Det känns lite som förr i tiden

Igår var vi till en styckare. De lamm och får som vi har slaktat har jag styckat själv, och jag har styckat en halv gris en gång. Så visst hade det gått. Men det hade nog tagit hela helgen.
Så vi for till en som kan det där med styckning. Det var väldigt roligt. Jag var nervös innan över vad han skulle säga om slakten, och skållningen. Men han sade att han minsann hade sett betydligt värre så då släppte nervositeten lite. Sedan sade han att han tyckte att vi gjort det riktigt bra. Då ville jag ge honom en kram. Men jag sansade mig. Det är inte alltid äldre herrar vill, att jag slänger mig om halsen på dem.

_MG_7457

Vi for till Lina och Magnus direkt då vi var klara, då de bjudit oss på middag. Det blev soppa på färska musslor. Första gången jag ätit det, och så otroligt gott!

_MG_7516

Sedan då vi kom hem var det i säng med Joy, djurskötsel och sedan var det dags för att paketera allt kött. Det tar tid att stoppa två grisar i plastpåsar. Jag och Rune hade som vanligt planerat väldigt bra, och hade väldigt lite plastpåsar hemma. Då är det tur att det finns fina vänner. Lina och Magnus och Görgen räddade oss.

Vi var klara med köttet 00.48. Och då jag öppnade kylen för att sätta in ett gäng kotletter till dagens middag stirrade ett grishuvud anklagande på mig. Jag hade tänkt göra pressylta på ett huvud, men vi skållade huvudet minst sagt katastrofalt dåligt så hela trynet var täckt med svart hår fortfarande. ”Jag kokar inte den där med allt håret” sade jag till Rune. Men han var ivrig (hur man nu kan vara det klockan ett på natten) och satte igång att flå hela huvudet. Så det blev att vi kokade ett grishuvud halv två på natten. Då är det tur att man har timer på spisen.

Så då jag klev upp i morse rensade jag och Joy ett grishuvud. Det är väldigt mycket kött på ett grishuvud. Och kanske låter det inte helt aptitligt kanske, men det var inte det minsta obehagligt. ”Nam nam” sade Joy och åt mycket kött. Linda säger att Joy hade kunnat bo jättebra i Afrika. Sedan kokade jag grönsaker i buljongen och lade dem varvat med kött i en kökshanduk , knöt ihop och så fick allt sjuda en kvart till. Sedan sattes hela paketet i press i en skål, och till kvällen hade vi en färdig pressylta!

_MG_7644

Vi tog tillvara lever också och hela familjen har lagat leverpastej. Det var otroligt roligt, och den blev väldigt god. Det är tur att det går att frysa in leverpastej, för vi har kilovis av den varan nu.

 

_MG_7572

_MG_7616_MG_7643

Sågspån

Vi sover i Joys rum nu i väntan på att börja renovera vårt sovrum. Halva Joys rum är där trappan kom upp förut. I ena väggen finns det ett uppskattningsvis 1×3 cm stort hål i panelen efter ett trappfäste. Bakom detta hål finns det sågspån. Anledningen till att hålet överhuvdtaget överlevt renoveringen är för att jag tycker att panelen är så fin, och ville bevara den (utan att räta upp väggarna). Rune tyckte den inte alls var fin med sin gröna lasyr (och har väldigt svårt för sneda väggar). Men han lät sig övertalas och nu tycker han också den är fin sedan jag målat den med äggfärg. Men det är en annan historia. Tillbaka till hålet. Detta hål ska täppas igen. Vi har bara inte gjort det. Än. Det har inte varit något problem med det där hålet, som gjort att det hamnat överst på prioritetslistan. Hur mycket kan hända med ett litet hål 80 cm ovanför sängen? Ingenting. Ingenting alls.

Såvida. Såvida inte en Joy lär sig att klättra ut ur spjälsängen då hon ska sova lunch.

Det är tur att jag är så duktig på att dammsuga.

