Mazariner och superkrafter

Ibland kan jag bli rädd inför mina drömmar. Ibland kommer Tvivlet smygande upp längst min rygg och lägger sig tillrätta på min axel och så viskar han i mitt öra så att jag börjar ifrågasätta.
Ifrågasätta mig själv, mina val och mina drömmar. Kan jag verkligen ha detta liv, där jag släpper mina drömmar fria? Kan jag prioritera tiden framför inkomst? Och vad gör jag, då mina föräldradagar tar slut?
Och då Tvivlet blir trött på att ligga på axeln och viska hämtar han sin kompis Oro och så hoppar de båda helt enkelt ned och lägger sig som en sten i magen. Det är då det är bra att en Linda kommer med nybakta mazariner för då får Tvivlet och Oro inte alls lika mycket plats i magen.

Det är fint med vänner. Jag pratade med Janita idag. Det är mycket som är speciellt med denna kvinna. Bland annat kan hon via en mobiltelefon sända superkrafter. Idag sände hon Kreativitet, så att jag känner hur den strålar in via örat och sprider sig till magen. Och med mazariner och Kreativitet i magen finns det inte alls någon plats för Tvivel och Oro.

Sedan tog jag och Joy och hundarna sparken till Spoven och så körde vi ett pass styrketräning med Görgen. Och jag får energi av att tömma energi. Så nu har jag och Joy ätit lunch, Joy sover och jag känner mig redo att fortsätta det jag brukar göra. Måla en dörr, träna en häst, skissa på vårt snickeri (som visst ska byggas i sommar) och skriva på min bok.

Ingen är ”jävla positiv” hela tiden. Man får vara ledsen, arg, besviken, modfälld, tvivlande och orolig. Men glöm bara inte, att dina drömmar – de är till för att släppas fria.

_MG_0285

Kroppen, själen och djuren

Så var det ju detta med balans. Det är en sak att träna balans genom att ta en kompis i famnen och svettas i ett byahus. Men hur bra balans man än har i kroppen, så hjälper det lite om man inte har balans i själen också. De hör ju ihop de där två. Och stressar man så djupandas man inte och då sjunker man som en sten då man gör flytövning i simhallen.
Så om du funderar om du är stressad, lägg dig på rygg i vatten. Om du är som en sten, då ska du gå till en kiropraktor som slår på din diafragma så den aktiveras. Sen ska du göra andningsövningar. Jag kan ta bilder i morgon och instruktioner. Sen ska du sluta springa då du ska ge hö till hästarna.
Så jag sjönk som en sten, gick till en kiropraktor, gjorde andningsövningar och slutade (nästan helt) att springa då jag ska ge hö. Och så var vi på simhallen idag, jag och mina vänner. Och jag kunde flyta! Inte hur länge som helst, men en klar förbättring. Jag var inte alls som en sten. Lite mer som en läckande båt som sakta sjunker efter ett tag.

Kroppen är en fantastisk skapelse. Den talar om för oss då någonting är tokigt. Så jag tänker att jag lyssna på min kropp, känna min kropp. Är jag trött, vila. Är jag hungrig, ät. Är jag stel, rör på mig. Andas jag ytligt, stanna upp. Det fantastiska med livet är, att det sker hela tiden. I allt det vi gör, så är livet där. Det gäller bara att se det. En bra låt på radion, en magnifik måne då man går kvällsrunda med hundarna, ett barn som säger ett nytt ord, ett tänt ljus på frukostbordet. En dröm som man vågar släppa fri.

Det fanns gånger, om jag stressade hos hästarna och skulle ge mat som de vände bort ansiktet från mig då jag kom. Fröja kunde vinkla öronen bakåt och backa ett steg. Och jag kunde muttra åt henne vad hon såg sur ut då jag skulle flytta på henne. Och sen slutade jag skynda mig. Jag stannade upp och smekte de mjuka mularna sakta, och viskade till båda hästarna i deras öron ”jag mår bra av er”. Och då kom de nära, blåste mig i ansiktet och drog i min mössa och rörde om i håret.
Så, dagens råd – lyssna på kroppen och på djuren snarare än på hjärnan. De är de klokaste av de tre.

lova och kolla

IMG_4969

På tal om kokosolja – vilken hälsoprodukt!

