Vi var i skogen nu på kvällen. Solen lyser. Jag tycker om kvällssolen. Ljuset är milt och samtidigt intensivt på ett vis som en fotograf är väldigt tacksam för. Men nu hade jag inte kameran med utan motorsågen. Joy hade yxa. Vi arbetade med att såga och kvista gran till hagstolpar. Hundarna var också med. Inte det mest effektiva arbetsgänget med tre hundar och en treåring, men nog det gladaste. Tills en gatuhund i sin iver skuttade över ett vattenfyllt dike och en treåring i andra änden av kopplet hamnade mitt i samma nämnda dike. Blöt in till trosan fick det bli hemfärd. Sex stolpar hann vi få till. Ibland kan jag bli lite stressad inombords då mina planer inte riktigt sammanstämmer med verkligheten alla gånger. Jag vill få gjort så mycket. Men att ha med hundarna och se dem leka och ha dragkamp om pinnar (inte en finnspets då, naturligtvis inte) och ett barn virvlar runt, då tänker jag att det finns olika sätt där mycket blir gjort. En treåring som hugger kvistar, klättrar upp i en gran, drar ris, leker med en gatuhund, springer genom skogen och tar årets första bad i ett dike – det är ju faktiskt rätt mycket gjort. Det är bara en fråga från vilket håll man ser det.