_MG_7418

En ängel av gamla fönster

_MG_6979

Denna ängel har Linda gett till Joy. Alla barn borde ha en Linda.
En Linda lär barnet att tvätta och torka händerna då barnet satt smör i stekpannan med händerna. Det är bra när en mamma inte har en tanke på att tvätta händer utan bara är förtjust över smöret i stekpannan.
En Linda har med yllestrumpor till ett barn då hon har varit i Tallin. Det är väldigt bra för en mamma och en pappa att ha en Linda också för hon har med sig yllevantar och en whiskyflaska också.
En Linda räddar ett barn då en mamma ska skrämmas.
En Linda lär barnet imse vimse spindel då barnet är väldigt liten.
En Linda lär barnet att sätta fingret i örat och skorra i halsen om det kliar i örat. Det tycker ett barn är så roligt så varje gång en mamma säger ”Linda” säger barnet ”krrrrraaa”.

En Linda ger ett barn en vacker ängel sprungen ur gamla fönster.

 

Strålande

Förmiddagen bjöd på strålande sol. Jag var inte på strålande humör. Söndagens iskyla gjorde att någon av katterna valde högen på hallgolvet med rentvätt som kattlåda framför att gå ut. Jag brukar kasta ut dem och ta in dem efter några minuter men tydligen hade jag inte gjort det nog ofta. De har en tendens att läsa mina tankar och håller sig undan bara jag nuddar tanken att kasta ut dem. Jag hängde upp tvätten igår kväll och kände lukten av kattkiss. Jag hittade ett par byxor som åkte ut tillsammans med samtliga katter. Men i morse då jag steg upp kände jag fortfarande lukten av kattkiss. Det var en tröja också som hade fått sig en dos, så den åkte ut och så tvättade jag resten av kläderna två gånger till. Sedan skurade jag golven. Med såpa. Och fönsterputs. Innan jag gick ut och gav morgonhö till hästarna. Fröja var inte heller på strålande humör.

Men så tog jag sparken till havet. Joy tjöt av skratt, hundarna tjöt av iver och solens guld strålade över den blåskimrande snön. Så då kan man inte bli annat än på gott humör.

_MG_7274 _MG_7292

Såghus

_MG_6796 Första kvällen vi träffade varandra, Rune och jag, så satt vi på den lilla bron över ån nedanför Ådala och dinglade med fötterna ovanför vattnet. Han var 51, och jag 25. Han bodde i Oslo och jag utanför Umeå. Inte de bästa förutsättningarna kanske, fick vi höra av några. Men vi satt där, och drömde om timmerhus och snickeri. Och egentligen har man bara ett val, tänker jag, då man träffar sin livs kärlek. Det är bara att ödmjukt bocka och ta emot.
Och här är vi, med timmerhus och drömmen om ett eget snickeri. Och vi är en god bit på väg.
Vi har ett sågverk på gården! Och vi har ett såghus under uppbyggnad. Vi tar det bit för bit, det är många inköp som krävs men för varje månad kommer fler delar på plats. Vi har börjat såga panelen nu. Dock är det minus 27 grader ute nu, så sågen vilar idag.
Rune har pratat länge om sågverk, och läst många timmar på nätet om vilken som skulle passa oss bäst. Jag har suckat lite över honom ibland. Men nu då sågen står där, så tycker jag också att det är fantastiskt roligt.
Nu har vi möjligheten att såga virke själva till vårt snickeri. En stor investering.
Vi har möjlighet att såga det virke vi vill använda för våra kreationer, och välja det bästa virket.
Vi har möjlighet att köra hem timmer själva med hästen – som vi gjorde i sommar till staketet – och såga det själva nu.
Det, om något, måste räknas som lokalproducerat.

_MG_6791

_MG_6158

Mamma och pappa var här i höst och hjälpte till med att göra resningen för sågen. Och Lars hämtade virke vi hämtat med häst och fyrhjuling och sågade upp det vi behövde. Men innan resningen kunde göras var det dags att gjuta plattan och då var mamma och pappa också här. Och mormor och morfar. Och Mats. Vi valde att inte ta en cementbil för vi skulle spara ett antal tusenlappar på att blanda själva. Då kom denna fina Lars med en storsäck med cement och en blandare. Och så var vi helt plötsligt ett stort gäng som arbetade.

