Bara

Barfota. Det är frihet för mig. Att springa in och ut utan att stanna för att ta på eller av mig skor. Bara bege mig. Bara fötter och bara vara.

barfota

Grästak

Jag har lagt gräs på taket. Fröja fick hjälpa till att dra fram torvlasset och sedan har det varit ett ilande upp och ned för stegen. Barfota såklart. Har jag glömt att säga det? Idag är första dagen då skorna får vila. gräspåtaket

Bilar och hundar

Bilar. Jag kan bli lite matt över dem ibland. Bussen är i och för sig så gott som klar. Sommardäck behöver fixas innan den kan besiktas. Men nu har polon börjat låta bak. Ett hjullager säger maken. Och luftfjädringen på mercan har havererat. Det är när det blir sådär många saker samtidigt som jag kan bli lite matt. Vi skulle i dagarna och hämta grävmaskin och börja gräva för stallbygget men då måste vi ha ordning på mercan först. Jag tänker att jag ska sälja polon och bara ha bussen. Så är det en mindre som kan gå sönder. Måste bara besikta den först. Bussen alltså. Och ordna sommardäck. Och laga polon först. Fy. Det är det där moment-22 som gör mig lite matt.

Men solen har lyst idag. Jag och Joy har varit ute på en lång morgonpromenad. Joy på cykel såklart. Sedan har jag kört virke med Fröja. Det ger mig alltid lugn i själen och energi. Så då målade jag en till sektion på staketet. Det är så att vi inte målat med Falu Rödfärg tidigare utan den billigare varianten. Och efter något år blir den mörk, med lite vinröda drag. Och lilla snickeriet – det som var tänkt som bastu – målade vi med riktiga falufärgen. Vilken skillnad! Och när kratthuset fick samma färg så måste ju staketet också ha det. Dessutom ska huset målas i vår – vi har aldrig målat andra varvet så det blir nu. Och ladugården. Så det är mycket målande framöver. Hu, vi tänker inte på det nu. Solen lyser varm i kvällen och jag ska ut nu och måla lite mer. Det är ett pyssel med staketet och jag tänker att jag börjar med det. För om det är kvar efter att hela huset och ladugården är målad så kan jag tänka mig att jag inte låtsas se det. Men vi tänker som sagt inte nu på allt annat som ska målas.

Hundarna njuter av solen. Bosse har blivit som en valp igen då Luz tågade in  i våra liv och de två leker mer eller mindre jämt. Moa ligger sin vana trogen på sin tron (läs: utebordet) och ägnar dem inte ens en blick.

solmoa bosse brellir

En varm dag

Idag har solen värmt. Jag tog löparskorna – och träningskläderna – och joggade efter Joy på cykeln då vi tog ut hundarna på morgonrundan. Vi for till kollot. Isen är borta på havet och det var verkligen en sådan där morgon då man vill andas lite extra. Jag tränade intervaller. Mitt i sanden en bit upp från havet ligger en stor sten. Eller det är nog snarare ett mindre klippblock. Upp och ned för den i en-minutsintervaller. Det var jobbigt. Och roligt. Ett barn är gärna med och klättrar på klippor. För henne är det ju ett mindre berg :)

Sedan har vi varit och grillat korv såhär  på valborg. Men innan det passade vi på att slå ribbor på kratthuset, måla andra varvet och förbereda för grästaket. Det närmar sig :)

ribbor

Den ungen

Jag ignorerar den bristande tekniken. Om nu någon skulle undra vad det är jag försöker visa så är det en treåring som cyklar. Ingen mamma som håller i! Idag har hon cyklat till Ila och tillbaka, 2,5 km. Ett tips. Om en treåring helt plötsligt börjar cykla för egen maskin. Byt träskorna mot löparskorna.

