Våra ängsblommor tittar fram. Jag kan gå med på att gräva en stor grop till ett träd eller en buske. Till och med att ha så stora avstånd mellan perennerna som lappen på krukan säger (även om det tar emot). Men att pilla fram frön och sätta dem med några centimeters mellanrum 1 centimeter ner i jorden, det gör jag bara inte. Det finns helt enkelt inte det tålamodet i denna kropp. Eller i en treårings för den delen. Jag och Joy spridde ut fröna efter bästa förmåga, slängde lite jord över och vattnade. Och de växer :) Lite tätt bitvis möjligen. Jag ska återkomma med fler bilder längre fram.