IMG_5910 IMG_5895

Nu är sågen på plats, Rune har gjort ett jättejobb att monera ihop den, och sågning är igång!

DSCN4963

DSCN4957

 

En gård i månljus

Det är minus tjugo grader ute, och månen pryder himlen och marken. Det är inte stjärnklart ute så skuggorna dansar inte skarpa men istället blir vi inbäddade i ett blått, mjukt ljus. Nu har djuren fått mat och jag har fått en kopp varm choklad ställd fram bredvid tangentbordet. Rune doppar alltid ned fingertoppen i den heta chokladen och tar bort mjölkskinnet innan han ger mig koppen. Det är kärlek det.

 

_MG_7097_MG_6967_MG_6957

 

En fredag

Det snöar. Och snöar. Och snöar.
Det är härligt.
Det är härligt att fara sent om kvällen – nåja, sent måste det nödvändigtvis inte vara men det bli så ibland – ut i skogen med hästen och hundarna. Det är magiskt att rida i månskenet, i skuggorna som liksom reser sig från en massiv strålkastare där uppe i den svarta himlen. Det blir sådana kontraster mellan de svarta skuggorna och det klara ljuset mellan träden. Jag och Bosse tycker ibland att de svarta skuggorna är misstänkt lika något ondskefullt som ska hoppa på oss och Bosse tar det säkra före det osäkra och skäller dovt som varning emmellanåt. Moa och Fröja däremot tycker vi är fåniga och trampar på (läs; Moa springer järnet och Fröja såsar på bortåt och springer hemåt) genom skuggor och ljus som om de inte hade ett bekymmer i världen. Jag och Bosse blir lite oroliga för dem ibland.

Vi skottade snö igår, jag och min dotter. Mycket snö, men den är lätt och fluffig så det gick snabbt. Sedan tog vi sparken – skam den som ger sig – och for mot havet. Den vägen gick mycket bättre. Vi svängde förbi syster & Co. på väg hem. Mats ringde och bokade en man som ska komma och hjälpa med grisslakt. Jag har slaktat många lamm och får under de år vi hade dem, men det känns värre med grisarna. Grisar är väldigt fina djur. Och fåren, ja uttrycket fårskalle är inte helt gripet från luften om vi säger så.
Men jag vill veta var vår mat kommer ifrån, och jag vill veta att djuren har haft det bra så då får jag helt enkelt tycka att det är lite jobbigt att slakta dem.
På kvällen tog vi ett styrkepass på Spoven – jag, Linda, Görgen och Joy. Vi hade väldigt roligt. Vi körde ben, mage och armar och avslutade med att stå på huvud och händer. Det gick över förväntan. Jag tror jag ska lära mig att gå på händer. Det kan vara en bra sak att lära sig då man är trettio. Kompensera upp lite att man blivit en badkruka.

På kvällen bakade vi kakor, jag och Linda. Kolakakor hade Rune och Linda bestämt. Jag vet inte var Runes medbestämmanderätt kom in i bilden men de var väldigt enade de där två. Så jag tog en egen bytta och gjorde chokladsnitt. Då blängde Linda på mig, utan glasögon märk väl, och sade att det var minsann en dålig idé. ”Om du ska hålla på med den där ugnen hela tiden så torkar du ut mina linser”. Det tyckte jag lät mycket dumt och förklarade att mina kakor bara skulle vara i ugnen 1o minuter så det skulle nog hennes linser klara av.
De blev goda våra kakor. Dock var det något som inte blev som det var tänkt för kolakakorna såg inte alls ut som kolakakor och chokladsnitten blev alldeles för lite gräddade. Jag var nog lite rädd för att Lindas linser faktiskt skulle torka, för jag var snabb att ta ut kakorna och stänga av ugnen. Sedan satt vi och åt kakor och tittade på Skavlan. Linda tycker inte om Skavlan. Hon tycker inte om när alla pratar norska. Hon tycker att det räcker med Rune. Jag låtsades inte om henne.

