Kategori: Uncategorized

Tänk, vilken tur att du finns. Vi kan lugnt påstå att vi inte pratar så ofta på telefon, men då vi gör det – vilka otroligt kloka kvinnor vi är då! :) Det kan väl knappast finnas ett världsproblem vi inte kan lösa.

Och det fina är, att i mitt vintermodus så skänkte du mig en sådan kreativ energi. Jag är så glad över att du finns, och att du är min vän. Jag ser framemot ditt besök. Då vi ska ta en bastu och spatsera på gården och sitta vid köksbordet och prata om livet. Och jag kommer till Visby! Ja du kvinna, den resa ni ska göra är ju helt fantastisk. Du inspirerar.

Ljuset.
Det märkliga är att med bara differens med några få dagar så börjar hönsen lägga ägg igen. De börjar lägga färre ägg redan i oktober någon gång och i december så får vi knappt några ägg alls.
Men så vänder ljuset och vips, så ligger det ett gäng ägg i värpredet.

Jag funderar över hur hönsen vet att ljuset vänt. Det är ju inte som att man märker det precis.
Själv går jag omkring som i något slags sparläge. Så fort det blir mörkt ute vid tretiden så sjunker energinivån. Det blir liksom ingen riktig fart på något under eftermiddagarna.
Jag tänker acceptans. Det är ett väldigt klokt ord, men inte det lättaste att faktiskt efterleva. Jag jobbar på det, så att säga.
Jag tänker att jag bara ska acceptera att vintermörkret påverkar mig och tillåta mig själv att vara trött. Men jag längtar till tiden då man får för sig att gräva upp en stubbe. Bara sådär, fast en make säger att det är mer eller mindre omöjligt utan en stor grävmaskin. Det visade sig att vara omöjligt, men bara den där känslan av att tro att man man gräva upp den med en spade och så sätter man igång. Dit längtar jag.

Nu är vi mer på stadiet där jag tänker att jag ska sätta iordning mitt arbetsrum. Det där jag började med för en evighet sedan. Så jag far och åker skidor i den svaga vintersolen och det är fantastiskt. Jag känner mig stark, pigg och full av energi. Lämnar skidstadion vid tretiden och åker till byggmax.
Då har det hunnit bli mörkt.
Planen att köpa reglar, spånskiva och takpanel slutar med ett stackars ensamt gäng reglar som inte kommit längre än till utsidan av ytterdörren.

Jaha.
Ja.
Acceptans Anna, acceptans.

…för alla inblandade. För en make, för en Jan Ove, en naken fru, traktorn och för farstutaket.

Igår vräkte regnet ned. Morgonpromenaden med hundarna fick bli en cykeltur istället. Det går snabbare då. Dock ville Joy ha sin cykel så då gick det inte så snabbt ändå. Innan vi kom hem var vi regnkläder till trots rätt så blöta och kalla. Så då tänkte vi, Joy och jag – maken är i Finland på skyttetävling – att då man redan är blöt så gör lite vatten till ingen skillnad. Så vi hoppade i vattenpölar. Jag hoppade som man gör då man tycker att man är lekfull och spontan men trots allt passerat 30. Joy hoppar som då man är lekfull och spontan. Punkt. Vattnet bokstavligt forsade över henne. Ju mer vatten i ansiktet ju roligare. Tills det rann in under regnjackan och då gick vi in.

Efter lunch hade vi en massiv räddningsinsats för maskarna. Vägen kryllade av dem då de försökte undkomma vattenmängderna. Idag har solen skinit och maskarna har fått flytta ut ur glasburkarna till grönsakslandet. Ilas grönsaksland. Mitt är mer eller mindre igenvuxet. Men idag har jag köpt potatis som jag ska sätta att gro. I år ska jag bita ihop och ha hönsen i hönsgård under tiden odlingarna behöver få vara i jorden och inte a) i en hönsmage eller b) yrande kring sprättande hönsfötter.

Jag börjar återvända till livet. Jag har haft magsjuka.

Jag har börjat ett nytt projekt. Egentligen har vi nog med projekt som det är. Men då andan faller på faller jag ofta med den och så kastar jag mig in i nya projekt. Senast är att ta bort en sektion av staketet och bygga ett litet, litet förråd för krattor, gräsklippare och skottkärra. Mer som en garderob utomhus är en bod. Jag ska lägga ut bilder imorgon :)

Då man börjar med nya projekt är det väldigt skönt med en bastu på kvällen. Speciellt efter att man tvättat sängkläderna och haft lakanen ute på tork. (påslakanen blev tvättade på kvällen så de snabbtorkar framkör kaminen i skrivande stund). Så då gjorde jag eld i bastun och började bära vatten. När nivån närmar sig orange på energiskalan vill man helst basta rätt snart. Men handtaget på hinken gick sönder just som jag lyfte 10 liter ned från diskbänken. Man kan sammanfatta det hela med att energinivån skönk till rött men köksgolvet blev väldigt rent.

