Ett dammsugartips för män

Om en fru är hemma med ett barn. Om en fru bäddat rent, diskat kastruller, tömt diskmaskinen, fyllt diskmaskinen, tvättat kläder, lagat mat och dammsugit hela nedervåningen för att ha det klart innan OS börjar och just ska klä på ett barn för att gå morgonpromenad med hundarna. Om ett barn då tömt ut vedpåsen på golvet. Om en fru då blir lite matt. Om  hon då tänker, att det var ju i alla fall skönt att hon inte ställt undan dammsugaren och så dammsuger hon igen. Om hon lämnar dammsugaren framme.

Säg inte när du kommer hem från jobbet, att du inte tycker om när dammsugaren står framme. En make blir inte så där jättepopulär då, det blir han inte.

_MG_8382

Kroppen, själen och djuren

Så var det ju detta med balans. Det är en sak att träna balans genom att ta en kompis i famnen och svettas i ett byahus. Men hur bra balans man än har i kroppen, så hjälper det lite om man inte har balans i själen också. De hör ju ihop de där två. Och stressar man så djupandas man inte och då sjunker man som en sten då man gör flytövning i simhallen.
Så om du funderar om du är stressad, lägg dig på rygg i vatten. Om du är som en sten, då ska du gå till en kiropraktor som slår på din diafragma så den aktiveras. Sen ska du göra andningsövningar. Jag kan ta bilder i morgon och instruktioner. Sen ska du sluta springa då du ska ge hö till hästarna.
Så jag sjönk som en sten, gick till en kiropraktor, gjorde andningsövningar och slutade (nästan helt) att springa då jag ska ge hö. Och så var vi på simhallen idag, jag och mina vänner. Och jag kunde flyta! Inte hur länge som helst, men en klar förbättring. Jag var inte alls som en sten. Lite mer som en läckande båt som sakta sjunker efter ett tag.

Kroppen är en fantastisk skapelse. Den talar om för oss då någonting är tokigt. Så jag tänker att jag lyssna på min kropp, känna min kropp. Är jag trött, vila. Är jag hungrig, ät. Är jag stel, rör på mig. Andas jag ytligt, stanna upp. Det fantastiska med livet är, att det sker hela tiden. I allt det vi gör, så är livet där. Det gäller bara att se det. En bra låt på radion, en magnifik måne då man går kvällsrunda med hundarna, ett barn som säger ett nytt ord, ett tänt ljus på frukostbordet. En dröm som man vågar släppa fri.

Det fanns gånger, om jag stressade hos hästarna och skulle ge mat som de vände bort ansiktet från mig då jag kom. Fröja kunde vinkla öronen bakåt och backa ett steg. Och jag kunde muttra åt henne vad hon såg sur ut då jag skulle flytta på henne. Och sen slutade jag skynda mig. Jag stannade upp och smekte de mjuka mularna sakta, och viskade till båda hästarna i deras öron ”jag mår bra av er”. Och då kom de nära, blåste mig i ansiktet och drog i min mössa och rörde om i håret.
Så, dagens råd – lyssna på kroppen och på djuren snarare än på hjärnan. De är de klokaste av de tre.

lova och kolla

IMG_4969

Ett målartips för män

Idag har vi målat och målat. Vi jobbar med trapphuset och hallen uppe. Bilder kommer! Vi ska bara bli lite mer färdiga först.

Ett litet tips till alla äkta män; Om ni ska måla. Om ni ska röra om i färgen. Använd en träpinne. Använd inte en träslev som er fru alltid använder då hon bakar.

_MG_8134

Köksdag en fredag

Idag har fina Gullvi varit här. Vi har bakat bröd. Vilket i vanlig ordning innebar dammsugning för mig och bad för Joy. Vi har haft det väldigt roligt. Men huvudaktiviteten idag var att Gullvi lärde mig koka pölsa. Det gick mycket bättre än med stickningen. Det blev en väldigt god pölsa, om  jag får säga det själv. Och inte svårt alls. Recept kommer. Inte bara just nu. Just nu måste jag ut och upp på vindan på bagarstugan och hämta Runes skidor och försöka tänka positiva tankar över att det inte alls är torsdag idag. Fy.