Så fick jag ont i magen. Väldigt ont i magen. Jag tänkte att det var alla kakor, men det var mensen som kom. Så Rune gjorde djuren på kvällen och jag gjorde mig i ordning för sängen. Ibland tänker jag att Linda är klok som inte vill ha några djur. Ibland tänker jag att hon är klok som inte har en katt som gömmer sig under soffan då man ska sätta ut henne för kvälls-kissrunda när man har mensvärk och inte alls vill åla under en soffa. Ibland är hon klok som inte har en make som hämtar vatten inne till grisarna i en hink som har hål i sig så det blir en en liten å genom köket, vardagsrummet och hallen då han går ut. Rune och Linda skrattade då vi upptäckte det. Det gjorde inte jag.

Då jag gick ned i morse var värken borta, en make hade gjort eld och ett barn ropade förtjust ”Heeeej mamma!” Nu ska jag ut med fina Hälge.

Alternativ träning

Klockan fyra igår eftermiddag for jag iväg med två hundar, ett barn och en spark till Lindas hus för att göra en eld till hon kom hem från jobbet. Det var ganska kallt igår. Vi har inte sparkat något denna vinter. Det enda sparkande jag har gjort är vilt i luften då jag slagit en vurpa på isen. Men med det vackra vita lanskapet badande i månljus tog jag sparken. Rune skulle var hemma på en timma och jag hade tänkt laga fondue till middag. En dryg timma efter Rune skulle Linda vara hemma – och äta hos oss – och då skulle vi ha en timma på oss till det var dags att fara till simhallen.  Rätt ok tidsplan konstaterade jag nöjt för mig själv.

Joy spände jag fast med ett par spännremmar sittandes på fårskinnet. Våra fina vänner Lina och Magnus här i byn har en sparklåda vi får låna. Jag har bara inte hämtat den än. Det fungerade bra med spännremmar. Bosse fick selen på sig och så bar det av bakom två vilda hundar. Joy tjöt av skratt och det gick väldigt bra de första 500 metrarna. Sedan kom gruset. Plogbilen hade rivit upp grus från (grus)vägen och det gick minst sagt hackigt fram. Vissa bitar fick jag bära sparken. Jag var blöt av svett då jag kom fram till Linda. Aldrig har väl de 1,2 km varit så långa. Jag satte fast hundarna i bron, och så gick jag och Joy och gjorde eld. Det är väldigt mysigt att göra eld hos Linda. Jag och Joy hoppas att värmen i huset kompenserar förlusten av ett tuggummi, två chokladkolor och en halv flaska rapsolja. Då vi kom ut igen – jag förstår inte hur vi båda kan bli så sotiga av att göra eld – var det plötsligt bara en hund vid bron. Bosse tittade upp på mig men Moa var spårlöst försvunnen. Tillsammans med två koppel och Bosses sele. Som tur var ringde en man i byn som hittat den förrymda så jag släpade sparken och hämtade henne. Hem tog vi vägen genom skogen. Där plogar de inte så vansinnigt tänkte jag och sparkade nöjt fram på snöslät väg. Det gick också bra 500 meter. Sedan passerade vi det sista huset efter den vägen och då var det inte plogat alls. Det är tungt att sparka på en oplogad väg där gruset slår igenom. Nu vet vi det.

Middagen blev väldigt god. Dock sprack min tidsplan för det tog över en timma för mig att ta mig 2,4 km. Men det var ett träningspass gott som något. Vi får avvakta med flytövningen till nästa vecka.

_MG_6919_MG_6923

 

 

Vad är oddsen?

Vad är oddsen på följande senario?