Klicka på länken nedan…

joy cyklar

Maskdags

Igår vräkte regnet ned. Morgonpromenaden med hundarna fick bli en cykeltur istället. Det går snabbare då. Dock ville Joy ha sin cykel så då gick det inte så snabbt ändå. Innan vi kom hem var vi regnkläder till trots rätt så blöta och kalla. Så då tänkte vi, Joy och jag – maken är i Finland på skyttetävling – att då man redan är blöt så gör lite vatten till ingen skillnad. Så vi hoppade i vattenpölar. Jag hoppade som man gör då man tycker att man är lekfull och spontan men trots allt passerat 30. Joy hoppar som då man är lekfull och spontan. Punkt. Vattnet bokstavligt forsade över henne. Ju mer vatten i ansiktet ju roligare. Tills det rann in under regnjackan och då gick vi in.

Efter lunch hade vi en massiv räddningsinsats för maskarna. Vägen kryllade av dem då de försökte undkomma vattenmängderna. Idag har solen skinit och maskarna har fått flytta ut ur glasburkarna till grönsakslandet. Ilas grönsaksland. Mitt är mer eller mindre igenvuxet. Men idag har jag köpt potatis som jag ska sätta att gro. I år ska jag bita ihop och ha hönsen i hönsgård under tiden odlingarna behöver få vara i jorden och inte a) i en hönsmage eller b) yrande kring sprättande hönsfötter.

maskdags

Träna utomhus

På vintern tränar jag ofta utomhus. Det är som en grundförutsättning för skidåkningen. Men att kunna börja köra styrketräningen utomhus är väldigt härligt. Då jag var magsjuk maratontittade jag ”Gympaläraren” på svtplay. En otroligt bra programserie som jag rekommenderar. Detta kan möjligen vara mitt första tv-tips här på bloggen, men om du har tid över men ingen ork, slå på detta program på datorn. Det var många saker jag fastnade för. Dels budskapet om vikten av att barn rör på sig. Faran som finns med att skärmarna tar så stor plats. Men det som mest fick mig att se program efter program mellan turerna där huvudet var nerkört i toaringen var den enorma kraft, det engagemang och den genuinitet som Kalle i programmet visade. Han visade att en person kan göra skillnad. Att det som finns i hjärtat kan få effekter på andra människor. Att vi måste bry oss. Och det var fantastiskt. Jag grät. Vilket i och för sig inte är så ovanligt.

En av sakerna de pratade om i programmet är vikten av att vara utomhus. Barn som är ute rör på sig. Barn som är ute med föräldrar som rör på sig rör på sig ännu mer. Och jag rör på mig. Jag ligger på marken och gör benpress med en Ila på fötterna och ett barn och två hundar vid mitt ansikte. Två hundar som brottas och ett barn som övar sig att på stå på huvud. Samtliga högst rörliga.  Ni ska få ett tips. Om det blir lite stökigt kring ert huvud – säg att ett barn ramlar ned på det – så kan ni med fördel kasta ett vedträ en bit bort. En Bosse, en gatuhund och en Joy har mycket roligt med ett vedträ.

fullt hus

dragkamp

Det är den finaste morgonen

Att vakna och solens strålar letar sig in genom glipan bakom rullgardinen (läs; handduken upphängd på två spikar). Att bara titta på barnet som sover. Och pappan bredvid. Att stiga upp och dra på sig hängselbyxorna. Gå ut med hundarna virvlandes kring benen och se att hönsen redan spatserar omkring på gården. Att gå ned till hagen och mötas av svaga gnäggningar och mjuka mular som blåser i ansiktet.

Det är det finaste morgonen.

hästarna hemma

På väg hem

Jag har varit uppe i Malmberget denna vecka. Arbetet med det nya magasinet har påbörjats. Och varje gång jag ska iväg och göra en intervju eller fotografera så är jag lite nervös. Och varje gång så får mötet med människan mig att förbluffas.  Jag är så lyckligt lottad som har möjlighet att träffa så många människor i mitt yrke, höra deras berättelser och ta del av deras liv.

Snart börjar resan söderut och hemåt. Att få komma hem efter en arbetsvecka är en känsla av glädje som är svår att förklara. Lukta på Joy som sover i sin säng, lukta på Rune då hans starka armar omfamnar mig. Lukta på hästarna då jag vilar pannan mot deras hals. Och bara stå i hallen och insupa hemma. Och så att somna i egen säng.

