En fredag

Det snöar. Och snöar. Och snöar.
Det är härligt.
Det är härligt att fara sent om kvällen – nåja, sent måste det nödvändigtvis inte vara men det bli så ibland – ut i skogen med hästen och hundarna. Det är magiskt att rida i månskenet, i skuggorna som liksom reser sig från en massiv strålkastare där uppe i den svarta himlen. Det blir sådana kontraster mellan de svarta skuggorna och det klara ljuset mellan träden. Jag och Bosse tycker ibland att de svarta skuggorna är misstänkt lika något ondskefullt som ska hoppa på oss och Bosse tar det säkra före det osäkra och skäller dovt som varning emmellanåt. Moa och Fröja däremot tycker vi är fåniga och trampar på (läs; Moa springer järnet och Fröja såsar på bortåt och springer hemåt) genom skuggor och ljus som om de inte hade ett bekymmer i världen. Jag och Bosse blir lite oroliga för dem ibland.

Vi skottade snö igår, jag och min dotter. Mycket snö, men den är lätt och fluffig så det gick snabbt. Sedan tog vi sparken – skam den som ger sig – och for mot havet. Den vägen gick mycket bättre. Vi svängde förbi syster & Co. på väg hem. Mats ringde och bokade en man som ska komma och hjälpa med grisslakt. Jag har slaktat många lamm och får under de år vi hade dem, men det känns värre med grisarna. Grisar är väldigt fina djur. Och fåren, ja uttrycket fårskalle är inte helt gripet från luften om vi säger så.
Men jag vill veta var vår mat kommer ifrån, och jag vill veta att djuren har haft det bra så då får jag helt enkelt tycka att det är lite jobbigt att slakta dem.
På kvällen tog vi ett styrkepass på Spoven – jag, Linda, Görgen och Joy. Vi hade väldigt roligt. Vi körde ben, mage och armar och avslutade med att stå på huvud och händer. Det gick över förväntan. Jag tror jag ska lära mig att gå på händer. Det kan vara en bra sak att lära sig då man är trettio. Kompensera upp lite att man blivit en badkruka.

På kvällen bakade vi kakor, jag och Linda. Kolakakor hade Rune och Linda bestämt. Jag vet inte var Runes medbestämmanderätt kom in i bilden men de var väldigt enade de där två. Så jag tog en egen bytta och gjorde chokladsnitt. Då blängde Linda på mig, utan glasögon märk väl, och sade att det var minsann en dålig idé. ”Om du ska hålla på med den där ugnen hela tiden så torkar du ut mina linser”. Det tyckte jag lät mycket dumt och förklarade att mina kakor bara skulle vara i ugnen 1o minuter så det skulle nog hennes linser klara av.
De blev goda våra kakor. Dock var det något som inte blev som det var tänkt för kolakakorna såg inte alls ut som kolakakor och chokladsnitten blev alldeles för lite gräddade. Jag var nog lite rädd för att Lindas linser faktiskt skulle torka, för jag var snabb att ta ut kakorna och stänga av ugnen. Sedan satt vi och åt kakor och tittade på Skavlan. Linda tycker inte om Skavlan. Hon tycker inte om när alla pratar norska. Hon tycker att det räcker med Rune. Jag låtsades inte om henne.

Så fick jag ont i magen. Väldigt ont i magen. Jag tänkte att det var alla kakor, men det var mensen som kom. Så Rune gjorde djuren på kvällen och jag gjorde mig i ordning för sängen. Ibland tänker jag att Linda är klok som inte vill ha några djur. Ibland tänker jag att hon är klok som inte har en katt som gömmer sig under soffan då man ska sätta ut henne för kvälls-kissrunda när man har mensvärk och inte alls vill åla under en soffa. Ibland är hon klok som inte har en make som hämtar vatten inne till grisarna i en hink som har hål i sig så det blir en en liten å genom köket, vardagsrummet och hallen då han går ut. Rune och Linda skrattade då vi upptäckte det. Det gjorde inte jag.

Då jag gick ned i morse var värken borta, en make hade gjort eld och ett barn ropade förtjust ”Heeeej mamma!” Nu ska jag ut med fina Hälge.

Att skapa ett kök för 40 000

Det här med investering tycker jag är intressant. Man kan ju investera på olika sätt. Och allt är relativt. Ta vårt kök till exempel.
Där har vi investerat mycket, och lite.
Mycket tid.
Lite pengar.
Relativt sett då.

En del hade kanske tyckt att vårt liv är galet. Eller, en del tycker att det är galet. Jag kan nog hålla med. Men det är galet, på ett bra sätt.