En kvinna och hennes dotter ska till affären och handla. Kvinnan lämnar barnet med fadern och går till carporten för att köra fram bilen. KLONK låter det då kvinnan börjar backa. Konstigt, tänker kvinnan, att handbromsen kan frusit fast den inte var dragen. Hämtar barnet, och far och handlar. Kommer hem. Efter ett tag går mannen i huset ut. ”Har du sett spännbandet under bilen?” frågar han då han kommer in. ”Vilket spännband?” frågar kvinnan. ”Det under bilen, som sitter fast i extraljusen” svarar han och ser lugn ut. Kvinnan ser orolig ut. Kvinnan och mannen går ut. Kvinnan ålar sig in under bilen. Det är trångt. Hon fastnar lite lätt med huvudet. ”Bara den inte farit runt drivaxeln” säger mannan lugnt. ”Vad händer då?” säger kvinnan oroligt. ”Då är det verkstan” svarar han. Mannan lägger sig ned, sträcker in en arm och tar ett foto utan blixt. Kvinnan tar kameran och fäller upp blixten. Mannen tar ett nytt kort. Kvinnan tittar på det. ”Vad är det där som spännbandet är snurrat runt?” frågar hon mannen och räcker honom kameran. ”Det är drivaxeln” svarar han. Mannen ser lugn ut. Kvinnan ser trött ut. Kvinnan backar bilen och mannen drar ut spännbandet. Nu låter det inte KLONK längre, utan mer gneck, gneck, gneck. ”Det är drivknutdamasken som är skadad” säger mannen. Kvinnan ser mycket trött ut.

Snö, bröd, hästar, hundar och träning

Jag vill lägga upp bilder på hur det såg ut här på gården och i huset då vi flyttade hit, och hur arbetet fortskridit. Dock är jag och gamla datorn fortfarande inte vänner, så det går långsamt. En bild då och då lyckas jag få fram. Oftast låser den sig när jag nästan, nästan är klar.

Men det kommer! Snart, en dator ska jag kunna överlista!

Idag har det varit en snö-skottar-dag. Jag sov till nio och då jag kikade ut var en make och dotter i full färd att skotta snö. Denna vackra vita snö. Gården är så fin nu.

_MG_6787_MG_6815 _MG_6817 _MG_6820

Vi gick på promenad tillsammans på morgonen med hundarna och Fröja. Rune gick vidare med sommargården och havet och jag for in en sväng till syster och Oskar. Jag fick ett larmsamtal sent igår om ”någonting hemskt som hade hänt”. Jag blev livrädd och tänkte att nu måste vi med Oskar till akuten. Dock var det en stor råtta som gått i fällan bakom köksbänken. En sådan där fälla som fångar dem levande. Och syster har råttskräck. Speciellt för stora råttor. Jag tänkte att det var en speciell råtta det där, för under de fyra åren vi bott här är det bara möss våra katter kommit hem med. Så jag gick förbi dit på morgonen för att rädda de nödställda. Kanske både råttan och syster kan räknas dit. Så lyfte jag upp fällan och inspekterade den. Och det var en speciell råtta. Den såg precis ut som en liten mus. Till och med syster tyckte motvilligt att den var lite söt.

DSCN4920 DSCN4904 DSCN4906

Linda har också en husmus under golvet. Hon hör den ibland då hon är i vardagsrummet. Jag gav henne en näve hundkulor då hon skulle hem ikväll. Våran husmus samlade hundmat i väggen, förklarade jag till henne. Men hon viftade bara på näsborrarna så som Lindor gör då de inte alls vill mata husmöss med hundmat.

Jag och Joy har bakat bröd. De blev väldigt goda. Dock lite hårda i skalet för Joy satte lite extra havregryn i. Linda säger att Joy hade kunnat leva jättebra förr i tiden. Hon hugger hårt i brödet och sliter en tugga, precis som Ronja Rövardotter. Jag hoppas att Joy ska vilja börja se Ronja istället för bara Pippi. Ronja är lite mer min favorit. Och Emil i Lönneberga. Fast Pippi har också en husmus som hon ger ost till, så hon är ganska bra hon med.

