Giftfritt hår

Om jag inte skulle vara helt ärlig så skulle jag säga till dig, att jag inte är fåfäng. Jag kan nämligen gå på Konsum i snickarbyxor eller pyjamasbyxor (jo, det händer). I mitt sminkskåp finns en ögonbrynspenna och lite solpuder, det är allt. Och jag klipper mitt hår själv – det kostar ju flera hundra att gå till en frisör, har du hört något så vansinnigt? Och då skulle jag kunna säga, att jag är inte det minsta fåfäng. Om jag nu inte ska vara helt ärlig.

Men jag är fåfäng. Om jag ska vara helt ärlig.
För nu råkar det vara så, att jag tycker att mina snickarbyxor är väldigt snygga. Och mina pyjamasbyxor också för den delen. Och jag tänker så, att det man tycker om ska man använda. Även om det råkar vara pyjamasbyxor. Men jag är inte fåfäng på det vis att jag bryr mig om lite skit på knäna. För skulle jag byta kläder varje gång det skulle komma en liten fläck så skulle jag inte få göra annat än byta kläder. Och jag har betydligt roligare saker att göra än att tvätta. Men jag blir alltid lika förundrad över dessa människor som alltid tycks kunna hålla sig rena. Hur gör ni? Jag är alltid sotig, och har hö någonstans instoppat. Då jag var på Intersport i mellandagarna och skulle prova löparskor (ja, jag märkte att det var fel säsong) så rasade ett halvt hölass ut då jag drog foten ur skon. Men då hade jag vett att skämmas lite.

Och jag har en akilleshäl.
Det är ju det här med håret.
Det är nog där min fåfänga har bosatt sig. I detta trassliga rede som hoppar till av förskräckelse om det någon gång skulle komma i närheten av en hårborste. Och nu är det ju så att jag aldrig fixar med det. Och jag klipper det själv. Men nu råkar jag ju tycka att jag är väldigt duktig på det. Och att det är fint då det får göra som det vill.
Men om håret någon dag vill ligga platt. Eller en annan dag vill vara stripigt och flottigt. Då knorrar fåfängan högljutt och jag känner mig hopplöst glåmig och trist.

Mitt hår tycker inte om vanligt schampo. Det gör inte jag heller. Jag tycker det är obehagligt med alla möjliga kemikalier som finns i schampo. Så jag har testat lite olika. Ett tag tvättade jag håret med kaffesump. Men jag kom fram till, att det är lite svårt att skölja ur all sump snabbt. Och står man på en träbit ute i snön och duschar så vill man att det ska gå snabbt. Jättesnabbt. Så jag har kompromissat och köpt ett giftfritt alternativ som är helt ljuvligt. Men svindyrt. Och jag och mitt hår gillar inte sånt som är svindyrt.

Så nu ska vi prova ett tips av Maria att tvätta håret med ägg – tack fina hönor – äppelcidervinäger (några matskedar per ägg) och bikarbonat (1 tsk). Jag återkommer med rapport hur det gick.

Men så var det ju mer med denna akilleshäl. Jag blonderar mitt hår. Och blonderingskemikalier går inte riktigt ihop med kaffesump och ägg. Det är lite komplicerat det där, hur jag ska kunna få ihop det. På sommaren går det bra, då solen sätter guld i håret och man är brun på ett alldeles naturligt sätt. Men nu sitter man här i mörka vintern och sätter solpuder på kinderna för att inte alldeles blekna bort.
Jag ska forska i detta här. Hur jag kan vara blond och fåfäng och alldeles giftfri.

_MG_7755