Radioskugga

Så kan man kanske kalla det. Radioskugga, alltså. Så blev det ju förra gången jag jobbade med magasinet också. Då jag arbetar intensivt med text och foto, då blir jag liksom mätt på det. I vanliga fall är det en avkoppling för mig efter en dag med djur, barn och byggnationer, att sätta mig framför datorn och skriva på bloggen. Nu då det varit mycket med datorjobb så är det avkoppling att få lämna datorn och gå ut.

Men i fredags blev magasinet inlämnat till tryck!!! Och jag har haft några dagar med att fara ut med hästarna, låta hammaren arbeta, plocka svamp och springa med hundarna. Jag och Joy har hittat massor med Karljohansvamp som vi torkat ovanför vedspisen. Jag har dragit el till jordkällaren och satt upp hyllor. Vi har nämligen massor med potatis. Stora! Joy och Oskar är tydligen mästare på att sätta potatis. Så det blev lite bråttom att sätta iordning källaren.

Vi har plockat lingon också i helg, och idag bar jag burkarna med sylt till jordkällaren. Det är väl märkligt. Några burkar sylt i en gammal jordkällare och jag känner mig så rik! Undrar hur det blir då vi tagit upp all potatis och bär in den. Då gråter jag väl en skvätt.

 

Lite bilder från jobb…

Jag har arbetat med en ICA-butik uppe i Gällivare. Syftet var kortfattat att utveckla kundkommunikationen och göra butiken mer personlig och nära. Nära kunderna, kommunen, personalen och naturen.

Miljötänk har varit en röd tråd genom hela mitt arbete och förutom rena förbrukningsvaror som skruv och färg så är allt material återbruk.

Till PANT och ÅTERVINNING; Här valde jag att göra en taklampa som  istället för kristaller pryds av pantflaskor. Skyltarna är handmålade, brända i kanterna och är gjorda av spillmaterial från sängtillverkning.

panta pantalampa nära

 

Till KUNDOMRÅDET/FIKADELEN vid kassorna har jag handlat möbler på second hand om målat upp dem i tre kulörer – naturlig svart, en grå/turkos och en skiffergrå. Jag gjorde stora lådor som jag lät aspgrenar i olika färger stå i och agera som ”skärmväggar”. Lådorna och väggen är virke från en gammal terass. Det fantastiska med gammalt virke är att det är så mycket  vackrare än nytt virke någonsin kan bli, och det är alltid en sådan känsla av tillfredsställelse då man kan skapa någonting nytt av någonting kasserat. Lamporna är egen design och tillverkning. Plåten är återvunnen och sälgen kommer från röjning av egen skog hemma på gården. Den tredje lampan är av mattrasor.

 

fikadel innan

fikadel efter

lampa lampa2

 

Vid SJÄLVSCANNINGEN valde jag att ta en bild som fototapet. Järnvägen tänker jag är hela samhällets aorta, det är med den som gruvdriften kom igång på allvar. Jag gjorde också nya skyltar till betalningsstationerna.

 

betala själv innan betala själv efter

 

Sedan gjorde jag en till fototapet, ett gäng skyltar och bilder och fixade kundtoaletten lite trevligare. Men ni fick en liten inblick i vad jag pysslat med på jobbet :)

Jag behöver väl inte säga att jag hade vansinnigt roligt…

Bosse by night

Jag har varit och arbetat denna vecka. Det blir som så, att jag skriver mindre på min kära blogg då jag har påbörjat detta projekt med att skriva på magasinet. Men viljan finns där, om än inte alltid tiden. Det kommer att bli bättre längre fram tänker jag.

Bosse har varit med mig upp norrut. Vi tog kameran en kväll, min kära hund och jag, och så begav vi oss till skogen och så testade vi lite med långa exponeringstider och blixt.

bosse mörk bakgrund

 

Att skutta fram

Imorgon kommer jag hem.  Efter en vecka av helt fantastiskt, otroligt, härligt, roligt arbete. Ja, jag vet – jag är fullt medveten om att jag är lite hög på lyckorus för tillfället. Lite yvig i mina rörelser om man säger så. Men jag varken kan eller vill tygla denna kreativitet som liksom hoppar inom mig. Och ut ur mig.

Det är inte alltid lika roligt att träffa nya människor. Ibland är det smått skräckinjagande. Fast emellanåt. Då är det fantastiskt. Dessa väsen som liksom gör att man blir lite gladare, att världen känns lite, lite bättre och som får en att mer skutta fram än gå. Jag är alltid nervös innan jag ska ut och göra mina intervjuer. Jag börjar på allvar tro att det är någon hormonell störning i min svettproduktion efter barnaproducerandet för jag kan lukta som om jag inte duschat på en vecka. Vilket ju inte är allt för ovanligt i och för sig. Men min raggardusch är jag ständigt trogen och idag har jag tvättat mig under armarna tre gånger. Med ett resultat som om jag lika gärna kunde ha legat i tält i tre dagar. Det kan ju inte vara normalt tänker jag. Men jag har en väldigt gott luktande deodorant, och mina kära intervjupersoner intygar upprepade gånger att de inte alls känner sig besvärade (och vad skulle de säga annars?) så jag inbillar sig att det ändå går bra.