Ett förråd för krattor

Jag fick ett infall, så att säga. Allt virke är sågat på egen såg på egen hand. Infallet kom då maken var på jobbet. Det brukar för det mesta vara Rune som sågar, det har som bara blivit så. Men då började jag såga och det är faktiskt väldigt, väldigt roligt. Det blir den där känslan som stenåldershjärnan tycker om. Då man skapar något från grunden. En timmerstock blir bräder som man bygger av. Väldigt begripligt alltihop.

Nu är en stor del av arbetet gjort. Kvar är att lägga gräs på taket och göra dörrar från framsidan. Och laga den trasiga fönsterrutan. Och måla staketet. Men det är en annan historia.

kratthus virkeskörning

kratthus början

krattförrådet

krattornas hus

Jaha

Jag har börjat ett nytt projekt. Egentligen har vi nog med projekt som det är. Men då andan faller på faller jag ofta med den och så kastar jag mig in i nya projekt. Senast är att ta bort en sektion av staketet och bygga ett litet, litet förråd för krattor, gräsklippare och skottkärra. Mer som en garderob utomhus är en bod. Jag ska lägga ut bilder imorgon :)

Då man börjar med nya projekt är det väldigt skönt med en bastu på kvällen. Speciellt efter att man tvättat sängkläderna och haft lakanen ute på tork. (påslakanen blev tvättade på kvällen så de snabbtorkar framkör kaminen i skrivande stund). Så då gjorde jag eld i bastun och började bära vatten. När nivån närmar sig orange på energiskalan vill man helst basta rätt snart. Men handtaget på hinken gick sönder just som jag lyfte 10 liter ned från diskbänken. Man kan sammanfatta det hela med att energinivån skönk till rött men köksgolvet blev väldigt rent.

blött

Jag vill

Gunn Berit skrev en kommentar om att vi behöver vintern, för att uppskatta våren. Jag började att skriva ett svar men det blev så långt så det kommer här istället;

Utan mörkret och kylan skulle våren aldrig bli densamma. Det är just kontrasterna som är det mäktiga. Jag tänker att hela livet handlar om det.
Det är aldrig så skönt att gå och lägga mig som efter en fullspäckad dag. Aldrig så skönt att få komma in som efter att det vräkt ned snö och jag skottat så svetten rinnner. Aldrig så skönt att vila som efter ett träningspass där musklerna darrat.
Elden i kaminen är aldrig så uppskattad som på morgonen efter en riktigt, riktigt kall natt. Maten smakar aldrig så gott som efter att jag arbetat med kroppen en hel dag och den skriker efter energi. Det är aldrig så skönt att komma upp ur havet som på årets första bad, då gåshuden täcker kroppen men jag lever i varenda cell.
Det är nog därför jag vill bo som jag bor. Jag vill inte alltid ha 21 plusgrader oavsett om det är vinter eller sommar. Jag vill frysa. Jag vill svettas. Jag vill vara helt slut och totalt utvilad. Jag vill flyga bland molnen och vara rotad till jorden. Jag vill vara skitig, ha jord under naglarna och sågspån i håret. Jag vill rodna i skinnet av bastuns värme och bada under stjärnorna. Jag vill lägga mig mellan vindtorkade sängkläder och somna innan huvudet landat på kudden. Jag vill skratta, jag vill gråta. Jag vill bråka och jag vill älska. Jag vill ha ögon och hjärta på vid gavel. Jag vill aldrig blunda för mina drömmar och aldrig sluta att lära mig.

Jag hoppar inte alltid jämfota varje gång jag måste skotta snö eller bära in ved, laga en trasig hage eller elda i bastun för att kunna bli ren. Men det hjälper mig. Det guidar mig att hitta lugnet och att verkligen njuta. Att se stjärnhimlen och hänföras, att skratta i regnet och ibland bara stanna upp, och låta hjärtat värka en aning av kärlek då jag tittar på Rune och Joy.

