Senaste inlägg av anna

Att känna mer än att tänka

Jag skrev ett inlägg för rätt länge sedan om en dröm jag haft i många år. Om att bo i gränslandet mellan fjäll och fjord. Fota, skriva och bara vara. På onsdag lastar vi hästarna och så bär det av. Över fjäll och över hav. Ut i väglöst land. Det har varit en resa. Ibland har tvivlet slagit fast i hjärtat så starkt att jag tänkt att det aldrig kommer bli av. Men så har jag landat i mig själv igen. Slutat tänka och bara känt. Och så på de…

Till Irja

Tänk, vilken tur att du finns. Vi kan lugnt påstå att vi inte pratar så ofta på telefon, men då vi gör det – vilka otroligt kloka kvinnor vi är då! :) Det kan väl knappast finnas ett världsproblem vi inte kan lösa. Och det fina är, att i mitt vintermodus så skänkte du mig en sådan kreativ energi. Jag är så glad över att du finns, och att du är min vän. Jag ser framemot ditt besök. Då vi ska ta en bastu och spatsera på gården och sitta…

Det har vänt

Ljuset. Det märkliga är att med bara differens med några få dagar så börjar hönsen lägga ägg igen. De börjar lägga färre ägg redan i oktober någon gång och i december så får vi knappt några ägg alls. Men så vänder ljuset och vips, så ligger det ett gäng ägg i värpredet. Jag funderar över hur hönsen vet att ljuset vänt. Det är ju inte som att man märker det precis. Själv går jag omkring som i något slags sparläge. Så fort det blir mörkt ute vid tretiden så sjunker…

SNÖ

Det är mörkt, mörkt, mörkt. Alla vackra höstlöv borta. Marken är våt och liksom suger åt sig det svaga eftermiddagsljus som solen mäktar leverera. Det är mörkt då jag vaknar. Och jag känner mig trött. Men imorse. Imorse var det vitt. Och vitare blev det under dagen! Helt fantastisk dag med ymmigt snöfall och samtidigt sol! Joy letade fram skidorna och åkte både längd- och slalomskidor. Jag har städat undan utemöbler. Jag har en tendens att göra det lite efter planen.  

Våra getter!

Nu har våra nya familjemedlemmar anlänt, Mia, Barka och Löva. Mia heter egentligen Moa, men för att inte förvirra en finnspets och för att hedra en god vän så fick det bli Mia. Den goda vännen var dock lite osäker på om hon skulle känna sig hedrad eller något stött. Men Mia är en mycket klok get, och om hundarna är för påstridiga så kan hon ge dem en påminnelse om vem som har horn. Så det finns likheter så att säga :) Hundarna är mycket nyfikna på nykomlingarna. Moa är…

”Den man inte snackar skit om, är det ingenting med”

Wilhelm Moberg. Det var han som sade det. Jag har haft det citatet på kontorsväggen uppe i Gällivare då jag arbetade med magasinet. Då jag har det arbetet som jag har, med ynnesten att få möta många, modiga människor som delar med sig av sitt liv så måste jag ibland bara stanna upp och reflektera. Det är många som får möta motstånd, hårda ord, fördömande blickar och prat bakom ryggen. Vi kan väl alla känna igenom oss i det? Jag kan det! Ibland funderar jag om det är jag som…

Att blomma

Jag lovade en bild då fröna jag och Joy på måfå planterade (läs: hällde ut och kastade jord på) växt till sig. Och växt har de! Det var en påse för 29 kronor med blandade sommarblommor. Och som de blommar! De har blommat sedan i Juli, genom första frostnatten och nu är vi i slutet av September och de sprider ännu sin skönhet till gården. Helt otroligt vackra. Den lilla stackars ölandstoken som fick flytta upp på kullen vaknade till liv och tävlar med blommorna vem som kan blända mest….

Kontroll

Idag bakade jag och Joy kanelbullar och blåbärsbulla på morgonen. Medan vi väntade på att degen skulle jäsa gjorde vi lite kroppskontrollövningar. Joy gjorde som vanligt och förbluffade mig. Både med sin skicklighet och den något originella klädstilen. Jag övade mig lite mer under dagen. Jag vet dock inte om min egen klädstil med ullångkalsonger är så mycket bättre. Däremot är jag  stolt över min kroppskontroll. Den är i alla fall betydligt bättre än min kontroll på en gatuhund.    

