På tal om kokosolja – vilken hälsoprodukt!

På tal om kokos. Jag har läst in mig på ämnet nu. Tydligen är kokos – förutom att man luktar som en kokostopp och är leeen – en fantastisk produkt på flera sätt. En något förbisedd sådan kan jag tycka. Fast nu kan det ju vara så att det är min förmåga att vara oinsatt som förklarar min förbiseende. Men nu är jag insatt.

Att smörja in sig med kokosolja i ansikte och kropp gör dig inte bara len. Det ska tydligen vara bra mot påsar under ögonen och rynkor. Och det kan ju vara bra om man a) har småbarn och b) passerat de trettio.

Kokosolja innehåller mycket laurinsyra och hjälper att skydda mot bakterie- och virusangrepp. Den innehåller också kaprylsyra som finns i bröstmjölk. Denna fettsyra gynnar tarmens tillväxt av bra bakterier, boostar immunförsvaret och skyddar mot infektioner.

Fettsyrorna i kokos är – även då de är mättat fett som generellt är det dåliga fettet – ett bra och unikt fett för kroppen. Fettets struktur är ett sådan som lätt omvandlas till energi i kroppen istället för att lagras in och har en positiv inverkan på kroppens ämnesomsättning. Med andra ord, vill man gå ned i vikt så är det bra att inkludera kokosolja i kosten.

Kokosolja hjälper till att återställa kroppsfetterna, balansera insulinnivåerna och skydda levern.

Det finns olika typer av kokosoljan. Kallpressad, varmpressad och raffinerad. Välj den kallpressade, den har alla värmekänsliga vitaminer kvar. Och välj den ekologiska. Den processade oljan har ändrat på fettsyrorna. Då jag skulle köpa kokosolja titta jag misstänksamt på burken. Jag hade nämligen förväntat mig en olja, sådär flytande ni vet som oljor är. Men kokosolja är inte flytande i rumstemperatur – om ni nu inte eldad lite väl ivrig i er täljstenskamin – och ska vara vit eller ljusgul i färgen.

Oljan hjälper att lindra eksem och klåda.

Man kan använda kokosoljan som behandling mot mjäll och som inpackning för håret. Massera in i håret och låt sitta i en halvtimma. Trä över en badmössa – eller i mitt fall kommer det bli en konsumkasse. Sedan måste man tvätta håret två gånger för att få bort allt. Jag ska testa detta, hur det fungerar att tvätta bort kokos med ägg.

Ät ungefär 2-3 matskedar kokosolja om dagen. Den är bra att äta innan och efter träning. Man kan exempelvis äta den bara rakt upp och ned som den är, på bröd – testa mitt tips på smörgås! – som salladsdressing eller i bakverk. Nu är detta ett nytt område för mig men jag ska prova olika recept och skriva hur det smakar.

Giftfritt hår – positivt rufsigt

Jag har tvättat mitt hår med ägg-schampo idag. Maria som hade receptet skrev att hennes barn sade att hon fick väldigt lockigt hår av det. Det tyckte jag lät väldigt bra, men något orealistiskt på mitt hår eftersom det aldrig varit lockigt. Förutom den gången för många år sedan då jag permanentade håret och min dåvarande kille muttrade något om fingrar i eluttaget. Men då jag och Joy for till syster så hade jag en stor lock i luggen då jag tog av mössan. Det kan ju i och för sig bero på att jag tog på mössan medan håret ännu inte var torrt å andra sidan.

Men håret känns väldigt mjukt och fint och inte alls platt. Jag frågade maken hur han skulle beskriva håret. ”Det er ju liksom sånn…” sade han och spretade med fingrarna. ”Jeg skulle nok bruke ordet ruffsete. Positivt ruffsete.” Så nu är håret så. Positivt rufsigt.

Vilken tur att hönorna lägger många ägg nu.

_MG_7765

_MG_7760

Giftfritt hår

Om jag inte skulle vara helt ärlig så skulle jag säga till dig, att jag inte är fåfäng. Jag kan nämligen gå på Konsum i snickarbyxor eller pyjamasbyxor (jo, det händer). I mitt sminkskåp finns en ögonbrynspenna och lite solpuder, det är allt. Och jag klipper mitt hår själv – det kostar ju flera hundra att gå till en frisör, har du hört något så vansinnigt? Och då skulle jag kunna säga, att jag är inte det minsta fåfäng. Om jag nu inte ska vara helt ärlig.

Men jag är fåfäng. Om jag ska vara helt ärlig.
För nu råkar det vara så, att jag tycker att mina snickarbyxor är väldigt snygga. Och mina pyjamasbyxor också för den delen. Och jag tänker så, att det man tycker om ska man använda. Även om det råkar vara pyjamasbyxor. Men jag är inte fåfäng på det vis att jag bryr mig om lite skit på knäna. För skulle jag byta kläder varje gång det skulle komma en liten fläck så skulle jag inte få göra annat än byta kläder. Och jag har betydligt roligare saker att göra än att tvätta. Men jag blir alltid lika förundrad över dessa människor som alltid tycks kunna hålla sig rena. Hur gör ni? Jag är alltid sotig, och har hö någonstans instoppat. Då jag var på Intersport i mellandagarna och skulle prova löparskor (ja, jag märkte att det var fel säsong) så rasade ett halvt hölass ut då jag drog foten ur skon. Men då hade jag vett att skämmas lite.

