Mars. Så kom mars. Hade Rune skrivit den texten hade det stått, så kom ÄNTLIGEN mars! På många sätt hade vintern – vår första i huset – varit en riktig vargavinter. Då vi efter jul hade en ordentlig köldknäpp med grader kring minus 25 flera dagar bar vi vedsäck efter vedsäck in och matade vår fina blå kakelugn. Jag undrade i mitt stilla sinne om min käre make skulle klara vintern med förståndet i behåll. Men han fortsatte att vara samma sansade lugna man som jag gift mig med.
Så kom snön. Den hade varit en trogen gäst sedan början av december men efter jul verkligen KOM snön. Det snöade massor, massor. Mycket av det lägligt då jag var i Malmberget och jobbade. Sen kom en köldknäpp till. -33 visade termometern en dag.
Kallvattnet frös.
Och varmvattnet.
Vilken tur att vi har utedass, tänkte jag. Det tänkte inte Rune. Det är kallt att gå på utedass då det är 33 minusgrader. Men vi värmde på vattenledningarna med hårtorken ute i hallen och så kom vattnet snabbt tillbaka. Då frös vattnet i pumphuset. Men det finns en hårtork där också så det var ingen fara.
Jag kikade på Rune och förklarade att han en beundransvärd man. Han lämnade Oslo och sin fina lägenhet med toalett (!) och golvvärme och badkar och varmgarage med en ständigt varm bil. Här startade inte Mercan för att det är så kallt. Då vi skulle till sjukhuset för min knäoperation startade inte bilarna. Ingen av dem. Det var lagom spännande.
Då det blev lite mildare började det snöa igen. Massor. Det vräkte ned. Så jag kikade på Rune igen och frågade hur det egentligen gick med denna Nordsverige-vinter, med kyla, kyla och snö. Han förklarade hurtigt att det gick bra, och att han verkligen trivs. Jag sade igen att han var en beundransvärd make.
”Dessutom har de lovat sol på två dagar” sade han och log mot all snö som föll.
Så låg vi under täcket på kvällen och tittade på nyheterna. Så kom väderleksrapporten. Snö, lovade den glade meteorologen. Rune sade inte ett ord. Högerhanden sköt fram mot tv-rutan och förvånat stirrade jag på min lugna sansade make där han låg och pekade finger mot tvn.
Men så kom mars. Isproppen i duschen i hallen släppte. Det var ett tydligt vårtecken här i Burvik. Jag tänkte, att nästa vår kan vi ha vadslagning om vilken dag isen kommer att släppa i Olssons dusch. Dessutom startade Runes bil utan batteriladdare. Och snön från ladugårdstaket rasade. Framför dasset. Det höll på att bli riktigt spännande. Rune ville inte ha det riktigt så spännande så han for upp på taket för att skotta ned resterande. Han rasade också ned framför dasset. Tre gånger. Det är då inte tråkigt, detta vardagsliv.