Växthus

Jag har länge velat ha ett växthus. Men inte haft tiden till att bygga ett. Det har jag väl egentligen inte nu heller. Fast det beror ju också på hur man ser på det. Ett växthus är livskvalitet och sådant ska man alltid ta sig tid till. Maken for iväg till Piteå över helgen för att träna skytte och jag och Linda och Joy har byggt växthus. Jag är ganska så stolt. Det är jag. Snart är det dags att sätta in fönstren. Jag hade sådan tur som fick för en billig peng gamla fönster från det äldsta huset i byn som stått tomt länge och den nya ägaren skulle sätta in nya fönster. Gamla munblåsta glas. Det gråa virket är från en gammal lada i byn. Och de små rutorna som kommer högst upp på långväggen kommer från vårt eget hus, också de munblåsta. Jag myser av att bygga nytt av gammalt. Grundramen och två av stolparna är från en gammal ladugård som revs här i byn, och resten av stommen är virke som är sågat på egen såg. Det är rätt så lokalproducerat om man säger så.

_MG_9978

Armband

Jag tycker om armband. Men jag hittar sällan sådana armband att köpa, som jag vill ha. Ibland gör jag det, och då blir jag glad. De finaste armbanden jag hittat i en affär, är från kvinnor i Afrika som arbetar under rättvisa förhållanden. Och så har jag tur, att ha vänner som gör armband till mig. Och så kan man göra dem själv. Jag sökte häromkvällen efter något (jag kommer inte ihåg vad) som våran hustomte lånat och så hittade jag istället en bit lädersnöre som jag hittat på Röda Korset för länge sedan. Och så tänkte jag, att det skulle bli ett fasligt grant armband. Jag tog en krympskarv som används till elkopplingar i lastbilar och använde den för att hålla ihop hela härligheten.

_MG_9959

 

armband

Saft, växthus och måttband

Idag har solen lyst från blå himmel och termometern har visat på över tio grader. Jag hämtade sidfläsk från frysen igår och då tog jag med vinbär som blivit kvar sedan hösten. Jag har ingen saftmaja men det går väldigt bra att koka saft i en stor kastull också. Med jämna mellanrum silade jag bären genom ett durkslag. Sedan kom de fina mustflaskorna väl till pass. Det är väl märkligt, så rik man känner sig då de står där på bänken  – flaskorna med egen saft.

Jag och Linda – och Joy såklart – har snickrat på växthus idag. Vi ska göra så, att Linda hjälper mig och så hjälper jag och Joy henne. Joy är väldigt duktig på att hjälpa att snickra växthus. Hon sitter på reglarna då vi ska såga av dem, hon hämtar skruvar och så hämtar hon ideligen sågen. Det sistnämnda kan ju diskuteras hur populärt det är hos en Linda och en mamma. Hon hämtar måttband och mäter hönsen. Det kan också diskuteras hur populärt det är hos hönsen.

_MG_9928

Lite mera soffa

Det går som i ett, kan man väl påstå. De senaste dagarna – förutom i går då det var mulet, vi blev utlåsta och jag insåg att det inte alls är att jag ser lite trött ut utan det är helt enkelt så att jag inte alls är 22 år längre (det var lite av en chock) – så har solen strålat från en klarblå himmel. Och jag har varit ute. Jag har sprungit, jag har ridit, vi har grillat korv och pinnbröd ute, wokat griskött över elden och arbetat på staketet. Så det går lite i ett.

Men på kvällen, då Joy har somnat och man tvingat sig upp för man själv också somnat då man ska lägga henne, så har vi pysslat med vår soffa. Det blev varken drivved, hässjevirke eller någon balk från ladugården. Vi rev ner vackra grå bräder som vi haft som i gamla höförvaringen till fåren och byggde soffan av dem. Sedan tog jag en ullfilt som jag tänk ha till kökssoffan. Men eftersom kökssoffan är mindre klar än denna soffa så fick den helt enkelt prioriteras bort. Det är små ullfiltar (ekologiska) som är till barn. Barnfiltarna har så härliga mönster och färger och fantasi. Så jag har sytt ihop flera filtar till en stor. Så klädde jag soffan med den. Andra delen av soffan blir ett lappverk av trasmattor. Jag gruvar mig lite för den delen. Jag måste sy det för hand nämligen. Men det närmar sig. För varje dag, efter ridturer och sol och mat ute, blir det lite mera soffa.

