Så. Detta lär bli ett långt inlägg. Bloggen har ända sedan jag började med den haft en speciell plats i mitt hjärta. Och även då jag varit tyst ett tag – på bloggen alltså – så har den ofta varit i mina tankar. Då jag började med den så fanns det en längtan i mitt hjärta att få skriva. Att få skapa utifrån mig själv med ord och bild. Det är egentligen fantastiskt hur det fungerar här i livet, hur pusselbitar faller på plats. Jag kommer ihåg att jag skrev ett inlägg om det drömjobb jag önskade mig . Och som om någon tagit den ordagranna beskrivningen och skapat mig ett jobb så kom det till mig. Och i all skaparkraft som jag virvlade runt i med skrivande och fotograferande så fanns inte energin eller lusten att skriva på bloggen. Jag tror att man måste välja i livet. Jag kan inte göra allt det jag vill samtidigt, för då dränerar jag mig själv. Balans. Jag tänker att det handlar om balans. Men tankarna har dansat och landat ofta på bloggen. På er som läser. Och jag har känt en saknad. Men samtidigt har en känsla funnits, att bloggen fyllt sitt syfte. Jag tänkte att jag kanske behövde leva ut mitt skrivande för att komma till det jobbet jag önskade. För grejen är, att då jag arbetar med att skriva, fota och skapa så är det inte enbart ett förvärvsarbete för mig. Det är positivt att få en lön i slutet av månaden, men jag ser mitt arbete som ett sätt att träffa människor, att få ta del av fascinerande livsberättelser, skratta och gråta och skapa utifrån en drivkraft som ger mig energi. Så jag tänkte, att bloggen gett mig allt detta och att allt har sin tid.
Men. Bloggen har sin funktion. Det finns ni människor där ute som läser. Som tar del av mina tankar och som hör av er till mig. Och som undrar var jag tagit vägen. Så jag ska ta upp detta med bloggen igen. Jag är ju kvar här. Virvlande iväg med olika projekt men som återvänder till skrivbordet i det gamla timmerhuset. Eller. Det är ju ett annat skrivbord. Det har ju hänt en del saker sedan sist. Vi tar en uppdatering;
- Vi har ett sovrum. Ända sedan vi flyttade in hit så har vi aldrig haft ett sovrum. Inte på riktigt. Vi har sovit i köket då vi nyss köpt huset. Då tejpade vi ena köksfönstret med silvertejp för att det inte skulle vina så mycket då det blåste. Vi har sovit i vardagsrummet – det var under tiden då vi bara hade ett rum och kök att tillgå för övervåningen var så otroligt kall. Vi har sovit i stora rummet uppe efter att vi isolerat taket men det var lika mycket ett förråd som sovrum. Och så har vi sovit i Joys rum på madrasser på golvet. Men nu har vi ett sovrum! Och en säng! Och jag har ett alldeles eget skrivbord. Min egen hörna att kura in mig i och skriva och arbeta med foton. Sänggaveln gjorde jag av gammal virke och drivved som jag hittade längst havet. Skrivbordsskivan är gjort av virke från mamma och pappas gamla altanräcke (och var en gång i tiden vardagsrumsbord i min första lägenhet). Benet till skrivbordet är från en annan veranda och då jag har en förkärlek till gamla lådor så fanns det ett gäng som jag samlat på mig genom åren och som som fick samlas för att ge mig förvaring.
- Jag fick ett infall att måla mina tånaglar. Jag tänkte det skulle vara väldigt fint att ha färg på naglarna. Stina var på besök hos Linda så de tre vännerna från gymnasiet planerade in en pedikyrkväll. Det första var att sätta fötterna i blöt. Ta bort skiten så att säga. Sedan klippa naglarna och rensa bort det svarta under dem. Stina muttrade något om att det inte var så fint med blånagel men det kunde vi inte göra så mycket åt. Och tånaglarna blev väldigt fina med det rosa skimret uppepå! I uppskattningsvis 37 timmar. Sedan klippte jag gräset barfota och alla tår blev gröna.
- Jag har hållit Facing Gällivare Magasinet i mina händer. Det första tryckta verket av något jag varit med och skapat. Jag har skrivit artiklar förut som varit i tryck, men ett helt magasin – det var en svindlande känsla.
- Vi har slagit panel på bastubygget. Nu är alla ytterväggar klara. Det är det längsta byggprojektet vi hållit på med känns det som. Men i höstas var det som om luften gick ur mig då vi har så otroligt mycket arbete hela tiden. Och för det mesta är det precis så jag vill ha det. Men ibland blir det för mycket. Då är det klokt att ta en liten paus. Och nu i sommar – i pauserna mellan regnet – så fick vi bastu-bygge-lusten tillbaka. Joy var hos mamma och pappa några dagar och vi fick förvånansvärt mycket gjort. Det är väldigt mysigt att ha en treåring som målarhjälp, men det går inte i rasande fart alltid om man säger så. Vi har börjat med vedboden också. Det blir så fint. Vi tycker att ved är så vackert och ville att den skulle synas så det blir en helvägg med nästan bara fönster. Vi får skydda dem mot nedfallande vedträn med nät av något slag. Idag har vi varit med bussen – det är en egen historia – och hämtat råspont till vedbotaket och så har maken sågat panel till dörrarna och jag och Joy har börjat slipa fönster och grunda med lasyr. De ska bli målade och så ska jag slipa dem så de ser så gamla ut som de faktiskt är. Men inte vita… Jag ska lägga ut bilder av arbetet och då vi är klara. Vilket inte sker i rasande fart då vi är två som målar. En trettiotvå-åring och en tre-åring. Men mysigt har vi. Tills en treåring deklarerade att det är tråkigt då vi bara jobbar. Så då tog vi två hundar, en cykel, en Linda (ok, två cyklar blev det) och for till skogen och plockade lite kantareller.
- Jag har jobbat åt Ica i Gällivare med att göra butiken mer personlig. Ett otroligt roligt arbete. Detta kräver faktiskt ett eget inlägg. Vi säger inte mer om det nu.
- Vi har fått alldeles för många kycklingar. Jag har inte hjärta att ta äggen från hönorna då de ligger och ruvar så, om någon önskar en kyckling eller tio – Linda har redan fått ett gäng – så finns det att tillgå.
- Jag har kommit över att vara en badkruka. Är det en sommar som oftast bjuder på en temperatur kring 16 grader och man vill bada, ja då är det bara att bada fast det är kallt. Och det har jag gjort.
- Jag har insett att om jag ska se en film så ska jag inte låta Linda välja den. Igår hade vi filmkväll och hon hade köpt en film från biblioteket. Sist vi såg film ihop – som Linda också valt – var jag deppig hela kvällen. Men nu sade hon att hon hade valt en romantisk film som jag skulle tycka om. Texten på baksidan av fodralet var mycket oroväckande dock och jag var tveksam att det skulle sluta väl. Linda fnös lite och tyckte jag var fånig. Alla dog på slutet och jag kunde såklart inte sova. Jag tycker Lindas filmsmak är fånig, det tycker jag.
- Jag, Linda och Markus har varit och tittat på en konsert med Jon Henrik Fjällgren. Det var så fint! Förutom att mannen som presenterade honom innan spelningen sade John Henrik – då ville man ha en skämskudde.
- Vi har byggt en kökssoffa – eller mer som en bänk.
- Vi har inte byggt ett traktorgarage men vi har en traktor! Rune är mycket lycklig. Eller det är en hjullastare. Den startade inte och bromsarna var trasiga då vi köpte den – billigt – men maken duktig som han är fixade det.
- Jag har haft en fotoutställning.
Resten tar vi senare :)