Där världsproblem kan lösas

Jag trivs väldigt bra här vi bor. Det är ju som sagt vår plats på jorden. Men då jag kommer norrut och skidspåren ligger gnistrande vita, då önskar jag att snön skulle vilja komma här också. Jag var en kväll uppe på Dundret och åkte skidor på världscupbanan. Bosse var med och Mia, min chef. Även om vi båda åkte på fjolårets valla (läs; inget fäste) och Bosse sprang rakt framför Mia i en stupande brant nedförsbacke och hon hade inget annat val än att styra rakt ut i djupsnön, så var det fantastiskt härligt. Att åka skidor måste nog vara något av det allra bästa jag kan göra för att träna. Jag är ute i skogen, med tystnaden runt mig som bomull och det enda som hörs är ljudet av mina andetag och den knarrande snön under mina skidor (och ett glädjeskall från Bosse emellanåt). Det gnistrar och sprakar runt mig, hundarna får springa, absolut hela kroppen tränas och jag blir trött i hela mig. Luften som jag drar in i djupa andetag är frisk och klar och kontrasten mellan mina blossande kinder och den kalla luften gör mig klartänkt som kristall. Det är många världsproblem som kan lösas ute i ett skidspår.

skidspår