Höst och kallt ute. Jag sitter vid vårt köksbord i köket och skriver. Bara denna mening i sig är egentligen av stor sensation för mig och maken. Vi bor inte längre i bagarstugan, vi behöver inte duscha ute eller somna med byggfläkten susandes kring öronen. Vi sover i kakelugnsrummet, med den fina blå värmande oss och med stor förundran kikar vi in mot köket. Tänk, säger jag med djup vördnad där jag ligger under täcket, tänk att vi har ett köksgolv! Jaa, svarar Rune, visst är det fantastiskt.
Vi satt och tittade på kort från sommaren och hösten igår, och igen slog det oss hur mycket vi fått gjort. Det var kanske tur att vi inte visste vilket jobb vi hade framför oss då vi satte igång att riva golven. Det är många lass med sten som vi kärrat ut, massor av sand som skottats upp för att ge plats för avlopp och vattenledningar. Släpvagnslass med isolering som med vattenpass lagts till rätta, närmare hundra meter värmeslinga och skottkärra efter skottkärra med cement. Vi har hyvlat det gamla köksgolvet och gjort alla bräder lika tjocka och lagt tillbaka på nya govåsar. De gamla har vi gjort ved av. Vi skattar oss lyckliga som har vänner och familj som generöst ställer upp med hjälp.
Igår kom snön. Strålande vackert med rimfrost i träden och vitt överallt. Och igen är jag glad att bagarstugan bytits ut mot huset. Rune brukade säga att det påminner om ett torkskåp då vi lade oss att sova i bagarstugan. Vår fina, mysiga bagarstuga där vi hade det så gott medan golven var upprivna men som hade sina egna golv helt oisolerade. Jag drog fram en stol alldeles bredvid sängen och placerade byggfläkten på den, så då vi somnade kände jag hur fläkten fick håret att svaja i vinden. Då jag hade varit och sprungit hade Rune under tiden eldat i vattenvärmaren och så stod jag ute på en isoleringsskiva medan Rune hällde vatten över sin skakade fru. En kväll bävade jag så för att duscha ute i de få plusgraderna men kände mig svettig och skitig efter en dag med arbete och hästar att Rune vänligt hällde upp vatten i en balja och hämtade en handduk. Jag plirade lite skeptiskt mot honom och vägrade att lämna min plats under det varma täcket (igen, tack mormor och morfar för de fantastiska täckena!). Istället sköt jag ut ett ben och sade att han fick torka av det med varmt vatten medan jag låg kvar i sängen. Men jag insåg ganska fort att det var en dålig idé för vattnet hamnade på lakanet lika mycket som på mitt ben. Jag ställde mig upp och huttrade och skakade tänder medan jag naken stod mitt på det kalla golvet och svabbade över kroppen med en blöt handduk. Snabbt hoppade jag under täcket och skakade tänder så kraftigt att Rune trodde jag skojade. Så nu då vi bor inne, med varmvatten och diskbänk där jag utan att frysa kan tvätta håret så tycker jag att vi lever ett liv i lyx.