Pölsa och upphängning för kökshandduk

Rune är på 50-årsfest och äter festmat. Jag och Joy är hemma. Vi äter pölsa. Joy har lite feber och många mässlingprickar efter vaccinationen. Helt normalt att barn får det. Men då blir ett barn kinkigt och inte alls festsugen. Och då en pappa lugnt säger ”åk du mamma och ha det mysigt” så skriker ett barn hysteriskt ”mamma, mamma, MAMMA, MAAAAMMA. Så då stannar en mamma hemma och äter pölsa.

Det är en kvinna i byn som bjuder på kalas. Hon bor i ett hus som jag tycker är så otroligt vackert. Järnvitrolgrå fasad och vita fönster, vita foder och vita knutbräder och en liten inglasad förstukvist med gamla fönster. Så jag har gjort en födelsedagspresent som Rune tog med. En hängare för kökshanddukar inspirerad av, och som hyllning till, det huset.

_MG_8076
I skogens glänta på kullens topp
står med grånande väggar under tidens lopp
så egen och unik
Det vackraste huset i Burvik

_MG_8082

_MG_8079

 

Förvånandsvärt rena händer och en musa

Så var det ju det här med musa.
Från början var en musa benämningen på poesins gudinnor. Och alla stora konstnärer, poeter och kreativa storheter har sin musa. Denna källa till inspiration som är som en naturkraft. Denna gudomlighet som nog många gånger tagit sin form i den lidande konstnärens stora kärlek.

Och jag vill ju se mig på mig själv som ett kreativt väsen. Och så sitter jag här ovanför polcirkeln utan ett enda djur med i bagageluckan och tittar förundrat på mina händer som vilar stilla och är förvånandsvärt rena.
Och då står det klart.
Att jag har en musa.
Kanske inte av den gudomliga sorten. Men en naturkraft. Det är det.

Hästskit.
Det är min musa det.

Att använda något man tycker om

Dessa koppar fick jag i julklapp för några år sedan av storasyster. Jag tyckte väldigt mycket om dem. Och så fick jag idén att göra lampor av dem. Jag var lite orolig, om syster skulle ta illa upp att jag borrade hål i de fina kopparna. Fast sen tänkte jag, att då kommer de alltid att synas. Jag tycker man ska använda saker man tycker om, och på ett sätt där de verkligen kommer till sin rätt.

Även om det innebär att borra hål i botten av en kopp.

_MG_7356_MG_7348

Kryddor

Idag tog jag en stund i ”smedjan” och uppgraderade vår kryddupphängare i skafferiet. Tidigare hade vi en ståltråd där kryddpåsarna hängde. Alla kryddor får inte plats där så vi har en tallrikshylla också där kryddorna trängs.

_MG_7242

_MG_7316

_MG_7325

_MG_7329

 

En lampa

Jag hittade en gammal Aftonbladet från 1962. Och jag tyckte att det blev lite tomt i köksfönstret ovanför diskbänken då julstjärnan är borta. Så jag hängde upp tidningen som lampa.

_MG_7167

 

_MG_7113

En ässja i köket

Jag var sjuk igår. Jag hade ont i halsen, ont i kroppen och kände mig matt. Och varm. Lite besviken blev jag då jag tog tempen och den visade att jag inte alls hade feber som jag trodde. Men jag var inte pigg. Jag hade tänk baka pizza i vedspisen. Det är bra att göra det då det är 27 minusgrader ute, för då vill man ha eld i vedspisen länge. Men det blev framflyttat.

När  jag steg upp på morgonen kände jag mig ändå rätt pigg. Nog pigg att göra djuren. Jag gick ut till hästarna för att kontrollera deras vattenkopp. Om ni har hästar, och ni har en vattenkopp med en värmeslinga under koppen. Om den värmeslingan hängt ned lite, så den inte är mot koppen. Om ni tänkt länge, att den skulle du fästa upp. Om du tänkt, att man kan sätta ett skydd mot och isolering runt koppen. Om du tänkt allt detta. Gör det innan det blir 27 minusgrader, och du är förkyld. Ett litet tips bara.

