Kroppen, själen och djuren

Så var det ju detta med balans. Det är en sak att träna balans genom att ta en kompis i famnen och svettas i ett byahus. Men hur bra balans man än har i kroppen, så hjälper det lite om man inte har balans i själen också. De hör ju ihop de där två. Och stressar man så djupandas man inte och då sjunker man som en sten då man gör flytövning i simhallen.
Så om du funderar om du är stressad, lägg dig på rygg i vatten. Om du är som en sten, då ska du gå till en kiropraktor som slår på din diafragma så den aktiveras. Sen ska du göra andningsövningar. Jag kan ta bilder i morgon och instruktioner. Sen ska du sluta springa då du ska ge hö till hästarna.
Så jag sjönk som en sten, gick till en kiropraktor, gjorde andningsövningar och slutade (nästan helt) att springa då jag ska ge hö. Och så var vi på simhallen idag, jag och mina vänner. Och jag kunde flyta! Inte hur länge som helst, men en klar förbättring. Jag var inte alls som en sten. Lite mer som en läckande båt som sakta sjunker efter ett tag.

Kroppen är en fantastisk skapelse. Den talar om för oss då någonting är tokigt. Så jag tänker att jag lyssna på min kropp, känna min kropp. Är jag trött, vila. Är jag hungrig, ät. Är jag stel, rör på mig. Andas jag ytligt, stanna upp. Det fantastiska med livet är, att det sker hela tiden. I allt det vi gör, så är livet där. Det gäller bara att se det. En bra låt på radion, en magnifik måne då man går kvällsrunda med hundarna, ett barn som säger ett nytt ord, ett tänt ljus på frukostbordet. En dröm som man vågar släppa fri.

Det fanns gånger, om jag stressade hos hästarna och skulle ge mat som de vände bort ansiktet från mig då jag kom. Fröja kunde vinkla öronen bakåt och backa ett steg. Och jag kunde muttra åt henne vad hon såg sur ut då jag skulle flytta på henne. Och sen slutade jag skynda mig. Jag stannade upp och smekte de mjuka mularna sakta, och viskade till båda hästarna i deras öron ”jag mår bra av er”. Och då kom de nära, blåste mig i ansiktet och drog i min mössa och rörde om i håret.
Så, dagens råd – lyssna på kroppen och på djuren snarare än på hjärnan. De är de klokaste av de tre.

lova och kolla

IMG_4969

En fredag

Det snöar. Och snöar. Och snöar.
Det är härligt.
Det är härligt att fara sent om kvällen – nåja, sent måste det nödvändigtvis inte vara men det bli så ibland – ut i skogen med hästen och hundarna. Det är magiskt att rida i månskenet, i skuggorna som liksom reser sig från en massiv strålkastare där uppe i den svarta himlen. Det blir sådana kontraster mellan de svarta skuggorna och det klara ljuset mellan träden. Jag och Bosse tycker ibland att de svarta skuggorna är misstänkt lika något ondskefullt som ska hoppa på oss och Bosse tar det säkra före det osäkra och skäller dovt som varning emmellanåt. Moa och Fröja däremot tycker vi är fåniga och trampar på (läs; Moa springer järnet och Fröja såsar på bortåt och springer hemåt) genom skuggor och ljus som om de inte hade ett bekymmer i världen. Jag och Bosse blir lite oroliga för dem ibland.

Vi skottade snö igår, jag och min dotter. Mycket snö, men den är lätt och fluffig så det gick snabbt. Sedan tog vi sparken – skam den som ger sig – och for mot havet. Den vägen gick mycket bättre. Vi svängde förbi syster & Co. på väg hem. Mats ringde och bokade en man som ska komma och hjälpa med grisslakt. Jag har slaktat många lamm och får under de år vi hade dem, men det känns värre med grisarna. Grisar är väldigt fina djur. Och fåren, ja uttrycket fårskalle är inte helt gripet från luften om vi säger så.
Men jag vill veta var vår mat kommer ifrån, och jag vill veta att djuren har haft det bra så då får jag helt enkelt tycka att det är lite jobbigt att slakta dem.
På kvällen tog vi ett styrkepass på Spoven – jag, Linda, Görgen och Joy. Vi hade väldigt roligt. Vi körde ben, mage och armar och avslutade med att stå på huvud och händer. Det gick över förväntan. Jag tror jag ska lära mig att gå på händer. Det kan vara en bra sak att lära sig då man är trettio. Kompensera upp lite att man blivit en badkruka.

