Pölsa och upphängning för kökshandduk

Rune är på 50-årsfest och äter festmat. Jag och Joy är hemma. Vi äter pölsa. Joy har lite feber och många mässlingprickar efter vaccinationen. Helt normalt att barn får det. Men då blir ett barn kinkigt och inte alls festsugen. Och då en pappa lugnt säger ”åk du mamma och ha det mysigt” så skriker ett barn hysteriskt ”mamma, mamma, MAMMA, MAAAAMMA. Så då stannar en mamma hemma och äter pölsa.

Det är en kvinna i byn som bjuder på kalas. Hon bor i ett hus som jag tycker är så otroligt vackert. Järnvitrolgrå fasad och vita fönster, vita foder och vita knutbräder och en liten inglasad förstukvist med gamla fönster. Så jag har gjort en födelsedagspresent som Rune tog med. En hängare för kökshanddukar inspirerad av, och som hyllning till, det huset.

_MG_8076
I skogens glänta på kullens topp
står med grånande väggar under tidens lopp
så egen och unik
Det vackraste huset i Burvik

_MG_8082

_MG_8079

 

Att använda något man tycker om

Dessa koppar fick jag i julklapp för några år sedan av storasyster. Jag tyckte väldigt mycket om dem. Och så fick jag idén att göra lampor av dem. Jag var lite orolig, om syster skulle ta illa upp att jag borrade hål i de fina kopparna. Fast sen tänkte jag, att då kommer de alltid att synas. Jag tycker man ska använda saker man tycker om, och på ett sätt där de verkligen kommer till sin rätt.

Även om det innebär att borra hål i botten av en kopp.

_MG_7356_MG_7348

Kryddor

Idag tog jag en stund i ”smedjan” och uppgraderade vår kryddupphängare i skafferiet. Tidigare hade vi en ståltråd där kryddpåsarna hängde. Alla kryddor får inte plats där så vi har en tallrikshylla också där kryddorna trängs.

_MG_7242

_MG_7316

_MG_7325

_MG_7329

 

En lampa

Jag hittade en gammal Aftonbladet från 1962. Och jag tyckte att det blev lite tomt i köksfönstret ovanför diskbänken då julstjärnan är borta. Så jag hängde upp tidningen som lampa.

_MG_7167

 

_MG_7113

En ässja i köket

Jag var sjuk igår. Jag hade ont i halsen, ont i kroppen och kände mig matt. Och varm. Lite besviken blev jag då jag tog tempen och den visade att jag inte alls hade feber som jag trodde. Men jag var inte pigg. Jag hade tänk baka pizza i vedspisen. Det är bra att göra det då det är 27 minusgrader ute, för då vill man ha eld i vedspisen länge. Men det blev framflyttat.

När  jag steg upp på morgonen kände jag mig ändå rätt pigg. Nog pigg att göra djuren. Jag gick ut till hästarna för att kontrollera deras vattenkopp. Om ni har hästar, och ni har en vattenkopp med en värmeslinga under koppen. Om den värmeslingan hängt ned lite, så den inte är mot koppen. Om ni tänkt länge, att den skulle du fästa upp. Om du tänkt, att man kan sätta ett skydd mot och isolering runt koppen. Om du tänkt allt detta. Gör det innan det blir 27 minusgrader, och du är förkyld. Ett litet tips bara.

Men det gick bra att fixa vattenkoppen fast sedan tog det stopp. Jag tillbringade en stor del av dagen i soffan. Men på eftermiddagen kröp det i kroppen. ”Jag har tråååkigt” sa jag till Rune. Men han tyckte inte alls att det gjorde något om jag hade tråkigt. Det tyckte jag. Då Joy somnat tog jag en bit najtråd som jag fått från Lakkapää, sådana som de buntar ihop armeringsjärn med. Jag tycker att det är fantastiskt roligt med metallarbete. Och så öppnade jag luckan till vedspisen och använde den som ässja. Och så blev det skapat en fotohållare. Jag ska smida lite mer i köksspisen idag.

_MG_7129 _MG_7161

 