_MG_6716

_MG_6757

 

Detta brödet är så lätt och snabbt att baka och väldigt gott. Det bra med detta bröd är att man inte behöver ha något exakt recept. Det är liksom en del av receptet, att lita på magkänslan.

Smält 1 paket jäst i lite sirap
Häll på inte fullt en liter ljummet vatten
Sätt i ganska mycket havregryn (inte lika mycket som en 1,5-åring vill).
2 tsk salt
Vetemjöl. Mindre än du vill. Degen ska vara LÖS.
Linfrön, grovhackad mandel, solrosfrön är gott att slänga i om man har hemma.
Jäs mellan en halv och två timmar beroende på hur många djur som ska ha mat under tiden.
Släng ut degen på väl mjölat bakbord (här är det väldigt bra att ha hjälp av en 1,5 åring).
Arbeta snabbt ihop till bollar med bakspade. Knåda inte. Går det att knåda är degen för hård.
Jäs på plåt med bakplåtspapper.
Grädde i mitten av ugnen i 250 grader. Kanske en kvart. Grädda ordentligt, det är viktigt att skalet ska vara krispigt och mörkt gyllenbrunt.
Ät med mycket smör, och ett glas mjölk. Låtsas inte se den norska maken som sätter sylt på.

_MG_6727

Om eran dammsugarslang ligger ute med diesel i sig är det väldigt bra om ni har en Bosse som hjälper med städningen.

Jag sprang till Spoven idag med Bosse och Moa. Joy åkte bil med Linda efter att vi ätit middag här. Linda bjöd på mat, men vet av erfarenhet att det är lugnast om hon helt enkelt kommer hit och lagar maten. Så kan jag springa och ge hö eller vad jag nu vill göra under tiden. Efter maten blev jag trött så jag frågade om det var ok om jag gick upp och tog en vila en halvtimma innan träningen eller om det kändes trist. Då tittade Linda på mig och så sa hon, ”Jo gör det, det vore väldigt harmoniskt” och lät lättad. Jag vet inte riktigt vad hon menade med det så jag blängde lite på henne. Väl på Spoven körde vi ett bra pass styrketräning ben, mage och armar. Nu är jag trött, så det blir brödet till kvällsfika och en kopp varm choklad och så sova.

 

 

Pulka och matta på tork

_MG_6701 _MG_6705

 

Nu när snön kommit har jag tagit in fjällpulkan på tork efter att den stått ute i regnet i väntan på snö. Denna pulka åkte jag i då jag var liten. Joy tycker om pulkan.

Trasmattan ska också på tork. Joy ropade på mig idag från hallen. ”MAAAMMA: PII-PII!” Och så stod hon och pekade på mattan. Det går väldigt bra att tvätta barn och trasmattor i diskhon. Det är lite knepigare med torkplats. Till sommaren bygger vi bastu och tvättstuga på gården. Det längtar vi till.

Bilen går och hästen springer

Fina make fick igång bilen! Och jag har diskat dammsugaren så den är luktfri. Det är värre dock med slangen. Ingen som har en dammsugarslang liggandes månne?

I kväll har jag varit och sprungit med hundarna och Hälge. Det har kommit snö!!! Och 5,2 minusgrader ute så vi är på rätt väg. Härligt! Hälge däremot tyckte det var lagom härligt och stannade tvärt på vägen och gav mig en lång blick då jag började springa. Det går inte att dra igång en häst så jag förklarade för honom att detta visst var en bra idé så han följde med lite motvilligt. Men efter en bit blev han väldigt ivrig och travade på bredvid mig. Denna fina häst.

DSC_0215

Mobilen är inte alltid bästa kameran…

En ny blogg, en trasig bil och en fin make

Nu har jag gjort om bloggen. Så min plan att lägga mig senast elva gick i stöpet. Men i morgon, då… Men nu kan jag börja med normala inlägg, och inte 20 stycken på samma dag.

