självhushåll – Det är skillnad på att leva enkelt, och att leva lätt

29 januari, 201429 januari, 2014

Giftfritt hår – positivt rufsigt

Jag har tvättat mitt hår med ägg-schampo idag. Maria som hade receptet skrev att hennes barn sade att hon fick väldigt lockigt hår av det. Det tyckte jag lät väldigt bra, men något orealistiskt på mitt hår eftersom det aldrig varit lockigt. Förutom den gången för många år sedan då jag permanentade håret och min dåvarande kille muttrade något om fingrar i eluttaget. Men då jag och Joy for till syster så hade jag en stor lock i luggen då jag tog av mössan. Det kan ju i och för sig bero på att jag tog på mössan medan håret ännu inte var torrt å andra sidan.

Men håret känns väldigt mjukt och fint och inte alls platt. Jag frågade maken hur han skulle beskriva håret. ”Det er ju liksom sånn…” sade han och spretade med fingrarna. ”Jeg skulle nok bruke ordet ruffsete. Positivt ruffsete.” Så nu är håret så. Positivt rufsigt.

Vilken tur att hönorna lägger många ägg nu.

27 januari, 201427 januari, 2014

Recept på leverpastej

Jag och min vän google kollade runt på olika recept på leverpastej. Sedan gjorde vi som vanligt och gjorde lite som vi vill.

Det här blev receptet på Burviks Leverpastej, en stooor sats:

1 svinlever á 1,5 kg
500 g späck och bogfläsk
4 gula lökar
6 ägg
6 dl grädde
2,5 dl vetemjöl
4 tsk salt
12 ansjovisfiléer
4 msk ansjovisspad
vitpeppar
mejram

Mal lever, späck och fläsk. Det tar lite längre tid, men är mysigt att mala med en handkvarn. Vill man ha en helt slät pastej så mal flera gånger. Vi malde en gång. Mest för att det nu inte är supermysigt att stå och veva en mindre evighet. Men pastejen blir väldigt god då den är lite grövre tycker jag. En smaksak.

Det finns många olika läror i vilken ordning allt ska ned i smeten. Jag satte i varje ingrediens varefter jag blev klar med dem.
Hacka löken smått, och stek den mjuk i smör. Låt svalna lite innan du sätter ned löken i smeten.
Hacka ansjovisen smått.
Tillsätt ägg, ansjovisspad och grädde – rör om.
Tillsätt mjölet, salt och kryddor. Rör om.

Fyll en långpanna med hett vatten. Jag missade delen med ”hett” men det fungerade lika bra med kallt.
Sätt smeten i brödform och ställ ned i vattenbadet.
Grädda i mitten av ugnen, 200 grader, i ungefär 1,5 timmar. Täck med folie då ytan är gräddad mörk (annars bränns den).
Låt svalna.

Njut med inlagd gurka på bröd. Om man glömt att lägga in gurka så är det väldigt gott med inlagda rödbetor.

26 januari, 201426 januari, 2014

Det känns lite som förr i tiden

Igår var vi till en styckare. De lamm och får som vi har slaktat har jag styckat själv, och jag har styckat en halv gris en gång. Så visst hade det gått. Men det hade nog tagit hela helgen.
Så vi for till en som kan det där med styckning. Det var väldigt roligt. Jag var nervös innan över vad han skulle säga om slakten, och skållningen. Men han sade att han minsann hade sett betydligt värre så då släppte nervositeten lite. Sedan sade han att han tyckte att vi gjort det riktigt bra. Då ville jag ge honom en kram. Men jag sansade mig. Det är inte alltid äldre herrar vill, att jag slänger mig om halsen på dem.

Vi for till Lina och Magnus direkt då vi var klara, då de bjudit oss på middag. Det blev soppa på färska musslor. Första gången jag ätit det, och så otroligt gott!

Sedan då vi kom hem var det i säng med Joy, djurskötsel och sedan var det dags för att paketera allt kött. Det tar tid att stoppa två grisar i plastpåsar. Jag och Rune hade som vanligt planerat väldigt bra, och hade väldigt lite plastpåsar hemma. Då är det tur att det finns fina vänner. Lina och Magnus och Görgen räddade oss.

Vi var klara med köttet 00.48. Och då jag öppnade kylen för att sätta in ett gäng kotletter till dagens middag stirrade ett grishuvud anklagande på mig. Jag hade tänkt göra pressylta på ett huvud, men vi skållade huvudet minst sagt katastrofalt dåligt så hela trynet var täckt med svart hår fortfarande. ”Jag kokar inte den där med allt håret” sade jag till Rune. Men han var ivrig (hur man nu kan vara det klockan ett på natten) och satte igång att flå hela huvudet. Så det blev att vi kokade ett grishuvud halv två på natten. Då är det tur att man har timer på spisen.