_MG_9708

En soffa på G

Förut älskade jag IKEA. Jag kunde gå där i timmar – en gång var jag där i sex timmar – och verkligen njuta. Och jag tycker fortfarande att de anställda på detta företag är fantastiskt duktiga. Det är som om någon släppt en kreativitetsbomb och så kommer de på de mest fantastiska lösningar, former och färger. Men jag tycker inte om IKEA mer. Det är lite som att förlora en kärlek. Men mer och mer tappar jag lusten helt enkelt för dessa stora företag som ofta har produktionen utomlands med mer eller mindre tvivelaktiga arbetsvillkor för de som arbetar där. IKEA är väl inte det mest etiska företaget om vi säger så. Men i alla fall. Tillbaka till historien. Förut älskade jag IKEA. Då jag och Rune gick där och såg dessa schäslonger blev jag förälskad. Och sedan hittade vi precis två sådana på blocket.

Men vardagsrummet är litet, och hur fina de än är så var det väl inte de mest praktiska möblerna. Och så värst lättmöblerade var de väl inte heller. Det kunde bli lite trångt i soffan då vi hade gäster. Det kan man nog säga. Men nu är som sagt den nya soffan på G. Rune har börjat bygga om underredet på den ena schäslongen. Gamla ryggstödet har tagits bort och där ska vi bygga armstöd. Vi provade med hässjevirke men det såg alldeles för klent ut. Vi vill inte ha en pinnsoffa. Så vi tog på oss skorna och gick till ladugården. En av balkarna där var väldigt fin. Grov och vackert nött.Vi får såga till en ersättningsbalk och så helt enkelt ta ned den och använda den till soffa. Så där, helt enkelt. Tredje kudden är på plats nu och jag har lagt upp mina tyger hur jag vill ha de andra kuddarna. Det är tur att jag och symaskinen är kompisar. För det är väldigt mycket att sy, då man ska tillverka sin egen soffa.

%22nygolvet i vardagsrummet

_MG_6347

_MG_9586

_MG_9587

Trött = sova och en bluffande telefon

Planen för kvällen var att sy kudde nr 3. Jag påbörjade den igår men då det är en som vi gjort av schäslongmadrassen innebar det något extraarbete. Men jag är trött i kväll. Skönt trött efter en dag ute i vårsolen. Och även då jag är skönt trött snarare än hemskt trött ska jag vara klok i kväll. Och låta symaskinen vila och så ska jag göra detsamma. Vi har varit in till Skellefteå på eftermiddagen och att vara till stan har den effekten på mig att jag blir extra trött. Men inte skönt trött utan nu-känner-jag-mig-matt-trött. Vi skulle till polisen och lämna in Runes papper om att byta vapenlicensen från Norge till Sverige. Det gick väldigt snabbt. De hade stängt. Sedan skulle vi lämna in min skittelefon som så klart valde att bluffa och fungerade då vi var i affären men som nu då vi kommit hem visade sitt rätta jag och lade av. ”Men du har ju aldrig uppdaterat den” sade expediten till mig förebrående. Vadå uppdatera? tänkte jag, det är ju för guds skull en telefon. ”Din facebook-app är inte uppdaterad” blev jag vidare informerad. ”Nej, men nu har jag inte Facebook” informerade jag tillbaka. Jag gav förslaget att de kunde få tillbaka min telefon och så kunde jag ta en annan. ”En sådan där med knappar, utan uppdateringar och som man kan ringa med”. Det tyckte jag var en väldigt bra idé. Det tyckte inte expediten. Så blev jag hemskickad med en bluffande telefon. Jag tror faktiskt jag ska vägra att köpa en ny telefon. Hur ska de annars lära sig, dessa skit-telefon-tillverkare. Om någon har en gammal mobil liggande – med knappar, liten skärm, ingen kamera, inga appar, inga uppdateringar och som det går att ringa med – då köper jag den!