Då vi började med huset har vi hela tiden haft filosofin att göra så mycket som möjligt själva, i den takt som ekonomin tillåter det. Därför hade vi utedass två år innan toan kom in. Jag tyckte det var onödigt med toa inne men Rune var obeveklig. Men då den väl och vackert var inne så tog han ändå med sig en tidning och gick ut och satte sig på dasset titt som tätt. ”Det är så mysigt där ute när man hör vinden” sade han och jag himlade med ögonen åt honom. Nu är dasset ombyggt till sadelkammare så nu får han finna sig i att använda denna vattenklosett.
Jag har suttit och räknat på vad köket kostat i kronor. Lite drygt 40 000 riksdaler. Förutom spis och ugn som Rune hade med från Oslo så täcker det ALLT. Isolering, fönster, väggar, tak, el, vatten, inredning, vitvaror… Mycket har vi gjort själva, och mycket har vi hittat på blocket.

Såhär tänker jag;
Byte av fönster. Vi ville ha träfönster med fasta spröjs. I samma stil som satt i huset men utan att fönsterrutorna ramlade ut helst, och med isolerglas. Att köpa nya sådana skulle billigast landa på 50 000 till hela huset. Så hittade vi på Blocket treglasfönster till hela huset för 500 kr/styck. Vi köpte nya isolerglas för 800 kr per fönster. Så slipade vi, och oljade och målade. Det var en väldigt jobb. Men vi fick väldigt fina träfönster till hela huset för 14 000. Och de timmar vi fick stå hemma och slipa och måla, var betydligt färre än vi hade behövt jobba för att kunna köpa nya fönster. Och jag tycker att det är fint med återbruk. Att ta tillvara på det gamla, och inte bara köpa nytt.

Så, det går att skapa ett kök, utan att det kostar skjortan. Det kräver bara att man investerar tid. Och allt är ju relativt.

Årets första skidtur

Idag var det dags för årets första skidtur. Mats har kört upp en slinga på ängarna inne i skogen. Med bara några veckor kvar till Vildmannaloppet kändes det väldigt bra att få spänna på mig skidorna. Joy har lärt sig idag att klättra ut ur spjälsängen så hon vägrade sova lunch, så hon somnade snabbt i pulkan. Men jisses, det gick tungt. Jag hoppas att det var att spåret var löst och med nysnö på, för annars vet jag inte hur de 40 km ska gå. Jag åkte inte 40 km idag. Jag tror jag gjorde det bra om jag fick ihop 5.

_MG_6934

Alternativ träning

Klockan fyra igår eftermiddag for jag iväg med två hundar, ett barn och en spark till Lindas hus för att göra en eld till hon kom hem från jobbet. Det var ganska kallt igår. Vi har inte sparkat något denna vinter. Det enda sparkande jag har gjort är vilt i luften då jag slagit en vurpa på isen. Men med det vackra vita lanskapet badande i månljus tog jag sparken. Rune skulle var hemma på en timma och jag hade tänkt laga fondue till middag. En dryg timma efter Rune skulle Linda vara hemma – och äta hos oss – och då skulle vi ha en timma på oss till det var dags att fara till simhallen.  Rätt ok tidsplan konstaterade jag nöjt för mig själv.

Joy spände jag fast med ett par spännremmar sittandes på fårskinnet. Våra fina vänner Lina och Magnus här i byn har en sparklåda vi får låna. Jag har bara inte hämtat den än. Det fungerade bra med spännremmar. Bosse fick selen på sig och så bar det av bakom två vilda hundar. Joy tjöt av skratt och det gick väldigt bra de första 500 metrarna. Sedan kom gruset. Plogbilen hade rivit upp grus från (grus)vägen och det gick minst sagt hackigt fram. Vissa bitar fick jag bära sparken. Jag var blöt av svett då jag kom fram till Linda. Aldrig har väl de 1,2 km varit så långa. Jag satte fast hundarna i bron, och så gick jag och Joy och gjorde eld. Det är väldigt mysigt att göra eld hos Linda. Jag och Joy hoppas att värmen i huset kompenserar förlusten av ett tuggummi, två chokladkolor och en halv flaska rapsolja. Då vi kom ut igen – jag förstår inte hur vi båda kan bli så sotiga av att göra eld – var det plötsligt bara en hund vid bron. Bosse tittade upp på mig men Moa var spårlöst försvunnen. Tillsammans med två koppel och Bosses sele. Som tur var ringde en man i byn som hittat den förrymda så jag släpade sparken och hämtade henne. Hem tog vi vägen genom skogen. Där plogar de inte så vansinnigt tänkte jag och sparkade nöjt fram på snöslät väg. Det gick också bra 500 meter. Sedan passerade vi det sista huset efter den vägen och då var det inte plogat alls. Det är tungt att sparka på en oplogad väg där gruset slår igenom. Nu vet vi det.

