SNÖ

Det är mörkt, mörkt, mörkt. Alla vackra höstlöv borta. Marken är våt och liksom suger åt sig det svaga eftermiddagsljus som solen mäktar leverera.

Det är mörkt då jag vaknar. Och jag känner mig trött.

Men imorse. Imorse var det vitt. Och vitare blev det under dagen! Helt fantastisk dag med ymmigt snöfall och samtidigt sol! Joy letade fram skidorna och åkte både längd- och slalomskidor. Jag har städat undan utemöbler. Jag har en tendens att göra det lite efter planen.

sno

 

En räddare i nöden

Den ger värme. Den bidrar med hög mysfaktor. Den är vacker. Men framförallt så är den en räddare i nöden. Då tekniken strular och inbyggnadshällen får för sig att den helt enkelt ger upp så kan man alltid lita på vedspisen.

vedspis

Bara

Barfota. Det är frihet för mig. Att springa in och ut utan att stanna för att ta på eller av mig skor. Bara bege mig. Bara fötter och bara vara.

barfota

Det är den finaste morgonen

Att vakna och solens strålar letar sig in genom glipan bakom rullgardinen (läs; handduken upphängd på två spikar). Att bara titta på barnet som sover. Och pappan bredvid. Att stiga upp och dra på sig hängselbyxorna. Gå ut med hundarna virvlandes kring benen och se att hönsen redan spatserar omkring på gården. Att gå ned till hagen och mötas av svaga gnäggningar och mjuka mular som blåser i ansiktet.

Det är det finaste morgonen.

hästarna hemma

Inget mer

Varm choklad. Pinnbröd. Korv. Eld. Skidor. Fjällpulka. Hundar. Unge. Väder där handskarna för skidåkning byts ut mot de för cykling. Då finns det inget mer man kan begära. Då är alla solrynkor mer än välkomna.

skidhandskar våren kikar fram

jag

God morgon

Jag sitter i morgonljuset och skriver. Jag har vaknat tidigt och det är något speciellt det där, att smyga ned för trappan tidigt, tidigt och sitta och skriva medan dagen vaknar. Jag vet inte riktigt vad det är som gör det, men det är som att allt är mer stilla om morgonen. Det kan ju i och för sig bero på att en treåring fortfarande sover. Allt blir mer stilla då om jag säger så. Men det är som att ljuden, luften och ljuset också vilar. Jag tycker om tidiga morgnar.

Lite, lite vår

Jag satte mig vid bloggen idag för att söka upp ett inlägg som jag skrivit tidigare. Så blev jag kvar och började läsa mig bakåt i tiden. Jag läste om grisslakt, trasiga bilar och en stressad fru och skrattade högt för mig själv här var jag sitter i köket. Jag läste om Tore och Kolla och så grät jag lite. Det är egentligen en fantastisk dagbok att ha en blogg.

Idag har solen strålat efter dagar med ihärdigt snöande. Vi har skottat snö de senaste dagarna. Jag med skyffel och Rune och Joy med traktor. Det var en stor händelse. Inte skyffeln då, men traktorn. Den har ju lite av en egen vilja den där traktorn, och det är inte alltid den vill starta om det är för kallt. Men nu var temperaturen ned mot noll så då gick det bättre. Vilket var tur för det var rätt tung snö som kom. Jag brukar tänka att det är bra träning detta med snöskottning men jag har haft feber i helgen och jag drog en lättans suck då jag hörde traktorn starta.

Idag har vi varit på långtur med hundarna och sparken. Joy var på släp på mage i fjällpulkan och tjöt av skratt. Det går undan då hundarna sätter av. Det är alltid fantastiskt då ljuset återvänder. Idag var första dagen som solen verkligen gjorde entré. Sådär så man blir bländad och man känner att strålarna försiktigt, försiktigt värmer. Då blev jag så ivrig att välkomna våren så vi  gjorde eld ute i eldtunnan och stekte plättar på murikkan. Men än får vi vänta lite innan man kan sitta på fårskinnet i snön utan att frysa. Men det var en föraning om vad som komma skall.

Vårmys

Vi har vårväder! Solen lyser, den lilla snö som finns är en härlig skare och jag packar ned Joy i pulkan och beger mig med hundarna ut i skogen på skidor. Vi bakade bullar häromdagen och så tog vi med oss dem och en korv. Syster Yster och familj kom med och Ila såklart och så myste vi vid elden. Joy hittade mängder med älgbajs, Rumpnissarnas hus och förvånansvärt många nyckelpigor. Katterna tycker också att livet är ganska så bra för tillfället.

ute i skogen

kaffe kattmys

Kloka hundar

Hej allihopa

Jag vet att jag varit lite osynlig på sista tiden. Jag får skylla på att jag varit rätt så upptagen. Jag är duktig på att starta upp många projekt och hitta på alla möjliga olika idéer men då det blir för mycket så måste jag sätta en del saker på paus. Annars blir jag stressad och jag och stress är ingen bra kombination om vi ska vandra tillsammans allt för länge. Så då har bloggen blivit lite eftersatt. Egentligen så är det en sak jag verkligen tycker om, att skriva på bloggen vill säga. Men, men. Arbetet med magasinet gör att då jag är ledig så far jag ut med hundarna på skidor och läser bok med Joy snarare än sätter mig vid datorn igen.