I morgon ska jag lägga upp bilder på hur soffan ser ut hittills. Nu börjar formen komma fram då Rune byggt om ramen på schäslongen. Det är väldigt spännande att se soffan växa fram, hur den liksom materialiseras och rinner ut från idésektionen inne i huvudet och faktiskt finns på riktigt. Nu kanske ni mina kära läsare inte alls tycker att det är lika spännande att se en halvfärdig soffa. Men det tänker jag inbilla mig att ni visst är.

Dags för kvällsfix med djuren och sedan- ahhh – sängen.

Kuddkrig

Nu är kudde nr 2 på plats i soffan. Den har jag sytt av en vävd rana jag hittat på röda korset. Maken spatserar omkring med måttbandet och så funderar vi på hur stommen ska ta form. Det som krånglar till det hela lite är den dryga decimeter nysnö som bäddat in landskapet – drivveden på stranden inkluderat – i ett skyddande vitt hölje. Kanske bygger vi soffan av hässjevirke istället… I kväll har vi gått lös på madrassen som var på den ena schäslongen och modifierat den till ryggstödskuddar.

_MG_9434

 

Tidigare idag var jag med Linda och mamma till stan. Tanken var att Joy skulle med men hon valde att somna istället. Röda korset var så klart på agendan och jag hittade en fantastiskt fin rana som ska bli kudde nr 3.

_MG_9441

Projekt Soffa

Vi har länge haft två schäslonger från IKEA, vilka vi köpte på blocket, som soffa i vardagsrummet. Eftersom huset är litet och köket stort så blev det inte så mycket plats kvar för vardagsrummet. Två schäslonger är väldigt mysiga att ligga och titta film i. Men inte alls så mysiga att sitta i om man är några stycken. Så, en hörnsoffa vill vi ha. Men eftersom vi tänker att miljonerna på banken få vila ett tag till så vill vi inte köpa någon soffa. Dessutom finns det inte en sådan soffa som vi vill ha. En som passar i vårt vardagsrum. En som har stommen av drivved, och som har ena delen så djup att vi alla tre kan ligga och mysa (läs: två vuxna vill mysa men ett barn hoppar på dem). En som är en virvlande blandning av färger och som man blir glad av att se. Nej. någon sådan soffa finns inte.

Min bästa affär är Röda Korsets Kupan. Jag älskar att hitta gamla saker och känna idéerna hoppa runt. Varje gång jag är där hittar jag någon vacker, handväv linduk. Kraftigt och stabilt i tyget och med de vackraste färgerna. Och ibland hittar jag en trasmatta som jag faller för. Och så samlar jag. De ska nämligen bli klädningen till soffan. Vi kommer att återanvända kuddar och madrasser från schäslongerna (den ena ska bli ryggstöd) och så har vi köpt en resårmadrass som kommer bli den djupa delen.

Idag har jag börjat sy. Vilket i vanlig ordning gjorde att jag fick ett nervös sammanbrott. Symaskinen tog inte upp undertråden. Jag har en gammal fin Husqvarna, en grön emaljerad, och den går som en klocka. Rune köpte den till mig på Blocket då min gamla maskin var en dålig en som alltid gav mig härdsmälta. Antingen ska man ha en helt ny riktigt bra maskin, eller så ska man ha en riktigt gammal. Förr tillverkade man kvalitet. Men idag gick det dåligt. Problemet var att jag hade fel nål. Det var tur att den gick av så jag fick pallra mig till Konsum och köpa nya annars hade jag brutit ihop totalt. Dessutom hittade jag en manual på internet vilket underlättade det hela ytterligare. Så efter att Joy somnade har jag sytt och sytt och sytt. Jag sydde upp en hel trådrulle. Det har jag aldrig lyckats med förut. Innan det har skett har alltid antingen jag eller symaskinen skurit ihop. Men, de riktigt gamla maskinerna är helt fantastiska att sy med. Vilken känsla. Så länge man har rätt nål vill säga.

