Eldkväll och dagens tips

Det var väldigt mysigt med gårdscafé igår med eldkväll och hösttema. Då alla gästerna farit hem, och ett barn somnat så gjorde jag en varm smörgås var till Linda och mig i vedspisen ute och så satt vi vid elden i fåtöljerna och åt kantarellsmörgås och så lite stekta äpplen. Lina kom förbi efter sitt kvällsskift och så satt tre vänner och pratade och skrattade. Mörkret var kompakt runt oss men ljusen och lyktorna, ljusslingorna och elden lyste upp. Om du har en stor glas-skål och en ledslinga (de lamporna blir inte varma) och en väldigt massa äpplen – sätt äpplen i botten på skålen och upp längst kanterna, vira ihop ljusslingan till en boll och sätt ned den i mitten av äpplena och så lägger du mer äpplen högst upp. Vips så har du en fantastisk höstlykta.

_MG_2868 _MG_2865

Blå och Sotiga Fingrar

Jag hade i skrivande stund kunnat döpa om cafét till Blå Fingrar. Jag och Joy har plockat blåbär inför morgondagen. För då kommer Sotiga Fingrar vara öppet! Jag tänker nog behålla namnet för i morgon blir det Eldkväll med hösttema. Jag har ju inte riktigt fått anledning till att tända brasor allt för ofta för sommaren har bjudit på varma kvällar. Men nu har hösten kommit, och jag tycker att det är så mysigt. Så då skymningen knackar på tänds eldarna, värmeljusen och marschallerna. Menyn är inspirerad och skapad utifrån den givmilda årstiden hösten är och blåbärspaj, nybakat bröd med kantarellstuvning & västerbottensost samt stekta äpplen toppad med rostad smulpaj  och hemgjord vaniljsås står på menyn. Och de vedspisgräddade bullarna så klart. Kaffet är i vanlig ordning kokad på elden.

Ni är varmt välkomna hit mellan klockan 17-21!

_MG_2846

Sotiga Fingrar är stängt imorgon

Det blir inget café i morgon. Jag har varit dålig i magen hela natten, somnade först klockan fyra och det känns inte som en särskilt bra kombination med magsjuka och bakning om man säger så. Det är lite tråkigt för det hade varit så mysigt med kantarellerna och skymningen och tända ljus. Och inte minst alla gästerna. Jag vet inte om jag varit ovanligt välsignad, men de gäster som kommer är alltid lika fantastiska. Det är så otroligt roligt att ha dessa människor sittandes i trädgården, samtalen och skratten. Men, även om jag mår mycket bättre nu på kvällen så vill jag inget riskera och alltid vara frisk då jag bakar och serverar. För gästernas skull allra mest.

Jag återkommer med ny öppettid. Har vi tur med vädret blir det nästa helg. Höstfest med kantarellsmörgåsar, tända eldar och varm choklad. Det vore väl något :)

Sotiga fingrar

I kväll har jag och Linda tillsammans med två hundar varit i kantarellskogen. Det gick bra. Så på lördag mellan 16-20 så kan ni komma hit (i det utlovade fina vädret), ta en kopp kaffe och en smörgås med kantarellstuvning toppad med riven ost. I morgon ska jag och Joy plocka blåbär till pajerna. Det kommer att bli mysigt :)

Välkomna!_MG_2735

Sotiga Fingrar

Jag tänkte ha Sotiga Fingrar öppet nu på lördag igen. Det är roligt att få förfrågningar. Dock är det som vanligt beroende på vädret. Och det är ju mer REGN nu är 28 grader varmt så vi får se. Men det verkar vara fint till lördag, solen ska kika fram och den där friska luften som jag tycker så mycket om ingår. Det mysiga är att kvällarna börjat vara mörka nu. Jag älskar då man får tända ljus och lyktor på kvällen. Jag tänker att kaféet ska vara öppet mellan klockan 16-20. Finns det några önskemål kring öppettider?

Jag ska fara och titta efter kantareller. Kanske blir det annabröd med kantarellstuvning och riven ost om vi har tur :) Blåbärspaj blir det så klart.

Jag återkommer med öppettider och meny om någon dag. Vi håller tummarna för regn en annan dag än Lördag.

Cafe Sotiga Fingrar

På Lördag (den 9 augusti) kommer vårt café åter vara öppet. Det är ju en smärre sensation att jag annonserar detta på en tisdag. Det är en klar förbättring mot tidigare.