Och jag har en akilleshäl.
Det är ju det här med håret.
Det är nog där min fåfänga har bosatt sig. I detta trassliga rede som hoppar till av förskräckelse om det någon gång skulle komma i närheten av en hårborste. Och nu är det ju så att jag aldrig fixar med det. Och jag klipper det själv. Men nu råkar jag ju tycka att jag är väldigt duktig på det. Och att det är fint då det får göra som det vill.
Men om håret någon dag vill ligga platt. Eller en annan dag vill vara stripigt och flottigt. Då knorrar fåfängan högljutt och jag känner mig hopplöst glåmig och trist.

Mitt hår tycker inte om vanligt schampo. Det gör inte jag heller. Jag tycker det är obehagligt med alla möjliga kemikalier som finns i schampo. Så jag har testat lite olika. Ett tag tvättade jag håret med kaffesump. Men jag kom fram till, att det är lite svårt att skölja ur all sump snabbt. Och står man på en träbit ute i snön och duschar så vill man att det ska gå snabbt. Jättesnabbt. Så jag har kompromissat och köpt ett giftfritt alternativ som är helt ljuvligt. Men svindyrt. Och jag och mitt hår gillar inte sånt som är svindyrt.

Så nu ska vi prova ett tips av Maria att tvätta håret med ägg – tack fina hönor – äppelcidervinäger (några matskedar per ägg) och bikarbonat (1 tsk). Jag återkommer med rapport hur det gick.

Men så var det ju mer med denna akilleshäl. Jag blonderar mitt hår. Och blonderingskemikalier går inte riktigt ihop med kaffesump och ägg. Det är lite komplicerat det där, hur jag ska kunna få ihop det. På sommaren går det bra, då solen sätter guld i håret och man är brun på ett alldeles naturligt sätt. Men nu sitter man här i mörka vintern och sätter solpuder på kinderna för att inte alldeles blekna bort.
Jag ska forska i detta här. Hur jag kan vara blond och fåfäng och alldeles giftfri.

_MG_7755

 

Återbruk och bananskal

Idag har jag och syster och respektive avkomma varit på stan. Det var mycket mysigt. Och något utmattande. Jag blir alltid lika förundrad då jag ser ett barn som sitter stilla längre än 5 sekunder. Eller faktiskt är stilla i största allmänhet. Joy kan vara stilla. Men inte mer än fem sekunder. Jag undrar var hon kan ha fått det ifrån månne?
Den mysiga delen är att strosa på stan, gå på röda korset och fynda och äta lunch i det gamla vackra huset på Nordanågården. Det är mysigt då Joy hämtar en bok i hyllan på Röda korset och ger till Oskar som sitter – stilla – i vagnen och då hon sätter huvudet på sned och ler det finaste leendet i världen mot de något buttra damerna i bordet bredvid och säger ”heeej” då vi äter lunch.
Den något utmattande delen är då hon springer med en fotboll i famnen rakt mot glasavdelningen på röda korset och tar en porslinssvan i sina små händer och säger ”OOOJ”. Jag blir lite matt då Joy snärtar ett bananskal på den ena buttra damen då denna går förbi och då hon trycker på larmknappen på väggen på gästtoaletten då jag sitter och kissar.

Det var halva priset på kläder idag på Röda korset så jag slog på stort och shoppade för 170 kr. Mina fynd blev ett par fina jeans vardera till maken och mig, en prickig kofta (syster hittade den och jag är väldigt glad att hennes gravidmage inte skulle ha en chans att rymmas i den så jag kunde ta den) och ett par – skitsnygga – täckbyxor till mig, en pepparkvarn och en vas. Och en barnbok. Och en regnjacka. Den jackan ska dock sys om till något verkligt smart. Jag och syster ska utveckla en ny uppfinning nämligen. Jag gillar återbruk!

_MG_7736 _MG_7727 _MG_7698 _MG_7672

 

Dagens ord – medveten

Sedan jag började min blogg har jag vuxit väldigt som person. Så mycket man nu kan växa under några veckor. Men jag har i alla fall gått från att vara högst skeptisk till detta med blogg till att bli ivrig. Jag kan sitta och läsa mina egna inlägg och skratta för mig själv. Vilket i sin tur gör att jag blir lite skamsen. Men Jante bor inte i vårt hus så då får man allt tycka om att läsa vad man själv skrivit, tänker jag.

