Ögoninflammation

”Mamma, mamma, mamma.”
”Mammaaa!”
”MAAMMAAA!”

Jag kisade mot spjälsängen och grävde fram mobilen och tittade på klockan. 07:13. Ingen idé att försöka få Joy att somna om. Kändes som grus i ögonen. Maken steg upp och lyfte ned henne till vår säng.
”Heeej Mamma”
Hon hoppade runt på oss och utdelade generöst pussar (läs: hoppar på mamma, pussar på pappa)
Barnet rumsterade nöjt omkring och trots en studsande blöjbeklädd rumpa på huvudet slumrade jag till. Kändes verkligen som grus i ögonen.
”Pii-pii”
Jag kisade på Joy, och hoppades att hon skulle hålla i sin Pippi-docka. Men hon stod där och drog i blöjan. ”Pii-pii”.
(ett tips; om ni ska träna barnet redan från denna är liten att ha ett kodord för kiss och bajs, välj inte pii-pii. Det fungerar väldigt bra tills en pappa visar Pippi Långstrump på youtube och barnet blir besatt av Pippi. Det är inte så lätt att veta när det är pii-pii och när det är Pippi som uppfodrande kommuniceras.)
Jag tittade på Rune. Han sov så lugnt.
”PII-PII!!”
Jag klev upp.
Kändes verkligen som grus i ögonen.
Jag och Joy gjorde eld. Jag späntade ved och Joy åt en tändsticka och lite kol.
En katt ville in och den fuktiga råa luften slog mot mig då jag öppnade dörren, och Fröja gnäggade uppfodrande så fort jag stack ut näsan genom dörren. Jag muttrade åt henne. Det kändes verkligen som grus i ögonen.
Jag kikade i spegeln. De såg faktiskt röda ut.
Jag gick upp till maken.
”Du, jag tror jag håller på få ögoninflammation. Kan du ta djuren och så sover jag en timma till?”
Och denna fina man kliver upp och jag får krypa ned under täcket. Han ger hö till hästarna, mat och vatten till höns och grisar, går på långpromenad med hundar och vagn. Halv elva väcker han mig (andra försöket) med tända ljus nere på köksbordet och stekta plättar.
Jag satt och åt frukosten och ögonen kändes som att de inte hade ett enda gruskorn.
Tänk att en fin make och plättar kan bota ögoninflammation.