Nu har våra nya familjemedlemmar anlänt, Mia, Barka och Löva. Mia heter egentligen Moa, men för att inte förvirra en finnspets och för att hedra en god vän så fick det bli Mia. Den goda vännen var dock lite osäker på om hon skulle känna sig hedrad eller något stött. Men Mia är en mycket klok get, och om hundarna är för påstridiga så kan hon ge dem en påminnelse om vem som har horn. Så det finns likheter så att säga :)
Hundarna är mycket nyfikna på nykomlingarna. Moa är som med fåren bara glad och bryr sig inte desto mer i dem. Hon struttar runt i gethuset som om hon aldrig gjort annat. Luz blir lite osäker och studerar dem helst på avstånd. Bosse tycker de är mycket obehagliga. Och samtidigt kan han inte låta bli att sakta ta ett steg närmare och nosa på dem. Men skulle en nyfiken liten get vänligt vilja nosa tillbaka tycker Bosse det är bäst att ta det säkra före det osäkra och visa garnityren. Även om det är ett galler mellan honom och geten.
De bor inomhus nu tills de lärt sig var de bor. Sen ska de få en liten hage på gården och till våren blir hela hygget med massor av sly inhägnat.
Idag fick de följa med på morgonpromenad. Efter viss förvirring med alla koppel begav sig jag, tre hundar och tre getter ut i skogen. Efter en stund fick killingarna gå lösa. Det gick väldigt bra. Jag fick en guldstjärna i kanten då jag hittade skogshallonbuskar till dem. Då vi kom hem igen var de väldigt keliga.
På kvällen gick vi en tur allihopa med hundar och getter. Ett litet tips. Om du ska ut med en make, en fyraåring, tre hundar och tre getter så bli inte förvirrad av alla individer. Håll hela tiden fokus på de två lösa getterna. Det är helt otroligt så snabbt de hinner beta på hallonbuskarna, rosenbusken, persiljan och rosmarinen.