På kvällen bakade vi kakor, jag och Linda. Kolakakor hade Rune och Linda bestämt. Jag vet inte var Runes medbestämmanderätt kom in i bilden men de var väldigt enade de där två. Så jag tog en egen bytta och gjorde chokladsnitt. Då blängde Linda på mig, utan glasögon märk väl, och sade att det var minsann en dålig idé. ”Om du ska hålla på med den där ugnen hela tiden så torkar du ut mina linser”. Det tyckte jag lät mycket dumt och förklarade att mina kakor bara skulle vara i ugnen 1o minuter så det skulle nog hennes linser klara av.
De blev goda våra kakor. Dock var det något som inte blev som det var tänkt för kolakakorna såg inte alls ut som kolakakor och chokladsnitten blev alldeles för lite gräddade. Jag var nog lite rädd för att Lindas linser faktiskt skulle torka, för jag var snabb att ta ut kakorna och stänga av ugnen. Sedan satt vi och åt kakor och tittade på Skavlan. Linda tycker inte om Skavlan. Hon tycker inte om när alla pratar norska. Hon tycker att det räcker med Rune. Jag låtsades inte om henne.

Så fick jag ont i magen. Väldigt ont i magen. Jag tänkte att det var alla kakor, men det var mensen som kom. Så Rune gjorde djuren på kvällen och jag gjorde mig i ordning för sängen. Ibland tänker jag att Linda är klok som inte vill ha några djur. Ibland tänker jag att hon är klok som inte har en katt som gömmer sig under soffan då man ska sätta ut henne för kvälls-kissrunda när man har mensvärk och inte alls vill åla under en soffa. Ibland är hon klok som inte har en make som hämtar vatten inne till grisarna i en hink som har hål i sig så det blir en en liten å genom köket, vardagsrummet och hallen då han går ut. Rune och Linda skrattade då vi upptäckte det. Det gjorde inte jag.

Då jag gick ned i morse var värken borta, en make hade gjort eld och ett barn ropade förtjust ”Heeeej mamma!” Nu ska jag ut med fina Hälge.

Snö, bröd, hästar, hundar och träning

Jag vill lägga upp bilder på hur det såg ut här på gården och i huset då vi flyttade hit, och hur arbetet fortskridit. Dock är jag och gamla datorn fortfarande inte vänner, så det går långsamt. En bild då och då lyckas jag få fram. Oftast låser den sig när jag nästan, nästan är klar.

Men det kommer! Snart, en dator ska jag kunna överlista!

Idag har det varit en snö-skottar-dag. Jag sov till nio och då jag kikade ut var en make och dotter i full färd att skotta snö. Denna vackra vita snö. Gården är så fin nu.

_MG_6787_MG_6815 _MG_6817 _MG_6820

Vi gick på promenad tillsammans på morgonen med hundarna och Fröja. Rune gick vidare med sommargården och havet och jag for in en sväng till syster och Oskar. Jag fick ett larmsamtal sent igår om ”någonting hemskt som hade hänt”. Jag blev livrädd och tänkte att nu måste vi med Oskar till akuten. Dock var det en stor råtta som gått i fällan bakom köksbänken. En sådan där fälla som fångar dem levande. Och syster har råttskräck. Speciellt för stora råttor. Jag tänkte att det var en speciell råtta det där, för under de fyra åren vi bott här är det bara möss våra katter kommit hem med. Så jag gick förbi dit på morgonen för att rädda de nödställda. Kanske både råttan och syster kan räknas dit. Så lyfte jag upp fällan och inspekterade den. Och det var en speciell råtta. Den såg precis ut som en liten mus. Till och med syster tyckte motvilligt att den var lite söt.

DSCN4920 DSCN4904 DSCN4906

Linda har också en husmus under golvet. Hon hör den ibland då hon är i vardagsrummet. Jag gav henne en näve hundkulor då hon skulle hem ikväll. Våran husmus samlade hundmat i väggen, förklarade jag till henne. Men hon viftade bara på näsborrarna så som Lindor gör då de inte alls vill mata husmöss med hundmat.

