Att det ska vara så svårt…

…att få till en bild på mina galabyxor. Jag glömde helt bort att ta en bild då vi gjorde oss i ordning för galan och sedan har tanken varit att jag helt enkelt kliver i dem igen och maken tar ett kort. Men, det verkar som sagt vara svårt. Idag har vi istället slagit papp på bastutaket och varit in till Skellefteå för att köpa vindskiveplåt. Det gick väl sådär. Vi glömde det. Men vi köpte en motorvärmare till bussen och en hjälpstartare. Ni vet, en sådan där man kopplar på batteriet och så har en bil (läs; buss) mycket lättare att starta om det är kallt och den inte alls vill starta egentligen. Nu har jag ingen erfarenhet huruvida denna buss har något behov av en hjälpstartare eller inte, men jag tänker att oddsen talar för. Så då blev det en sådan. Jag känner mig för övrigt väldigt välplanerad när det gäller bussen. Inte bara har jag en förberedd starthjälp utan också en reservdunk. Med bensin i! Det har aldrig hänt tidigare. Nu är den förvisso halvfull för vi behövde bensin till motosågen, men bensin finns. Om vi nu bara skulle lyckas få tag i rätt bromsok så skulle det hela vara helt toppen. Ett litet tips. Om ni hittar en gammal buss på blocket som ni faller handlöst för. Köp den! Men, kolla upp hur det är att få tag på reservdelar så du hinner förbereda dig mentalt då du behöver införskaffa sådana. Annars kan det hända, att du vill bryta ihop då du beställer bromsok, får fel två gånger, anmärkning på besiktningen (för du tänker att kanske de inte märker att det är ett bromsrör och inte två, men de där på besiktningen de ska då vara så noga så) och måste vänta en månad på att få de gamla renoverade. Men, bromsok är på ingående och motovärmare kommer imorgon. Så resan norrut nästa vecka för att sätta upp alla alster i restaurangen ska förhoppningsvis gå bra. Egentligen är det märkligt för det har varit stunder då jag har varit förtvivlad över dessa bromsok, men då jag sitter i min fina gamla buss och kör i 85 km/h på E4an så känner jag mig så otroligt lugn och rotad i mig själv på något vis. Det är som att det inte spelar någon roll att det tjorvar ibland, eller att det tar lite längre tid att komma fram. Och det är väldigt skönt att känna så då jag annars är en person där jag ofta blir rastlös om saker och ting sker för långsamt.