Middagen blev väldigt god. Dock sprack min tidsplan för det tog över en timma för mig att ta mig 2,4 km. Men det var ett träningspass gott som något. Vi får avvakta med flytövningen till nästa vecka.

_MG_6919_MG_6923

 

 

Att hitta en balans

Jag är inte rik. Men jag har mycket tid hemma.

Det är inte ett faktum som ramlat över mig, utan ett medvetet val. En prioritering. Nu är det inte alla dagar det är lika roligt. Då en bil går sönder kan det kännas mer eller mindre hopplöst, eller så kan jag stå och sukta i ett skyltfönster och tänka, att det hade varit fasligt fint med de där nya jeansen. Och det hade varit väldigt roligt med en westernsadel till Hälge. Men. Jag har velat läsa på universitetet i 5 år, och det har jag gjort. Jag ville vara utan stress då vi gick igenom fertilitetsbehandling och graviditet, och det har jag varit. Och jag vill vara hemma med Joy till hon är ett par år gammal, och det är det jag är nu. Då får man helt enkelt äta ärtsoppa lite oftare ibland. Och riva sig i håret då man lyckats få ett spännband runt drivaxeln.

Men det fina är, att mycket kan man göra som inte behöver kosta pengar. Träna till exempel. Gymkort och diverse pass och aktiviteter kan kosta många tusenlappar på ett år, och dessutom vara en stress att hinna till. Med lite fantasi finns det väldigt mycket man kan träna hemma som gör att svetten rinner. Och där barnen kan vara med också. Och en hund och en häst ibland om man så önskar. Jag ska lägga upp tips på bra träning hemma.

Jag har läst mina år på universitetet om hälsopedagogik. Jag är övertygad om att vi alla mår bra av fysisk aktivitet. Jag är själv noga med vad jag vill att min kropp ska klara av, och har svårt att tänka mig ett liv utan aktivitet. Och samtidigt är jag emot hela denna hälso-hets som finns i vårt samhälle. Det finns ett enormt prestationskrav, och att vi ska vara så lyckade i allt från privatliv till karriär. Jag går själv i den fällan också. I det materiella klarar jag av att stå emot, efter att jag stått och kastat långa blickar i skyltfönster ruskar jag av mig begäret och ser att jag inte behöver alla dessa prylar som samhället skriker att jag ska ha. Men kraven på mig själv däremot, där är jag hårdare.

Vi är alla olika, och vi tankar alla energi på olika sätt. Jag får energi, av att tömma energi. Ett lång springtur med hundarna och Joy, en tur med hästarna eller arbete med hus och gård är alla saker som fyller mig med glädje och kraft. Dock har dygnet fortfarande 24 timmar, och det är viktigt med balans. Det tog nästan ett och ett halv år som mamma, innan jag insåg att jag inte behöver hinna samma saker som förut. Jag behöver inte hinna renovera lika mycket, motionera djuren lika mycket, vara kreativ lika mycket eller alltid ha maten klar då Rune kommer från jobbet.

I början av december började jag känna ett obehag då jag tog djupa andetag, som om jag hade ett tryck över bröstet. Jag tror man får en släng av hypokondri då man blir mamma, för jag blev genast ängslig att att jag hade något som tryckte mot lungorna. Jag gick till läkaren. Lungorna lät helt bra. Han slog med näven några gånger i handflatan. ”Där har vi ett starkt hjärta” sade han. Jag och Linda var och simmade några dagar efter detta, så som vi alltid gör på onsdagar. Samma procedur varje gång; jag simmar järnet och Linda blänger på mig genom våta glasögon och suckar över svallvågor. Då Linda går i bastun sitter jag med henne 2 minuter, sedan är jag klar. Och då hon klär på sig står jag och trummar med skorna fullt påklädd innan hon fått på sig trosorna. ”Jag förstår inte hur du kan vara så sööölig” suckar jag åt henne. Men så var vi då på simhallen denna onsdag i demcember. Vi var ensamma i bassängen. Vi simmade inte utan hittade på varannan konditions- eller styrkeövning. Sista övningen var Lindas tur och hon valde att vi skulle ha en flytövning. Jag tyckte det var en dålig övning för det gav ingen träning, så jag muttrade för mig själv. Så skulle vi flyta. Och jag sjönk bara som en sten. Rakt ned. Till slut blev jag så frustrerad så jag bad Linda hålla handen under min rygg så jag skulle få in känslan. ”Slappna av” sade hon. ”Jag är avslappnad” svarade jag. ”Nej, det är du inte” replikerade hon varpå jag jag dundrade fram ”JAG ÄR  AVSLAPPNAD!”. ”Du kan inte slappna av du” muttrade Linda och tog bort handen. Och jag sjönk som en sten. Då vi bytte om senare tittade jag på Linda. ”Du, kanske är jag inte helt avslappnad. Jag kanske är lite stressad.” Hon tittade på mig. ”Ja det tror jag definitivt att du är” svarade hon och jag kunde svära på att hon himlade med ögonen när hon vände sig om.

