Kategoriarkiv: Reflektion

”Den man inte snackar skit om, är det ingenting med”

Wilhelm Moberg. Det var han som sade det. Jag har haft det citatet på kontorsväggen uppe i Gällivare då jag arbetade med magasinet. Då jag har det arbetet som jag har, med ynnesten att få möta många, modiga människor som delar med sig av sitt liv så måste jag ibland bara stanna upp och reflektera. Det är många som får möta motstånd, hårda ord, fördömande blickar och prat bakom ryggen. Vi kan väl alla känna igenom oss i det? Jag kan det! Ibland funderar jag om det är jag som…

Lyssna på detta!

Åh, ni måste lyssna på detta sommarprat!(klicka här) Gunhild Stordalen. Vilken otrolig kvinna! Ta dig tiden, lyssna – välj varianten med musik  – och ta till dig orden. Den kraft hon besitter gick rakt in i mig. Hennes person, hennes tankar och inte minst hennes budskap. Vi håller på att äta oss in i döden. Jag tänker att jag är medveten, påläst och insatt. Men jag fick en väckarklocka. Det finns så mycket vi måste göra. Som vi kan göra! Det behöver inte vara så komplicerat. Inte egentligen. Det är…

Vi kan!

Tänk de krafter som finns. Den ständiga energin som omger oss. Alltid. Den virvlande vinden som kan få ett träd att gå av på mitten. Och det är bara en lätt pust av den förmåga som finns. Vår jord är helt fantastisk. Den ger oss så mycket. Om vi skulle använda alla de tillgångar som finns på rätt sätt skulle ingen miljökatastrof trampa närmare och ingen fattigdom behöva finnas. Och fattigdom, svält och desperata levnadsförhållanden är grogrunden för krig. Dags att ta vara på vår planet. Vi kan det!

Kvällssol

Jag har inte så mycket övers för Facebook men Blocket är bra. Det är tack vare Blocket som jag har suttit på en inglasad veranda idag, blickat ut över en sjö i kvällssol och filosoferat över livet. Det är ganska otroligt. Hur en tur med bussen för att hämta nät leder till samtal med ett äldre par som om jag inte hade haft personer hemma som väntade hade varat i timmar. Sedan tur hem i en buss som inte är helt ljudisolerad och där t-shirten klibbar mot ryggen men där jag…

Varje dag

Ibland är livet märkligt. De där svängarna det tar när man som inte riktigt hinner med utan man kastas än hit än dit. Så har min början på veckan varit. Det första kastet var då jag gick ut från kontoret i Gällivare och upptäcker att det varit inbrott i bussen. Någon hade brutit sig in mitt på ljusan dag och stulit all kamerautrustning jag hade där. Kameran hade jag på kontoret men resten hade jag lämnat i bussen. Jag vet. Dumt, godtroget och möjligen aningens huvudlöst. Så kvällen slutade med…

Få mycket gjort

Vi var i skogen nu på kvällen. Solen lyser. Jag tycker om kvällssolen. Ljuset är milt och samtidigt intensivt på ett vis som en fotograf är väldigt tacksam för. Men nu hade jag inte kameran med utan motorsågen. Joy hade yxa. Vi arbetade med att såga och kvista gran till hagstolpar. Hundarna var också med. Inte det mest effektiva arbetsgänget med tre hundar och en treåring, men nog det gladaste. Tills en gatuhund i sin iver skuttade över ett vattenfyllt dike och en treåring i andra änden av kopplet hamnade…

På väg hem

Jag har varit uppe i Malmberget denna vecka. Arbetet med det nya magasinet har påbörjats. Och varje gång jag ska iväg och göra en intervju eller fotografera så är jag lite nervös. Och varje gång så får mötet med människan mig att förbluffas.  Jag är så lyckligt lottad som har möjlighet att träffa så många människor i mitt yrke, höra deras berättelser och ta del av deras liv. Snart börjar resan söderut och hemåt. Att få komma hem efter en arbetsvecka är en känsla av glädje som är svår att förklara….

Jag vill

Gunn Berit skrev en kommentar om att vi behöver vintern, för att uppskatta våren. Jag började att skriva ett svar men det blev så långt så det kommer här istället; Utan mörkret och kylan skulle våren aldrig bli densamma. Det är just kontrasterna som är det mäktiga. Jag tänker att hela livet handlar om det. Det är aldrig så skönt att gå och lägga mig som efter en fullspäckad dag. Aldrig så skönt att få komma in som efter att det vräkt ned snö och jag skottat så svetten rinnner….

Lugnet och kraften

Jag tänker att det handlar om vår stenåldershjärna. Det där lugnet som kommer av att laga mat över öppen eld. Åh, jag tycker om våren. Jag är en vinterflicka. Jag skulle inte kunna tänka mig bo någonstans där det inte är riktig vinter. Men då våren kommer. Det är som att jag vaknar till liv. Och dagar som denna, då maten kan börja lagas utomhus – då spirar jag.

Därför älskar jag dig

Du bryr dig mindre i det du borde, men satsar allt på det du vill. Du avstår från att köpa motorcykel fast du väldigt mycket vill, då din fru inte vill så mycket. Då solen skiner sitter du ute och slipar på dina gevärskolvar. Du drömmer om egen kolvtillverkning och så följer du den drömmen. Jag suckar och himlar med ögonen men egentligen är jag väldigt stolt över ditt brinnande intresse för millimeterprecision. Du kör hela natten från Alanda med en gatuhund i baksätet och en sovande fru i framsätet….

