En roadtrip

Vi är hemkomna från fjällturen.
Eller.
Vi är hemkomna från våran roadtrip.
Då två vänner och ett barn ska på fjälltur så kan det gå lite hur som helst. Om det dessutom råkar falla sig så att den ena vännen har en impulsivitet och förmåga till kreativt (enligt henne själv) kaos medan den andra vännen gärna vill ha kontroll, ordning och en plan och barnet är två år – ja då blir en fjälltur en roadtrip.
Innan avfärd mot fjällen hade jag högljutt deklarerat att någon camping blir det inte tal om. Jag skulle skämmas att tälta på en sådan. Det skulle liksom kännas som fusk. Och är man uppfödd i Lappland, och blivit buren på pappas rygg i fjällen redan innan man kunde gå – ja då blir det helt enkelt inte tal om någon camping.
Trodde jag.
Första kvällen körde vi tills det började mörkna. Då blev det dags att slå upp ett tält så att tvååringen i gänget skulle få sova. Eftersom jag bestämt ville bestämma körde vi in efter en grusväg. ”Vi ska sova vid vatten” förklarade jag till Linda och Joy. Detta förklarande slutade med att jag slog upp tältet i regnet vid ett träskliknande sel medan Joy satt i bilen med näsan mot rutan och oroligt deklarerade ”Mamma blöt”.
Om ni någon gång tältat vid ett träskliknande sel så vet ni att där växer stora kattskallar. Det är väldigt ojämt att sova på stora grästuvor. Då Joy vaknade på natten och satte sig upp för att lägga sig åt det andra hållet – så som hon alltid gör – så föll hon huvudstupa ned i ett stort hål. Men jag fiskade upp henne därifrån och sedan fortsatte hon att sova uppe på en tuva. Jag sov också förvånansvärt bra. Ibland är det tur att jag alltid packar just innan avfärd för i farten hade jag inte alls packat med en sovsäck utan makens bivack. Det blir mycket mjukare att sova då man kan lägga bivacken under liggunderlaget. För även om det är augusti så är nätterna varma och någon sovsäck behövs inte. Fast det tyckte inte Linda. Hon har legat halva natten och räknat hur många tåg som passerat. För det var ju inte bara vid ett träsk jag bestämde att vi skulle sova. Det var ju en järnväg där också.

Väl framme i Östersund ville Linda gå på badhuset. ”Så vi kan bli rena” förklarade hon. Det var någonstans här som våran fjälltur sakta omvandlades till en roadtrip. Men eftersom jag sett framför mig nakna dopp i en fjällsjö så hade jag inte med mig någon bikini. Så vi for till röda korset. Ett litet tips. Om du ska på badhuset i Östersund så köp inte bikinin på röda korset. Och om du gör det, prova den innan du står i duschen och ska ut i offentligheten. Eftersom utbudet av bikini på röda korset är något begränsat så slutade det med att jag stod där i duschen med en knallgul bikinitrosa modell tanga (det upptäckte jag först då jag satte på mig den) som dessutom blev oroväckande genomskinlig då den blev blöt. ”Du kommer ju vara under vattnet” tröstade Linda. Fast det är inte så lätt att vara under vattnet då man står med en tvååring i en barnpool som har två dm vatten.

Kommande nätter fick Linda vara den mer bestämmande kraften. Så nu har jag tältat på camping. Och då man är med sin vän och sitt barn på en roadtrip så kan det vara väldigt mysigt med camping. Ett barn träffar kompisar och en Linda kan diska kastrullerna jag diskat i sjön.
Vi tog en dagstur upp på fjället. Det var väldigt mysigt. På nerväg plockade vi blåbär och vid bilen fanns det hallon och sedan kokade vi sylt, värmde ostkaka och ett barn sov länge efter att hon somnat i ryggsäcken på min rygg. Innan hon somnade förklarade hon till mig planen för kommande natt. ”Mamma, inte sova tältet”.

_MG_2455

 

_MG_2472