Jag är nyss inkommen från hallonbuskarna. Det är tropiska nätter och jag står i min stora skjortklänning och plockar bär och det är egentligen ganska så fantastiskt. Det är mängder med hallon. Så på lördag kommer jag bjuda på egenplockade hallon i en eller annan form, jag har inte riktigt bestämt mig vilken ännu. Kanske hallonsorbé. Om någon har önskemål så går det väldigt bra att framföra dem :) Blåbären väntar mogna i skogen och jag ska ut och plocka några liter på fredag. Mormors blåbärspaj med mandelbotten var väldigt uppskattad förra gången, så det kommer åter stå på menyn. De på vedspisen stekta bananerna med kokos, ingefära och brun farin är så klart också med, med hemgjord glass. Bullar gräddade i vedspisen är inte att förglömma. Kanske är jag partisk, men jag tycker att de bullar som gräddas i vedspisen är väldigt, väldigt goda.

Mellan 17-22 är ni varmt välkomna att slå er ned i långbordet under björkarna, vid lilla bordet i rosenbuskebersån, trasmatte-och-kudd-hörnan vid körsbärsträdet eller i hammocken på pergolan. Eftersom jag eftersträvar det hembakade, hemkänslan, det genuina och ekologiska och på elden kokade kaffet så finns det inte kapacitet att ta emot hur mycket gäster som helst. Det är svårt att veta, hur många som vill komma. Men jag önskar alla som vill varmt välkomna och så får vi hoppas att det finns en plats för alla. Och finns det hjärterum, så finns det ju alltid stjärterum.

_MG_2546

Livet dansar i takt med mina drömmar

Då jag gått ut gymnasiet sommarjobbade jag åt LKAB. Jag klippte gräs. Jag älskade det. Eftersom jag var arton så fick jag köra åkgräsklipparen, men det ville jag inte. Jag trivdes att traska med handgräsklipparen timme efter timme. Solen lyste, benen blev bruna och jag lade ner stort engagemang i dessa grönytor. Men sommaren gick och byttes ut mot höst. Och jag stod där utan arbete. Så jag startade ett café.
Tjofs, bara sådär.
Jag lade ner massor med iver och engagemang, arbete och tid. Men inte alls särskilt mycket tvivel och tvekande, rädslor eller funderingar. Jag tänkte att det skulle vara mysigt med ett café, jag behövde ett arbete och tanken att det kanske inte skulle gå så bra slog mig aldrig. Och gjorde det den viftade jag undan den och gjorde som jag alltid gjort och kastade mig med liv och lust ut i det okända.
Det är det vackra med barn och unga – de har en tilltro till att drömmar är till för att släppas fria. Och vi vuxna, vi ska vara lejon som ska försvara denna tilltro. Den drömmen som jag levde ut finansierade en ännu större dröm. Jag hoppade på ett plan till Australien och reste runt ensam och mötte senare upp Linda och så sov jag och mina fina vän under stjärnorna på andra sidan jorden på en gammal träbåt guppandes över Stora Barriärrevet.
Och så nu, då jag passerat 31 år, föddes tanken igen om ett café. Och jag märkte, att rädslor och tvivel fått ett grepp om mig. Det var inte bara tjofs. Nu var det inte speciellt många veckor som gick från att idén fick ett fast grepp i mig tills dess att jag faktiskt kastade mig ut i detta virrvarr av det nya, men det fanns en hel del funderingar med på resan.
Och då påminde jag mig om mig själv, då jag stod där 18 år och med en dundrande mental medvind. Och jag tänkte, att jag vill aldrig glömma att mina drömmar är till för att släppas fria.
En av mina första gäster på Sotiga Fingrar beställde en kopp te till sin smörgås. Jag är själv ingen speciellt ivrig tedrickare men det finns ett alldeles ljuvligt te som smakar som pepparkakor och till varje tepåse kommer en liten lapp med ett ordspråk. Jag älskar dessa visdomsord. ”Life expands in relation to ones courage” sade denna tepåse. Och jag tänkte, att det är fasligt så kloka dessa tepåsar är.
De orden fastnade i mig, och jag gjorde en egen variant på dem.
Livet dansar i takt med mitt mod.
Det är det som det handlar om.
Mod.
Drömmarna finns där. Vi kan försöka att gömma bort dem, men de ligger där och väntar. Och har man modet så sviker de inte.
Jag var som alltid barfota igår då caféet var öppet. Och jag brukar stolt tänka, att mina fötter är härdade. Jag kan gå längst med grusvägen utan att oroa mig för stenarna. Men nu värker de. För första gången i mitt liv, så har jag ett sår under min häl. Det yttersta lagret hud har nötts bort på en fläck då jag travat runt hela dagen. Men vad gör det, då kvällen var ljuvlig, och gästerna låg utsträckta på trasmattor och stora kuddar under körsbärsträdet, fullt med barn plaskade i barnpoolen och panna på panna kaffe kokades på elden.
För det är nog så, att fötterna kan värka. Men livet, det dansar i takt med mitt mod.

