Jag är inte rik. Men jag har mycket tid hemma.
Det är inte ett faktum som ramlat över mig, utan ett medvetet val. En prioritering. Nu är det inte alla dagar det är lika roligt. Då en bil går sönder kan det kännas mer eller mindre hopplöst, eller så kan jag stå och sukta i ett skyltfönster och tänka, att det hade varit fasligt fint med de där nya jeansen. Och det hade varit väldigt roligt med en westernsadel till Hälge. Men. Jag har velat läsa på universitetet i 5 år, och det har jag gjort. Jag ville vara utan stress då vi gick igenom fertilitetsbehandling och graviditet, och det har jag varit. Och jag vill vara hemma med Joy till hon är ett par år gammal, och det är det jag är nu. Då får man helt enkelt äta ärtsoppa lite oftare ibland. Och riva sig i håret då man lyckats få ett spännband runt drivaxeln.
Men det fina är, att mycket kan man göra som inte behöver kosta pengar. Träna till exempel. Gymkort och diverse pass och aktiviteter kan kosta många tusenlappar på ett år, och dessutom vara en stress att hinna till. Med lite fantasi finns det väldigt mycket man kan träna hemma som gör att svetten rinner. Och där barnen kan vara med också. Och en hund och en häst ibland om man så önskar. Jag ska lägga upp tips på bra träning hemma.
Jag har läst mina år på universitetet om hälsopedagogik. Jag är övertygad om att vi alla mår bra av fysisk aktivitet. Jag är själv noga med vad jag vill att min kropp ska klara av, och har svårt att tänka mig ett liv utan aktivitet. Och samtidigt är jag emot hela denna hälso-hets som finns i vårt samhälle. Det finns ett enormt prestationskrav, och att vi ska vara så lyckade i allt från privatliv till karriär. Jag går själv i den fällan också. I det materiella klarar jag av att stå emot, efter att jag stått och kastat långa blickar i skyltfönster ruskar jag av mig begäret och ser att jag inte behöver alla dessa prylar som samhället skriker att jag ska ha. Men kraven på mig själv däremot, där är jag hårdare.
Vi är alla olika, och vi tankar alla energi på olika sätt. Jag får energi, av att tömma energi. Ett lång springtur med hundarna och Joy, en tur med hästarna eller arbete med hus och gård är alla saker som fyller mig med glädje och kraft. Dock har dygnet fortfarande 24 timmar, och det är viktigt med balans. Det tog nästan ett och ett halv år som mamma, innan jag insåg att jag inte behöver hinna samma saker som förut. Jag behöver inte hinna renovera lika mycket, motionera djuren lika mycket, vara kreativ lika mycket eller alltid ha maten klar då Rune kommer från jobbet.
I början av december började jag känna ett obehag då jag tog djupa andetag, som om jag hade ett tryck över bröstet. Jag tror man får en släng av hypokondri då man blir mamma, för jag blev genast ängslig att att jag hade något som tryckte mot lungorna. Jag gick till läkaren. Lungorna lät helt bra. Han slog med näven några gånger i handflatan. ”Där har vi ett starkt hjärta” sade han. Jag och Linda var och simmade några dagar efter detta, så som vi alltid gör på onsdagar. Samma procedur varje gång; jag simmar järnet och Linda blänger på mig genom våta glasögon och suckar över svallvågor. Då Linda går i bastun sitter jag med henne 2 minuter, sedan är jag klar. Och då hon klär på sig står jag och trummar med skorna fullt påklädd innan hon fått på sig trosorna. ”Jag förstår inte hur du kan vara så sööölig” suckar jag åt henne. Men så var vi då på simhallen denna onsdag i demcember. Vi var ensamma i bassängen. Vi simmade inte utan hittade på varannan konditions- eller styrkeövning. Sista övningen var Lindas tur och hon valde att vi skulle ha en flytövning. Jag tyckte det var en dålig övning för det gav ingen träning, så jag muttrade för mig själv. Så skulle vi flyta. Och jag sjönk bara som en sten. Rakt ned. Till slut blev jag så frustrerad så jag bad Linda hålla handen under min rygg så jag skulle få in känslan. ”Slappna av” sade hon. ”Jag är avslappnad” svarade jag. ”Nej, det är du inte” replikerade hon varpå jag jag dundrade fram ”JAG ÄR AVSLAPPNAD!”. ”Du kan inte slappna av du” muttrade Linda och tog bort handen. Och jag sjönk som en sten. Då vi bytte om senare tittade jag på Linda. ”Du, kanske är jag inte helt avslappnad. Jag kanske är lite stressad.” Hon tittade på mig. ”Ja det tror jag definitivt att du är” svarade hon och jag kunde svära på att hon himlade med ögonen när hon vände sig om.
Rune ringde sin kiropraktor och så gick jag dit. Trycket över bröstet kom från att jag ytandades. Korta, grunda andetag. Så jag fick andningsövning och så bestämde jag mig för att nu är det slut med omedveten stress. Jag behöver inte springa varje gång hästarna ska ha hö. Men att sänka kraven på sig själv, är lättare sagt än gjort. Jag tog en paus i skrivandet nyss, och gav lunchhö till hästarna. Full av visdom tog jag lugna steg ned till hagen. Så kastade jag ut höet och stängde grinden och tror ni inte att jag sprang några steg innan jag kom på mig själv. Men nu andas jag med magen i alla fall. Idag ska vi och simma, jag och Linda. Jag skickade ett sms till henne på jobbet och frågade om vi skulle simma, eller ta ett pass på Spoven istället. Hon svarade ”Om jag får önska tar vi badhuset, det var länge sedan. Jag vet att du blir lite rastlös, men du kan klara det!”
Tänk, vilken tur jag har som har sådana fina vänner. Det blir spännande att se, om jag kan flyta.