Det är skillnad på att leva enkelt, och att leva lätt.

:)

Rasande fart

Jag skrev ett inlägg för ganska länge sen om att klättra i träd (läs här). Jag lovade en bild då, när jag sitter uppe i ett träd. Så var jag, Joy och hundarna vid havet häromdagen och lekte Kapten Buster och Bamse. Och klättrade i ett träd. Högt uppe med utsikt över havsisen kom jag ihåg mitt löfte och drog fram mobilen och skulle föreviga ögonblicket. Just som jag skulle fota hörde jag en fastbunden finnspets skälla hysteriskt och trampet av åtta hundben i full galopp. Ett tips. Om en Bosse och en gatuhund i rasande fart springer efter ett rådjur, ta dig inte ner från trädet i lika rasande fart. Du river händerna på vägen ned då, det gör du. Ta det lite lugnt. Beröm en Bosse och en gatuhund som lydigt kommer tillbaka då du ropar på dem. Och glöm inte att trösta en finnspets som blänger på de värdelösa hundarna som överger en god jakt bara för att en mamma råkar rasa ned från ett träd.

Bastu x 2

Vi byggde en bastu/dusch och tvättstuga. Men då den stod rest och brädfodrad så kändes det tokigt på något vis. Inte att huset fanns, det var väldigt klokt, men att 15 kvm skulle användas till att tvätta kläder var tokigt. Då man bor i ett hus på 50 kvm platta, då är 15 kvm extra yta väldigt värdefull. Och det finns betydligt roligare saker att göra på de kvadratmetrarna än att tvätta kläder tänker jag. Det är mer ett nödvändigt ont, det där tvättandet. Så då fick tvättstugan bli lillsnickeri och de 9 kvm som skulle bli bastu – vi hade inte gjort klart inomhus – fick bli Runes kolvrum. Ett dammfritt rum där han kan lägga epoxi på kolvarna och lack. Kolvbastun kallar Joy det rummet.

Men en bastu ville vi ju fortfarande ha, så då byggde vi den på sidan om lilla snickeriet. Det lilla rummet som var tänkt som omklädningsrum är fortfarande vigd till det ändamålet, med enda skillnaden att tvättmaskinen får bo där. I sommar kommer ett altandäck komma på plats så man kan gå torrskodd från omklädningen till bastun. Och så ska ett badkar fällas ned i altanen så vi fortfarande kan bada under stjärnorna. Vi har ingen dusch med denna lösning. Men då vi sitter i bastun och elden sprakar, Joy badar i badbalja på golvet och vi häller vatten från baljor över våra huvuden då finns det inte en cell i kroppen som saknar en dusch. Då är det en ynnest att istället ha vedeldad bastu. Det är nog bland det bästa vi byggt brukar vi säga, varje gång vi renar kropp och själ.

lilal snickeriet bastu

Lugnet och kraften

Jag tänker att det handlar om vår stenåldershjärna. Det där lugnet som kommer av att laga mat över öppen eld. Åh, jag tycker om våren. Jag är en vinterflicka. Jag skulle inte kunna tänka mig bo någonstans där det inte är riktig vinter. Men då våren kommer. Det är som att jag vaknar till liv. Och dagar som denna, då maten kan börja lagas utomhus – då spirar jag.

mat

Roligaste leken

På delad första plats kommer att leka med en Joy eller en Bosse. Helst båda tillsammans men då blir en Bosse stressad och vill att alla ska lugna ner sig lite. På andra plats kommer att leka med en mamma. På tredje plats kommer att leka med allt möjligt man kan hitta själv. På fjärde plats kommer att leka med Joys studsboll som är så liten att en mamma är rädd att den ska fastna i halsen och tar bort den . Sist på listan kommer att leka med bollen mamma köpte. Moa kvalade inte ens in på listan. Med uttråkad blick tittar Moa bara på Luz då hon lägger sig på rygg framför henne och ålar sig med med sparkande framben. Att leka med en gatuhund är under en finnspets värdighet.

bus