Ibland hade det inte skadat att vara lite cool

Klockan var snart elva på kvällen och jag tänkte i mitt lugna sinne medan jag fyllde vatten i en 15-literskastrull, att så härligt det skulle bli med en rogivande utedusch innan jag skulle lägga mig. Jag tog en handduk under armen och ett stadigt tag i vardera öra på kastrullen och gick naken ut i hallen. I förbifarten kikade jag ut genom sidofönstret i farstun för att se att ingen just passerade huset. Så skrattade jag lite för mig själv. Klockan var nästan elva, vi bor efter en liten grusväg med knappt några hus alls och det är nästan aldrig någon som passerar huset.
Så puttade jag upp dörren med tån. Och just, just innan den blåser upp på vid gavel så hinner hjärnan registrera våra nya grannar alldeles, alldeles för nära som är ute på en – sen – kvällspromenad. Sedan blåser dörren upp helt och jag står lämnad naken i dörröppningen med två alternativ;

a) Ta ett kliv åt sidan så jag inte står mitt i öppningen, ställa ned kastrullen lugnt på golvet och vira in mig i handduken jag håller under armen.

b) Stelna till och tvärvända på en femöring. Fortsätta hålla en 15-literskastrull full med vatten i ett krampaktigt grepp och börja springa in i hallen. Har ni sprungit med 15 liter vatten någon gång? Man får en väldigt vaggande stil, det får man. Inte vika in vid toaletten utan fortsätta in i vardagsrummet så den vaggande, vita rumpan syns ända tills jag ska vika in mot köket samtidigt som jag oroväckande högt och tydligt ropar ”Rune, HJÄLP”.

Ja, ni kan ju gissa vilket alternativ jag valde.

Nu knorrar fåfängan men våren kommer

Jag är förkyld. Jag hostar och snorar och fryser. Jag har inte tränat på en vecka snart. Och då jag inte tränar, och inte är helt pigg så blir jag lätt en aning, tja – rastlös. Så igår blonderade jag håret. Halva håret var en enda råttfärgad utväxt och jag kände mig inte alls speciellt nöjd med det. I alla fall inte nog för att ha tålamod att vänta in sommarens sol för att låta solen bleka håret. Lina tipsade om rabarberrot men att gräva upp en rot kändes också som ett projekt förenat med behovet av solvärme. Trots snöbrist så är alla rabarberrötter väl dolda av tjäle. Så det blev en förpackning kemikalier. Vilket väl inte direkt gjorde att jag kände mig piggare. Lite bättre kändes det i alla fall då jag tvättade håret med ägg. Jag tog två ägg för säkerhets skull.

Jag sov dåligt i natt, hostade och hade mig. Och då jag trött klev upp tog jag saxen och började klippa håret. Relativt snabbt ska tilläggas. Och då maken klev upp skakade han på huvudet och menade att jag inte ska vara så otålig. Det var ju precis den reaktionen jag hade hoppats på. Så jag tog saxen igen och tänkte att jag skulle putsa lite i kanterna. Och vad kan jag säga. Allt som heter positivt ruffsigt är borta. Kort, så skulle jag väl definiera min nya frisyr. Det är väl inte alltid det blir lika lyckat att klippa håret själv, om vi säger så.

Jag drog på mig ulltröjan över min frusna kropp och halsduken runt min hostande hals och hjälmen över mitt korta hår och så for jag ut med Hälge på en ridtur tillsammans med vännen Lina och Komet efter mitt friserande. Och det var fantastiskt roligt. Det är egentligen otroligt, hur roligt det är att rida ut två ekipage än bara ett. Det är inte alltid som jag har tid att fara ut med hästarna så ofta som jag önskar. Men nu börjar kvällarna bli ljusare, idag är det Mars och en härlig årstid gläntar på dörren. Och håret – ja, det växer ju ut igen.

_MG_8976

Kokosolja

Nu är min fåfänga nöjd.
För även om den bor där uppe i håret så är den petig med vissa andra saker.
Jag har aldrig, och då menar jag aldrig, använt mig av lotioner eller krämer för vare sig ansikte eller kropp. Och min hud råkar vara av den sorten att den är slät och len. Rune kan ibland stryka mig över min mage och säga ”Du är så mjuk”. Fast då tittar jag och min fåfänga missnöjt på Rune. ”Len, Rune, leeen” påpekar jag då. ” Mjuk? Min mage är inte mjuk.” Och då himlar han med ögonen och muttrar något om det svenska språket och om kvinnor.
Fast nu på vintern så kan huden kännas torr. Men vare sig jag, mitt hår, eller min fåfänga är särskilt imponerade över svindyra produkter som ska få oss alla nöjda.
Så var jag på hälsokosten och köpte ekologisk kokosolja – som för övrigt är förvånadsvärt gott på tunnbröd med banan, pepparrot och gurka med lite salt på (ja, det låter helt galet men prova!). Det var till då jag ska göra egen deodorant – vilket jag inte gjort än. Så sade min kokos-smörgås-vän att hon allltid smörjer in sig i kokosolja. (hon har en från-den-här-burken-äter-jag och en från-den-här-burken-smörjer-jag-in-kroppen. Det kändes lite som att jag skulle klargöra det).
Så då har jag börjat med det.
Och det kan jag varmt rekommendera.
Så om du är torr i huden, gå till en hälsokost, köp en burk ekologisk kokosolja och smörj in dig. Jag smörjer in ansiktet också. Rune blev ivrig han också och smorde in sina knän. Och efter tre dagar är inte hans knän alls som elefanthud längre. Det är egentligen lite av ett mirakel, det också.
Så vi är som inne i det här med kokos nu. Vi går omkring och doftar kokosbollar. Vilket är för övrigt en otroligt god lukt. Han köpte sådana idag förresten, maken, och åt i bilen på väg hem från jobbet. Han tycker om att göra så. Äta godsaker i bilen. Men han hade kokos och choklad i ena mungipan så han blev avslöjad.