 

Magasinet – för den nyfikne – finns att läsa som pdf på Face of Gällivares hemsida (klicka HÄR). Det var ett fantastiskt roligt och givande arbete att få vara en del av att skapa detta magasin.

Trevlig läsning :)

Idag har jag hämtat mina glasögon. Det var en stor händelse. Jag har velat ha glasögon ända sedan jag var liten. På den tiden hade de dock inte den avancerade teknik som finns att tillgå idag. Då fick man bara läsa rakt upp och ned rader med bokstäver som jag till min förtret alltid såg. Nu däremot finns det syntester som kan fånga upp även de minsta synfel. Så även om optikern mumlade någonting om att jag egentligen inte måste ha glasögon så tänker jag att det behöver jag visst. På långt håll har jag ett brytningsfel och då jag och Joy körde hem bussen från Göteborg kände jag mig väldigt trött i ögonen. Det kan i och för sig ha att göra med att jag sov väldigt lite den natten vi stannande på det öde vandrarhemmet, telefonen gick sönder och jag var allvarligt mörkrädd – men glasögon ville jag ha och glasögon blev det.

Dagens tips om ni köpt ett par glasögon som ni ska ha då ni ska hämta en buss 120 mil bort alternativt pendla till Gällivare för jobb; ta av dem då ni ska måla falu rödfärg på en vedbod.

 

Jag har stängt av möjligheten att kommentera för det har varit så otroligt mycket skräppost som kommit. Nu har jag satt in ett tillägg som ska förhindra detta (hoppas jag). Vi provar!

Så känn er välkomna att lämna kommentarer!  :)

Så. Detta lär bli ett långt inlägg. Bloggen har ända sedan jag började med den haft en speciell plats i mitt hjärta. Och även då jag varit tyst ett tag – på bloggen alltså – så har den ofta varit i mina tankar. Då jag började med den så fanns det en längtan i mitt hjärta att få skriva. Att få skapa utifrån mig själv med ord och bild. Det är egentligen fantastiskt hur det fungerar här i livet, hur pusselbitar faller på plats. Jag kommer ihåg att jag skrev ett inlägg om det drömjobb jag önskade mig . Och som om någon tagit den ordagranna beskrivningen och skapat mig ett jobb så kom det till mig. Och i all skaparkraft som jag virvlade runt i med skrivande och fotograferande så fanns inte energin eller lusten att skriva på bloggen. Jag tror att man måste välja i livet. Jag kan inte göra allt det jag vill samtidigt, för då dränerar jag mig själv. Balans. Jag tänker att det handlar om balans. Men tankarna har dansat och landat ofta på bloggen. På er som läser. Och jag har känt en saknad. Men samtidigt har en känsla funnits, att bloggen fyllt sitt syfte. Jag tänkte att jag kanske behövde leva ut mitt skrivande för att komma till det jobbet jag önskade. För grejen är, att då jag arbetar med att skriva, fota och skapa så är det inte enbart ett förvärvsarbete för mig. Det är positivt att få en lön i slutet av månaden, men jag ser mitt arbete som ett sätt att träffa människor, att få ta del av fascinerande livsberättelser, skratta och gråta och skapa utifrån en drivkraft som ger mig energi. Så jag tänkte, att bloggen gett mig allt detta och att allt har sin tid.

Men. Bloggen har sin funktion. Det finns ni människor där ute som läser. Som tar del av mina tankar och som hör av er till mig. Och som undrar var jag tagit vägen. Så jag ska ta upp detta med bloggen igen. Jag är ju kvar här. Virvlande iväg med olika projekt men som återvänder till skrivbordet i det gamla timmerhuset. Eller. Det är ju ett annat skrivbord. Det har ju hänt en del saker sedan sist. Vi tar en uppdatering;