Jag har klippt remsor av lindukarna och sicksackat ihop dem omlott. Jag valde en extra stark tråd, en röd sådan. Så nu är arbetet med Projekt Soffa officiellt påbörjat. Det är ju bra det, vi som har så få projekt igång :)

_MG_9414 _MG_9408 _MG_9401

Uthavet och början på en soffa

Idag har jag inte varit ut på något träningspass. Eller. Jag har inte varit ut på något traditionellt träningspass. Jag och Joy tog hundarna och for till havet. Utsidan av havet om man säger så. Nu efter isens framfart ligger det drivved längst efter stranden. Det var synd, att jag glömde kameran. Solen sken från klarblå himmel och vinden slet i vattnet som slog mot de kvarvarande isflaken i standkanten. Stranden i uthavet, som Rune säger, är stenbeklädd. Små stenar ligger som en ås, med karga tallar vinglades mot himlen och ju längre mot vattnet man vandrar ju större blir stenarna. Jag plockade med mig en hög med virke. Det är där delen med träningspass kommer in. Man ska tillbaka också från stranden. Med ett barn och en lydig och en olydig hund. Och en hög med virke. Joy hjälpte så gott hon kunde och höll ett stadigt grepp om tre kottar.

Nu ligger det drivved på pergolagolvet. Jag tror bestämt att det ska bli en soffa.

_MG_9378

Bilder på ett staket

Det har kommit snö idag. Det kändes som lagen om alltings jävlighet. Som jag längtat efter snö i månader. Och nu gör jag inte det. Nu krattar jag och målar staket och har börjat skissa på växthus i mitt huvud. Då snöar det. Så klart. Så då jag tittade ut genom fönstret i morse var det med en suck. Men då jag for ut och sprang med Joy i vagnen och solen sken och allt var väldigt vitt och ljust, då kändes det lite bättre. Men jag vill gärna kunna ta fram krattan snart igen.

Jag tog några bilder på staketet som det ser ut i dags dato.

_MG_9309

 

_MG_9311

 

_MG_9328

 

_MG_9324

Staket på gång

Förra sommaren påbörjade vi arbetet med staket runt gården. Det är bra med staket då man har ett tama djur och vilda barn. Idag har vi satt upp en sektion till. I mars lägg märke! Rune har sågat virket på sågen. Det är en otrolig känsla att spatsera ut, runda husknuten och såga det man behöver. Det är själva staketspjälorna han sågat. Stolparna och mellanliggarna är av gammalt hässjevirke. Det är ju inte det snabbaste sättet att bygga staket genom att göra det med stolpar som är allt annat än raka. Jag förstår inte hur den mannen lyckas, men allt har rör i blir väldigt lodrätt och vågrätt. Vi hade en bild i huvudet hur vi ville ha staketet. Levande och kreativt. Och, så fantastiskt fint det blir! Blandningen av de grå stolparna och det faluröda är klockrent. Jag ska ta fler bilder i morgon. Jag tog bara närbilder av arbetet idag. Vi har varit till Lina, Magnus & Tuvali och ätit lunch vid havet mitt på dagen och sedan blev det en långtur i skogen med Fröja. Och sedan blev det mörkt och jeansen fick färgfläckar.

Men i morgon, då kommer det bilder. Jag ska inte glömma!

_MG_9294

Jag måste erkänna…

…det har gått sådär med min plan att byta om då jag ska måla. Jag har färg på mina jeans och mina ullvantar. Men staketet är väldigt fint :)

Att virka med mattrasor

Jag hade en period då jag virkade massor. Med mattrasor. Det passar mig bra, det där med mattrasor. Det går nämligen med en rasande fart i jämförelse med något tunt litet garn. Det är ju ofta så med mig, att det liksom ska gå fort. Som med min tunna-lampa som jag hängde upp. Tjofs, upp med lampan i taket. Men vad händer med en trätunna som legat ute under snön, då när den kommer in i värmen? Jo, det kan jag tala om. Trät torkar, och då det torkar kryper det. Och då bestämmer sig en lampa att den inte alls vill hänga så fint i taket och så rasar alla träflisor ned och så hänger ett glödlampa ensam i taket med ett rostigt band ovanför sig som en sned gloria. Men nu är lampan limmad och skruvad och fast förankrad. Gör om, gör rätt.