Igår kom det ett paket hem. Fjärrutlösare till blixten. Jag höll på bryta ihop. Rune skulle nog säga att jag gjorde det. Jag förstod inte ett skvatt hur den fungerade. Men idag tog jag en paus från arbetet med skrivande och så har jag arbetat med blixt och fjärrutlösaren och fotat en del och nu börjar poletten sakta ramla ned. Moa var ett tacksamt motiv där hon låg ihoprullad som en räv. Hundarna är väldigt kloka. De stressar inte upp sig det minsta för en fjärrutlösare. Snarare tycker de att det är väldigt dumt att vara så engagerad i en sådan pryl. De blir istället uppspelta då jag spänner på mig skidorna. Jag ska hämta Joy från dagis nu och så ska jag göra just det. Spänna på mig skidorna och bädda ned barnet i pulkan. Det finns inget bättre ställe att sova lunch på tänker jag, än vaggandes i fjällpulkan.

 

_B8D1981

Där världsproblem kan lösas

Jag trivs väldigt bra här vi bor. Det är ju som sagt vår plats på jorden. Men då jag kommer norrut och skidspåren ligger gnistrande vita, då önskar jag att snön skulle vilja komma här också. Jag var en kväll uppe på Dundret och åkte skidor på världscupbanan. Bosse var med och Mia, min chef. Även om vi båda åkte på fjolårets valla (läs; inget fäste) och Bosse sprang rakt framför Mia i en stupande brant nedförsbacke och hon hade inget annat val än att styra rakt ut i djupsnön, så var det fantastiskt härligt. Att åka skidor måste nog vara något av det allra bästa jag kan göra för att träna. Jag är ute i skogen, med tystnaden runt mig som bomull och det enda som hörs är ljudet av mina andetag och den knarrande snön under mina skidor (och ett glädjeskall från Bosse emellanåt). Det gnistrar och sprakar runt mig, hundarna får springa, absolut hela kroppen tränas och jag blir trött i hela mig. Luften som jag drar in i djupa andetag är frisk och klar och kontrasten mellan mina blossande kinder och den kalla luften gör mig klartänkt som kristall. Det är många världsproblem som kan lösas ute i ett skidspår.

skidspår

En mössa i kylskåpet

Vi har hittat trattkantareller i egen skog! Vi var ute och gick med Joy på ryggen och med hundar och häst som sällskap. Med minusgrader och en allmänt kantarellfattig höst så förväntade jag mig ingen svampplockning då vi for ut så det blev mössan som fick bli svampkorg. Den fungerade väldigt bra så nu ligger de där i kylskåpet, svamparna i min mössa. _MG_6291

Att somna på mysigaste tänkbara sätt

Vi har varit och kört med Fröja och vagnen i skogen. Allt gnistrar ute och det kom ett fjäderlätt snötäcke medan vi var ute, samtidigt som solen strålade genom snöfallet. Det var vackert i skogen, kan vi sammanfatta det hela med. Vi tog skogsvägen till havet, och sedan grusvägen hem. Det måste vara det mysigaste sättet man kan somna på – liggandes på fårskinn med ullfilten dragen upp till näsan lyssnandes till hästens rytmiska steg mot vägen.

joy sover i hästvagn

Höstens morgon och silvertäcke

Att vakna tidigt, tidigt på morgonen – nu har jag verkligen kommit in i det – och gå ut till djuren och känna höstens kyla bita i kinderna medan solen stiger upp, det är fantastiskt för mig. Jag gick på morgonpromenad med Joy och hundarna i fredags och det var så vackert ute. Frosten hade lagt sig som ett täcke och allt ute skimrade i silver.

bosse i silver

Älskade hundar och ungar

På eftermiddagen gick jag och Joy på en promenad med hundarna. Kvällssolen skymtade ännu genom träden. Vi gick över ängen ( ”älgen, mamma, älgen!” ”Nej ängen, Joy, ängen”) mot skogen. En fantastisk stund med den härliga luft som bara hösten kan bjuda på. Med skällande hundar och springande barn var det kanske inte den mest harmoniska promenad man kunnat vara ute på, men en väldigt mysig en.

Bosse i gräset Joy på ängen