_MG_7158

Såghus

_MG_6796 Första kvällen vi träffade varandra, Rune och jag, så satt vi på den lilla bron över ån nedanför Ådala och dinglade med fötterna ovanför vattnet. Han var 51, och jag 25. Han bodde i Oslo och jag utanför Umeå. Inte de bästa förutsättningarna kanske, fick vi höra av några. Men vi satt där, och drömde om timmerhus och snickeri. Och egentligen har man bara ett val, tänker jag, då man träffar sin livs kärlek. Det är bara att ödmjukt bocka och ta emot.
Och här är vi, med timmerhus och drömmen om ett eget snickeri. Och vi är en god bit på väg.
Vi har ett sågverk på gården! Och vi har ett såghus under uppbyggnad. Vi tar det bit för bit, det är många inköp som krävs men för varje månad kommer fler delar på plats. Vi har börjat såga panelen nu. Dock är det minus 27 grader ute nu, så sågen vilar idag.
Rune har pratat länge om sågverk, och läst många timmar på nätet om vilken som skulle passa oss bäst. Jag har suckat lite över honom ibland. Men nu då sågen står där, så tycker jag också att det är fantastiskt roligt.
Nu har vi möjligheten att såga virke själva till vårt snickeri. En stor investering.
Vi har möjlighet att såga det virke vi vill använda för våra kreationer, och välja det bästa virket.
Vi har möjlighet att köra hem timmer själva med hästen – som vi gjorde i sommar till staketet – och såga det själva nu.
Det, om något, måste räknas som lokalproducerat.

_MG_6791

_MG_6158

Mamma och pappa var här i höst och hjälpte till med att göra resningen för sågen. Och Lars hämtade virke vi hämtat med häst och fyrhjuling och sågade upp det vi behövde. Men innan resningen kunde göras var det dags att gjuta plattan och då var mamma och pappa också här. Och mormor och morfar. Och Mats. Vi valde att inte ta en cementbil för vi skulle spara ett antal tusenlappar på att blanda själva. Då kom denna fina Lars med en storsäck med cement och en blandare. Och så var vi helt plötsligt ett stort gäng som arbetade.

IMG_5910 IMG_5895

Nu är sågen på plats, Rune har gjort ett jättejobb att monera ihop den, och sågning är igång!

DSCN4963

DSCN4957

 

Stoppa strumpor

 

Jag tycker om att lära mig nya saker. Jag tycker om att skapa. Jag tycker om yllestrumpor. Jag tycker mycket om yllestrumpor.
Och då kan man ju tycka, att sticka borde vara min melodi. Det kan man tycka.
Men det går dåligt. Gullvi och Margareta har med änglars tålamod försökt lära mig. Och visst kan jag få till det, men det går så långsamt. Kanske är det där vi har problemet. Jag stickar 3/4 strumpa och sedan tröttnar jag.
Men stoppa strumpor, det kan jag! Det har jag och Joy gjort på morgonen. Och garnet, det har jag med hjälp av min hantverksmentor spunnit själv.

_MG_6991_MG_6985_MG_7012

Att skapa ett kök för 40 000

Det här med investering tycker jag är intressant. Man kan ju investera på olika sätt. Och allt är relativt. Ta vårt kök till exempel.
Där har vi investerat mycket, och lite.
Mycket tid.
Lite pengar.
Relativt sett då.

En del hade kanske tyckt att vårt liv är galet. Eller, en del tycker att det är galet. Jag kan nog hålla med. Men det är galet, på ett bra sätt.

Då vi började med huset har vi hela tiden haft filosofin att göra så mycket som möjligt själva, i den takt som ekonomin tillåter det. Därför hade vi utedass två år innan toan kom in. Jag tyckte det var onödigt med toa inne men Rune var obeveklig. Men då den väl och vackert var inne så tog han ändå med sig en tidning och gick ut och satte sig på dasset titt som tätt. ”Det är så mysigt där ute när man hör vinden” sade han och jag himlade med ögonen åt honom. Nu är dasset ombyggt till sadelkammare så nu får han finna sig i att använda denna vattenklosett.
Jag har suttit och räknat på vad köket kostat i kronor. Lite drygt 40 000 riksdaler. Förutom spis och ugn som Rune hade med från Oslo så täcker det ALLT. Isolering, fönster, väggar, tak, el, vatten, inredning, vitvaror… Mycket har vi gjort själva, och mycket har vi hittat på blocket.

Såhär tänker jag;
Byte av fönster. Vi ville ha träfönster med fasta spröjs. I samma stil som satt i huset men utan att fönsterrutorna ramlade ut helst, och med isolerglas. Att köpa nya sådana skulle billigast landa på 50 000 till hela huset. Så hittade vi på Blocket treglasfönster till hela huset för 500 kr/styck. Vi köpte nya isolerglas för 800 kr per fönster. Så slipade vi, och oljade och målade. Det var en väldigt jobb. Men vi fick väldigt fina träfönster till hela huset för 14 000. Och de timmar vi fick stå hemma och slipa och måla, var betydligt färre än vi hade behövt jobba för att kunna köpa nya fönster. Och jag tycker att det är fint med återbruk. Att ta tillvara på det gamla, och inte bara köpa nytt.

Så, det går att skapa ett kök, utan att det kostar skjortan. Det kräver bara att man investerar tid. Och allt är ju relativt.

