Så for maken till Finland på skyttetävling och frun blev ensam på gården. Eller ensam är fel definition. Ensam att ta beslut, med tre hundar, två hästar och en katt som rådgivare. Vi hade pratat om att riva bort nedersta delen utav panelen på ladugården och sätta stående panel där så som vi har på huset. Dels för att det skulle bli väldigt fint, men mest för att de nedersta panelbräderna verkligen farit illa av väder och vind under alla åren som vår älskade gård blivit försummad. Så då jag vinkat av Rune stegade jag med bestämda kliv mot ladugården. Panelen revs, men väl borta avslöjades att den nedersta balken farit illa den med, och var i skriande behov av renovering innan någon ny panel var redo att sättas upp. Jag försökte få igång motorsågen tills svetten rann och humöret rann över. Jag tog yxan istället och tigersågen och sågade tvärbalken under dassdörren rakt av var det ruttna virket övergick i friskt trä. Så stirrade jag och alla tre hundarna skeptiskt på den avsågade balken. En skarv på en bärande balk brukar vara tvärgående, eller sågad som ett hack, så man kan skarva på ett bra sätt. Inte tvärt av. Min balk var helt tvärt av. Jaha, men skam den som ger sig. Jag ordnade fram en grov regel och skarvade på med grova starka bultar som snälla Lars lämnat till oss. Det blev väldigt stabilt och bra. Så började jag regla, stötta upp, slå panel, såga, kapa, olja och måla. Sakta men säkert kom panelbit efter panelbit upp på ladugårdsväggen. Lars var förbi och kikade, och menade att jag inte är helt född i farstun. Till Rune sade jag inte ett pip om mitt projekt. Mitt i arbetet med väggen så insåg jag naturligtvis att dassdörren gjort sitt. Vi hade bestämt hurdana dörrar vi ville ha på ladugården så jag tog släpet en dag och styrde mot stan och köpte virke.
Men innan jag kunde börja med dassdörren for jag till Björkhammar för kalas. Då jag kom hem sent på kvällen stod två högst besvikna hästar och blängde i hagen. Jag rusade in för att hämta pannlampan och ropade på Solveig för att hälsa. Ingen katt – hon som alltid kommer springande då vi ropar. Jag hann bli lite orolig. Då såg jag henne i sängen lekande med ett blomblad. Hon är expert på att norpa blomblad och lägga dem i sängen. Jag tog bladet för att leka lite med henne då hon varit ensam hela dagen. Dock var det ett väldigt hårigt och sprattlande blomblad och till min förfäran insåg jag att det var en mus jag höll i min hand. Vi har haft en liten husmus hela vintern som samlat hundmat i en springa i väggen, men jag har inte haft hjärta att sätta fram en musfälla. Men så hade Sol lyckats fånga den. Mitt i Förfäran så knackade Stolthet mig på axeln och jag berömde vår fina lilla katt.
Jag och Rune öppnade ventilerna i grunden innan han for till Finland. Det var lite fuktigt i matkällargolvet så då jag köpte virke köpte jag en liten fuktuppsamlargrej som jag tänkte sätta under köksgolvet. Jag läste på Internet att man kan mäta fuktnivån och överstiger den 75 % så har man ett problem med fukt. Då jag var under golvet sist var Sol väldigt nyfiken, och då jag öppnade köksluckan och skulle sätta dit fuktsamlaren tog hon sin chans. Hon slängde sig ned i källaren. Jag, Bosse och Kolla stirrade förfärat och förvånat och såg säkerligen smått dumma ut då katten försvann med ett stort plask under vatten. Borta! Sekunden efter kom hon upp över ytan lika om inte än mer förfärad och förvånad. Vår matkällare hade förvandlats till en swimmingpool! 75 % sade dem. 200 liter vatten då? Väldigt praktiskt om katten vill bada ofta.
Jag och Rune har ägnat halva dagen idag åt att gräva upp det gamla diket som finns en bit bakom huset. Det var bitvis genomvuxet och fullt av bråte och vattnet från vinterns snömassor samlades i stora pölar – och under vårt köksgolv. Nu har vi med stolthet grävt och grävt och vattnet rinner med bra fart bort från gården. Och bort från matkällaren också för den delen.
Nu sitter vi inne, jag har gjort bröddeg och min älskade make har just satt bröden på jäsning på plåtarna. Vi har grillat kyckling ute idag och gjort rostbiff i ugnen så det blir nybakat bröd och rostbiff till kvällsfika. Och supergod salmiakchoklad som Rune köpt till mig från Finland då han vet att det är min favorit.