Rune ringde sin kiropraktor och så gick jag dit. Trycket över bröstet kom från att jag ytandades. Korta, grunda andetag. Så jag fick andningsövning och så bestämde jag mig för att nu är det slut med omedveten stress. Jag behöver inte springa varje gång hästarna ska ha hö. Men att sänka kraven på sig själv, är lättare sagt än gjort. Jag tog en paus i skrivandet nyss, och gav lunchhö till hästarna. Full av visdom tog jag lugna steg ned till hagen. Så kastade jag ut höet och stängde grinden och tror ni inte att jag sprang några steg innan jag kom på mig själv.  Men nu andas jag med magen i alla fall. Idag ska vi och simma, jag och Linda. Jag skickade ett sms till henne på jobbet och frågade om vi skulle simma, eller ta ett pass på Spoven istället. Hon svarade ”Om jag får önska tar vi badhuset, det var länge sedan. Jag vet att du blir lite rastlös, men du kan klara det!”

Tänk, vilken tur jag har som har sådana fina vänner. Det blir spännande att se, om jag kan flyta.

 

Att skapa ett kök

Vi har renoverat i princip allt på huset sedan vi flyttade hit. Från grunden, bokstavligt talat med att förstärka torpargrunden och byta ruttna bottenstocker till att isolera, slå ny panel inne och ute, ta upp golven, byta avlopp och vattenledningar, ut med all gammal el och in med ny. Vi har bytt fönster (ett av de gamla fick vi sätta fast med spik för det höll på ramla ut), slagit nya innertak, tagit ned trappan och byggt en ny… Ja, allt, kan vi sammanfatta. Och samtidigt har vi velat spara så mycket av det gamla som möjligt. Timmerväggen har fått vara framme i vardagsrummet bland annat. I köket var alla väggar så sneda att jag fick ge mig då en make envist hävdade att han inte skulle klara av att leva i ett hus där allt är snett. Det vore ju mycket tråkigt att leva här själv med sneda väggar – hur charmigt jag än må tycka att det är  – så det fick bli raka väggar och en glad make.

Såhär såg köket ut då vi flyttade in.

hus och sånt 066 hus och sånt 062 hus och sånt 052

Under den gamla korkmattan fanns ett gammalt trägolv. Det ville vi bevara, men då vi tog upp golven för att isolera upptäckte vi att halva golvet var i dåligt skick. Vattenledningen i snusk-äckel-rummet hade läkt och stor del av golvet var fuktskadat. Vi tog till vara hälften av golvet, hyvlade det i snickerimaskinen och lade in det igen. Resterande del av golvet gjöt vi platta med golvvärme. (Här kan du läsa om tiden då vi arbetade med köksgolvet). Vi hittade ett gammalt skiffertak på blocket som vi tyckte var så vackert. Och billigt mot vad golvskiffer kostar. Så vi lade in tak som golv.

Såhär ser köket ut idag. Inte helt klart, vi har lådor kvar under diksbänken, och några i skafferiet. Bygga front på diskmaskinen och sängen i köket ska bli en platsbygd soffa. Men, vi är en god bit på väg.

_MG_6916

Ovanför diskbänken ville vi också ha skiffer men inte så stora plattor. Vi kikade i affärer på skifferkakel men det var för dyrt för vår budget. Men vi hade skiffer över så då klöv vi det med en kakelskärare, och satte det på väggen ovanför var den nya diskbänken skulle hamna. Några av bitarna lade vi som små hyllor på väggen. Som fönsterfoder mot skifferväggen använde vi grå bräder från en lada. Den gamla vedspisen togs lös, och putsades upp, och vi fick gamla tegelstenar av Lars (denna man är otrolig) som jag murade ett nytt fundament med. Ett vedfack gjordes av lekablock. Jag murade oavbrutet i timmar medan Rune var ute. Så kom han in och kisade mot mitt verk. Stolt tittade jag på honom och frågade vad han tyckte. ”Det er ju ikke akkurat rakt” sade han. Då blev det nästan skilsmässa.

Ovanför vedpisen byggde vi in spiskåpan. Det var nog samma murare som gjort spiskåpan i hela byn för alla ser likadana ut. Vi tog en gammal balk vi hittade i ladugården och fällde in ledlampor i den och så byggde vi en liten stuga ovanför till vår hustomte. Han trivs bra där. Jag tycker om våran hustomte, förutom då han ständigt gömmer undan saker som jag behöver. Det är förbluffande på vilka märkliga ställen en hustomte kan lägga saker och ting.