• Vi har ett sovrum. Ända sedan vi flyttade in hit så har vi aldrig haft ett sovrum. Inte på riktigt. Vi har sovit i köket då vi nyss köpt huset. Då tejpade vi ena köksfönstret med silvertejp för att det inte skulle vina så mycket då det blåste. Vi har sovit i vardagsrummet – det var under tiden då vi bara hade ett rum och kök att tillgå för övervåningen var så otroligt kall. Vi har sovit i stora rummet uppe efter att vi isolerat taket men det var lika mycket ett förråd som sovrum. Och så har vi sovit i Joys rum på madrasser på golvet. Men nu har vi ett sovrum! Och en säng! Och jag har ett alldeles eget skrivbord. Min egen hörna att kura in mig i och skriva och arbeta med foton. Sänggaveln gjorde jag av gammal virke och drivved som jag hittade längst havet. Skrivbordsskivan är gjort av virke från mamma och pappas gamla altanräcke (och var en gång i tiden vardagsrumsbord i min första lägenhet). Benet till skrivbordet är från en annan veranda och då jag har en förkärlek till gamla lådor så fanns det ett gäng som jag samlat på mig genom åren och som som fick samlas för att ge mig förvaring.

 

• Jag fick ett infall att måla mina tånaglar. Jag tänkte det skulle vara väldigt fint att ha färg på naglarna. Stina var på besök hos Linda så de tre vännerna från gymnasiet planerade in en pedikyrkväll. Det första var att sätta fötterna i blöt. Ta bort skiten så att säga. Sedan klippa naglarna och rensa bort det svarta under dem. Stina muttrade något om att det inte var så fint med blånagel men det kunde vi inte göra så mycket åt. Och tånaglarna blev väldigt fina med det rosa skimret uppepå! I uppskattningsvis 37 timmar. Sedan klippte jag gräset barfota och alla tår blev gröna.

• Jag har hållit Facing Gällivare Magasinet i mina händer. Det första tryckta verket av något jag varit med och skapat. Jag har skrivit artiklar förut som varit i tryck, men ett helt magasin – det var en svindlande känsla.

• Vi har slagit panel på bastubygget. Nu är alla ytterväggar klara. Det är det längsta byggprojektet vi hållit på med känns det som. Men i höstas var det som om luften gick ur mig då vi har så otroligt mycket arbete hela tiden. Och för det mesta är det precis så jag vill ha det. Men ibland blir det för mycket. Då är det klokt att ta en liten paus. Och nu i sommar – i pauserna mellan regnet – så fick vi bastu-bygge-lusten tillbaka. Joy var hos mamma och pappa några dagar och vi fick förvånansvärt mycket gjort. Det är väldigt mysigt att ha en treåring som målarhjälp, men det går inte i rasande fart alltid om man säger så. Vi har börjat med vedboden också. Det blir så fint. Vi tycker att ved är så vackert och ville att den skulle synas så det blir en helvägg med nästan bara fönster. Vi får skydda dem mot nedfallande vedträn med nät av något slag. Idag har vi varit med bussen – det är en egen historia – och hämtat råspont till vedbotaket och så har maken sågat panel till dörrarna och jag och Joy har börjat slipa fönster och grunda med lasyr. De ska bli målade och så ska jag slipa dem så de ser så gamla ut som de faktiskt är. Men inte vita… Jag ska lägga ut bilder av arbetet och då vi är klara. Vilket inte sker i rasande fart då vi är två som målar. En trettiotvå-åring och en tre-åring. Men mysigt har vi. Tills en treåring deklarerade att det är tråkigt då vi bara jobbar. Så då tog vi två hundar, en cykel, en Linda (ok, två cyklar blev det) och for till skogen och plockade lite kantareller.

• Jag har jobbat åt Ica i Gällivare med att göra butiken mer personlig. Ett otroligt roligt arbete. Detta kräver faktiskt ett eget inlägg. Vi säger inte mer om det nu.

• Vi har fått alldeles för många kycklingar. Jag har inte hjärta att ta äggen från hönorna då de ligger och ruvar så, om någon önskar en kyckling eller tio – Linda har redan fått ett gäng – så finns det att tillgå.

• Jag har kommit över att vara en badkruka. Är det en sommar som oftast bjuder på en temperatur kring 16 grader och man vill bada, ja då är det bara att bada fast det är kallt. Och det har jag gjort.

• Jag har insett att om jag ska se en film så ska jag inte låta Linda välja den. Igår hade vi filmkväll och hon hade köpt en film från biblioteket. Sist vi såg film ihop – som Linda också valt – var jag deppig hela kvällen. Men nu sade hon att hon hade valt en romantisk film som jag skulle tycka om. Texten på baksidan av fodralet var mycket oroväckande dock och jag var tveksam att det skulle sluta väl.  Linda fnös lite och tyckte jag var fånig. Alla dog på slutet och jag kunde såklart inte sova. Jag tycker Lindas filmsmak är fånig, det tycker jag.