Det gäller bara att säga välkommen till drömmarna.

_MG_2266

Café Sotiga Fingrar

Som vanligt är jag lite sent ute med information inför öppettider. Jag får skylla på att detta är en inkörningsperiod och en testomgång inför nästa sommar :)

Men i morgon på lördag så kommer åter vårt café vara öppet mellan 17-22. Förra lördagen tog sittplatserna slut så nu har vi burit ut vår gamla kökssoffa för lite extra platser runt långbordet och så ska jag idag ordna med en myshörna under körsbärsträdet. Våra stekta bananer var efterfrågade så de står åter på menyn och så kommer årets första blåbär få pryda en väldigt god paj som mormor brukar baka. Bland annat.

Ni är varmt välkomna. Bokstavligt talat. Jag kommer också göra läskande is & fruktdrycker som kan ge svalka i kvällssolen.

Café på lördag

På lördag, den 19 juli, mellan 17-21 är åter Café Sotiga Fingrar öppet. Jag eftersträvar det ekologiska och närproducerade och allt är så klart bakat av mig. Denna lördag kommer jag ha en ny godsak att bjuda på –  rabarberkompott med grädde, rån och i vedspis rostad – egengjord – mandelmassa. Bullar gräddade i vedspisen blir det så klart också, Annabröd med Västerbottensost och vindelrökt skinka likaså. Den alltid lika uppskattade kladdkakan serveras och så de nyttiga chokladbollarna där torkade dadlar är basen och därmed fria från tillsatt socker, och där kokosoljan gör dem fria från mjölk. Kaffet kokas över elden och på vedspisen. Och då kvällen sakta lägger sig tänder jag brasan i stora gjutgärnsgrytan och så kan man slå sig ned i en fåtölj.

_MG_2166

Premiär Café Sotiga Fingrar

Så har premiären av vårt kvällscafé kommit och gått. När klockan blev fem var jag väldigt nervös. Linda, Stina och Amir kom som mina första gäster. Jag kikade nervöst ner efter vägen, och det kändes som att om det skulle kommit flera gäster så skulle jag ha velat smita in i huset. Men kaffet var kokat och jag hade gräddat bullar i vedspisen. Det gick förresten över förväntan! Den är väldigt duktig, min gamla rostiga vedspis. Planen var att svärta den, men jag är ju som svag för det där rostiga. Vi får se vad jag bestämmer mig för.
Linda gjorde första beställningen och tog fram börsen. ”Men Linda” protesterade jag ”inte ska du betala!” ”Jo!” svarade hon, ”vi måste öva oss. Har du tagit fram växeln?”
Det hade jag inte, så jag fick springa in och hämta den. Jag skrattade lite då jag kom tillbaka med den. Det kändes lite som då vi var små och lekte affär. Det är väldigt bra att leka affär en stund då man ska öppna sitt gårdscafé för första gången. För då de första ”riktiga” gästerna kommer så blir man glad och vill inte alls smita in i huset, man har växel färdigt och man behöver inte alls hämta smöret inifrån då man ska göra en smörgås för det har man redan gjort.
Jag hade bakat mitt Anna-bröd som jag gjorde smörgåsar av, med vindelrökt skinka, västerbottensost, ruccula och körsbärstomater. På menyn stod också smörstekta bananer på muurikkan med ingefära,kokos och brun farin – serverad med glass. Jag hade bakat kladdkaka, rabarberkaka och chokladbollar. De sistnämnda utan tillsatt socker utan med torkade dadlar som bas. Det mesta av ingredienserna var så klart ekologiska. Kaffet kokades över öppen eld, samt på vedspisen och vi hade det väldigt mysigt.
Det kom betydligt fler gäster än jag vågat hoppas på. Det var en härlig samling med cyklar utanför grinden. Det var en glädje att se fullt med folk sittandes runt vårt kom-nu-alla-vänner-varenda-kotte-som-jag-känner-bord skrattandes och pratandes medan kvällssolen värmde. Fötterna värkte efter en dag konstant på språng då kvällen kom. Men då de flesta gäster gått hem så satt vi ett litet gäng i fåtöljer och stolar runt elden och pratade om livet och sensibel begåvning, om fotografering och träning, om hundar och ungar. Livet var helt enkelt rätt så gott.

