Ok. Om vi säger såhär. När jag anmälde mig till vansbro så var min tanke att jag skulle simma väldigt mycket innan tävlingen.
Det har jag inte gjort.
Jag har sprungit mycket. Tränat brottningsstyrka – jag är mycket imponerad över fina vänner och en make som ofta tränar med mig – och jag känner mig i hyfsad form. Men, jag vet inte riktigt om det är rätt uppladdning att undvika vattnet. För undviker, det gör jag. Det är så vansinnigt kallt. Sist var jag frusen några timmar efteråt och jag vill helst slippa en förkylning så jag fortsätter att vara på land snarare än i vattnet.
Men jag har känt mig lugn. Inte alls speciellt nervös. Tills jag gick in på min mail för att söka fram mitt startbevis som jag målmedvetet undvikit lika skickligt som vattnet. Men det ska man ha med sig till tävlingen, så det började vara dags att söka fram det.
(OBS! Här ska en mormor hoppa över några rader innan hon börjar läsa igen, för nu kommer datum för tävlingen och det vill du ju inte veta. Så mormor, läs inte nu, ok?) Vi åker söderut nästa fredag och på lördag är det det tävlingen.
Så då grävde jag fram startbeviset i kväll. Och jag kände mig väldigt lugn tills jag såg raden längst ner på formuläret. Vid anmälan skulle man lämna ICE-uppgifter. Det hade jag inget minne av att jag gjort. Men längst där nere stod makens namn och nummer prydligt uppradade efter ”ICE”.
In Case of Emergency
Jaha. Vi får ju verkligen hoppas att det inte blir nödvändigt.