Göra på ett annat sätt

Vi skulle göra leverbiff till middag häromdagen. Men skruven till vår kvarn – den man använder till att spänna fast hela härligheten – har på något oförklarligt vis blivit krokig. Och inte lite krokig utan så krokig att den inte alls vill fungera längre. Nu kanske det inte är så många som använder dessa gamla kvarnar längre, men de flesta har nog sett en sådan. Man spänner fast kvarnen mot en bordsskiva med en skruv, eller bult, från undersidan så att den sitter stumt. Maken kapade av den krokiga delen…

Att det ska vara så svårt…

…att få till en bild på mina galabyxor. Jag glömde helt bort att ta en bild då vi gjorde oss i ordning för galan och sedan har tanken varit att jag helt enkelt kliver i dem igen och maken tar ett kort. Men, det verkar som sagt vara svårt. Idag har vi istället slagit papp på bastutaket och varit in till Skellefteå för att köpa vindskiveplåt. Det gick väl sådär. Vi glömde det. Men vi köpte en motorvärmare till bussen och en hjälpstartare. Ni vet, en sådan där man kopplar på…

En utelampa och kvällsdopp

Det har varit en kall sommar i år. Det känns som att dagarna då man gått i shorts varit få. Utelamporna tänds nu rätt tidigt om kvällarna. De har sensorer i sig, och tänds automatiskt då skymningen kommer. Hösten smyger sig sakta närmare. Och kanske kan det kännas vemodigt, då det aldrig riktigt känts som att sommaren varit här. Men den har det. Det är den. Jag tog hundarna på en cykeltur då maken lade ett barn att sova och så mötte Linda upp oss. Vi cyklade längst ringlande grusvägar…

Hopp på asfalt

Vi var på konsum igår. Medan vi parkerade bilen såg jag en man sitta utanför affären, med en pappersmugg framför sig. Han satt på en liten filt på asfalten och vaggade sakta fram och tillbaka i ett försök att hålla värmen. En bit från honom stod några flickor från årskurs 6 och sålde bröd till förmån för deras klassresa. Då jag kliver ur bilen så ser jag en man gå mot ingången av affären. Han var uppskattningsvis kring 60 år och såg ut så som många män i den åldern…

Lugn i stormen

Jag hade en plan denna vecka. Jag har ju varit och jobbat en vecka, och ska upp igen på söndag. Och då tänkte jag att jag behöver en plan. Som följde; Jag skulle motionera hästarna varje dag. Redigera bilder och skriva texter. Baka med Joy och träna med Linda. Sedan skulle hundar motioneras också förstås. Och sedan så var det bastun. Hela bakväggen skulle jag slå panel på, och måla. Det gick sådär. Egentligen är Livet ganska bra på att tala om för oss, då det är dags att bromsa lite….

Ibland blir jag lite matt

Idag har jag arbetat med Fröja i skogen. Vi har kört hem ved. Och som så ofta – vilken underbar kamrat denna stora varelse är. Jag har målat lite panel också. Med betoning på lite. Ibland. Ibland har jag lust att bara blunda då jag går förbi vårt bygge. Nu har vi levt med renoveringar och byggprojekt i fem år. Fem år! Och oftast är det inspirerande, kreativt, fantastiskt roligt och tillfredsställande. Men ibland. Ibland vill man bara dra ett täcke över huvudet. Jag tror faktiskt att jag ska gå…

Åh, så jag önskar

Ok. Nu har så valdagen kommit. Joy fick följa med till vallokalen. Jag har förklarat till henne att det är viktigt, det här med att rösta. Det är ju vårt land det handlar om att reparera. Och jag önskar, åh så jag önskar, att det det blir en bra renovering.Den var i skolans matsal. Vallokalen, alltså. Jag kände ett litet vemod då jag slog upp de tunga dörrarna och klev in. ”Jaha” sade jag till Joy. ”Det är här du ska börja om några år”. Kanske är det en normal…

För att

Det är för att det bara finns kvar äpplen där en tvååring inte når. För att hönsen får vara bortskämda. För att hästarna gnäggar då jag kliver ut på trappan och hundarna sträcker ut i galopp. Det är för av jag kan höra havet dansa då stormen virvlar om hösten och för att jag kan simma med ett stadigt tak i hästmanen. Det är för att jag kan bada badkar med stjärnorna som tak. För att jag kan muttra över hönsen som sprätter upp min potatis och skratta över katternas…

Varma höstdagar

De kommer emellanåt – de varma höstdagarna. Då Joy vaknat från sin lunchvila fick hon en burk körsbär som mormor och gammelmormor plockat från trädet på gården och så slank hon ut. Då jag öppnade dörren för att damma en matta – en hund eller två hade legat där och torkat en regnig dag – så satt två kompisar på bänken och åt bär och filosoferade. De är ganska så kloka, barnen och djuren. En solig dag ska man inte alls damma mattor. Då ska man sitta på en bänk…

Motsatsen till mörker är ljus

Idag steg maken upp med Joy och jag låg kvar i sängen. Tanken var att jag skulle fortsätta sova. Då Rune börjat jobba igen så får han lördagen som sovmorgon och jag söndagen och det är så skönt. Men så började hönsen leva ett väldigt liv ute och jag visste inte om hundarna (läs: hönsens livvakter) var ute på morgonens cykeltur så då virade jag in mig i Joys täcke och så flög jag ned för trappan. Men make, barn och hundar hade full koll på hönsen så jag traskade…