Köksbänkarna har Rune gjort själv och så gjorde vi en liten hylla över hela bänken under fönstret. Vi ville ha pärlspont och tapet på de resterande väggarna och istället för att ha skarv mellan de olika materialen i hörnen, drog vi ut dem en bit in på väggen. Det tycker jag gör hela rummet mer levande. Taket fick bli råspont för att balansera upp det mer mjuka intrycket som pärlspont och blommig tapet ger. Den turkosa köksbänken har Rune snickrat för många år sedan. Jag hade lust att måla den turkos, men Rune var tveksam. Jag hade en bild i huvudet hur fint det skulle bli, och så sade han en dag att han tyckte jag skulle måla den. Den vita delen under diskbänken köpte vi från ett snickeri som haft den som utställningskök. Det är handsnickrat och helt i trä. Det var en överdel med också och den klädde vi in i råspont och byggde en ”list” ovantill så den ser högre ut.

Skafferiet pryds av en dörr som legat under systers ladugård och som vi fick av förra ägaren, och det gamla fönstret kommer från blocket. Som handtag är en silversked från Runes föräldrahem och plåtbiten som blev Spiskammers-skylten (skafferi på norska) hittade jag en dag i skogen och skrev på den.

Det var väl en sammanfattning av vad vi gjort hittills i köket.

Klicka HÄR så hittar du fler bilder.

 

Spring för livet – en liten förtydning

Jag har pratat med min mormor. Hon var osäker på när denna donation jag så ivrigt ber er att göra, ska göras. Min tanke då jag började detta projekt var att den som vill bidra gör det efter att jag genomfört ett lopp. Men som min kära mor gjorde, och satte in redan innan loppet, är ju också ett sätt. Utifall tävlingsnerverna skulle slå till ordentligt så har jag liksom inget val då :) Men tanken var att ni gör det efter jag tävlat.

Efter varje lopp kommer jag att skriva hur det gått, och presentera nästa utmaning. Den kommer 17 maj förresten…

Vad är oddsen?

Vad är oddsen på följande senario?

En kvinna och hennes dotter ska till affären och handla. Kvinnan lämnar barnet med fadern och går till carporten för att köra fram bilen. KLONK låter det då kvinnan börjar backa. Konstigt, tänker kvinnan, att handbromsen kan frusit fast den inte var dragen. Hämtar barnet, och far och handlar. Kommer hem. Efter ett tag går mannen i huset ut. ”Har du sett spännbandet under bilen?” frågar han då han kommer in. ”Vilket spännband?” frågar kvinnan. ”Det under bilen, som sitter fast i extraljusen” svarar han och ser lugn ut. Kvinnan ser orolig ut. Kvinnan och mannen går ut. Kvinnan ålar sig in under bilen. Det är trångt. Hon fastnar lite lätt med huvudet. ”Bara den inte farit runt drivaxeln” säger mannan lugnt. ”Vad händer då?” säger kvinnan oroligt. ”Då är det verkstan” svarar han. Mannan lägger sig ned, sträcker in en arm och tar ett foto utan blixt. Kvinnan tar kameran och fäller upp blixten. Mannen tar ett nytt kort. Kvinnan tittar på det. ”Vad är det där som spännbandet är snurrat runt?” frågar hon mannen och räcker honom kameran. ”Det är drivaxeln” svarar han. Mannen ser lugn ut. Kvinnan ser trött ut. Kvinnan backar bilen och mannen drar ut spännbandet. Nu låter det inte KLONK längre, utan mer gneck, gneck, gneck. ”Det är drivknutdamasken som är skadad” säger mannen. Kvinnan ser mycket trött ut.

Snö, bröd, hästar, hundar och träning

Jag vill lägga upp bilder på hur det såg ut här på gården och i huset då vi flyttade hit, och hur arbetet fortskridit. Dock är jag och gamla datorn fortfarande inte vänner, så det går långsamt. En bild då och då lyckas jag få fram. Oftast låser den sig när jag nästan, nästan är klar.

Men det kommer! Snart, en dator ska jag kunna överlista!

Idag har det varit en snö-skottar-dag. Jag sov till nio och då jag kikade ut var en make och dotter i full färd att skotta snö. Denna vackra vita snö. Gården är så fin nu.