_MG_8027_MG_8036

_MG_8016

Sågspån

Vi sover i Joys rum nu i väntan på att börja renovera vårt sovrum. Halva Joys rum är där trappan kom upp förut. I ena väggen finns det ett uppskattningsvis 1×3 cm stort hål i panelen efter ett trappfäste. Bakom detta hål finns det sågspån. Anledningen till att hålet överhuvdtaget överlevt renoveringen är för att jag tycker att panelen är så fin, och ville bevara den (utan att räta upp väggarna). Rune tyckte den inte alls var fin med sin gröna lasyr (och har väldigt svårt för sneda väggar). Men han lät sig övertalas och nu tycker han också den är fin sedan jag målat den med äggfärg. Men det är en annan historia. Tillbaka till hålet. Detta hål ska täppas igen. Vi har bara inte gjort det. Än. Det har inte varit något problem med det där hålet, som gjort att det hamnat överst på prioritetslistan. Hur mycket kan hända med ett litet hål 80 cm ovanför sängen? Ingenting. Ingenting alls.

Såvida. Såvida inte en Joy lär sig att klättra ut ur spjälsängen då hon ska sova lunch.

Det är tur att jag är så duktig på att dammsuga.

_MG_7418

En helt vanlig grisslakt

Idag har vi slaktat grisarna. Det gick till som en helt vanlig grisslakt går till.
En helt vanlig grisslakt går till så att slaktaren ringer på morgonen och säger att han har diskbråck. Vi har aldrig slaktat en gris, men får och älg och hjort så hur svårt kan det vara? Egentligen?
Vidare går en helt vanlig grisslakt till så att en make och medhjälparen Mats åker till slaktaren som har diskbråck, och hämtar nödvändig utrustning; skållningsbalja, kedja, harts, termometer, en klo, en galge och massor av råd hur man ska göra. De kom ihåg allting utom råden för dem tappade de bort på vägen hem. Under tiden söker en fru efter slaktknivs-setet som hustomten naturligtvis lånat precis idag. Tur att Linas och Mats hustomte inte behövde knivar idag för deras knivar var där de skulle vara.
Sedan huggs det ved och det eldas i två vattenvärmare för att koka vatten. En fru hugger sig i knät med en yxa.
Sedan går en make och en Mats till hagen med ett gevär. En fru haltar in i huset, lägger sig med täckbyxor och vinterskor i schäslongen och läser maniskt i en bok.
En make och en Mats kommer med en död brun gris till skållningsbaljan och börjar ösa vatten och pratar. En fru går ut och öser vatten och gråter.
Vidare går en helt vanlig grisslakt till att grisen skållas i för kallt vatten och en fru gråter och ryter åt maken som häller kallt vatten i det varma vattnet. Maken ryter tillbaka.
Sedan kramar maken frun och frun säger förlåt och sedan gråter ingen mer och alla pratar i normal samtalston. En fru, en make och en Mats känner sig lättade.
Sedan eldas det mer och vattnet blir hett och det går lätt att skålla grisen. Samtliga blir ännu mer lättade.
Sedan lyfts grisen upp ur vattnet och en make, en fru och en Mats häller vatten och skrapar med en kniv i en mindre evighet. Sedan öppnas en gris och under noga koncentration tar en fru och en Mats bort urinblåsan och nickar nöjt till varandra då det gick väldigt smidigt. Sedan släpps alla tarmar ut och så kommer en till urinblåsa fram. Det var konstigt tyckte en fru och en Mats.
Sedan står en fru bakom grisen och skär runt analöppningen och sedan står hon med ett gris-rövhål i handen och väntar medan en make och en Mats står på framsidan om grisen och funderar hur man ska skära lös äntarmen bäst i ett stycke. En fru tycker att det tar för lång tid.
Sedan skär sig en fru i handen.
Sedan är allt klart med första grisen i en helt vanlig grisslakt och en make och en Mats går med ett gevär till hagen. Och sedan börjar allt om. Förutom att nu är vattnet alltid nog hett och en fru ryter ingenting. Hon bara gråter ett tag.

