Det är en helt vanlig onsdag. I februari. Vi har tränat styrketräning på Spoven idag, jag och mina fina vänner Linda och Lina, och så kom två till som är och hälsar på hos Lina. Och så Joy så klart. Vi var ett litet gäng, och det är väldigt roligt. Och så kommer Lina med en tepåse till mig. En helt vanlig onsdag.
Jag är ju lite svår på detta med te. Jag är mer en ett-glas-mjölk-blir-jättebra-om-du-har-person. Min kusin lärde mig dricka te efter att jag envist vägrat i 20 år, och efter det kan jag dricka te. Men det är långt ifrån alla sorter som jag tycker om. Lina har köpt hem en ny sort då och då när jag kommer dit och vissa har jag inte alls kunnat dricka, och andra har gått bättre. Och så kommer hon med detta te till mig. Med små skidor och stavar i trä i ett snöre runt papperspåsen. ”Hallonpaj” säger hon och ler, ”så heter teet”.
Så nu sitter jag vid datorn, härligt trött efter träning och dricker mitt hallonpaj-te. Det är fantastiskt gott. Det är en helt vanlig onsdag. I februari. Men med ett guldskimmer i kanterna.
