En fredag

Det snöar. Och snöar. Och snöar.
Det är härligt.
Det är härligt att fara sent om kvällen – nåja, sent måste det nödvändigtvis inte vara men det bli så ibland – ut i skogen med hästen och hundarna. Det är magiskt att rida i månskenet, i skuggorna som liksom reser sig från en massiv strålkastare där uppe i den svarta himlen. Det blir sådana kontraster mellan de svarta skuggorna och det klara ljuset mellan träden. Jag och Bosse tycker ibland att de svarta skuggorna är misstänkt lika något ondskefullt som ska hoppa på oss och Bosse tar det säkra före det osäkra och skäller dovt som varning emmellanåt. Moa och Fröja däremot tycker vi är fåniga och trampar på (läs; Moa springer järnet och Fröja såsar på bortåt och springer hemåt) genom skuggor och ljus som om de inte hade ett bekymmer i världen. Jag och Bosse blir lite oroliga för dem ibland.

Vi skottade snö igår, jag och min dotter. Mycket snö, men den är lätt och fluffig så det gick snabbt. Sedan tog vi sparken – skam den som ger sig – och for mot havet. Den vägen gick mycket bättre. Vi svängde förbi syster & Co. på väg hem. Mats ringde och bokade en man som ska komma och hjälpa med grisslakt. Jag har slaktat många lamm och får under de år vi hade dem, men det känns värre med grisarna. Grisar är väldigt fina djur. Och fåren, ja uttrycket fårskalle är inte helt gripet från luften om vi säger så.
Men jag vill veta var vår mat kommer ifrån, och jag vill veta att djuren har haft det bra så då får jag helt enkelt tycka att det är lite jobbigt att slakta dem.
På kvällen tog vi ett styrkepass på Spoven – jag, Linda, Görgen och Joy. Vi hade väldigt roligt. Vi körde ben, mage och armar och avslutade med att stå på huvud och händer. Det gick över förväntan. Jag tror jag ska lära mig att gå på händer. Det kan vara en bra sak att lära sig då man är trettio. Kompensera upp lite att man blivit en badkruka.

På kvällen bakade vi kakor, jag och Linda. Kolakakor hade Rune och Linda bestämt. Jag vet inte var Runes medbestämmanderätt kom in i bilden men de var väldigt enade de där två. Så jag tog en egen bytta och gjorde chokladsnitt. Då blängde Linda på mig, utan glasögon märk väl, och sade att det var minsann en dålig idé. ”Om du ska hålla på med den där ugnen hela tiden så torkar du ut mina linser”. Det tyckte jag lät mycket dumt och förklarade att mina kakor bara skulle vara i ugnen 1o minuter så det skulle nog hennes linser klara av.
De blev goda våra kakor. Dock var det något som inte blev som det var tänkt för kolakakorna såg inte alls ut som kolakakor och chokladsnitten blev alldeles för lite gräddade. Jag var nog lite rädd för att Lindas linser faktiskt skulle torka, för jag var snabb att ta ut kakorna och stänga av ugnen. Sedan satt vi och åt kakor och tittade på Skavlan. Linda tycker inte om Skavlan. Hon tycker inte om när alla pratar norska. Hon tycker att det räcker med Rune. Jag låtsades inte om henne.

Så fick jag ont i magen. Väldigt ont i magen. Jag tänkte att det var alla kakor, men det var mensen som kom. Så Rune gjorde djuren på kvällen och jag gjorde mig i ordning för sängen. Ibland tänker jag att Linda är klok som inte vill ha några djur. Ibland tänker jag att hon är klok som inte har en katt som gömmer sig under soffan då man ska sätta ut henne för kvälls-kissrunda när man har mensvärk och inte alls vill åla under en soffa. Ibland är hon klok som inte har en make som hämtar vatten inne till grisarna i en hink som har hål i sig så det blir en en liten å genom köket, vardagsrummet och hallen då han går ut. Rune och Linda skrattade då vi upptäckte det. Det gjorde inte jag.

Då jag gick ned i morse var värken borta, en make hade gjort eld och ett barn ropade förtjust ”Heeeej mamma!” Nu ska jag ut med fina Hälge.

Ett svar på ”En fredag”

Kommentarer är stängda.