_MG_6787_MG_6815 _MG_6817 _MG_6820

Vi gick på promenad tillsammans på morgonen med hundarna och Fröja. Rune gick vidare med sommargården och havet och jag for in en sväng till syster och Oskar. Jag fick ett larmsamtal sent igår om ”någonting hemskt som hade hänt”. Jag blev livrädd och tänkte att nu måste vi med Oskar till akuten. Dock var det en stor råtta som gått i fällan bakom köksbänken. En sådan där fälla som fångar dem levande. Och syster har råttskräck. Speciellt för stora råttor. Jag tänkte att det var en speciell råtta det där, för under de fyra åren vi bott här är det bara möss våra katter kommit hem med. Så jag gick förbi dit på morgonen för att rädda de nödställda. Kanske både råttan och syster kan räknas dit. Så lyfte jag upp fällan och inspekterade den. Och det var en speciell råtta. Den såg precis ut som en liten mus. Till och med syster tyckte motvilligt att den var lite söt.

DSCN4920 DSCN4904 DSCN4906

Linda har också en husmus under golvet. Hon hör den ibland då hon är i vardagsrummet. Jag gav henne en näve hundkulor då hon skulle hem ikväll. Våran husmus samlade hundmat i väggen, förklarade jag till henne. Men hon viftade bara på näsborrarna så som Lindor gör då de inte alls vill mata husmöss med hundmat.

Jag och Joy har bakat bröd. De blev väldigt goda. Dock lite hårda i skalet för Joy satte lite extra havregryn i. Linda säger att Joy hade kunnat leva jättebra förr i tiden. Hon hugger hårt i brödet och sliter en tugga, precis som Ronja Rövardotter. Jag hoppas att Joy ska vilja börja se Ronja istället för bara Pippi. Ronja är lite mer min favorit. Och Emil i Lönneberga. Fast Pippi har också en husmus som hon ger ost till, så hon är ganska bra hon med.

_MG_6716

_MG_6757

 

Detta brödet är så lätt och snabbt att baka och väldigt gott. Det bra med detta bröd är att man inte behöver ha något exakt recept. Det är liksom en del av receptet, att lita på magkänslan.

Smält 1 paket jäst i lite sirap
Häll på inte fullt en liter ljummet vatten
Sätt i ganska mycket havregryn (inte lika mycket som en 1,5-åring vill).
2 tsk salt
Vetemjöl. Mindre än du vill. Degen ska vara LÖS.
Linfrön, grovhackad mandel, solrosfrön är gott att slänga i om man har hemma.
Jäs mellan en halv och två timmar beroende på hur många djur som ska ha mat under tiden.
Släng ut degen på väl mjölat bakbord (här är det väldigt bra att ha hjälp av en 1,5 åring).
Arbeta snabbt ihop till bollar med bakspade. Knåda inte. Går det att knåda är degen för hård.
Jäs på plåt med bakplåtspapper.
Grädde i mitten av ugnen i 250 grader. Kanske en kvart. Grädda ordentligt, det är viktigt att skalet ska vara krispigt och mörkt gyllenbrunt.
Ät med mycket smör, och ett glas mjölk. Låtsas inte se den norska maken som sätter sylt på.

_MG_6727

Om eran dammsugarslang ligger ute med diesel i sig är det väldigt bra om ni har en Bosse som hjälper med städningen.

Jag sprang till Spoven idag med Bosse och Moa. Joy åkte bil med Linda efter att vi ätit middag här. Linda bjöd på mat, men vet av erfarenhet att det är lugnast om hon helt enkelt kommer hit och lagar maten. Så kan jag springa och ge hö eller vad jag nu vill göra under tiden. Efter maten blev jag trött så jag frågade om det var ok om jag gick upp och tog en vila en halvtimma innan träningen eller om det kändes trist. Då tittade Linda på mig och så sa hon, ”Jo gör det, det vore väldigt harmoniskt” och lät lättad. Jag vet inte riktigt vad hon menade med det så jag blängde lite på henne. Väl på Spoven körde vi ett bra pass styrketräning ben, mage och armar. Nu är jag trött, så det blir brödet till kvällsfika och en kopp varm choklad och så sova.

 

 

Spring för livet – Vildmannaloppet 2 februari 2014

Jag blir nervös redan nu. Men, så är det. Noll tävlingsnerver.

Jag och min vän Markus ska ta oss an En Svensk Klassiker. En svensk klassiker innehåller i valfri ordning men inom ett år genomförda följande lopp; Vasaloppet 90 km skidor, Vansbrosimmet 3 km simning i älv varav en uppströms(!) , Vätternrundan 300 km cykling och Lidingöloppet 30 km löpning. Och som uppvärmning gör vi lopp i löpning, skidor, cykling och simning innan de stora loppen. Vildmannaloppet på 40 km i Umeå är en sådan ”uppvärmning” inför Vasaloppet nästa år. Hur denna så kallade uppvärmningen kommer kännas vill jag inte ens tänka på. Snön kom igår, det tackar vi för, men antal mil på skidor lär vara oroväckande få då vi står på startlinjen. Det är ett antal cm snö till som måste komma innan jag kan ut och åka. Men, skam den som ger sig. Jag har två väldigt ivriga hundar och två mer skeptiska hästar som träningskompisar på löprundorna. För att inte tala om Joy. Hon har åkt några mil i vagnen. Dessutom har jag fina make (som har nya löpskor!), Linda, Lina och Görgen som i varierande skala är trogna träningskompanjoner. Vi kör löpning (Linda tycker inte det är harmoniskt då jag har med en häst) hinderbana ute, simning i Bureå och styrketräning inne i Spoven, vårt byahus. Det bästa med träningarna på Spoven är att där finns det en dusch. Mycket lyxigt.