• Jag, Linda och Markus har varit och tittat på en konsert med Jon Henrik Fjällgren. Det var så fint! Förutom att mannen som presenterade honom innan spelningen sade John Henrik – då ville man ha en skämskudde.

• Vi har byggt en kökssoffa – eller mer som en bänk.

• Vi har inte byggt ett traktorgarage men vi har en traktor! Rune är mycket lycklig. Eller det är en hjullastare. Den startade inte och bromsarna var trasiga då vi köpte den – billigt – men maken duktig som han är fixade det.

• Jag har haft en fotoutställning.

Resten tar vi senare :)

 

Vi har snö!!!

Julstämningen har infunnit sig i Burvik. Vår julgran har fått sig en liten tomtekoloni. Det blir så då en liten person klär granen.

Hoppas ni alla får en riktigt fin jul! Och kom ihåg att det är de nära och kära som är det viktiga, inte att allt ska vara tipp topp.

Idag har Markus varit här. Han har också snöat in på detta med fotografering. Idag ville han ha min hjälp för att lära sig ljussättning för att fotografera muskler. Man tackar som frågar, tänkte jag, och svarade ja då han frågade om jag ville vara modell.

 

Jag har varit och arbetat förra veckan, med en dunderfökylning. Det gick inte superbra i början av veckan men det blev bättre efter hand. Det är ett fantastiskt roligt arbete jag har. Även om man vill bryta ihop ibland då man sitter och ska redigera bilder och jag och datorn inte riktigt håller med varandra om bästa tillvägagångssätt.

Jag och bilen hade också ett smärre meningsutbyte på väg hem på fredag eftermiddag. Jag tyckte att det skulle vara en väldigt fin idé att faktiskt ta sig hela vägen till Burvik, medan bilen tyckte att fem mil var alldeles nog. Jag var inte helt imponerad. Trött efter en intensiv arbetsvecka och med förkylning på det, och lite stressad över ett barn i baksätet som upprörd deklarerade ”MAMMA; ÅK TILLBAKA MORMOR!” konstant i fem mil svor jag åt bilen. Till dess försvar ska dock tilläggas att haveriet valdes just vid korsningen dit man svänger in till Lindas föräldrahem. Så jag kunde manövrera bilen till henne (som dessutom var uppe på besök hemma) den korta kilometer från E10an medan bilen ivrigt försökte styra ned i diket.  Så kom mamma och pappa och hämtade oss och det blev en natt till i Malmberget (till ett barns stora lycka) och sedan kom maken och hämtade hela ekipaget med släp. Så egentligen gick allt väldigt bra. Det var bara en bil som gick sönder och ingen människa. Nu är dessutom bilen lagad. Det kan vara en fördel då maken ska ta sig till sitt eget jobb.

Jag ligger i en stor säng på hotellet på Piteå Havsbad. Vi är här med runes jobb. Hotell, middag, bad och musikshow – och jag tänkte att jag nog hellre ska vara hemma med djuren och joy. Men ibland ska man bara göra lite avkopplande saker som att fara på hotell och då runes arbetsgivare lagt ned arbetet med att ordna en mysig kväll, då åker man. Och det kan vara skönt att sova ut. Trodde jag. Jag har vaknat klockan sex i vanlig ordning. Jag har legat tyst för att inte väcka en make. Men efter sju tycker jag att det inte alls är skönt att sova ut längre. Var är alla hoppandes, skrattande, skällande, gnäggande, jamande, kacklande hungriga varelser som blir så lycklig då jag vaknar? Jag försöker lite diskret hosta, tända lampan,ta en dusch – men en make hoppar ingenting utan sover ostört vidare. Vilken tid är rimlig för att väcka honom tro? :)

…så blev det sju kycklingar, av de sju äggen. Det var mycket bra utdelning. Så en mamma och en Joy smiter dit med jämna mellanrum och inspekterar de små liven.

Ok. Jag har kommit på två saker jag skulle ta och uppdatera. Den ena är mitt mail till Jula angående deras handsksortiment. Och tänka sig – inget svar. Jag ska upprepa mig hos dem och återkomma.

Det andra var hur mitt sår under foten mår efter min behandling med groblad. MYCKET bra! Såret läkte snabbt och utan bekymmer. Och mina sår brukar läka långsamt och med mycket möda och stort besvär. Så, det tipset rekommenderar jag starkt att ni ska prova. Jag läste förresten att groblad ska vara bra att koka te på om man har hosta. Jag har kokat sådant te till Rune. Han småhostar och – som alltid då män är förkylda – är det ganska så mycket synd om honom.