Att skapa ett kök

Vi har renoverat i princip allt på huset sedan vi flyttade hit. Från grunden, bokstavligt talat med att förstärka torpargrunden och byta ruttna bottenstocker till att isolera, slå ny panel inne och ute, ta upp golven, byta avlopp och vattenledningar, ut med all gammal el och in med ny. Vi har bytt fönster (ett av de gamla fick vi sätta fast med spik för det höll på ramla ut), slagit nya innertak, tagit ned trappan och byggt en ny… Ja, allt, kan vi sammanfatta. Och samtidigt har vi velat spara så mycket av det gamla som möjligt. Timmerväggen har fått vara framme i vardagsrummet bland annat. I köket var alla väggar så sneda att jag fick ge mig då en make envist hävdade att han inte skulle klara av att leva i ett hus där allt är snett. Det vore ju mycket tråkigt att leva här själv med sneda väggar – hur charmigt jag än må tycka att det är  – så det fick bli raka väggar och en glad make.

Såhär såg köket ut då vi flyttade in.

hus och sånt 066 hus och sånt 062 hus och sånt 052

Under den gamla korkmattan fanns ett gammalt trägolv. Det ville vi bevara, men då vi tog upp golven för att isolera upptäckte vi att halva golvet var i dåligt skick. Vattenledningen i snusk-äckel-rummet hade läkt och stor del av golvet var fuktskadat. Vi tog till vara hälften av golvet, hyvlade det i snickerimaskinen och lade in det igen. Resterande del av golvet gjöt vi platta med golvvärme. (Här kan du läsa om tiden då vi arbetade med köksgolvet). Vi hittade ett gammalt skiffertak på blocket som vi tyckte var så vackert. Och billigt mot vad golvskiffer kostar. Så vi lade in tak som golv.

Såhär ser köket ut idag. Inte helt klart, vi har lådor kvar under diksbänken, och några i skafferiet. Bygga front på diskmaskinen och sängen i köket ska bli en platsbygd soffa. Men, vi är en god bit på väg.

_MG_6916

Ovanför diskbänken ville vi också ha skiffer men inte så stora plattor. Vi kikade i affärer på skifferkakel men det var för dyrt för vår budget. Men vi hade skiffer över så då klöv vi det med en kakelskärare, och satte det på väggen ovanför var den nya diskbänken skulle hamna. Några av bitarna lade vi som små hyllor på väggen. Som fönsterfoder mot skifferväggen använde vi grå bräder från en lada. Den gamla vedspisen togs lös, och putsades upp, och vi fick gamla tegelstenar av Lars (denna man är otrolig) som jag murade ett nytt fundament med. Ett vedfack gjordes av lekablock. Jag murade oavbrutet i timmar medan Rune var ute. Så kom han in och kisade mot mitt verk. Stolt tittade jag på honom och frågade vad han tyckte. ”Det er ju ikke akkurat rakt” sade han. Då blev det nästan skilsmässa.

Ovanför vedpisen byggde vi in spiskåpan. Det var nog samma murare som gjort spiskåpan i hela byn för alla ser likadana ut. Vi tog en gammal balk vi hittade i ladugården och fällde in ledlampor i den och så byggde vi en liten stuga ovanför till vår hustomte. Han trivs bra där. Jag tycker om våran hustomte, förutom då han ständigt gömmer undan saker som jag behöver. Det är förbluffande på vilka märkliga ställen en hustomte kan lägga saker och ting.

Köksbänkarna har Rune gjort själv och så gjorde vi en liten hylla över hela bänken under fönstret. Vi ville ha pärlspont och tapet på de resterande väggarna och istället för att ha skarv mellan de olika materialen i hörnen, drog vi ut dem en bit in på väggen. Det tycker jag gör hela rummet mer levande. Taket fick bli råspont för att balansera upp det mer mjuka intrycket som pärlspont och blommig tapet ger. Den turkosa köksbänken har Rune snickrat för många år sedan. Jag hade lust att måla den turkos, men Rune var tveksam. Jag hade en bild i huvudet hur fint det skulle bli, och så sade han en dag att han tyckte jag skulle måla den. Den vita delen under diskbänken köpte vi från ett snickeri som haft den som utställningskök. Det är handsnickrat och helt i trä. Det var en överdel med också och den klädde vi in i råspont och byggde en ”list” ovantill så den ser högre ut.

Skafferiet pryds av en dörr som legat under systers ladugård och som vi fick av förra ägaren, och det gamla fönstret kommer från blocket. Som handtag är en silversked från Runes föräldrahem och plåtbiten som blev Spiskammers-skylten (skafferi på norska) hittade jag en dag i skogen och skrev på den.

Det var väl en sammanfattning av vad vi gjort hittills i köket.

Klicka HÄR så hittar du fler bilder.