Så, första loppet i Spring för livet , min insamling till Läkare utan gränser, blir alltså Vildmannaloppet 2 februari. Är du med att göra denna världen lite, lite bättre?

Spring för livet, utmaning 1; Vildmannaloppet. Distans; 40 km. Donation; kr/km. Klicka här för att göra din donation.

 

Spring för livet

Jag brukar vända bort blicken, sänka ljudet eller byta kanal då de visar på nyheterna om offer för krig. Jag har svårt att titta på dessa barn som svälter, förföljs och berövas sin barndom, frihet, familj och många gånger livet.

De springer för livet, och min känsla av hjälplöshet gör att jag byter kanal.

Jag läste en artikelserie på Aftonbladet om Kriserna vi glömde. Har du läst den? Om inte, gör det här fina du. Då jag läste vände jag inte bort blicken, fast det gjorde så ont.

För jag kan hjälpa. Tillsammans med dig.

Jag vill använda min glädje för träning och utmaningar till ett större syfte än bara mitt eget välbefinnande. Så jag hoppas att ni följer med mig på denna resa. Nu då jag ska springa för livet. Jag ska utmana mig själv detta år med olika tävlingar. Och för varje tävling ska jag per genomförd km/mil samla in pengar via betternow till förmån för Läkare utan gränser. Här kan du läsa hur en donation går till.

Säkerligen kommer jag svära över mig själv mer än en gång detta året då jag står på startlinjen på Lidingöloppet, då jag springer ned i älven och ska simma Vansbrosimmet och då jag hoppar upp på cykeln för Vätternrundan. Eller då jag ska köra mitt livs första hinderbana-tävling. Eller åka långlopp på skidor. Eller springa upp för ett fjäll i Tromsö. Min nervositet för tävlingar brukar kicka in en vecka eller två innan ett lopp. Men jag ska utmana mig själv på flera sätt och varje droppe blod, svett och tårar ska ha ett syfte.

_MG_0432 2

Så, mina nära och kära, varje utmaning kommer jag att presentera här på bloggen där ni kan följa förberedelser och planering och hur varje lopp har gått. Ert jobb blir att donera valfritt antal kronor per km/mil som jag genomför. Ex. Vildmannaloppet, 40 km skidor. Om du väljer att donera 1 kr/km så blir det alltså 40 kr. Och många bäckar små :) Och så att tipsa era vänner såklart. Tanken är att ni gör er donation efter genomfört lopp.

Jag ser fram emot att springa för livet tillsammans med er.

Följ insamlingen och ge ditt bidrag på https://www.betternow.org/se/springforlivet

Pulka och matta på tork

_MG_6701 _MG_6705

 

Nu när snön kommit har jag tagit in fjällpulkan på tork efter att den stått ute i regnet i väntan på snö. Denna pulka åkte jag i då jag var liten. Joy tycker om pulkan.

Trasmattan ska också på tork. Joy ropade på mig idag från hallen. ”MAAAMMA: PII-PII!” Och så stod hon och pekade på mattan. Det går väldigt bra att tvätta barn och trasmattor i diskhon. Det är lite knepigare med torkplats. Till sommaren bygger vi bastu och tvättstuga på gården. Det längtar vi till.

Bilen går och hästen springer

Fina make fick igång bilen! Och jag har diskat dammsugaren så den är luktfri. Det är värre dock med slangen. Ingen som har en dammsugarslang liggandes månne?

I kväll har jag varit och sprungit med hundarna och Hälge. Det har kommit snö!!! Och 5,2 minusgrader ute så vi är på rätt väg. Härligt! Hälge däremot tyckte det var lagom härligt och stannade tvärt på vägen och gav mig en lång blick då jag började springa. Det går inte att dra igång en häst så jag förklarade för honom att detta visst var en bra idé så han följde med lite motvilligt. Men efter en bit blev han väldigt ivrig och travade på bredvid mig. Denna fina häst.