Men tillbaka till virkningen. Den ligger lite på hyllan för tillfället. Jag har mina perioder. Och jag vill få fatt på mattrasor i de färger jag vill ha. Men jag har virkat en del inredningsdetaljer. En matta till toaletten till exempel. Det är väldigt bra med en tjock matta på toalettgolvet om man har skiffergolv och en av grundstenarna går en halvmeter in under golvet. En stor sten under plattan leder effektivt in kyla i golvet och om en fru och en make ibland är väldigt sega på att koppla in golvvärmen som nästan, nästan är helt klar så är man tacksam att vila fötterna mot mattan då man sitter där på stolen.

Att virka en matta är inte alls svårt. Det gäller att ha en stor virknål (min är  7 mm men man kan ha betydligt större). Sedan gör man det hela lite på en höft. Jag ska försöka mig på virkningsspråket nu. Börja med att göra 8-9 luftmaskor och bind ihop dem med en smymaska. Sedan virkar du fasta maskor runt ringen. Nästa varv utökar du med en extra maska lite då och då. Börjar mattan vika upp sig som en skål har du ökat för lite, då måste du virka några extra maskor. Får du däremot lite volanger i kanterna har du ökat för mycket. Det är inte svårt alls, utan på något varv har man fått in känslan för när man virkar en extra maska.

_MG_8400

En trätunna

Det hänger en trätunna i vårt trapphus. Den är trasig. Den är större än jag trodde. Den är rostig. Den spretar som en blomma som sakta vecklar ut sig. Den är sned och ojämn. Och den lyser. Den lyser alldeles fantastiskt. Alla spretande blomblad släpper igenom strimmor av ljus som dansar efter väggarna. Jag börjar verkligen gilla vårt trapphus. Det enda jag inte gillar är väggen bakom lampan. Jag som tjatat om bakgrund då man ska fotografera. Vi får ta tag i det där. Det är inte meningen att den väggen ska bestå av brun isolering. Nej, den väggen har vi storslagna planer för. Kanske, kanske kan helgen vigas åt dessa. Men idag. Idag ska jag njuta av vår nya gamla lampa.

_MG_9017

_MG_9008

_MG_9009

j_MG_9012

Jag blir så glad

Förkylningen sitter i. Men jag tog Joy i pulkan (läs: drar pulkan medan Joy springer bredvid och stampar i alla smältvattenpölar) och hundarna och gick och frågade om syster och Oskar ville med på promenad. Det ville de. Vi gick till havet (det tog väldigt länge för det är många vattenpölar på väg dit). Och vad tror ni inte jag hittar? En gammal trätunna, framtinad nu då vintern tydligen bestämt sig att aldrig riktigt infinna sig. Inte en sådan där stor, så som gamla trätunnor brukar vara utan bara något större än vanlig hink. Den var trasig naturligtvis, med botten liggandes frånskild från resten av tunnan och den ena metallbandet avrostat. Ni vet, dessa två band som sluter sig kring tunnan för att hålla ihop alla bitar. Så med det ena bandet och botten borta spretade hela tunnan som en halvt utslagen ringblomma. Bandet som ännu fanns kvar var rostigt, gammalt trä med svarta stämplar tryckt på måfå och vindbiten efter sin tid ute och – ni förstår – vansinnigt fin! Jag vet redan vad jag vill göra med den, och var jag vill ha den. Jag behöver bara en sladd och en glödlampa först.

 

Att fotografera

Jag tycker om att fotografera. Det har jag alltid gjort. Men det har liksom aldrig blivit som jag tänkt mig. Då jag träffade Rune lärde han mig en del om fotografering, men jag hade aldrig tålamod att sätta mig in i hur hans kamera fungerade. All teknik kring fotografering var jag hopplöst ointresserad av. Och är. När Joy föddes köpte vi en lins till kameran som vi länge pratat om. Jag vet vad jag vill ha, men inte vad det heter. Så jag pratar på Anna-språk och min kloka make översätter till fotospråk. Och så sakta började jag lära mig. Hur bländaröppning och slutartid helt magiskt kan förändra en bild. Hur ljussättning och bakgrund har stor betydelse. Och det är en konst att fota. Och jag vill lära mig. Det är så mycket att tänka på, men som med allt annat – övning ger färdighet. Jag ska dela med mig lite av det jag lärt mig under min påbörjade erfarenhet av att springa med kameran i högsta hugg.