_MG_1892

_MG_1893

_MG_1895

_MG_1954

_MG_1975

Café Sotiga Fingrar

Idag har dagen ägnats åt förberedelser för premiäröppningen av Café Sotiga Fingrar. Eftersom klockan i skrivande stund passerat midnatt så är det idag.
Jag ska vara ärlig med er. Jag har varit stressad. Det har egentligen inte känts sådär vansinnigt roligt. Snarare har jag ångrat mig stundtals.
Igår då jag proveldade vedspisen ute så fick jag inget drag i skorstenen. Det rök överallt förutom i skorstenen.
Det var lagom roligt.
Och då vi började arbetet idag hade vi inget kylskåp, muren runt spisen var hopplöst ful och jag hade ingen ordning på arbetsbänken. De få lappar som jag hunnit sätta upp innan jag och Linda åkte till Piteå hade blivit så blekta av solen att texten knappt syntes. Det kändes som ett under om någon själ skulle hitta hit.
Men så satte vi igång med arbetet. Den gamla åkgräsklipparen med punktering bogserades bort och virke kring bygget städades undan. En gammal byrå bars ut och klinkerplattor blev bordsskiva. Vi hade fix kvar från köksgolvet som jag putsade muren på vedspisen med och vi hittade ett kylskåp på blocket för några hundralappar. Jag eldade och eldade i vedspisen och draget kom igång ordentligt. Jag satte köttermometern in i ugnen och den pep ivrigt då temperaturen steg till 250 grader. Jag har kokat kaffe på elden och Rune och Linda har solidariskt provsmakat. Rune fick provsmaka många gånger för jag ville veta hur varmt kaffet var med jämna mellanrum där kannan fick vila vid glödbädden.
Vi har burit fåtöljer och stolar, trasmattor och vaser. Ute hänger alla kökshanddukar på tork, Moa har hittat favoritplatsen och det blir så mysigt.
Det är egentligen fantastiskt hur saker och ting löser sig. Hur ett billigt kylskåp dök upp då jag som mest behövde det. Det är fantastiskt med en Linda som hjälper. Det är otroligt med en make som ställer upp på alla mina idéer med iver och idogt arbete. Nu känns det väldigt spännande och inspirerande med ett kvällscafé. Och Linda, Stina och Lina ska komma. Så det blir i alla fall några gäster solblekta lappar till trots:)_MG_1877 _MG_1881 _MG_1887 _MG_1885 _MG_1866

Café Sotiga Fingrar

Jag håller på att mura upp fundamentet för min vedspis ute. Där ska jag nämligen koka kaffe och grädda bullar till vårt gårdscafé. Vi tänker att helgen efter Vansbro ska vara vår premiär. Det är med skräckblandad förtjusning. Å ena sidan känns det väldigt spännande, roligt och mysigt. Å andra sidan känner jag mig förfärad. ”Tänk om ingen alls kommer” sade jag till Linda. Men hon lovade att hon och Stina kommer så då kändes det lite bättre. Och syster med familj också. ”Man ska inte ge upp efter bara några gånger” resonerade jag med maken en kväll då jag också var lite nervös. Då tittade denna lugna man på mig och så sade han, att man i alla fall inte ska ge upp innan första gången. Det tyckte jag var mycket klokt.

Så jag murar på min vedspis ikväll. Det gick dåligt. Jag är som i ett oflyt nu känner jag. Fast jag tycker att jag murat väldigt rakt så är det allt annat än rakt nu då jag tittade efter. Så jag har gått in, skriver några rader till mina fina läsare och så ska jag krypa ner i soffan och se en film. Det är väldigt bra att se en film då man har oflyt med lecablock. Men det kommer bli väldigt fint med en vedspis ute. Mysigt att laga maten där. Jag håller på att snickra en arbetsbänk bredvid spisen. Bordskivan är en gammal enkel förrådsdörr som jag hittade i Lindas ladugård som har sådan vacker grön-turkos färg (som inte alls syns på bilden). På den ska jag sätta en skiva härdat glas så jag kan baka utan att det blir stickor i bullarna. Jag tror att kunderna (läs: Linda, Stina, Syster  & Co) uppskattar det.

_MG_1752