Idag har jag lämnat skidorna till en expert på detta med vallning. Det är fantastiskt tycker jag, att träffa människor som verkligen brinner för något. Jag har åkt många mil på skidor genom åren, men jag har nästan aldrig vallat. Nästan så att jag skäms lite, eller nej nu ljuger jag – jag skäms, för skicket på mina skidor. Och så träffar jag denna man som får mig att kika genom ett upplyst förstoringsglas på undersidan av skidan, som förklarar om olika vallor och som visar hur man får bort den ack så eftersatta ytan på mina arma skidor. Och jag blir fashinerad över denna konst, och förvånad över hur spännande jag tycker att det är. Men det är så att träffa en människa som brinner, att de tänder en låga i en själv. Så tack fina Ove och Kerstin för den värme ni tog emot oss med.
Joy var så klart med. Vi åkte med Linda till Skellefteå. Joy stod länge påklädd och väntade på en mamma som sökte sin mössa och som nästan, nästan åkte till stan utan skidorna.
