stå och nu är det mätt ut och utstakat. Imorgon blir det att hämta armeringsnät och sedan ska det inte vara allt för långt bort innan vi kan gjuta.

Och jo. Vi har börjat lägga grästak på farstun idag. Vedboden, farstun och bastun ska ha grästak. Aluzink på resten. Sedan ska vi ha grästak på den lilla utbyggnaden från köket, men det är verkligen en annan historia. Den finns bara i våra huvuden än så länge. Där ska den få stanna ett tag.

ny infart

ny infart2