Runes plan att också gå i säng i vettig tid sket sig också. Bilen startar inte. Det är ju lagom kul. Han har jobbat med den i flera timmar. Ofta går det väldigt bra med min livsfilosofi att ha en bil. Som då det var två veckor till förlossning och jag cyklade den dryga milen över Bure-berget till bussen när jag skulle till barnmorskan.

Men ibland ångrar jag mig. Ibland hade det varit skönt att veta, att man kan ta den andra bilen. Ibland hade det varit skönt att inte behöva stå ute efter läggtid och pumpa ut all diesel, dammsuga lera ovanför dieselpumpen, demontera dieselpumpen, byta filter och koppla returbränslet förbi kylaranordningen. Jag blir helt slut fast det är Rune som gör allt jobb och jag bara småassisterar ibland. Vilket bland annat innebär att slå på dammsugaren innan jag går och sätter i sladden och  slangen ligger ned mot gruset. Ibland hade det varit skönt att man inte råkat dammsuga diesel och behöva fundera hur man någonsin ska få dammsugaren ren igen.

Jag stressar upp mig. Men Rune ler och ger mig en kram. Jag blir fortfarande slagen av häpnad över vilken otrolig människa min make är.

 

Att spåna en hage

Mamma och pappa var här i julas.
Jag tog med pappa, lånade hans fyrhjuling, och for och hämtade spån. Hagen var en isgata och bakom min systers och hennes mans såghus finns en stor hög med sågspån.
Lämnade mamma med Joy.
Det tar inte länge, sade jag leendes innan jag gick ut genom dörren.
Kom tillbaka genomblöt av regn efter en och en halv timma.

Om ni ska hämta spån till en hage, några tips:

Vänta inte tills dagsljuset farit.
Om detta sker, byt batteri i pannlampan innan ni far.

Far inte ut i regnet.
Om detta sker, ha inte jeans på er. Speciellt inte låga jeans.

Ha vantar på er. Det är kallt att köra fyrhjuling utan.

Stå inte upp på spånhögen då du ska sprida ut spånet i hagen och samtidigt beordra pappan att börja köra.
Om så sker, lyssna på pappan och sätt dig raskt ned.

Är allt isigt ute, anta inte att spånhögen inte är det.
Om du ändå gör det, ta tiden att hämta ett spett.
En hög med spån är stenhård då den fryser. Det tar tid att hacka sig igenom med en snöspade.

Nu vet vi det.

Det ligger ett halkskydd i två delar på vår uppfart

Det är isigt.
Jag köpte halkskydd till mina skor.
De gick sönder.

Om ni är bosatta i norra Sverige.
Om ni är vana vid vita vintrar.
Om ni njuter av att åka skidor.
Om ni älskar att tolka med sparken bakom en vilt rusande hund.
Om ni har ett barn som alltid somnar i fjällpulkan.
Om ni blir hänförda över rimfrost i träden.
Om ni har oskodda hästar.
Om ni ska ut i blåst och spåna hagen åt ovan nämnda.
Om ni ramlar och skrapar upp handflatan.
Om ni har tre grisar.
Om ni ska ut i regn och koka potatis till ovan nämnda.
Om ni ramlar och slår knät.
Om ni har en lydig hund och en olydig hund.
Om en olydig hund drar ned er i diket.

Då förstår ni att jag avskyr dessa skitskydd.

Linda är hemma!

Dagen till ära då Linda äntligen kom hem från julfirande uppe i norr så bakade vi en bananrulltårta. Joy skulle så klart TII-TII! (hjälpa till). Så vi bakade. Och dammsög. Den delen däremot tycker Joy inte är lika intressant.
Rune och Linda har suttit länge och jobbat med min gamla dator där alla bilder finns från första året vi bodde här. Jag vill ha över de till den dator som inte låser sig, hakar sig och som då man nästan, nästan lyckas meddelar ”sidan svarar inte”.
Det gick dåligt.
Men bananrulltårtan var god.

IMG_6498