På tal om kokos. Jag har läst in mig på ämnet nu. Tydligen är kokos – förutom att man luktar som en kokostopp och är leeen – en fantastisk produkt på flera sätt. En något förbisedd sådan kan jag tycka. Fast nu kan det ju vara så att det är min förmåga att vara oinsatt som förklarar min förbiseende. Men nu är jag insatt.

Att smörja in sig med kokosolja i ansikte och kropp gör dig inte bara len. Det ska tydligen vara bra mot påsar under ögonen och rynkor. Och det kan ju vara bra om man a) har småbarn och b) passerat de trettio.

Kokosolja innehåller mycket laurinsyra och hjälper att skydda mot bakterie- och virusangrepp. Den innehåller också kaprylsyra som finns i bröstmjölk. Denna fettsyra gynnar tarmens tillväxt av bra bakterier, boostar immunförsvaret och skyddar mot infektioner.

Fettsyrorna i kokos är – även då de är mättat fett som generellt är det dåliga fettet – ett bra och unikt fett för kroppen. Fettets struktur är ett sådan som lätt omvandlas till energi i kroppen istället för att lagras in och har en positiv inverkan på kroppens ämnesomsättning. Med andra ord, vill man gå ned i vikt så är det bra att inkludera kokosolja i kosten.

Kokosolja hjälper till att återställa kroppsfetterna, balansera insulinnivåerna och skydda levern.

Det finns olika typer av kokosoljan. Kallpressad, varmpressad och raffinerad. Välj den kallpressade, den har alla värmekänsliga vitaminer kvar. Och välj den ekologiska. Den processade oljan har ändrat på fettsyrorna. Då jag skulle köpa kokosolja titta jag misstänksamt på burken. Jag hade nämligen förväntat mig en olja, sådär flytande ni vet som oljor är. Men kokosolja är inte flytande i rumstemperatur – om ni nu inte eldad lite väl ivrig i er täljstenskamin – och ska vara vit eller ljusgul i färgen.

Oljan hjälper att lindra eksem och klåda.

Man kan använda kokosoljan som behandling mot mjäll och som inpackning för håret. Massera in i håret och låt sitta i en halvtimma. Trä över en badmössa – eller i mitt fall kommer det bli en konsumkasse. Sedan måste man tvätta håret två gånger för att få bort allt. Jag ska testa detta, hur det fungerar att tvätta bort kokos med ägg.

Ät ungefär 2-3 matskedar kokosolja om dagen. Den är bra att äta innan och efter träning. Man kan exempelvis äta den bara rakt upp och ned som den är, på bröd – testa mitt tips på smörgås! – som salladsdressing eller i bakverk. Nu är detta ett nytt område för mig men jag ska prova olika recept och skriva hur det smakar.

Kokosolja

Nu är min fåfänga nöjd.
För även om den bor där uppe i håret så är den petig med vissa andra saker.
Jag har aldrig, och då menar jag aldrig, använt mig av lotioner eller krämer för vare sig ansikte eller kropp. Och min hud råkar vara av den sorten att den är slät och len. Rune kan ibland stryka mig över min mage och säga ”Du är så mjuk”. Fast då tittar jag och min fåfänga missnöjt på Rune. ”Len, Rune, leeen” påpekar jag då. ” Mjuk? Min mage är inte mjuk.” Och då himlar han med ögonen och muttrar något om det svenska språket och om kvinnor.
Fast nu på vintern så kan huden kännas torr. Men vare sig jag, mitt hår, eller min fåfänga är särskilt imponerade över svindyra produkter som ska få oss alla nöjda.
Så var jag på hälsokosten och köpte ekologisk kokosolja – som för övrigt är förvånadsvärt gott på tunnbröd med banan, pepparrot och gurka med lite salt på (ja, det låter helt galet men prova!). Det var till då jag ska göra egen deodorant – vilket jag inte gjort än. Så sade min kokos-smörgås-vän att hon allltid smörjer in sig i kokosolja. (hon har en från-den-här-burken-äter-jag och en från-den-här-burken-smörjer-jag-in-kroppen. Det kändes lite som att jag skulle klargöra det).
Så då har jag börjat med det.
Och det kan jag varmt rekommendera.
Så om du är torr i huden, gå till en hälsokost, köp en burk ekologisk kokosolja och smörj in dig. Jag smörjer in ansiktet också. Rune blev ivrig han också och smorde in sina knän. Och efter tre dagar är inte hans knän alls som elefanthud längre. Det är egentligen lite av ett mirakel, det också.
Så vi är som inne i det här med kokos nu. Vi går omkring och doftar kokosbollar. Vilket är för övrigt en otroligt god lukt. Han köpte sådana idag förresten, maken, och åt i bilen på väg hem från jobbet. Han tycker om att göra så. Äta godsaker i bilen. Men han hade kokos och choklad i ena mungipan så han blev avslöjad.

