Ett konststycke

Jag är på språng nu. Markus kommer på en kvart och då ska bilen packas, hundar rastas och barn skjutsas till syster och så ska vi köra mot Stockholm för Lidingöloppet. Allt frid och fröjd om jag inte hade styckat älg hela dagen igår och lyckats med konststycket att inte bara lyfta en älgstek utan också fått världens låsning i ryggen (läs: svårt att ta på strumpor). Är det ens möjligt? tänker jag. Herregud, jag har aldrig haft problem med ryggen och så kommer det nu med 170 mil i bil och 30 km löpning väntandes de närmaste dagarna. Så i morgon ska jag och min stela rygg umgås på tu man hand i dessa 30 km. Så på tu man hand man nu kan mitt i ett hermelintåg. Lite upptagen för stunden med att försöka förklara för en tvååring att det visst är en bra idé med byxor då man ska ut med hundarna i kalla höstmorgonen samtidigt som jag packar (att jag aldrig lär mig), så det blir inte världens längsta inlägg idag.

Jag ska avlägga rapport under helgen hur det går. Det blir spännande, det kan vi nog säga redan nu.