Kategori: Vardagslyx

Egentligen borde vi alla klättra mer i träd. Jag for upp i en tall häromdagen. Det är en förvånansvärd frihet i känslan då man sitter där uppe. Frihet blandat med lite oro för hur man ska ta sig ner igen, om man nu skulle råka lida av lite smärre höjdskräck. Förra året under Berättarfestivalen lyssnade jag på en kvinna som sov uppe i träd. Det var hennes grej. Det däremot tyckte jag lät visserligen fascinerande men mest förfärande. Jag tror inte jag skulle vilja sova i ett träd. Jag skulle hållas sällskap hela natten av Höjdskräcken. Däremot ska jag lite oftare än jag brukar klättra upp i ett träd och njuta av nya perspektiv. Fullt vaken.

Om jag lyckas släppa mitt krampaktiga grepp om grenarna så ska jag ta en bild på mig själv och dela ögonblicket med er.

Det finns en känsla som är så mysig. Den där lilla förväntningen som jag har varje dag då jag går för att titta om posten har kommit. Det är alltid lite spännande. Kanske, kanske är det någonting roligt som väntar där i lådan. Känslan av ett handskrivet brev är så mycket mer nära än alla de sms och mail vi så ivrigt skickar i dessa dagar. Och idag, då jag gick för att ge vatten till hästarna, så gick jag via brevlådan. Och hjärtat tog ett litet skutt då ett brunt kuvert låg och väntade och då jag tog fram och läste brevet och tittade på de foton som fanns däri så blev det hoppande hjärtat alldeles varmt.

Tack fina Gunn Berit. Du är alltid välkommen hit. Det är underskattat att filosofera :)

Visste ni att då man kokat körsbärssaft och ställt in flaskan i skafferiet så kan det helt plötsligt bli vin där helt på egen hand? Det visste inte jag. Det var därför jag öppnade flaskan vid middagsbordet mellan Rune och Joy. Så nu är både en mamma och en Joy lite smått nervösa då vi ska öppna en saftflaska. En flaska med saft om blivit vin smäller väldigt högt då den öppnas. Väldigt högt. Men då chocken lagt sig är man ganska nöjd. För ett körsbärsvin smakar förvånansvärt gott. Men det är nästan slut nu. Av någon anledning är maken väldigt förtjust i körsbärssaft nu.

…vi har blivit vänner. Om jag är ute och springer, rider med Hälge, plockar blåbär eller är ute på promenad så hoppar de gladeligen fram framför näsan på mig. Och jag plockar och rensar, skivar och torkar och hela huset doftar av torkad svamp. Väldigt mysig är hösten vill jag upprepa.

Idag har jag och Linda och Joy varit till bygghandeln. Det var ett projekt. Vi blev lite matta halvvägs i processen av att införskaffa lim till underlagspapp, tak till växthus och diverse tillbehör som tre vänner behöver då de har olika byggprojekt på agendan. Då bjöd Linda samtliga på lunch på en thairestaurang. Det var en mycket bra restaurang. Väldigt god mat och Joys portion av korvstroganof var mycket stor. Och då man är på restaurang så får alla ett eget glas. De första åren då jag envist höll fast i att en diskmaskin var överflödigt har satt sina spår, för jag tänker alltid att jag och Rune  kan dricka ur samma glas, alternativt jag och Joy. Det är väldigt bra att leva lite torftigt emellanåt, för då känns tre glas och en lunchbuffé plötsligt väldigt lyxigt.

Det har regnat i dag. REGNAT. Jag tycker om regn som jag kan skriva med versaler men kanske inte just då man är på bygghandeln och ska lasta virke. Men då vi kommit hem och tittat på film mitt på dagen så for jag och sprang. Då hade regnet slutat och luften var sådär klar som den bara är efter ett regn. Då jag kom hem höll Linda på att laga kantarellstuvning till bröden jag bakat på morgonen och så har vi suttit – min fina vän, min fina make och jag – och ätit varma mackor och planerat byggprojekt. Nu delade jag och Rune i och för sig på mjölkglaset, men kantarellmackor med västerbottensost – det är grädden på moset av vardagslyx.

Efter att vi arbetat klart för kvällen och ett barn somnat trots ”inte tova, mamma” så eldade maken i vattenvärmaren och så badade vi ute. Vi badade vid bastubygget och var bokstavligt mitt i en byggarbetsplats. Men jag gick upp på bagarstugevinden och hämtade en ljusslinga och hängde upp den vid badkaret och Rune tände ljus. Mörkret föll sakta och under tiden vi badade började stärnorna blinka. Luften var inte direkt kylig, men frisk och klar. Man kan som andas så väldigt djupt på något vis, då man badar ute i sensommarkvällen. Så vi har nog fortfarande världens vackraste badrum, byggarbetsplats till trots.

Jag såg en tävling på Internet. ”Landets bästa granne” hette den. Så då fanns det inte så mycket annat att göra än att sätta sig ned och skriva en motivering. Och så efter några dagar så kom det hem två biljetter med posten. Så i morgon bär det av till Piteå. Vi ska nämligen och titta på Diggiloo jag och landets bästa granne. Linda, alltså.

Det är mysigt att strosa över gården på kvällen, när kroppen moler efter en dag med arbete och dimman lägger sig sakta i hästhagen. Då när man varit och hämtat in äggen och ropat på hästarna och tvätten hänger ute. Det blommar i fruktträden och luften luktar av sommar.

Det har varit varmt idag. Och det är årets första sommarnatt. Klockan på datorn visar 01.09. Jag borde vara i säng för länge sedan. Ett barn vaknar tidigt oavsett om en mamma lagt sig sent. Kanske borde jag inte gått ut med en stor kastrull varmvatten och tagit en dusch ute. Men fåglarna  sjunger i kapp och körsbärsträdet har slagit ut i blom idag. Och att stå på gräsmattan i sången och blommorna i den varma, ljusa natten under forsande varmvatten – det är som att livet virvlar.

Och sängen har rena sängkläder. Som har torkat ute i vinden. Ni vet, så att de luktar så där härligt som de bara kan då de fått hänga ute. Och då ska man verkligen gå ut i körsbärsblom och fågelkör och ta en dusch innan man lägger sig. Då kan det vara bra att man inte alls gått och lagt sig den tid man borde. Rätt så klokt kan det vara.