DSC_0215

Mobilen är inte alltid bästa kameran…

Projekt Pergola

I somras började vi med vår pergola. Jag hade en bild i huvudet hur den skulle se ut redan då vi köpte huset så timmerväggen har fått vara framme från början. Den är inte helt klar men på god väg. Ett litet utekök är påbörjat och en klätterros är planterad inne i hörnet som ska få bilda ett tak av vita rosor på sommaren. Det ska bli spännande att se hur det blir. Nu får vår utegran pryda platsen i väntan på våren och fortsatt arbete.  Virket vi använd är gammalt hässjesvirke, det grå från en lada och knoppen på skåpet är en gammal elisolator från ladugården. Klicka här  så ser du fler bilder.

IMG_5576

En ny blogg, en trasig bil och en fin make

Nu har jag gjort om bloggen. Så min plan att lägga mig senast elva gick i stöpet. Men i morgon, då… Men nu kan jag börja med normala inlägg, och inte 20 stycken på samma dag.

Runes plan att också gå i säng i vettig tid sket sig också. Bilen startar inte. Det är ju lagom kul. Han har jobbat med den i flera timmar. Ofta går det väldigt bra med min livsfilosofi att ha en bil. Som då det var två veckor till förlossning och jag cyklade den dryga milen över Bure-berget till bussen när jag skulle till barnmorskan.

Men ibland ångrar jag mig. Ibland hade det varit skönt att veta, att man kan ta den andra bilen. Ibland hade det varit skönt att inte behöva stå ute efter läggtid och pumpa ut all diesel, dammsuga lera ovanför dieselpumpen, demontera dieselpumpen, byta filter och koppla returbränslet förbi kylaranordningen. Jag blir helt slut fast det är Rune som gör allt jobb och jag bara småassisterar ibland. Vilket bland annat innebär att slå på dammsugaren innan jag går och sätter i sladden och  slangen ligger ned mot gruset. Ibland hade det varit skönt att man inte råkat dammsuga diesel och behöva fundera hur man någonsin ska få dammsugaren ren igen.

Jag stressar upp mig. Men Rune ler och ger mig en kram. Jag blir fortfarande slagen av häpnad över vilken otrolig människa min make är.

 

Att spåna en hage

Mamma och pappa var här i julas.
Jag tog med pappa, lånade hans fyrhjuling, och for och hämtade spån. Hagen var en isgata och bakom min systers och hennes mans såghus finns en stor hög med sågspån.
Lämnade mamma med Joy.
Det tar inte länge, sade jag leendes innan jag gick ut genom dörren.
Kom tillbaka genomblöt av regn efter en och en halv timma.

Om ni ska hämta spån till en hage, några tips:

Vänta inte tills dagsljuset farit.
Om detta sker, byt batteri i pannlampan innan ni far.

Far inte ut i regnet.
Om detta sker, ha inte jeans på er. Speciellt inte låga jeans.

Ha vantar på er. Det är kallt att köra fyrhjuling utan.

Stå inte upp på spånhögen då du ska sprida ut spånet i hagen och samtidigt beordra pappan att börja köra.
Om så sker, lyssna på pappan och sätt dig raskt ned.

Är allt isigt ute, anta inte att spånhögen inte är det.
Om du ändå gör det, ta tiden att hämta ett spett.
En hög med spån är stenhård då den fryser. Det tar tid att hacka sig igenom med en snöspade.

Nu vet vi det.

Det ligger ett halkskydd i två delar på vår uppfart

Det är isigt.
Jag köpte halkskydd till mina skor.
De gick sönder.

Om ni är bosatta i norra Sverige.
Om ni är vana vid vita vintrar.
Om ni njuter av att åka skidor.
Om ni älskar att tolka med sparken bakom en vilt rusande hund.
Om ni har ett barn som alltid somnar i fjällpulkan.
Om ni blir hänförda över rimfrost i träden.
Om ni har oskodda hästar.
Om ni ska ut i blåst och spåna hagen åt ovan nämnda.
Om ni ramlar och skrapar upp handflatan.
Om ni har tre grisar.
Om ni ska ut i regn och koka potatis till ovan nämnda.
Om ni ramlar och slår knät.
Om ni har en lydig hund och en olydig hund.
Om en olydig hund drar ned er i diket.

Då förstår ni att jag avskyr dessa skitskydd.

Linda är hemma!

Dagen till ära då Linda äntligen kom hem från julfirande uppe i norr så bakade vi en bananrulltårta. Joy skulle så klart TII-TII! (hjälpa till). Så vi bakade. Och dammsög. Den delen däremot tycker Joy inte är lika intressant.
Rune och Linda har suttit länge och jobbat med min gamla dator där alla bilder finns från första året vi bodde här. Jag vill ha över de till den dator som inte låser sig, hakar sig och som då man nästan, nästan lyckas meddelar ”sidan svarar inte”.
Det gick dåligt.
Men bananrulltårtan var god.

IMG_6498