När man börjar med åtgärder – våren 2011

Efter ett och ett halvt år med försök att få barn så kände maken och jag att det kanske så var dags att hjälpa naturen på vägen. Husrenoveringar och djur till trots, så kände vi en längtan efter mer.
Att få mensen månad efter månad då man helst vill bli gravid har varit en stor sorg. En förtvivlan då året närmade sig, och passerade.
Men om jag ska vara helt ärlig och lite andlig, så kan jag någonstans känna att det kan vara någon som haft ett finger med i spelet och tänk att det kan vara klokt att vänta med ett litet knott. Även om jag och maken spatserar omkring och njuter bland verktyg och utedass och hårtvätt i diskho så kan det vara en fördel att ha ett badrum då man ska ha en liten hemma.
Så helt plötsligt i en växande förtvivlan så hittade jag ett välkommet lugn. Och maken blev nog också lättad då han en dag under arbetet i Oslo fick ett samtal från en högst uppspelt fru. Jag har hittat en klinik i Uppsala som direkt gav mig en bra magkänsla. Och med min gedigna 27-åriga livserfarenhet så vet jag att magkänslan ska man följa. En klinik som kan hjälpa dem som har en barnönskan. Då spelar det ingen roll att det finns klinik i Umeå. Jag har pratat med dem, med resultatet att jag såg att söka hjälp som en skrämmande sista utväg. Nu känns det mer som början på ett äventyr.

Jag styrde Mercedesen mot Ersmark en dag. Jag hade hittat en kvinna på Internet som är homeopat. Jag hade inte en aning om vad en homeopat egentligen var, eller vad sådana gör men magkänlsan hoppade upp och jag bokade en tid. På hemsidan stod det om balans mellan kropp och själ och energiflöden och jag tyckte det hela lät väldigt klokt fast jag egentligen inte riktigt förstod. Först då jag körde upp på gården blev jag dock besviken. En vanlig villa, inte ett bra tecken. Jag hade sett framför mig en mysig gammal gård, kanske med en häst eller två på gården. Då jag klev in i hallen sjönk modet lite mer. Parkett på golvet, allt en aning… alldagligt. Ska detta vara alternativt? Men då jag slog mig ned på andra sidan skrivborden mitt emot en kvinna som utstrålade lugn och värme så kände jag mig genast väldigt bekväm. Efter att jag delgivit halva min livserfarenhet så började hon så undersöka mig. Med fascination studerade jag den märkliga apparaten som hon använde att mäta akupunkturpunkter i mina fingrar och tår. Jag var mycket tacksam att jag tvättat fötterna och klippt tånaglarna dagen innan. Egentligen en otrolig tajming då det vanligtvis inte sker allt för ofta. Inga problem med mina hormoner, eller äggstockar eller något som hade med barnproduceringsmekanismen. Jag kände mig mycket stolt. Så fortsatte hon och konstaterade bekymrat att min tarm inte riktigt mådde bra. Min mage har jag haft problem med i många år, och det har jag mer eller mindre vant mig med. Rune är inte alltid lika van. Så fortsatte denna vänliga själ att gå igenom mina vitamin- och mineralvärden. Då hon var klar tittade hon på mig och sade att allt var väldigt lågt. Kanske därför jag kan känna mig så trött ibland, funderade jag. Hon menade att med dessa värden borde jag vara väldigt trött. Jag satt med henne i mycket över en timma och slutsatsen var att vi inte ska försöka få barn på ett tag. Jag ska vara noga med det jag äter och ta kosttillskott och fara tillbaka till henne på sex veckor. Det var faktiskt en stor lättnad att ha en dryg månad där jag inte behöver fundera på detta lilla efterlängtade nurk och ta hand om kroppen istället. Då jag kom hem med vitamindryck och tabletter och zink till Rune som ska vara bra för hans simmande kompanjoner så var jag på ett strålande humör. Kanske bakvänt, men det var en lättnad det besöket. Rune var mycket ivrig över sina zinktabletter och hade avverkat första innan jag hunnit reagerat. Jag blev lite ivrig jag också och råkade dubblera min vitamindrycksdos. På natten svettades jag mycket, och Rune väckte mig mitt i natten. Någon av hundarna hade kissat inne och den söta lukten var påtaglig. Trött och irriterad gick jag ut i köket och sökte men inget kiss. Något surt deklarerade jag till maken att det inte fanns något kiss. Han blängde lite på mig och sade att det inte var i köket utan i sängen för det var där det luktade. Jag kände också lukten men oroväckande nära mig själv. Det var ingen hund som kissat visade det sig. Det var jag som svettades vitamindryck.

Kommentarer inaktiverade.