_MG_7361 _MG_7368_MG_7364_MG_7381_MG_7389_MG_7407

_MG_7378

 

Strålande

Förmiddagen bjöd på strålande sol. Jag var inte på strålande humör. Söndagens iskyla gjorde att någon av katterna valde högen på hallgolvet med rentvätt som kattlåda framför att gå ut. Jag brukar kasta ut dem och ta in dem efter några minuter men tydligen hade jag inte gjort det nog ofta. De har en tendens att läsa mina tankar och håller sig undan bara jag nuddar tanken att kasta ut dem. Jag hängde upp tvätten igår kväll och kände lukten av kattkiss. Jag hittade ett par byxor som åkte ut tillsammans med samtliga katter. Men i morse då jag steg upp kände jag fortfarande lukten av kattkiss. Det var en tröja också som hade fått sig en dos, så den åkte ut och så tvättade jag resten av kläderna två gånger till. Sedan skurade jag golven. Med såpa. Och fönsterputs. Innan jag gick ut och gav morgonhö till hästarna. Fröja var inte heller på strålande humör.

Men så tog jag sparken till havet. Joy tjöt av skratt, hundarna tjöt av iver och solens guld strålade över den blåskimrande snön. Så då kan man inte bli annat än på gott humör.

_MG_7274 _MG_7292

En fredag

Det snöar. Och snöar. Och snöar.
Det är härligt.
Det är härligt att fara sent om kvällen – nåja, sent måste det nödvändigtvis inte vara men det bli så ibland – ut i skogen med hästen och hundarna. Det är magiskt att rida i månskenet, i skuggorna som liksom reser sig från en massiv strålkastare där uppe i den svarta himlen. Det blir sådana kontraster mellan de svarta skuggorna och det klara ljuset mellan träden. Jag och Bosse tycker ibland att de svarta skuggorna är misstänkt lika något ondskefullt som ska hoppa på oss och Bosse tar det säkra före det osäkra och skäller dovt som varning emmellanåt. Moa och Fröja däremot tycker vi är fåniga och trampar på (läs; Moa springer järnet och Fröja såsar på bortåt och springer hemåt) genom skuggor och ljus som om de inte hade ett bekymmer i världen. Jag och Bosse blir lite oroliga för dem ibland.

Vi skottade snö igår, jag och min dotter. Mycket snö, men den är lätt och fluffig så det gick snabbt. Sedan tog vi sparken – skam den som ger sig – och for mot havet. Den vägen gick mycket bättre. Vi svängde förbi syster & Co. på väg hem. Mats ringde och bokade en man som ska komma och hjälpa med grisslakt. Jag har slaktat många lamm och får under de år vi hade dem, men det känns värre med grisarna. Grisar är väldigt fina djur. Och fåren, ja uttrycket fårskalle är inte helt gripet från luften om vi säger så.
Men jag vill veta var vår mat kommer ifrån, och jag vill veta att djuren har haft det bra så då får jag helt enkelt tycka att det är lite jobbigt att slakta dem.
På kvällen tog vi ett styrkepass på Spoven – jag, Linda, Görgen och Joy. Vi hade väldigt roligt. Vi körde ben, mage och armar och avslutade med att stå på huvud och händer. Det gick över förväntan. Jag tror jag ska lära mig att gå på händer. Det kan vara en bra sak att lära sig då man är trettio. Kompensera upp lite att man blivit en badkruka.

På kvällen bakade vi kakor, jag och Linda. Kolakakor hade Rune och Linda bestämt. Jag vet inte var Runes medbestämmanderätt kom in i bilden men de var väldigt enade de där två. Så jag tog en egen bytta och gjorde chokladsnitt. Då blängde Linda på mig, utan glasögon märk väl, och sade att det var minsann en dålig idé. ”Om du ska hålla på med den där ugnen hela tiden så torkar du ut mina linser”. Det tyckte jag lät mycket dumt och förklarade att mina kakor bara skulle vara i ugnen 1o minuter så det skulle nog hennes linser klara av.
De blev goda våra kakor. Dock var det något som inte blev som det var tänkt för kolakakorna såg inte alls ut som kolakakor och chokladsnitten blev alldeles för lite gräddade. Jag var nog lite rädd för att Lindas linser faktiskt skulle torka, för jag var snabb att ta ut kakorna och stänga av ugnen. Sedan satt vi och åt kakor och tittade på Skavlan. Linda tycker inte om Skavlan. Hon tycker inte om när alla pratar norska. Hon tycker att det räcker med Rune. Jag låtsades inte om henne.