_MG_7968

Att hitta en balans

Jag är inte rik. Men jag har mycket tid hemma.

Det är inte ett faktum som ramlat över mig, utan ett medvetet val. En prioritering. Nu är det inte alla dagar det är lika roligt. Då en bil går sönder kan det kännas mer eller mindre hopplöst, eller så kan jag stå och sukta i ett skyltfönster och tänka, att det hade varit fasligt fint med de där nya jeansen. Och det hade varit väldigt roligt med en westernsadel till Hälge. Men. Jag har velat läsa på universitetet i 5 år, och det har jag gjort. Jag ville vara utan stress då vi gick igenom fertilitetsbehandling och graviditet, och det har jag varit. Och jag vill vara hemma med Joy till hon är ett par år gammal, och det är det jag är nu. Då får man helt enkelt äta ärtsoppa lite oftare ibland. Och riva sig i håret då man lyckats få ett spännband runt drivaxeln.

Men det fina är, att mycket kan man göra som inte behöver kosta pengar. Träna till exempel. Gymkort och diverse pass och aktiviteter kan kosta många tusenlappar på ett år, och dessutom vara en stress att hinna till. Med lite fantasi finns det väldigt mycket man kan träna hemma som gör att svetten rinner. Och där barnen kan vara med också. Och en hund och en häst ibland om man så önskar. Jag ska lägga upp tips på bra träning hemma.

Jag har läst mina år på universitetet om hälsopedagogik. Jag är övertygad om att vi alla mår bra av fysisk aktivitet. Jag är själv noga med vad jag vill att min kropp ska klara av, och har svårt att tänka mig ett liv utan aktivitet. Och samtidigt är jag emot hela denna hälso-hets som finns i vårt samhälle. Det finns ett enormt prestationskrav, och att vi ska vara så lyckade i allt från privatliv till karriär. Jag går själv i den fällan också. I det materiella klarar jag av att stå emot, efter att jag stått och kastat långa blickar i skyltfönster ruskar jag av mig begäret och ser att jag inte behöver alla dessa prylar som samhället skriker att jag ska ha. Men kraven på mig själv däremot, där är jag hårdare.

Vi är alla olika, och vi tankar alla energi på olika sätt. Jag får energi, av att tömma energi. Ett lång springtur med hundarna och Joy, en tur med hästarna eller arbete med hus och gård är alla saker som fyller mig med glädje och kraft. Dock har dygnet fortfarande 24 timmar, och det är viktigt med balans. Det tog nästan ett och ett halv år som mamma, innan jag insåg att jag inte behöver hinna samma saker som förut. Jag behöver inte hinna renovera lika mycket, motionera djuren lika mycket, vara kreativ lika mycket eller alltid ha maten klar då Rune kommer från jobbet.

