Jag lär mig sakta mer. Nu har jag så smått börjat utforska världen med de svartvita fotografierna. Det är så fantastiskt roligt. Och då man får en bra bild, då kan man tycka att den där amazonkvinnan faktiskt hade rätt :) Idag då jag och Joy var ute med hundarna på promenad tidigt på morgonen innan vi skulle till dagis så tittade Joy upp på mig från vagnen. Jag hade på mig min orangea helly hansen och håret stod (som vanligt) åt alla håll. Jag har känt mig lite dassig i håret på sista tiden. Jag låter det växa ut och befinner mig i det där stadiet då det varken är kort eller långt utan mest bara hopplöst. Men så tittade detta ljuvliga barn på mig och så säger hon, ”Mamma fin i håret”. Det gjorde hela min dag.