Radioskugga

Så kan man kanske kalla det. Radioskugga, alltså. Så blev det ju förra gången jag jobbade med magasinet också. Då jag arbetar intensivt med text och foto, då blir jag liksom mätt på det. I vanliga fall är det en avkoppling för mig efter en dag med djur, barn och byggnationer, att sätta mig framför datorn och skriva på bloggen. Nu då det varit mycket med datorjobb så är det avkoppling att få lämna datorn och gå ut. Men i fredags blev magasinet inlämnat till tryck!!! Och jag har haft några…

Dagens tips

Dagens tips. Om ni ska såga ned en björk som är rutten. Om du tar en bastu och en make och en Jan Ove tar ned björken i sektioner och de två första, friska och stora delarna av huvudstammen far precis dit det är tänkt att de ska fara. Glöm då inte att den sista delen är rutten. Glöm inte att påminna en make om det. En rutten stam kan fara åt ett helt annat håll än man tänkt. Om den gör det – ta en handduk på dig då du rusar ut…

Filfärg

Mamma tipsade om att måla med fil färgad med karamellfärg. Och använda händerna som pensel. Det tyckte jag lät som en fin idé. Giftfri färg som man kan äta. Nu hade vi ingen karamellfärg och oddsen att jag kommer ihåg att köpa det är liten. Jag skriver ibland en handlingslista men då glömmer jag den hemma eller så försvinner den på något vis på vägen. Men jag tog gurkmeja, kanel, blåbärssylt och hallonsylt som färgämne. Och det var nog ännu bättre. För det går inte åt så många skedar färg…

Och lite mer

Nu är panelen slagen och målad ett varv. Nästa varv får komma då panelen fått torka isär lite som den alltid gör då man satt upp den. Stallet får bli grått och så blev lösdriften faluröd. Nu har vi börjat fylla den med hö tills höladan är klar. Åh, det känns så fint att djurens nya tillhåll allt mer börjar ta form.

Lyssna på detta!

Åh, ni måste lyssna på detta sommarprat!(klicka här) Gunhild Stordalen. Vilken otrolig kvinna! Ta dig tiden, lyssna – välj varianten med musik  – och ta till dig orden. Den kraft hon besitter gick rakt in i mig. Hennes person, hennes tankar och inte minst hennes budskap. Vi håller på att äta oss in i döden. Jag tänker att jag är medveten, påläst och insatt. Men jag fick en väckarklocka. Det finns så mycket vi måste göra. Som vi kan göra! Det behöver inte vara så komplicerat. Inte egentligen. Det är…

En lösdrift tar form

Carporten har faktiskt sett sorglig ut. Lite bortglömd kan man kanske säga. Men nu börjar den komma till liv. Det ska bli nya lösdriften. Här ska hästarna och kommande ko kunna gå in och söka svalka varma sommardagar och skydd regniga höstkvällar. Jag har reglat upp där vi tidigare körde in bilen och slagit panel. Långväggen var reglad redan men saknade panel. Nu är det bara gaveltoppen kvar. Bussen är perfekt höjd som byggställning så då jag slog spikläkten stod jag på busstaket. Den bilen kan man ha till allt….

Lite ändringar i köket

Maken är på skyttetävling hela veckan. Så jag och Joy arbetar på med projekten. Mellan att vi tar någon tur med hundarna till havet och badar. Det är magnifika dagar. Strålande sol och härliga temperaturer. Joy har varit några timmar på dagis två dagar och då börjar jag varje arbetsdag med en löptur med hundarna i skogen. Igår sprang vi över myrar och vattnet var så varmt att det var ljuvligt då vi till slut vadade över ett dike och vattnet svalkade. På gården jobbar vi nu med gjutning för…

Inte svårare än så

Det blev faktiskt upphåll i regnet. Då passade jag på att gå ut och sätta potatis. Regnet kom tillbaka men luften var varm och regnet milt så det gjorde egentligen ingenting. Joy och Oskar hjälpte mig. De är fantastiska dessa ungar. De har hjälpt att kratta och jämna till  de stora högarna av gödsel och sedan har jag gjort gropar och de har satt varenda potatis och skopat jord över. Kanske kan det verka simpelt. Och jag tänker att det är det. Det är inte komplicerat att sätta potatis. Men värdefullt…