Imorgon kommer jag hem till älskat barn och älskad make. Och gården och djuren. Åh, jag längtar! Dagens tips till er alla. Då ni känner, att ni har väldigt mycket fint i livet – stanna upp några sekunder, blunda och så ta bara in allt och så tillåter du dig själv att vara oförskämt nöjd med livet en stund.

Fina ila och så ett drömjobb

Jag har ju inte delat med mig av vad som hänt på sista tiden. Inte på jobbfronten i alla fall. Det är ju så att jag vikarierar några dagar i veckan som lärare nu. Och i början var jag nervös. Som alltid då jag är nervös svettas jag väldigt och jag var lite orolig att ett barn skulle utbrista en fråga varför jag luktar så mycket svett. De är ju ärliga, de små liven. Det gjorde ingen, tack och lov. En morgon då jag kom till jobbet och skulle peka och visa ett barn var de skulle skriva i sin mattebok så upptäckte jag att handen var alldeles sotig. Sotiga fingrar är charmigt då man driver ett café med detsamma namn, men inte då man är lärare. Dessutom  hade jag haft på skorna hela förmiddagen men tog av dem efter lunch då jag uppmärksammat skylten där man blev bedd att faktiskt inte gå med skor. Och en omisskännelig doft (?) av fotsvett nådde min näsa. Då skämdes jag lite. Och kanske ser jag inte ut som den typiska lärarinnan med min helly hansen och spretiga hår men idag då lektionen började på morgonen var jag utan skor – med alldeles nytvättade strumpor – rena händer och nyklippta naglar. Det senare fixade jag med saxen jag hittade på katedern men jag kände mig väldigt prydlig. Helly hansen till trots. Och barnen – de är helt fantastiska. Jag har ett väldigt roligt jobb.

Och nästa vecka. Då börjar jag på ett projekt, som jag bara kunnat drömma om. Jag ska jobba uppe i Gällivare i perioder och arbeta med ett magasin där jag ska gestalta mångfalden i min hemkommun. Göra personporträtt och fotografera och lyfta fram själen i detta samhälle där långt uppe i norr. Detta samhälle som fostrar gruvarbetare och världsstjärnor, där solen inte går upp under vintern och där den aldrig går ner under sommaren. Där fjället vakar över husen och där myrarna sträcker ut i miltal. Detta samhälle som kan vara hårdnackat och samtidigt smärtsamt vackert, som håller på traditioner samtidigt som ständiga förändringar omvandlar bilden. Detta samhälle som är mina rötter. Och det ska vara mitt arbete de närmaste månaderna. Det är helt otroligt. Jag är borta en vecka, Joy är på dagis tre dagar och sedan har jag mycket tid hemma innan jag ska upp nästa gång. Jag får fota och skriva och jag hade inte kunnat önska mig något mer. Det skulle möjligen vara ett 50 mm objektiv då. Jag håller alldeles på att förlora min själ till kameran.

Idag ställde Ila upp som försökskanin. Och hon är så vacker.

ila

Vilken arbetsplats

Idag steg jag upp lite före klockan slog halv sex. Jag älskar att stiga upp först på morgonen, när allt är stilla och sakta vaknar. Nu är inte det synonymt med att jag faktiskt alltid gör det. Stiger upp först vill säga. Sedan Joy föddes har jag mer hamnat i modus att det är skönt att få sova på morgonen de gånger man skulle få göra det snarare än att vakna av en hoppande rumpa på huvudet. Men jag är privilegierad av att få arbeta hemifrån med att skriva och idag skulle jag på jobbet. Så jag steg upp, medan mörkret låg tätt ute och med ett vaknande gryningsljus som sakta sträckte ut på himlen. Jag drog på mig min älskade Helly Hansen (tack, röda korset) och gick ut. Hästarna fick några äpplen var och hö i stora hagen, hundarna fick kissa, ved hämtades in. Jag slängde ihop en bröddeg, gjorde eld och gick ut med kameran en liten stund. De är fantastiska dessa tidiga mornar, när sömnen ännu ligger lite svagt bakom ögonlocken och kroppen är lite seg men tanken klar och idéerna hoppar jämfota. Sedan kom jag in, satte mig vid datorn och så ska jag arbeta en stund med brasans ljud i ryggen och med gryningen utanför köksfönstret.

_MG_3491