Jag och Joy har bakat bröd. De blev väldigt goda. Dock lite hårda i skalet för Joy satte lite extra havregryn i. Linda säger att Joy hade kunnat leva jättebra förr i tiden. Hon hugger hårt i brödet och sliter en tugga, precis som Ronja Rövardotter. Jag hoppas att Joy ska vilja börja se Ronja istället för bara Pippi. Ronja är lite mer min favorit. Och Emil i Lönneberga. Fast Pippi har också en husmus som hon ger ost till, så hon är ganska bra hon med.

_MG_6716

_MG_6757

 

Detta brödet är så lätt och snabbt att baka och väldigt gott. Det bra med detta bröd är att man inte behöver ha något exakt recept. Det är liksom en del av receptet, att lita på magkänslan.

Smält 1 paket jäst i lite sirap
Häll på inte fullt en liter ljummet vatten
Sätt i ganska mycket havregryn (inte lika mycket som en 1,5-åring vill).
2 tsk salt
Vetemjöl. Mindre än du vill. Degen ska vara LÖS.
Linfrön, grovhackad mandel, solrosfrön är gott att slänga i om man har hemma.
Jäs mellan en halv och två timmar beroende på hur många djur som ska ha mat under tiden.
Släng ut degen på väl mjölat bakbord (här är det väldigt bra att ha hjälp av en 1,5 åring).
Arbeta snabbt ihop till bollar med bakspade. Knåda inte. Går det att knåda är degen för hård.
Jäs på plåt med bakplåtspapper.
Grädde i mitten av ugnen i 250 grader. Kanske en kvart. Grädda ordentligt, det är viktigt att skalet ska vara krispigt och mörkt gyllenbrunt.
Ät med mycket smör, och ett glas mjölk. Låtsas inte se den norska maken som sätter sylt på.

_MG_6727

Om eran dammsugarslang ligger ute med diesel i sig är det väldigt bra om ni har en Bosse som hjälper med städningen.

Jag sprang till Spoven idag med Bosse och Moa. Joy åkte bil med Linda efter att vi ätit middag här. Linda bjöd på mat, men vet av erfarenhet att det är lugnast om hon helt enkelt kommer hit och lagar maten. Så kan jag springa och ge hö eller vad jag nu vill göra under tiden. Efter maten blev jag trött så jag frågade om det var ok om jag gick upp och tog en vila en halvtimma innan träningen eller om det kändes trist. Då tittade Linda på mig och så sa hon, ”Jo gör det, det vore väldigt harmoniskt” och lät lättad. Jag vet inte riktigt vad hon menade med det så jag blängde lite på henne. Väl på Spoven körde vi ett bra pass styrketräning ben, mage och armar. Nu är jag trött, så det blir brödet till kvällsfika och en kopp varm choklad och så sova.

 

 

Att spåna en hage

Mamma och pappa var här i julas.
Jag tog med pappa, lånade hans fyrhjuling, och for och hämtade spån. Hagen var en isgata och bakom min systers och hennes mans såghus finns en stor hög med sågspån.
Lämnade mamma med Joy.
Det tar inte länge, sade jag leendes innan jag gick ut genom dörren.
Kom tillbaka genomblöt av regn efter en och en halv timma.

Om ni ska hämta spån till en hage, några tips:

Vänta inte tills dagsljuset farit.
Om detta sker, byt batteri i pannlampan innan ni far.

Far inte ut i regnet.
Om detta sker, ha inte jeans på er. Speciellt inte låga jeans.

Ha vantar på er. Det är kallt att köra fyrhjuling utan.

Stå inte upp på spånhögen då du ska sprida ut spånet i hagen och samtidigt beordra pappan att börja köra.
Om så sker, lyssna på pappan och sätt dig raskt ned.

Är allt isigt ute, anta inte att spånhögen inte är det.
Om du ändå gör det, ta tiden att hämta ett spett.
En hög med spån är stenhård då den fryser. Det tar tid att hacka sig igenom med en snöspade.

Nu vet vi det.