I början av december började jag känna ett obehag då jag tog djupa andetag, som om jag hade ett tryck över bröstet. Jag tror man får en släng av hypokondri då man blir mamma, för jag blev genast ängslig att att jag hade något som tryckte mot lungorna. Jag gick till läkaren. Lungorna lät helt bra. Han slog med näven några gånger i handflatan. ”Där har vi ett starkt hjärta” sade han. Jag och Linda var och simmade några dagar efter detta, så som vi alltid gör på onsdagar. Samma procedur varje gång; jag simmar järnet och Linda blänger på mig genom våta glasögon och suckar över svallvågor. Då Linda går i bastun sitter jag med henne 2 minuter, sedan är jag klar. Och då hon klär på sig står jag och trummar med skorna fullt påklädd innan hon fått på sig trosorna. ”Jag förstår inte hur du kan vara så sööölig” suckar jag åt henne. Men så var vi då på simhallen denna onsdag i demcember. Vi var ensamma i bassängen. Vi simmade inte utan hittade på varannan konditions- eller styrkeövning. Sista övningen var Lindas tur och hon valde att vi skulle ha en flytövning. Jag tyckte det var en dålig övning för det gav ingen träning, så jag muttrade för mig själv. Så skulle vi flyta. Och jag sjönk bara som en sten. Rakt ned. Till slut blev jag så frustrerad så jag bad Linda hålla handen under min rygg så jag skulle få in känslan. ”Slappna av” sade hon. ”Jag är avslappnad” svarade jag. ”Nej, det är du inte” replikerade hon varpå jag jag dundrade fram ”JAG ÄR  AVSLAPPNAD!”. ”Du kan inte slappna av du” muttrade Linda och tog bort handen. Och jag sjönk som en sten. Då vi bytte om senare tittade jag på Linda. ”Du, kanske är jag inte helt avslappnad. Jag kanske är lite stressad.” Hon tittade på mig. ”Ja det tror jag definitivt att du är” svarade hon och jag kunde svära på att hon himlade med ögonen när hon vände sig om.

Rune ringde sin kiropraktor och så gick jag dit. Trycket över bröstet kom från att jag ytandades. Korta, grunda andetag. Så jag fick andningsövning och så bestämde jag mig för att nu är det slut med omedveten stress. Jag behöver inte springa varje gång hästarna ska ha hö. Men att sänka kraven på sig själv, är lättare sagt än gjort. Jag tog en paus i skrivandet nyss, och gav lunchhö till hästarna. Full av visdom tog jag lugna steg ned till hagen. Så kastade jag ut höet och stängde grinden och tror ni inte att jag sprang några steg innan jag kom på mig själv.  Men nu andas jag med magen i alla fall. Idag ska vi och simma, jag och Linda. Jag skickade ett sms till henne på jobbet och frågade om vi skulle simma, eller ta ett pass på Spoven istället. Hon svarade ”Om jag får önska tar vi badhuset, det var länge sedan. Jag vet att du blir lite rastlös, men du kan klara det!”

Tänk, vilken tur jag har som har sådana fina vänner. Det blir spännande att se, om jag kan flyta.

 

Spring för livet – Vildmannaloppet 2 februari 2014

Jag blir nervös redan nu. Men, så är det. Noll tävlingsnerver.

Jag och min vän Markus ska ta oss an En Svensk Klassiker. En svensk klassiker innehåller i valfri ordning men inom ett år genomförda följande lopp; Vasaloppet 90 km skidor, Vansbrosimmet 3 km simning i älv varav en uppströms(!) , Vätternrundan 300 km cykling och Lidingöloppet 30 km löpning. Och som uppvärmning gör vi lopp i löpning, skidor, cykling och simning innan de stora loppen. Vildmannaloppet på 40 km i Umeå är en sådan ”uppvärmning” inför Vasaloppet nästa år. Hur denna så kallade uppvärmningen kommer kännas vill jag inte ens tänka på. Snön kom igår, det tackar vi för, men antal mil på skidor lär vara oroväckande få då vi står på startlinjen. Det är ett antal cm snö till som måste komma innan jag kan ut och åka. Men, skam den som ger sig. Jag har två väldigt ivriga hundar och två mer skeptiska hästar som träningskompisar på löprundorna. För att inte tala om Joy. Hon har åkt några mil i vagnen. Dessutom har jag fina make (som har nya löpskor!), Linda, Lina och Görgen som i varierande skala är trogna träningskompanjoner. Vi kör löpning (Linda tycker inte det är harmoniskt då jag har med en häst) hinderbana ute, simning i Bureå och styrketräning inne i Spoven, vårt byahus. Det bästa med träningarna på Spoven är att där finns det en dusch. Mycket lyxigt.

Så, första loppet i Spring för livet , min insamling till Läkare utan gränser, blir alltså Vildmannaloppet 2 februari. Är du med att göra denna världen lite, lite bättre?

Spring för livet, utmaning 1; Vildmannaloppet. Distans; 40 km. Donation; kr/km. Klicka här för att göra din donation.