_MG_7968

Giftfritt hår – positivt rufsigt

Jag har tvättat mitt hår med ägg-schampo idag. Maria som hade receptet skrev att hennes barn sade att hon fick väldigt lockigt hår av det. Det tyckte jag lät väldigt bra, men något orealistiskt på mitt hår eftersom det aldrig varit lockigt. Förutom den gången för många år sedan då jag permanentade håret och min dåvarande kille muttrade något om fingrar i eluttaget. Men då jag och Joy for till syster så hade jag en stor lock i luggen då jag tog av mössan. Det kan ju i och för sig bero på att jag tog på mössan medan håret ännu inte var torrt å andra sidan.

Men håret känns väldigt mjukt och fint och inte alls platt. Jag frågade maken hur han skulle beskriva håret. ”Det er ju liksom sånn…” sade han och spretade med fingrarna. ”Jeg skulle nok bruke ordet ruffsete. Positivt ruffsete.” Så nu är håret så. Positivt rufsigt.

Vilken tur att hönorna lägger många ägg nu.

_MG_7765

_MG_7760

Giftfritt hår

Om jag inte skulle vara helt ärlig så skulle jag säga till dig, att jag inte är fåfäng. Jag kan nämligen gå på Konsum i snickarbyxor eller pyjamasbyxor (jo, det händer). I mitt sminkskåp finns en ögonbrynspenna och lite solpuder, det är allt. Och jag klipper mitt hår själv – det kostar ju flera hundra att gå till en frisör, har du hört något så vansinnigt? Och då skulle jag kunna säga, att jag är inte det minsta fåfäng. Om jag nu inte ska vara helt ärlig.

Men jag är fåfäng. Om jag ska vara helt ärlig.
För nu råkar det vara så, att jag tycker att mina snickarbyxor är väldigt snygga. Och mina pyjamasbyxor också för den delen. Och jag tänker så, att det man tycker om ska man använda. Även om det råkar vara pyjamasbyxor. Men jag är inte fåfäng på det vis att jag bryr mig om lite skit på knäna. För skulle jag byta kläder varje gång det skulle komma en liten fläck så skulle jag inte få göra annat än byta kläder. Och jag har betydligt roligare saker att göra än att tvätta. Men jag blir alltid lika förundrad över dessa människor som alltid tycks kunna hålla sig rena. Hur gör ni? Jag är alltid sotig, och har hö någonstans instoppat. Då jag var på Intersport i mellandagarna och skulle prova löparskor (ja, jag märkte att det var fel säsong) så rasade ett halvt hölass ut då jag drog foten ur skon. Men då hade jag vett att skämmas lite.

Och jag har en akilleshäl.
Det är ju det här med håret.
Det är nog där min fåfänga har bosatt sig. I detta trassliga rede som hoppar till av förskräckelse om det någon gång skulle komma i närheten av en hårborste. Och nu är det ju så att jag aldrig fixar med det. Och jag klipper det själv. Men nu råkar jag ju tycka att jag är väldigt duktig på det. Och att det är fint då det får göra som det vill.
Men om håret någon dag vill ligga platt. Eller en annan dag vill vara stripigt och flottigt. Då knorrar fåfängan högljutt och jag känner mig hopplöst glåmig och trist.

Mitt hår tycker inte om vanligt schampo. Det gör inte jag heller. Jag tycker det är obehagligt med alla möjliga kemikalier som finns i schampo. Så jag har testat lite olika. Ett tag tvättade jag håret med kaffesump. Men jag kom fram till, att det är lite svårt att skölja ur all sump snabbt. Och står man på en träbit ute i snön och duschar så vill man att det ska gå snabbt. Jättesnabbt. Så jag har kompromissat och köpt ett giftfritt alternativ som är helt ljuvligt. Men svindyrt. Och jag och mitt hår gillar inte sånt som är svindyrt.

Så nu ska vi prova ett tips av Maria att tvätta håret med ägg – tack fina hönor – äppelcidervinäger (några matskedar per ägg) och bikarbonat (1 tsk). Jag återkommer med rapport hur det gick.

Men så var det ju mer med denna akilleshäl. Jag blonderar mitt hår. Och blonderingskemikalier går inte riktigt ihop med kaffesump och ägg. Det är lite komplicerat det där, hur jag ska kunna få ihop det. På sommaren går det bra, då solen sätter guld i håret och man är brun på ett alldeles naturligt sätt. Men nu sitter man här i mörka vintern och sätter solpuder på kinderna för att inte alldeles blekna bort.
Jag ska forska i detta här. Hur jag kan vara blond och fåfäng och alldeles giftfri.

_MG_7755