Det har vänt

Ljuset.
Det märkliga är att med bara differens med några få dagar så börjar hönsen lägga ägg igen. De börjar lägga färre ägg redan i oktober någon gång och i december så får vi knappt några ägg alls.
Men så vänder ljuset och vips, så ligger det ett gäng ägg i värpredet.

agg
Jag funderar över hur hönsen vet att ljuset vänt. Det är ju inte som att man märker det precis.
Själv går jag omkring som i något slags sparläge. Så fort det blir mörkt ute vid tretiden så sjunker energinivån. Det blir liksom ingen riktig fart på något under eftermiddagarna.
Jag tänker acceptans. Det är ett väldigt klokt ord, men inte det lättaste att faktiskt efterleva. Jag jobbar på det, så att säga.
Jag tänker att jag bara ska acceptera att vintermörkret påverkar mig och tillåta mig själv att vara trött. Men jag längtar till tiden då man får för sig att gräva upp en stubbe. Bara sådär, fast en make säger att det är mer eller mindre omöjligt utan en stor grävmaskin. Det visade sig att vara omöjligt, men bara den där känslan av att tro att man man gräva upp den med en spade och så sätter man igång. Dit längtar jag.

energi
Nu är vi mer på stadiet där jag tänker att jag ska sätta iordning mitt arbetsrum. Det där jag började med för en evighet sedan. Så jag far och åker skidor i den svaga vintersolen och det är fantastiskt. Jag känner mig stark, pigg och full av energi. Lämnar skidstadion vid tretiden och åker till byggmax.
Då har det hunnit bli mörkt.
Planen att köpa reglar, spånskiva och takpanel slutar med ett stackars ensamt gäng reglar som inte kommit längre än till utsidan av ytterdörren.

lite-trott
Jaha.
Ja.
Acceptans Anna, acceptans.

Kommentarer inaktiverade.