Jag är självlärd på hästryggen så att säga. Det är hästarna som lärt mig det jag kan om dem. Och de är de bästa lärarna.
Men så har de andra i byn som har hästar i ett antal år försökt få med mig att rida lektion med dem. En kvinna som tydligen ska vara väldigt bra kommer med jämna mellanrum till byn och håller lektion. ”Neeej, jag tror inte det” har jag svarat då. Jag vill nämligen inte rida lektion. Ut i skogen ska jag!
Men. Det är väl för tur att man får ändra sig.
Jag provade idag. Jag och Hälge red en halvtimma för en instruktör. Han har gått på travet hela sitt liv, och är inte speciellt skolad. Vi är lite samma, fina Hälge och jag – full fart framåt. Men vi hade fantastiskt roligt på lektionen. Han är så fin denna häst. Och vi lärde oss massor.
Nu kommer jag fortsätta att rida i skogen. Jag kommer fortsätta bada i havet med hästarna och ha med dem då jag springer.
Men.
Jag kommer rida lektion också.
För det är nog så.
Att det är fint att vidga sina vyer.
