Det verkar som att det går troll i mina mobiler. En efter en ger de upp om vår relation. En gick i strejk efter att den fick dela jackficka med ett nyhämtat (läs: efter en stund mosat) ägg. Tydligen är ägg inte lika bra för mobiler som för håret. Senaste telefonen – efter noga övervägande att helt enkelt vägra ha någon alls – fick bli en sådan där go-variant. Och inte den svenska varianten synonymt med mysig, utan den engelska synonymt med nu-är-vi-banne-mig-i-farten. Maken har till och med köpt mig ett sådant där fodral efter att jag envist hävdat att jag minsann inte alls tänkte köpa ett, och som faktiskt är väldigt bra att ha.
Men i morse då jag vaknade gjorde inte mobilen det. Och trots idoga upplivningsförsök är och förblir den stendöd. Den har hållit ut ett halvår. Det är väl nästan rekord det. Skittelefoner är vad de är. Tillverkade för konsumtion. Vette tusan om jag inte vägrar att köpa en ny. Då får de nog sig en tankeställare kan jag tänka, dessa där telefontillverkarna.