Men det gick bra att fixa vattenkoppen fast sedan tog det stopp. Jag tillbringade en stor del av dagen i soffan. Men på eftermiddagen kröp det i kroppen. ”Jag har tråååkigt” sa jag till Rune. Men han tyckte inte alls att det gjorde något om jag hade tråkigt. Det tyckte jag. Då Joy somnat tog jag en bit najtråd som jag fått från Lakkapää, sådana som de buntar ihop armeringsjärn med. Jag tycker att det är fantastiskt roligt med metallarbete. Och så öppnade jag luckan till vedspisen och använde den som ässja. Och så blev det skapat en fotohållare. Jag ska smida lite mer i köksspisen idag.

_MG_7129 _MG_7161

 

_MG_7158

Såghus

_MG_6796 Första kvällen vi träffade varandra, Rune och jag, så satt vi på den lilla bron över ån nedanför Ådala och dinglade med fötterna ovanför vattnet. Han var 51, och jag 25. Han bodde i Oslo och jag utanför Umeå. Inte de bästa förutsättningarna kanske, fick vi höra av några. Men vi satt där, och drömde om timmerhus och snickeri. Och egentligen har man bara ett val, tänker jag, då man träffar sin livs kärlek. Det är bara att ödmjukt bocka och ta emot.
Och här är vi, med timmerhus och drömmen om ett eget snickeri. Och vi är en god bit på väg.
Vi har ett sågverk på gården! Och vi har ett såghus under uppbyggnad. Vi tar det bit för bit, det är många inköp som krävs men för varje månad kommer fler delar på plats. Vi har börjat såga panelen nu. Dock är det minus 27 grader ute nu, så sågen vilar idag.
Rune har pratat länge om sågverk, och läst många timmar på nätet om vilken som skulle passa oss bäst. Jag har suckat lite över honom ibland. Men nu då sågen står där, så tycker jag också att det är fantastiskt roligt.
Nu har vi möjligheten att såga virke själva till vårt snickeri. En stor investering.
Vi har möjlighet att såga det virke vi vill använda för våra kreationer, och välja det bästa virket.
Vi har möjlighet att köra hem timmer själva med hästen – som vi gjorde i sommar till staketet – och såga det själva nu.
Det, om något, måste räknas som lokalproducerat.

_MG_6791

_MG_6158

Mamma och pappa var här i höst och hjälpte till med att göra resningen för sågen. Och Lars hämtade virke vi hämtat med häst och fyrhjuling och sågade upp det vi behövde. Men innan resningen kunde göras var det dags att gjuta plattan och då var mamma och pappa också här. Och mormor och morfar. Och Mats. Vi valde att inte ta en cementbil för vi skulle spara ett antal tusenlappar på att blanda själva. Då kom denna fina Lars med en storsäck med cement och en blandare. Och så var vi helt plötsligt ett stort gäng som arbetade.

IMG_5910 IMG_5895

Nu är sågen på plats, Rune har gjort ett jättejobb att monera ihop den, och sågning är igång!

DSCN4963

DSCN4957

 

Stoppa strumpor

 

Jag tycker om att lära mig nya saker. Jag tycker om att skapa. Jag tycker om yllestrumpor. Jag tycker mycket om yllestrumpor.
Och då kan man ju tycka, att sticka borde vara min melodi. Det kan man tycka.
Men det går dåligt. Gullvi och Margareta har med änglars tålamod försökt lära mig. Och visst kan jag få till det, men det går så långsamt. Kanske är det där vi har problemet. Jag stickar 3/4 strumpa och sedan tröttnar jag.
Men stoppa strumpor, det kan jag! Det har jag och Joy gjort på morgonen. Och garnet, det har jag med hjälp av min hantverksmentor spunnit själv.

_MG_6991_MG_6985_MG_7012