Kategoriarkiv: Att vara förälder

Kontroll

Idag bakade jag och Joy kanelbullar och blåbärsbulla på morgonen. Medan vi väntade på att degen skulle jäsa gjorde vi lite kroppskontrollövningar. Joy gjorde som vanligt och förbluffade mig. Både med sin skicklighet och den något originella klädstilen. Jag övade mig lite mer under dagen. Jag vet dock inte om min egen klädstil med ullångkalsonger är så mycket bättre. Däremot är jag  stolt över min kroppskontroll. Den är i alla fall betydligt bättre än min kontroll på en gatuhund.    

Filfärg

Mamma tipsade om att måla med fil färgad med karamellfärg. Och använda händerna som pensel. Det tyckte jag lät som en fin idé. Giftfri färg som man kan äta. Nu hade vi ingen karamellfärg och oddsen att jag kommer ihåg att köpa det är liten. Jag skriver ibland en handlingslista men då glömmer jag den hemma eller så försvinner den på något vis på vägen. Men jag tog gurkmeja, kanel, blåbärssylt och hallonsylt som färgämne. Och det var nog ännu bättre. För det går inte åt så många skedar färg…

Inte svårare än så

Det blev faktiskt upphåll i regnet. Då passade jag på att gå ut och sätta potatis. Regnet kom tillbaka men luften var varm och regnet milt så det gjorde egentligen ingenting. Joy och Oskar hjälpte mig. De är fantastiska dessa ungar. De har hjälpt att kratta och jämna till  de stora högarna av gödsel och sedan har jag gjort gropar och de har satt varenda potatis och skopat jord över. Kanske kan det verka simpelt. Och jag tänker att det är det. Det är inte komplicerat att sätta potatis. Men värdefullt…

Frukost ute

Sommaren är här. Luften slår varm i ansiktet då jag öppnar dörren på morgonen, fötterna är bara och hela barnet likaså.  Joy väljer att äta sin morgonmacka med hönsen. Mår rätt gott mornar som denna. 

Så vackra

Joy har på egen hand plockat en bukett. Och den är så strålande vacker. Vissa menar att maskrosor bara är ogräs. Jag kan inte påstå att jag väjer för dem med gräsklipparen som jag gör för blåklockor. Men så tittar jag på dessa blommor. Genom ett barns ögon. Och de är så vackra. Vi ska nog oftare titta på världen genom barns ögon.

Få mycket gjort

Vi var i skogen nu på kvällen. Solen lyser. Jag tycker om kvällssolen. Ljuset är milt och samtidigt intensivt på ett vis som en fotograf är väldigt tacksam för. Men nu hade jag inte kameran med utan motorsågen. Joy hade yxa. Vi arbetade med att såga och kvista gran till hagstolpar. Hundarna var också med. Inte det mest effektiva arbetsgänget med tre hundar och en treåring, men nog det gladaste. Tills en gatuhund i sin iver skuttade över ett vattenfyllt dike och en treåring i andra änden av kopplet hamnade…

Den ungen

Jag ignorerar den bristande tekniken. Om nu någon skulle undra vad det är jag försöker visa så är det en treåring som cyklar. Ingen mamma som håller i! Idag har hon cyklat till Ila och tillbaka, 2,5 km. Ett tips. Om en treåring helt plötsligt börjar cykla för egen maskin. Byt träskorna mot löparskorna. Klicka på länken nedan… joy cyklar

I mitt stilla sinne

Joy leker med sin pärlplatta och sina pärlor. Hon tycker om att lägga pärlplattor. Mycket. Ännu mer tycker hon om att låta sin lilla docka bada i pärlburken. ”Det är så roligt då det stänker, mamma.”  I början samlade jag upp alla pärlor och lade tillbaka i burken. Det har jag slutat med. Nu dammsuger jag. Det är som pojken med guldbyxorna. Det kan aldrig ta slut pärlor. Det är som en aldrig sinande källa till uppmaning att det är dags att städa. Så kände jag nu. Att det var hög…

Matvärd och brandman

Jag tittade på filmen jag gjorde på Joy då hon var drygt året gammal. När hon steker ägg. Ibland tror jag att jag glömmer att hon trots allt bara är tre år denna unge. Hon är som en aldrig sinande källa till förundran. Det är ett av privilegierna med att vara förälder tänker jag. Att man får förundras alltså. Idag ville hon ha ägg till frukost. Och det är som om hon aldrig gjort annat än stekt ägg. Vilket ju är lite en sanning i och för sig. Det enda jag…

Pepparkakstider

Om en mamma åker till Stockholm så kan det hända att hon i ett skyltfönster ser Mumin-pepparkakasformar. Och då kan det vara så att en mamma köper en sådan då barnet hemma tycker väldigt mycket om Mumin. Och då kan det bli så att en mamma och ett barn gör en pepparkaksdeg och bakar pepparkakor fast det inte blivit första advent ännu. För ett barn är som sin mamma och har inte riktigt fått grepp på det där som kallas tålamod.

Matklänning

Joy är ett hjälpsamt barn. Bland annat tycker hon om att hjälpa en mamma att laga mat. Då vill hon ha på sig sin matklänning. Sist ville hon ha en matmössa också. Det finns ingen matmössa hemma hos oss så en mamma knöt en kökshandduk runt huvudet. Det var ett barn mycket nöjd med.

En buss och ett äventyr

Min första bil hette Egil. Jag köpte honom för pengarna jag – och Kolla – fick då Kollas valpar såldes. Då när vi kommit hem från Island och denna misshandlade, undernärda hund bara blev rundare och rundare. Det var en gammal blå passat, en stor kombi utan varken abs eller servo men som jag älskade. Nu tycker jag att det är ett ganska så starkt ord för materiella ting men jag tänker att endel gamla bilar – så som vissa hus – har en själ. Kanske inte på samma sätt…

Att vila efter ett Vasalopp

Jag kom hem sent på måndagskväll efter Vasaloppet. Egentligen var det nog natt. Jag var helt slut. Förra veckan var en galen vecka då jag och min chef hastigt och lustigt bestämde oss för att det var vi som skulle göra layouten för tidningen. Kanske inte enbart hastigt och lustigt utan nödvändigt beroende på olika faktorer. Men vad än orsakerna var så blev det så att jag och Mia hade fem dagar på oss att göra layout för 72 sidor magasin och både hon och jag bröt ihop några gånger…