Idag skyndade Rune ut före mig efter maten och lade beslag på grävmaskinen. Joy har fördelen av att vara liten så hon ryms att åka med oavsett förare. Nu kan hon backa, köra framåt samt drämma grävskopan i bussens vinterdäck som (o)lägligt stod just där hon tänkte gräva.
Vi ska gräva upp diket som finns på gården mot gamla grishagen. Det växer träd i det. Vilket gör det lite besvärligt att gräva där. Så då arbetar vi med att fälla träd. Jag var lite nervös då storgranen skulle fällas. En stor gran vill man helst inte ha var som helst. Jag fällde några träd då Rune var på jobb. De första gick bra tills det inte gjorde det längre. En stor björk dansade sakta åt totalt motsatta hållet än jag tänkt. Inte alls mot gläntan mellan träden utan mot Pickupen. Då var det tur att vi hade en finne i huset. En finne är stor och stark och kan putta mycket mer på en björk som står och svajar i vinden än vad en Anna kan. Så om ni någon gång övar er finprecision i att fälla träd och det inte riiiktigt går som ni tänkt. Slå in en kil (läs:yxa) och låt en finländare ta spjärn.
Men storgranen gick fantastiskt bra. Så vi har eldat ris och samlat kottar och lekt att de är karl johan-svampar och sedan försvann all röklukt, svett och spån i bastun. Ibland är livet bra fint.
Næmmen, en skäggig brorsa :-)