Så då jag klev upp i morse rensade jag och Joy ett grishuvud. Det är väldigt mycket kött på ett grishuvud. Och kanske låter det inte helt aptitligt kanske, men det var inte det minsta obehagligt. ”Nam nam” sade Joy och åt mycket kött. Linda säger att Joy hade kunnat bo jättebra i Afrika. Sedan kokade jag grönsaker i buljongen och lade dem varvat med kött i en kökshanduk , knöt ihop och så fick allt sjuda en kvart till. Sedan sattes hela paketet i press i en skål, och till kvällen hade vi en färdig pressylta!

Vi tog tillvara lever också och hela familjen har lagat leverpastej. Det var otroligt roligt, och den blev väldigt god. Det är tur att det går att frysa in leverpastej, för vi har kilovis av den varan nu.

23 januari, 201425 januari, 2014

En helt vanlig grisslakt

Idag har vi slaktat grisarna. Det gick till som en helt vanlig grisslakt går till.
En helt vanlig grisslakt går till så att slaktaren ringer på morgonen och säger att han har diskbråck. Vi har aldrig slaktat en gris, men får och älg och hjort så hur svårt kan det vara? Egentligen?
Vidare går en helt vanlig grisslakt till så att en make och medhjälparen Mats åker till slaktaren som har diskbråck, och hämtar nödvändig utrustning; skållningsbalja, kedja, harts, termometer, en klo, en galge och massor av råd hur man ska göra. De kom ihåg allting utom råden för dem tappade de bort på vägen hem. Under tiden söker en fru efter slaktknivs-setet som hustomten naturligtvis lånat precis idag. Tur att Linas och Mats hustomte inte behövde knivar idag för deras knivar var där de skulle vara.
Sedan huggs det ved och det eldas i två vattenvärmare för att koka vatten. En fru hugger sig i knät med en yxa.
Sedan går en make och en Mats till hagen med ett gevär. En fru haltar in i huset, lägger sig med täckbyxor och vinterskor i schäslongen och läser maniskt i en bok.
En make och en Mats kommer med en död brun gris till skållningsbaljan och börjar ösa vatten och pratar. En fru går ut och öser vatten och gråter.
Vidare går en helt vanlig grisslakt till att grisen skållas i för kallt vatten och en fru gråter och ryter åt maken som häller kallt vatten i det varma vattnet. Maken ryter tillbaka.
Sedan kramar maken frun och frun säger förlåt och sedan gråter ingen mer och alla pratar i normal samtalston. En fru, en make och en Mats känner sig lättade.
Sedan eldas det mer och vattnet blir hett och det går lätt att skålla grisen. Samtliga blir ännu mer lättade.
Sedan lyfts grisen upp ur vattnet och en make, en fru och en Mats häller vatten och skrapar med en kniv i en mindre evighet. Sedan öppnas en gris och under noga koncentration tar en fru och en Mats bort urinblåsan och nickar nöjt till varandra då det gick väldigt smidigt. Sedan släpps alla tarmar ut och så kommer en till urinblåsa fram. Det var konstigt tyckte en fru och en Mats.
Sedan står en fru bakom grisen och skär runt analöppningen och sedan står hon med ett gris-rövhål i handen och väntar medan en make och en Mats står på framsidan om grisen och funderar hur man ska skära lös äntarmen bäst i ett stycke. En fru tycker att det tar för lång tid.
Sedan skär sig en fru i handen.
Sedan är allt klart med första grisen i en helt vanlig grisslakt och en make och en Mats går med ett gevär till hagen. Och sedan börjar allt om. Förutom att nu är vattnet alltid nog hett och en fru ryter ingenting. Hon bara gråter ett tag.

20 januari, 201420 januari, 2014

Tre grisar

Det bor tre grisar på vår gård. Egentligen är en av dem systers och Mats men det är jag och Rune, och Joy såklart, som tar hand om dem alla tre.
Jag tycker om grisar. Speciellt vår bruna gris.
Då de kom till oss satt jag oförskräckt på marken och kliade dem bakom örat. Men så kom den ena, Vit-leggen som Rune kallar honom, och bet mig i benet. Och jag hoppade förfärat ut ur hagen. Fast om jag ska vara riktigt ärlig så är nog ordet bet en aning överdrivet. Han mer provsmakade på byxbenet. Men då jag på kvällen skulle in i hagen och byta vattenhink kom alla tre springandes mot mig då jag började skramla med hinken. Jag kastade undan hinken och två av grisarna vände mot den. Den tredje, Vit-leggen, fortsatte mot mig.
Jag blev rädd.
Jag sprang bakom en tunn liten björk längre in i hagen och ropade skräckslaget på Rune genom mörkret. Men han var inne och utom räckhåll. Jag brukar aldrig vara rädd för djur, men denna lilla nykomling till gris var jag rädd för. Jag stod bakom den lilla björken ett bra tag innan jag med hjärtat i halsgropen sprintade ut ur hagen.
De är dock väldigt snälla våra grisar. Nu är jag inte rädd för Vit-leggen längre. Nästan inte.