Tänk på bakgrunden. Ett aldrig så fint motiv blir sämre med fel bakgrund.

Se detaljerna. Ofta kan man få en bättre känsla av helheten även om man bara ser en bit av kakan.

På tal om känsla. Vad vill du förmedla? Fundera på det innan du börjar fotografera och försök få in den känslan i bilden.

Tänk på ljuset. Hur vill du att bilden ska framhävas?

Och fota många, många bilder. Då hittar du en som är super.

 

_MG_7892
En alldeles egen person växer i en blandning av Maries och Jonnys kärlek

 

 

Mazariner och superkrafter

Ibland kan jag bli rädd inför mina drömmar. Ibland kommer Tvivlet smygande upp längst min rygg och lägger sig tillrätta på min axel och så viskar han i mitt öra så att jag börjar ifrågasätta.
Ifrågasätta mig själv, mina val och mina drömmar. Kan jag verkligen ha detta liv, där jag släpper mina drömmar fria? Kan jag prioritera tiden framför inkomst? Och vad gör jag, då mina föräldradagar tar slut?
Och då Tvivlet blir trött på att ligga på axeln och viska hämtar han sin kompis Oro och så hoppar de båda helt enkelt ned och lägger sig som en sten i magen. Det är då det är bra att en Linda kommer med nybakta mazariner för då får Tvivlet och Oro inte alls lika mycket plats i magen.

Det är fint med vänner. Jag pratade med Janita idag. Det är mycket som är speciellt med denna kvinna. Bland annat kan hon via en mobiltelefon sända superkrafter. Idag sände hon Kreativitet, så att jag känner hur den strålar in via örat och sprider sig till magen. Och med mazariner och Kreativitet i magen finns det inte alls någon plats för Tvivel och Oro.

Sedan tog jag och Joy och hundarna sparken till Spoven och så körde vi ett pass styrketräning med Görgen. Och jag får energi av att tömma energi. Så nu har jag och Joy ätit lunch, Joy sover och jag känner mig redo att fortsätta det jag brukar göra. Måla en dörr, träna en häst, skissa på vårt snickeri (som visst ska byggas i sommar) och skriva på min bok.

Ingen är ”jävla positiv” hela tiden. Man får vara ledsen, arg, besviken, modfälld, tvivlande och orolig. Men glöm bara inte, att dina drömmar – de är till för att släppas fria.

_MG_0285

En toa inne

Avlopp på gång.
Avlopp på gång.

 

Vi hade utedass första åren vi bodde här. Allt har sin tid så att säga. Så kom tiden för toa inne. Arbetet började med att ta ned trappan som var här, gräva avlopp och gjuta platta (här kan du läsa mer om det). Vi tyckte om vårt utedass, så då vi byggde toa inne, fick det se ut som det skulle gjort om det stått ute.

 

 

 

 

 

 

 

Vår toa i hallen

Vår toa i hallen

 

_MG_8413

 

 

Det är mysigt med toa inne, men man saknar att lyssna vinden
Det är mysigt med toa inne, men man saknar att kunna lyssna på vinden.

 

_MG_8398
Denna lampa är ljuvlig. Ett fynd från Myrorna.

 

Jag gjorde kakel av gamla tallrikar från Åland.
Jag gjorde kakel av gamla tallrikar från Åland. Att använda det man tycker om…

 

Rune kom hem en dag med denna fina krok. Det fick bli toalettpappershållaren.
Rune kom hem en dag med denna fina krok. Det fick bli toalettpappershållaren.

 

Detta skåp hittade vi i en ladugård då vi egentligen skulle köpa en dörr.
Detta skåp hittade vi i en ladugård då vi egentligen skulle köpa en dörr.

Ett målartips för män

Idag har vi målat och målat. Vi jobbar med trapphuset och hallen uppe. Bilder kommer! Vi ska bara bli lite mer färdiga först.

Ett litet tips till alla äkta män; Om ni ska måla. Om ni ska röra om i färgen. Använd en träpinne. Använd inte en träslev som er fru alltid använder då hon bakar.

_MG_8134