Jag har tittat runt på andra bloggar också. Vissa förstår jag mig inte på, som de som verkar gå ut på att visa upp ett perfekt liv. Inge kattpiss i rentvätten där inte. Men många är fantastiska skribenter och livskonstnärer som inspirerar mig och får mig att skratta högt.
Jag har tidigare skrivit om mitt medvetna val att ha mycket tid hemma. Och så läste jag bloggen till en kvinna som just skrev om en medveten livsstil. Det tyckte jag om.
Medveten.
Jag vill vara medveten.
Medveten om mitt liv, och den kraft jag har att bestämma över det.
Medveten om det ansvar jag har gentemot mig själv, mitt barn, mina medmänniskor och gentemot den värld jag lever i och på.
Medveten om de konsekvenser mina val har.
Medveten om, att mina drömmar är inte till för att stängas inne, utan för att släppas fria.

En helt vanlig grisslakt

Idag har vi slaktat grisarna. Det gick till som en helt vanlig grisslakt går till.
En helt vanlig grisslakt går till så att slaktaren ringer på morgonen och säger att han har diskbråck. Vi har aldrig slaktat en gris, men får och älg och hjort så hur svårt kan det vara? Egentligen?
Vidare går en helt vanlig grisslakt till så att en make och medhjälparen Mats åker till slaktaren som har diskbråck, och hämtar nödvändig utrustning; skållningsbalja, kedja, harts, termometer, en klo, en galge och massor av råd hur man ska göra. De kom ihåg allting utom råden för dem tappade de bort på vägen hem. Under tiden söker en fru efter slaktknivs-setet som hustomten naturligtvis lånat precis idag. Tur att Linas och Mats hustomte inte behövde knivar idag för deras knivar var där de skulle vara.
Sedan huggs det ved och det eldas i två vattenvärmare för att koka vatten. En fru hugger sig i knät med en yxa.
Sedan går en make och en Mats till hagen med ett gevär. En fru haltar in i huset, lägger sig med täckbyxor och vinterskor i schäslongen och läser maniskt i en bok.
En make och en Mats kommer med en död brun gris till skållningsbaljan och börjar ösa vatten och pratar. En fru går ut och öser vatten och gråter.
Vidare går en helt vanlig grisslakt till att grisen skållas i för kallt vatten och en fru gråter och ryter åt maken som häller kallt vatten i det varma vattnet. Maken ryter tillbaka.
Sedan kramar maken frun och frun säger förlåt och sedan gråter ingen mer och alla pratar i normal samtalston. En fru, en make och en Mats känner sig lättade.
Sedan eldas det mer och vattnet blir hett och det går lätt att skålla grisen. Samtliga blir ännu mer lättade.
Sedan lyfts grisen upp ur vattnet och en make, en fru och en Mats häller vatten och skrapar med en kniv i en mindre evighet. Sedan öppnas en gris och under noga koncentration tar en fru och en Mats bort urinblåsan och nickar nöjt till varandra då det gick väldigt smidigt. Sedan släpps alla tarmar ut och så kommer en till urinblåsa fram. Det var konstigt tyckte en fru och en Mats.
Sedan står en fru bakom grisen och skär runt analöppningen och sedan står hon med ett gris-rövhål i handen och väntar medan en make och en Mats står på framsidan om grisen och funderar hur man ska skära lös äntarmen bäst i ett stycke. En fru tycker att det tar för lång tid.
Sedan skär sig en fru i handen.
Sedan är allt klart med första grisen i en helt vanlig grisslakt och en make och en Mats går med ett gevär till hagen. Och sedan börjar allt om. Förutom att nu är vattnet alltid nog hett och en fru ryter ingenting. Hon bara gråter ett tag.

_MG_7361 _MG_7368_MG_7364_MG_7381_MG_7389_MG_7407

_MG_7378

 

Tre grisar

Det bor tre grisar på vår gård. Egentligen är en av dem systers och Mats men det är jag och Rune, och Joy såklart, som tar hand om dem alla tre.
Jag tycker om grisar. Speciellt vår bruna gris.
Då de kom till oss satt jag oförskräckt på marken och kliade dem bakom örat. Men så kom den ena, Vit-leggen som Rune kallar honom, och bet mig i benet. Och jag hoppade förfärat ut ur hagen. Fast om jag ska vara riktigt ärlig så är nog ordet bet en aning överdrivet. Han mer provsmakade på byxbenet. Men då jag på kvällen skulle in i hagen och byta vattenhink kom alla tre springandes mot mig då jag började skramla med hinken. Jag kastade undan hinken och två av grisarna vände mot den. Den tredje, Vit-leggen, fortsatte mot mig.
Jag blev rädd.
Jag sprang bakom en tunn liten björk längre in i hagen och ropade skräckslaget på Rune genom mörkret. Men han var inne och utom räckhåll. Jag brukar aldrig vara rädd för djur, men denna lilla nykomling till gris var jag rädd för. Jag stod bakom den lilla björken ett bra tag innan jag med hjärtat i halsgropen sprintade ut ur hagen.
De är dock väldigt snälla våra grisar. Nu är jag inte rädd för Vit-leggen längre. Nästan inte.

_MG_7064 _MG_7066 _MG_7062

_MG_7075