Så fick jag ont i magen. Väldigt ont i magen. Jag tänkte att det var alla kakor, men det var mensen som kom. Så Rune gjorde djuren på kvällen och jag gjorde mig i ordning för sängen. Ibland tänker jag att Linda är klok som inte vill ha några djur. Ibland tänker jag att hon är klok som inte har en katt som gömmer sig under soffan då man ska sätta ut henne för kvälls-kissrunda när man har mensvärk och inte alls vill åla under en soffa. Ibland är hon klok som inte har en make som hämtar vatten inne till grisarna i en hink som har hål i sig så det blir en en liten å genom köket, vardagsrummet och hallen då han går ut. Rune och Linda skrattade då vi upptäckte det. Det gjorde inte jag.

Då jag gick ned i morse var värken borta, en make hade gjort eld och ett barn ropade förtjust ”Heeeej mamma!” Nu ska jag ut med fina Hälge.

Pulka och matta på tork

_MG_6701 _MG_6705

 

Nu när snön kommit har jag tagit in fjällpulkan på tork efter att den stått ute i regnet i väntan på snö. Denna pulka åkte jag i då jag var liten. Joy tycker om pulkan.

Trasmattan ska också på tork. Joy ropade på mig idag från hallen. ”MAAAMMA: PII-PII!” Och så stod hon och pekade på mattan. Det går väldigt bra att tvätta barn och trasmattor i diskhon. Det är lite knepigare med torkplats. Till sommaren bygger vi bastu och tvättstuga på gården. Det längtar vi till.

Att spåna en hage

Mamma och pappa var här i julas.
Jag tog med pappa, lånade hans fyrhjuling, och for och hämtade spån. Hagen var en isgata och bakom min systers och hennes mans såghus finns en stor hög med sågspån.
Lämnade mamma med Joy.
Det tar inte länge, sade jag leendes innan jag gick ut genom dörren.
Kom tillbaka genomblöt av regn efter en och en halv timma.

Om ni ska hämta spån till en hage, några tips:

Vänta inte tills dagsljuset farit.
Om detta sker, byt batteri i pannlampan innan ni far.

Far inte ut i regnet.
Om detta sker, ha inte jeans på er. Speciellt inte låga jeans.

Ha vantar på er. Det är kallt att köra fyrhjuling utan.

Stå inte upp på spånhögen då du ska sprida ut spånet i hagen och samtidigt beordra pappan att börja köra.
Om så sker, lyssna på pappan och sätt dig raskt ned.

Är allt isigt ute, anta inte att spånhögen inte är det.
Om du ändå gör det, ta tiden att hämta ett spett.
En hög med spån är stenhård då den fryser. Det tar tid att hacka sig igenom med en snöspade.

Nu vet vi det.

Det ligger ett halkskydd i två delar på vår uppfart

Det är isigt.
Jag köpte halkskydd till mina skor.
De gick sönder.

Om ni är bosatta i norra Sverige.
Om ni är vana vid vita vintrar.
Om ni njuter av att åka skidor.
Om ni älskar att tolka med sparken bakom en vilt rusande hund.
Om ni har ett barn som alltid somnar i fjällpulkan.
Om ni blir hänförda över rimfrost i träden.
Om ni har oskodda hästar.
Om ni ska ut i blåst och spåna hagen åt ovan nämnda.
Om ni ramlar och skrapar upp handflatan.
Om ni har tre grisar.
Om ni ska ut i regn och koka potatis till ovan nämnda.
Om ni ramlar och slår knät.
Om ni har en lydig hund och en olydig hund.
Om en olydig hund drar ned er i diket.

Då förstår ni att jag avskyr dessa skitskydd.