Då jag var gravid blev vi informerade av barnmorskan om dessa gravidgrupper som anordnas. Samlingar för ett gäng gravida kvinnor och deras eventuella respektive och så får man all nödvändig information som kan tänkas behövas inför det kommande barnet. Amning och gud vet allt som tas upp. Jag vet ju egentligen inte så mycket om vad som samtalas på dessa träffar. Vi var på en sådan.
Jag hade sett fram emot dem. Jag tyckte det skulle bli spännande att träffa andra gravida par och ta del av tankar inför det kommande föräldrarskapet. Så for vi dit, min make och jag. Och jag trodde jag skulle krevera. Det var faktiskt som en parodi. Nu kan det ju hända, att alla andra i vår grupp tyckte att det var vi som var en parodi. Det är nog ingen omöjlighet. Men de satt där ett gäng blivande föräldrar och diskuterade på djupaste allvar alla de saker, utrustning och prylar som behövdes införskaffas. Och det var inte en-barnvagn-kan-ju-vara-en-bra-sak, utan nu-diskuterar-vi-detta-med-barnvagn-på-molekylnivå-och-det-ska-minsann-vara-en-dyr-vagn. Inte en gång nämndes det kommande barnet, vilka värderingar man ville ge barnet, vilken föräldraroll som önskades eller hur man förhåller sig om barnet som kommer skulle ha speciella behov. Då diskussionen gick in på rosa eller blå nappar – hur gör man om man har med en rosa napp till BB och så kommer det en pojke? – bestämde jag mig för att inte gå på en enda träff till.
Vad är det med allt detta rosa? Är vi så frånkopplade tanken om att låta barnen vara sina egna, oavsett kön, att vi inte ser hur vi redan innan barnet är född sätter in dem i fack? Nu kanske en del tänker, att vad är det för fel på rosa? Och flickorna vill ju ha rosa själva.
Nej. Det vill de inte. De har blivit skolade av samhället att flickor har rosa. På samma sätt som alla barn – oavsett kön – blir skolade i könsroller. Det är ju vansinne. Det är inget fel på färgen rosa. Det är en färg. Men det den symboliserar är fel.
Jag var inhoppande fotbollstränare härom kvällen för ett gäng 7-8 åriga tjejer. Jag fick en chock då jag gick in i omklädningsrummet. Det var, bokstavligt talat, rosa maffian. Vad är det som gör, att alla dessa barn ska vara likadana? Vad är det som gör, att kläderna är så viktiga? En sjuåring kom fram till mig, drog demostrativt i sina tajta tajts och tajta (rosa) tröja och sa stolt – ”Detta är tajtkläder.”
Jaha, rosa tajtkläder. Det är tydligen det som gäller.
Nej. Behandla pojkar som du skulle behandla flickor, och behandla flickor som du skulle behandla pojkar. Behandla kvinnor som du behandlar män. Och behandla män som du behandlar kvinnor. Svårare än så är det inte. Men det verkar ju som att det ska vara så fruktansvärt komplicerat.
Jaaa du anna tiderna förändras, på bara dessa år som ja växte upp fanns inget sådant, (kanske inte iallafall där ja växt upp) där ärvde småsyskonen de äldre syskonens kläder, cykel osv. För inte så längesen kom det ju ett nytt ord åxå!!!!!……HEN!!!!! Va e d för ord! I mina ögon bra att d inte används så mycket, vars e vi på väg!!!!!! D fungerade ju förr, varför inte nu, nä anna ja håller me dej, nån skillnad på barna behövs inte göras, alla e dom lika mkt värda!!!!!
Vad fint att du reagerar Elle :) Och jag håller så med dig, att alla barnen är lika mycket värda :) Där kan jag tycka att ”hen” kan vara ett användbart ord. Det finns många situationer då man inte behöver identifiera en person som antingen han eller hon, och hen kan ta platsen. Jag ska ge ett exempel. Då vi väntade Joy fick vi från barnmorskan en bok om graviditeten, förlossningen och första tiden då barnet kommit. I avsnittet om förlossning stod det att (jag citerar inte ordagrant men det viktiga är rätt) ”pappan får vara med under hela förlossningen. Han har en viktig funktion att vara stöd…”. Men nu är det ju så, att det inte är alla blivande mödrar som ska föda sitt barn som har pappan med i bilden. Kanske vill man ha med sig exempelvis en god vän, en släkting eller en partner som faktiskt inte är pappan. Det finns många samkönade relationer och äktenskap där exempelvis två mammor ska vara med om en förlossning. Så där tycker jag att det skulle ha stått ”närstående får vara med under hela förlossningen. Hen har en viktig funktion att vara stöd…)
Om man inte vill veta könet på barnet om man är gravid kan man säga hen istället för ”den”. Osv, osv… :)
Rosa för flickor och blått för pojkar är helt godtyckligt, men många verkar betrakta det som en naturlag (och sätter igång att surra fram förvirrade resonemang om att kvinnor på stenåldern gillade rosa bäst för att de plockade röda bär medan män jagade mammutar som nog inte var blå men iallafall vaddå ingen vet hur könsrollerna såg ut för tiotusentals år sedan men jag kan hitta på vad jag vill. Etc).
Här finns en artikel som reder ut de historiska begreppen:
http://www.smithsonianmag.com/arts-culture/when-did-girls-start-wearing-pink-1370097/
Rosa-för-flickor är betydligt nyare än vad de flesta tror. Ett tag var det tvärt om. Och mest handlar det om kommersialism. Hur skulle det se ut om lillebror kunde ärva storasysters kläder?
Det var en bra artikel! Tack för att du skrev din kommentar och delade med dig av länken! Och jag tror som du – och som artikeln också lyfter – att det handlar om kommersialismen. Barn är en lättpåverkad grupp som utsätts för hårt kommersiellt tryck. Det är ingen raketforskning att gå på en vanlig klädbutik och lista ut vilken avdelning som är för flickor och vilken som är för pojkar.
Och färgen i sig, är bara en färg, men det är som sagt något den symboliserar. Till exempel är flickkläder i samma storlek som pojkkläder mindre, mer figursydda, lägre midja – sämre lämpade för rörelse och lek helt enkelt.
Ja, jag blir trött då jag tänker på detta.
Den psykiska ohälsan i vårt samhälle ökar. Det är den största orsaken i Sverige idag på långvarig sjukfrånvaro. Tål att tänkas på. Kanske drar jag på höga växlar nu, men jag är övertygad om att allt har ett samband. Det finns något i vårt samhälle idag som gör oss sjuka.
Materialism och konsumtion, yta och utseende – det tar för mycket plats. Om vi alla skulle backa ett steg – investera mer i värderingar snarare än i materiella ting, reflektera över hur vi förhåller oss till varandra och oss själva – ja då tror jag att vi alla skulle må bättre.
Barnen inkluderade.