Premiär Café Sotiga Fingrar

Så har premiären av vårt kvällscafé kommit och gått. När klockan blev fem var jag väldigt nervös. Linda, Stina och Amir kom som mina första gäster. Jag kikade nervöst ner efter vägen, och det kändes som att om det skulle kommit flera gäster så skulle jag ha velat smita in i huset. Men kaffet var kokat och jag hade gräddat bullar i vedspisen. Det gick förresten över förväntan! Den är väldigt duktig, min gamla rostiga vedspis. Planen var att svärta den, men jag är ju som svag för det där rostiga. Vi får se vad jag bestämmer mig för.
Linda gjorde första beställningen och tog fram börsen. ”Men Linda” protesterade jag ”inte ska du betala!” ”Jo!” svarade hon, ”vi måste öva oss. Har du tagit fram växeln?”
Det hade jag inte, så jag fick springa in och hämta den. Jag skrattade lite då jag kom tillbaka med den. Det kändes lite som då vi var små och lekte affär. Det är väldigt bra att leka affär en stund då man ska öppna sitt gårdscafé för första gången. För då de första ”riktiga” gästerna kommer så blir man glad och vill inte alls smita in i huset, man har växel färdigt och man behöver inte alls hämta smöret inifrån då man ska göra en smörgås för det har man redan gjort.
Jag hade bakat mitt Anna-bröd som jag gjorde smörgåsar av, med vindelrökt skinka, västerbottensost, ruccula och körsbärstomater. På menyn stod också smörstekta bananer på muurikkan med ingefära,kokos och brun farin – serverad med glass. Jag hade bakat kladdkaka, rabarberkaka och chokladbollar. De sistnämnda utan tillsatt socker utan med torkade dadlar som bas. Det mesta av ingredienserna var så klart ekologiska. Kaffet kokades över öppen eld, samt på vedspisen och vi hade det väldigt mysigt.
Det kom betydligt fler gäster än jag vågat hoppas på. Det var en härlig samling med cyklar utanför grinden. Det var en glädje att se fullt med folk sittandes runt vårt kom-nu-alla-vänner-varenda-kotte-som-jag-känner-bord skrattandes och pratandes medan kvällssolen värmde. Fötterna värkte efter en dag konstant på språng då kvällen kom. Men då de flesta gäster gått hem så satt vi ett litet gäng i fåtöljer och stolar runt elden och pratade om livet och sensibel begåvning, om fotografering och träning, om hundar och ungar. Livet var helt enkelt rätt så gott.